Jag sitter och läser om en diskussion på en annan blogg om huruvida det är bättre eller sämre att vara hemma eller på förskolan. Det finns folk i alla läger. En del tycker att föräldrarna alltid är bäst, andra och hit hör väl de flesta att båda är bra och sen finns det människor som faktiskt tycker att föräldrarna aldrig kan uppfostra barn lika bra som högutbildade förskollärare.

Sug på den! Föräldrar kan aldrig uppfostra barn lika bra som högutbildade förskollärare... Det är så många fel i den meningen att jag blir alldeles matt och hoppas vid någon högre makt att personen ifråga inte har egna barn. För det första uppfostra??? Nog fasen tänker jag uppfostra mina barn när de är hemma?!?! Uppfostra är något som föräldrarna bör göra helt själva eller? Inte tänker jag överlåta till förskolan, skolan att uppfostra mina barn iaf. Det är mitt ansvar som förälder. Förskolan gissar jag, precis som skolan, har ett fostrande ansvar men det innebär inte att man är en förälder! Fostrande ansvar handlar mer om att man tränar olika moment i grupp som är en förutsättning att verksamheten ska fungera så som vänta på sin tur, räcka upp handen och inte springa omkring eller prata i mun på varandra. Det är en jäkla skillnad på att föra ett föräldrasamtal med sina barn om att man inte får slåss, gapa, skrika och hur man beter sig mot andra människor på andra sätt. I föräldraskapet ingår också sånt som att ungarna för all del ska kunna bete sig i affären, på banken, i klädaffären och hos mormor. Även att inte klaga på maten, vara artig och trevlig ingår. Alla, precis varenda moment innebär övning för barnen i social träning och i träning innefattar att barnen gör fel och blir korrigerade för att sen öva igen. Som personal har du verkligen inget huvudansvar för dessa moment utan det torde vara du som förälder som lägger grunden innan förskolan och under förskoletiden! Förskolepersonal bör istället få ägna sig åt att utveckla ungarnas färgigheter och kunskaper istället för bedriva tiden med att uppfostra och prata tillrätta.

När jag ändå är inne på förskolan så kan jag säga att jag gärna använder ordet dagis. Många tycker att det är förkastligt och en skymf mot förskolan. Dagis är bara förvaring. Förskola är fint. Vet du, jag blir faktiskt riktigt arg över sån attityd för det är bara skitsnack! Dagis på den gamla goda tiden på 70talet innebar att det fanns gott om vuxna(minst ett knä eller en hand till varje barn) och min erfarenhet är nog att ungarna lärde sig massor redan då. Det kanske inte var så uppstyltat som nu utan mer flexibelt men det viktigaste fanns redan då dvs social träning och en möjlighet att bygga upp självförtroende. Nu låter allt så fint men verkligheten ute i förskolorna är inte vacker. Det är alldeles för få personal även om de är välutbildade och för få händer innebär att våra barns behov inte tillfredställs. Visst de grundläggande kanske gör det(mat i magen, tak över huvudet och sömn) men hur ser det ut med tryggheten att en vuxen alltid ser barnet och kan ingripa om nåt händer eller om barnet är ledsen? Helt ärligt så ser jag hellre en förskola/dagis där det finns mycket personal istället för en förskola där verksamheten är inplanerad i varje sekund och som lämnar minimalt tid över till fri lek. Just fri lek tycker jag är den absolut bästa skolan! När ska annars barnen få öva sig och träna på moment som de ser oss vuxna göra? hur ska de annars kunna tolka och bearbeta vad vi vuxna gör med och mot dem?

Nu tror ni säkert att jag är förskolehatare eller nåt? Så är inte fallet. Jag har haft/har alla mina fyra barn inom förskolan. Först ett mediokert dagis och de senaste 10åren en fantastisk förskola där barnen lär sig massor och utvecklas. De arbetade med natur och matematik långt innan skolverket kom på idén och hållbar utveckling är en så självklar del att ingen ens tänker på det. Det är underbart. Jag är iofs rejält less på förskolan men det är för att jag varit där lite för länge nu och tja, det är inga nyheter precis.  Erik älskar det och Emma som är 13 skulle nog gärna gå där om hon bara fick