Det kommer nog aldrig att sluta förundra mig hur mina barn alltid är så trötta på måndagar och alla andra dagar i veckan för att sen vakna pigga och nytra på helgen klockan 6! Kan man programmera om dem? Idag var Emma jättetrött och på sånt strålande humör som bara hon kan vara på. Hennes överdragsbyxor var inte torra efter tvätten igår heller för dörren mellan tvättstugan och pannrummet var stängd och då cirkulerar inte luften. Hon fick ta förra årets overall istället som iofs är väl kort i armar och ben men är det kallt så är det. Hon surade ihop fullständigt över detta och skulle INTE ha overallen. Gärna overall men inte DEN overallen. Jag skulle åka och hämta ut hennes overall som ligger på posten och väntar in pengarna tydligen klockan 7 på morgonen.Ska jag bryta mig in då eller;)

När jag kom hem efter att ha lämnat henne i skolan så ringer dagis. De undrar om jag tagit hem fel byxor? Ner i tvättstugan och kolla och självklart har jag tvättat fel byxor. Det var bara att kvista förbi dagis, lämna tillbaka byxorna till rätt person och ta hem ett par lika skitiga byxor som jag precis tvättat. Jag tycker verkligen inte om den här säsongen? En dag funkar det innan man får tvätta alla kläder igen för de kan stå själva av lera:(

Igår var vi på träff på Pelle svanslöshuset för härselträff. Det var ung 80 som hade anmält intresse och vi var väl knappt hälften som kom skulle jag tro. Halt var den allmänna gissningen till frånfallet och eftersom det mycket riktigt var väldigt halt igår på vägarna så stämmer nog det rätt bra. Iaf så hade LInnéa som hon själv uttryckte det på vägen hem en "Tiptopdag mamma!". Barn är fantastiska när det gäller att leka. Hon sprang runt där bland alla barn och lekte som hon aldrig gjort annat. Jag träffade på en gammal klasskompis till Mårten där som faktiskt bodde kvar här. Han hade två barn varav en då som väntade på Happar(hörapparat). Den lilla killen var söt som socker verkligen! Dessutom träffade jag lillasystern till en av mina klasskamrater från Rasbo. Världen är rätt liten ändå. Dessutom träffade jag på det föräldrapar som jag träffade när vi läste teckenspråk ihop. Vi stannde där till klockan 6 iaf för sen var vi tvungna att åka och hämta Emma hos mormor. Det tog sin lilla tid för därifrån kom vi inte förrän halv 8. Det var som sagt var rätt halt även med vinterdäck. Det är lite fascinerande hur bildårar klarar sig på vägen dock. Jag körde i 90(på 90väg!) och blev omblåst som om jag var en vägsnigel. Det måste vara norrlänningen i mig som anpassar sig efter väglaget för upplänningar verkar inte göra det. 90 gick det bra att köra större delen av tiden men absolut inte fortare. 

Igår hade vi tänkt att vi skulle baka lite tunnbröd och hällakakor mm i bagarstugan i morfars jaktstuga. Allting var inplanerat och så går min moster och sliter av lårmuskeln?!?!? Är det ens möjligt? Det är ju ingen liten muskel heller menar jag...

Nåja, mamma och jag gjorde det bästa av situationen och vi ställde till storbak härhemma igår istället. Vi bakade inte hällakakor och runnbröd tyvärr eftersom det kräver oftast lite annan ugn men vi bakade iaf bullar på 2 liter, kavring på lika mkt och sen även klibullar som inte smakade just ngt alls. Det får nog bli tillbehör till ngn soppa som smakar desto mer sen antar jag. Det ska de nog duga till. Känns mycket bättre nu också när jag har ngt att buda på i frysen. Trivs inte när det gapar tomt om det skulle komma gäster. Löjligt va?

Förresten så kommer jag uppdatera önskelistorna idag. Linnéa vill ha en sackosäck oh Ida behöver inte sängkläder längre. Hon har helt enkelt återgått till "Nanna momos ova"(sova i mormors säng). Det tog en kväll där jag satt i sängen bredvid och läste, sen dess har hon somnat själv i sängen och sovit där hela natten. Mycket enklare för alla parter och hon själv är gladare också:) Det är nog bara att konstatera att hon behöver väggar omkring sig för att kunna sova så frågan är hur länge hon behöver det??? Skrotunge!

Den här helgen är Emma på avslappningskurs hos mormor. Hon verkar inte kunna slappna av från kompisar och sånt hemma så för atthon ska kunna varva ner är hon utskickad på landet;) Det funkar lika bra varje gång!

