av denna graviditet och det är skönt att äntligen kunna se slutet på den. Eftersom jag aldrig varit den som verkligen njutit av att vara gravid utan mest bara vill ha ut ungen nu så känns det extra skönt. Visst är det mysigt att känna buffarna i magen men det är ju ngnstans i mitten av graviditeten som det är mysigt. Nu är barnet så stort att det mest bara gör ont när den sparkar eller kör ner huvudet mot bäckenbotten och stångas:) Fast denna unge verkar iaf vara tillräckligt väluppfostrad att vilja samarbeta. H*n har inte velat vända sig med huvudet neråt och bm har pratat om vändningsförsök och kejsarsnitt ngt som inte lockar alls. Hon uppmanade mig att lägga mig på sidan och sova, den sida som bebisen inte ligger på för att göra det riktigt obekvämt för den och på så vis uppmana den att vända sig. Det fungerade faktiskt men den verkar inte trivas så speciellt mkt alls för den försöker vända tillbaka mest varje dag. Än så länge har den inte lyckats:D

Fast för första gången som jag är gravid så är alla värden toppenbra! Okej, järnet är väldigt lågt men blodtrycket håller sig inom det normala, ingen äggvita och ingen urinvägsinfektion så långt ögat når. Magen växer och fäljer sin kurva än så länge och fortsätter det så får jag nog räkna med att denna bebis kankse blir aningens större än tjejerna... Fast å andra sidan så är hjärtljuden lägre än förrut också och det kankse lämnar ett visst hopp om att det kan vara en kille:)Tycker det är lite tråkigt att inte min gamla bm är kvar för hon var så rolig att spekulera med. Hon hade alltid gissningstävling om vad som fanns i magen och faktum är att hon hade inte haft fel en enda gång de senaste åren:) Saknar henne men det är inget fel på min nuvarande heller. Hon är bara inte lika rolig att prata med.

Fast det som skiljer sig från de andra graviditeterna är ju alla dessa förvärkar de andra gångerna har jag aldrig haft några förvärkar som märkts förrän absolut sista dagarna då latensfasen påbörjats. Den här gången har jag haft det i två månader vid det här laget och de blir inte roligare. I början gjorde de ont när jag gick så jag fick promenadförbud. Nu på slutet räcker det med att jag dammsuger hemma och diskar efteråt så är det kört. Då inte bara får jag ont utan jag börjar blöda lite grann= öppna mig. Bebisen får gärna hålla sig på plats åtminstone tre veckor till för hur mkt jag än längtar så har den det bättre därinne än ute i en kuvös eller på en värmebädd... Fast den får gärna komma om tre veckor!!! Det protesterar jag inte alls över:D