Tja för er som följt följetongen om Emmas skola så är det ju inga nyheter att rektorn inte är mkt att hänga i granen och läraren inte direkt den vassaste kniven i lådan. Hennes sociala kompetens är ju för att uttrycka sig milt inte direkt världsledande...

Det börjar nu koka värre än vanligt bland föräldrarna eftersom vi haft möten och ingenting har hänt vad det verkar på en månad. Nu har nästan hela terminen gått och ingen förbättring sker öht. Vi i arbetsgruppen som utsetts för att sköta förhandlingarna med skolan blir påtryckta från föräldrar som vill veta vad som händer och vi har inte fått ngn information från rektor. I förra veckan skrev vi ett mail där vi ville veta vad som hände samt hur lång tid man trodde att det tog att vända skeppet och hur stort rodret var. Idag kom svaret. Läraren gick i pedagogiska samtal med rektor men enligt rektor så var det inget fel på arbetssättet. Läraren hade också fått en mentor som hon samtalade med. För övrigt så ansåg rektor att problemet egentligen inte låg hos läraren utan snarare hos eleverna. Det finns ett antal elever som inte är skolmogna minsann och sen var det ju så att eleverna inte visade respekt mot läraren. Det var vårt ansvar som föräldrar att prata med våra barn om att visa respekt.

Jag anser självklart att barnen ska visa respekt mot läraren och det gör de! Det som fattas i förhållandet mellan denna klassen och läraren är inte respekten utan ledarskapet. Läraren har inte ngnsin från dag ett markerat att det är viktigt att lyssna på henne utan hon har struntat att vänta in klassens tystnad och haft genomgångar där från en början några elever inte lyssnat. Nu när terminen gått så har alla elever lärt sig att det inte spelar ngn roll och lyssnar inte heller. Eller som Emma säger, ingen lyssnar och även om man vill lyssna så hör man ingenting vad hon säger. Om inte läraren markerar att det hon säger är viktigt så kommer ju inte barnen heller att lyssna.  Dessutom är det ju inget okänt fenomen att barn testar lite var gränserna går. Det komer de alltid göra tills de stöter på motstånd. Det går liksom mot barns natur att stanna innan dess. Att sen rektor går in i klassen och skäller ut hela klassen några ggr i veckan hjälper liksom inte upp om inte läraren tar vid resten av tiden. Respekt får man inte-det förtjänar man har jag lärt mig som lärare. Det gäller nog lika oavsett ålder på barnen och jag har en känsla av att det är mkt lättare med ettagluttare än med mina tonåringar.

Just nu är vi många föräldrar som funderar på att byta skola. Om rektor och lärare läger över ansvaret på sjuåringar så tänker iaf inte jag stillatigande sitta still och ta det. Det är så lågt att det tom slår glocalnet!