Ikväll ska vi till Pelle Svanslöshuset med LInnéa. Vi får se om det bara blir hon och jag eller om det dessutom blir resten av familjen. Föräldraföreningen för hörselskadade har träff där idag och de bjuder på korv också! Känns lagom jobbigt för mig;) Ska bli spännande att LInnéa ska få träffa andra hsk barn. Det har hon inte gjort hittills och kanske, kanske finns det en till ettöring där! Det vore höjden av lycka om hon fick träffa en som är likadan! Själv är jag lite nervös eftersom jag alltid är så blyg men om jag koncentrerar mig på LInnéa ska det nog gå bra. Om jag bråkar på mina elever om att utmana sina rädslor så måste jag ju själv leva som jag lär. 

Idag har vi fått en prickig korv. Den är sisådär 130cm lång, 30kg tung och rätt hårig på toppen:) Emma vaknade imorse och var alldeles prickig på bålen. Några prickar på benen och nu har de börjat vandra upp på halsen och några finns i ansiktet. Ser ut som vattkoppor men det har hon ju redan haft!!! Inte lite heller utan snarare tvärt om så det var nog ingen risk enligt vår rådgivning(tack Lillis!). Emma fick iaf vara hemma idag eftersom vi inte vet var prickarna kommer ifrån och hon har varit med mig på jobbet hela dagen. Hon är ju fantasiskt duktig där! På förmiddagen satt hon och jobbade i Olas bok och Min egen bok och sen när jag hade utvecklingssamtal kollade hon på Scoobydoo. När jag kom tillbaka jobbade vi en liten stund till och sen käkade vi lunch. Efter lunch var det dags för nästa samtal och nästa film. Medan filmen rullade klart förberedde jag för samtalen imorgon fm och sen åkte vi hem. Inte en enda gång gnällde hon och tyckte det var tråkigt utan hon grejade med sitt och ville knappt åka hem:)

För er som varit med i vår vardag sista veckorna vet kanske att våran nattning slagit överstyr. Emma och LInnéa sköter sig exemplariskt iofs. De går och sover när de ska men den där mysstunden man gärna vill ha på kvällen har tvingats bort tyvärr. Orsaken? Ida vägrar sova! Hon har varit helt J***a omöjlig på kvällarna. Hon vägrar ligga kvar i sängen och inte somnar hon om man ligger bredvid heller. Mitt tålamod är inte det allra bästa när det gäller nattningar utan vi har ju kört på samma stil hela tiden. Sover gör man och sen är det liksom inget mer att diskutera- och sovit har barnen gjort också tills nu då! För varje dag som gått så har det liksom livit värre och igår somnade lilla donnan i min famn vid 9tiden av ren trötthet. Vid 8 hade jag ringt och beordrat maken att svänga förbi mina föräldrar på vägen hem för jag vägrade hålla å så här varje kväll. Hem kom han vid halv 10 med en resesäng! Nu hoppas jag på mirakel. INnan spjälsängen gick sönder så sov Ida som en gris i den men så fort vi bytte så slutade hon sova. Det är ju inte heller så troligt att man köper en ny till ett barn som är 2,5 men det får bli att backa tillbaka bandet till noll igen då och börja sovskola för skroten. I vårt rum, i en resesäng som hon gillar och förhoppningsvis ska det funka! Rapport följer!

Om 1,5 år börjar Linnéa skolan och nu har vi börjat komma igång med planeringen inför den. Hennes situation är ju inte som andras och då tar det tid. Ikväll ska vi till en hörselklass på öpet hus och kolla hur det verkar där. Ska bli intressant. Idag på fm hade jag möte med hörselpedagogen och kuratorn om skolan och bara allmän uppföljning. Det går ju såååå bra för Linnéa nu på dagis. Visst är hon trött fortfarande men hon orkar ju med vilket hon inte gjort förrut. Hon har sina resurstimmar och får däremellan tid att gå undan när hon inte orkar längre och det är okej med alla. Så vill jag att hennes skolgång också ska få vara. Det perfekta vore om hon fick gå i vanlig klass men hade tillgång till hörselklassen som hjälper henne med det hon inte hört ochsom ger henne en andningspaus i tillvaron om det blir lite stökigt. Hoppas att det kan lösas så. Just nu verkar ingen veta vad som kommer hända. Skolan där hörselklassen ligger ska byggas om vilket naturligtvis är rätt förödande för våra hörselkompisar med ljuden som hör till. Dessutom pratas det om att Språklådan(barn med talsvårigheter) och Hörselklassen ska slås samman till samma lokaler men fortfarande enskilda verksamheter. Då blir det lite fler barn vilket är ett stort plus och ligger dessutom denna lokal kvar där den är nu så kommer iaf LInnéa kunna gå in i vanlig klass men ha stödet från hörselklasserna. Den som lever får se. Det är okcså mycket möjligt att hörselklassen och språklådan får flytta helt... Det är inte lätt att planera för ngt som man itne ens vet hur det ser ut liksom.

