efter att precis har färdiggjort ett stort arbete om arbetarförfattare och behövde tömma hjärnan lite för att kunna gå tillbaka och komplettera. Jag klickade mig vidare till en blogg som berättar hur hennes pojke som bara är två år får stå ut med kommentarer, folk som pekar och säger oförskämda saker. Hur denna lilla pojke tittar ner i marken och inte låtsas höra när andra barn säger att han ser äcklig ut. Jag förstår verkligen inte hur vissa människor är funtade?

Tyvärr har jag stött på precis samma sak när Linnéa var liten. Linnéa var i sanningens namn ingen vacker bebis. Hon var mager som en fågelunge, flintskallig, hade ett stort storkbett i pannan och ner över näsan. Lägg sen till att hon hade ett öra som var stort och en mycket mindre som var missbildat. Det här ser man inte som mamma. För mig var hon ett underverk. För mig var hon underbar, vacker! Det är hon fortfarande. En dag när hon var ungefär ett halvår gick vi på Gränby Centrum. Det var sommar och varmt ute så mössan hade vi tagit av henne. Hon satt i liggvagnen och lekte med sina leksaker. Vi hade nästan precis kommit och befann oss halvvägs mellan apoteket och kvantum när en kvinna i 70årsåldern kommer fram till oss. Hon pekar på Linnéa och säger: "Såna där borde inte vara ute bland folk. De borde vara på en institution"

Idag hade jag haft svar på tal och tro mig, det talet har jag tränat på! Då blev jag så paff över människans ofärskämdhet att jag bara stirrade på henne. Kunde inte tro på hennes ord. Hade hon verkligen sagt så till min dotter? Min dotter som hade ett litet öra men annars var precis som alla andra? Kärringen gick iväg och jag gick åt andra hållet med ett stort sår i själen och en ilska som fortfarande inte lagt sig. Nästa kärring kommer få sina öron inte bara varma utan stekta. Var så säker!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...