Vis av kunskap och beprövad erfarenhet har jag börjat låsa bilen hemma. inte för att ngn ska ha svårare att ta den utan för att barnen gärna öppnar dörrarna och sen inte stänger ordentligt med ett strålande resultat, iaf ett tag tills lamporna drar ut batteriet... Dessutom för att minimera risken ännu mer har jag stängt av alla lampor i bilen. Imorse var det dock dags igen. Jag måste ha glömt att låsa bilen och den var stendöd! Inte en ventil som susade eller ngn startmotor som snurrade eller vad det nu är som låter på en bil. Eftersom jag är världsbäst på det här med laddning av batterier så ringde jag maken som inte kan komma och det är här det börjar bli riktigt patetiskt...

Om man är gravid är man inte alltid den mest balanserade kvinnan på jorden. Det erkänner jag villigt även om jag med de tre andra har klarat mig rätt bra. Jag har haft lite ilskna utbrott, fler än mitt annars rätt heta temperament brukar ställa till med men nu så är jag så hormonell att jag inte blir arg så ofta utan börjar gråta*suck*. Är det inte en tråkig artikel i tidningen eller en sorglig reklam eller what not så är det väl få saker som ställer till det som bilskrället då... Hur väljer jag att lösa problemet??? Okej, jag ringer efter hjälp men först börjar jag gråta... Samtidigt som jag står där och tårarna rinner så inser jag exakt hur larvig jag är och då blir det ju inte bättre utan tårarna rinner ännu mer för att jag tycker synd om mig själv! Fast större delen av min hjärna inser att det inte hjälper så börjar hormonerna i kroppens krika ut KATASTROF. Jag som i vanliga fall är så ruggigt rationell och alltid agerar först och känner sen har förvandlats till en, ja vadå? En sån där kvinna som tror att snygga ben och långa ögonfransar ska klara en undan knipan och hjälper inte det så får man väl ta till tårarna då kanske??? Herregud, jag har förvandlats till Anna Anka!!!!