Vi kommer också besöka andra skolor som ligger bra till och se hur det fungerar där. Vår närintilliggande skola kommer det iaf inte bli som läget är nu!

Nästa vecka har jag också möte med kurator igen för att gå igenom vårdbidragsansökan. På tiden kan man säga men den räcker ju aldrig till-tiden alltså.  Då hoppas jag att Idas mössa och vantar som vi glömde där idag ska ligga kvar! Mössan är väl ingen förlust för den var inte ens snygg och vantarna kostade väl typ 10:- men Ida gillade verkligen dem.

Nu ikväll har jag äntligen blivit klar med adresslistan till dagis. Fick det på mitt ansvar i augusti och i slutet på månaden får jag en  kopia på filerna. Ve och fasa! Filerna är skrivna i Excel!!!!!!!!!!!! Vem kom på det programmet???!?! Det är så totalt ologiskt och obegripligt att det borde vara spöstraff för att ens tänka tanken att man ska uppfinna det. Visst det är säkert bra om man gått en sju veckor kurs för att lära sig eller om man besitter ens den minsta lilla förstånd för datorer och karltänk men jag kan ingetdera. Det måste vara en man som hittade på¨det programmet för hade det varit en kvinna hade det stått exakt hur man ska göra för att få till allting OCH inte minst så hade det gått att infoga mer än en rad i taget OCH man hade kunnat infoga rader även där det är text överallt utan att annan text flyttar sig.

Hela september slet jag med den allmänna telefonlistan som ska gå ut till alla. Den är ju superviktig för där står ju alla födelsedata så man vet vem man ska bjuda på kalas! Oktober gick och jag försköt tanken på att personalen nog vill ha en minst lika viktig lista med alla andra telefonnummer till anhöriga osv. Nu var jag ju tvungen att ta itu med det och efter några timmars slit hoppas jag innerligt att jag är klar. Den är iaf ivägskickad till förskolan.

Idag har vi haft trippelfirande här hemma. Pernilla vår inneboende fyller år imorgon men eftersom vi inte är hemma på hela kvällen så firade vi idag istället. Dessutom blev Emma en scout på riktigt idag. Hon blev invigd och fick söljan. Det var invigning i kyrkan här under gudstjänsten. Jag fick äran att ha med mig Ida i kyrkan. Det gick väl så där. Jag var inte så mkt i själva kyrkolokalen som utanför  för Ida var snortrött men skulle INTE sova. Jag vann kampen till slut med lite fusk. Vällingflaskan:D Det innebar att jag fick sitta och fika i lugn och ro efter gudstjänsten. Det är inte så vanligt! Sist men kanske inte minst så är det ju fars dag och även om Mårten inte vill fira vare sig mors eller fars dag så blev det ju tårta idag iaf:) En trippelchokladtårta... Hmm, undra om det är mens snart eller! Choklad och nötbotten med vit chokladganach, mörk chokladganach samt lite mockakräm för att "lätta" upp den lite. God var den och MÄKTIG. Fick inte ens i mig en bit! Som varmrätt hade vi lasagne. Gjorde storkok i min 10liters kastrull idag. Gjorde en jättesats med köttfärssås som även funkar som bas till chili con carne eller nåt sånt. lätt att variera! Blandade i lite linser i den och ingen märkte:D

Jag måte nog allvarligt överväga att låta Emma få ha dessa minikalas lite oftare. Fyra sjuåringar som för tredje helgen i rad sitter i soffan, snackar, käkar lite popcorn och bara myser samtidigt som Scobydoo rullar för tredje helgen i rad. Nu är det tydligen ännu roligare än i början för nu är den inte läskig längre;) Dessa ungar är såååå enkla att ha att göra med. De bråkar aldrig(iaf inte Emma och grabbarna som är "gänget") men de drar sig aldrig för att släppa in andra i sin gemenskap så gästspelarna varierar desto oftare:) Urgulliga är de!

Ännu slappare blir min kväll när maken åkt iväg med småttingarna till farfar och lämnat mig här vid datorn. Hade egentligen tänkt att jobba men jobbdatorn är i vår inneboendes rum som tagit sin tillflykt dit istället för ut ngnstans.

Igår åkte Lars ut ur idol och jag som inte hängt med i svängarna kring denna man alls måste nog säga att Idol inte kommer vara lika spännande framöver. Missförstå mig rätt nu, jag tål inte karl'n alls just för att han säger vad han tycker och tänker och är rätt socialt klumpig men jag måste erkänna at than har intregritet! Han kör sitt race oavsett vad alla andra tycker och tvärt emot vad andra säger så tror jag att han kommer klara sig galant utan Idol. Han är ju grym på sin genre och folk har fått upp ögonen för honom som person. Det var nog det som var hans syfte med detta snarare än att vinna tävlingen. Är helt övertygad om att allting han gjort/sagt under sin idoltid har haft ett syfte. Lycka till med karriären säger jag således till Lars.

I övrigt känns idol rätt ospännande. Det finns två personer som står i en egen klass för sig i tävlingen- Alice och ffa Kevin. Hur johan kunnat stanna är för mig en gåta tills jag kommer till jobbet och hör mina elever skrika rätt ut efter att ha fått ett sms från honom;) Tonårstjejer är helt hysteriska kan jag tala om vad gäller Johan om det nu gått att missa med tanke på skriken i studion! En av mina elever brukar stå och hänga utanför deras hotell. Sångförmågan är ju som bekant inte hans starka sida. Jämfört med honom kan ju tom jag sjunga! Frågan är hur det låter sen när han slutat yla och fått tillbaka rösten:)

Klockan fem i morse vaknade jag av att jag för det första var helt kallsvettig för LInnéa hade snott täcket i vanlig ordning. Dessutom vaknade jag av en dröm som inte liknade något jag varit med om förr. Den var så otroligt verklighetstrogen att jag kände mig precis som Lotta(på bråkmakargatan) när hon tror att Miamaria och Jonas har slagit hennes Bamse efter en dröm. Pecis som hon kände jag mig. Jag vaknade och var skitledsen och sårad och arg! Varför? Jag hade drömt att jag blivit illa behandlad av en vän på en fest hon hade anordnat. Hon hade trashat mig fullständigt på festen så jag hade bara tagit mina barn och gått. Kompisens mamma hade kommit fram och bett om ursäkt å sin dotters vägnar och sagt att hon skämdes. Jag hade bara gått och sen beslutat att aldrig mer lita på personen. Alla personer finns i verkligheten och mamman ifråga har jag rätt bra kontakt men och hon skulle säga precis så där om dottern tog till sig dumheter men vännen ifråga skulle aldrig bete sig så! Lite lustigt vilka spratt ens hjärna spelar upp för en nattetid. Har gått och grubblar på drömmen hela dagen för den vill inte släppa men den har nog försvunnit till om en timme när jag ska hämta barnen på dagis och skola. Om inte annat ser barnen till att jag får annat att tänka på:D

Emma ska få ta med sig en kompis hem idag. Får se om de tänker spela teater idag som de brukar. Kompisen är en riktigt teaterapa:) Linnéa var så trött i morse att jag undrar hur pigg hon är nu. Hon bara stod i hallen på dagis och tirrade framför sig utan att klä av sig. Hoppas hon fått många sagor lästa för sig i myshörnan idag. Skulle inte förvåna mig om hon somnar i soffan innan middagen idag och sover till i morgonbitti. DÅ lär det bli tidigt och absolut ingen sovmorgon till sju som jag hoppas innan det är dags för träningar igen.

Appropå träningar så är det dags för utvecklingssamtal för Emma på gymnastiken. Får se vad tränaren har att säga om henne. Känns lite pirrigt måste jag säga. Hon är en liten rackare på att stå på händer iaf. Bäst i grupen verkar det som för hon vinner den tävlingen mest hela tiden. Värre är det med vigheten. UNgen är ung lika smidig som ett kylskåp men Jessica(en av tränarna) hjälper till. Tur att hon känner Emma privat också och vågar ta fighten! Det är inte det lättaste med min ngt humöriga dotter;)

Förresten har jag konstaterat att man alltid borde ha en sjuåring hemma. Inte för det fantastiska humöret eller tonårsfasonerna och inte heller för att hon håller en konstant förvirrad kring vem och vad hon ska vara just denna dag. Det som får mig att älska just sjuåringarna är nog just balansgången mellan att vara ett stort barn och ett litet på samma gång. Häromdagen kom Emma på att Sessan(gosekatten) fyllde år. Idag gjorde hon slag i saken och bjöd in några kompisar för kalas- utan att fråga oss hemma:)  Imorgon kommer vårt hus invaderas av fyra sjuåringar iklädda pyjamasar och med varsin nalle i högsta hugg. Kan man INTE älska såna barn?!?!? Klockan sex imorgon kommer de och de ska kolla på film, käka lite popcorn och dricka lite läsk. Tänk om de alltid kunde ha så modesta krav på tillvaron!