Jag vet inte hur morgnar är hemma hos alla andra. Jag gisssar att det finns lika många varianter som det finns familjer. Hemma hos oss har vi ett ganska strikt schema för att det ska trilla på. 6 ringer klockan. Då duschar jag, plockar ihop kläderna till mig själv, Ida och Erik och ser till att dessa kommer på respektive kropp. Under tiden fixas frukosten i köket av den händige mannen. Under tiden de äter så plockar jag ihop allting som behövs för dagen. Kl 7 är det dags för tandborstning, hårborstning och sånt innan vi klär på oss 7:15. 7:30 ska vi sitta i bilen.

Igår var jag ensam hemma på morgonen. Då gick jag upp lite tidigare för att göra mig själv klar innan jag väckte barnen. Av någon anledning fungerade gårdagen smidigt och bra för att vara i vår familj. Klart att Ida utan mediciner inte precis är lätthanterlig men det flöt på utan större incidenter. Erik, precis som Emma, verkar vakna färdiga?!?!? Jag begriper inte hur man kan hinna klart så snabbt.

Idag däremot var det inte fullt så välfungerande. Alls. Ingenting fungerade. Den här morgonen var mer som total härdsmälta. Ida vaknade och var trött. Svårt att komma upp ur sängen först men fick kläder av mig. Hennes trosor låg i torktumlaren och snurrade runt så jag sade att hon fick vänta lite med dem. Det var här första utbrottten kom. En liten miss i rutinen, en aldrig så liten, som ett par blöta trosor, orsakar första utbrottet. Jag satte på torktumlaren igår kväll men det var fullt i vattenbehållaren som gjorde att den stannade. När hon äntligen lugnat ner sig och fått på sig kläderna gick hon upp men inte för att sätta sig vid frukostbordet. Nej, hon går och lägger sig i vår säng... Hon hinner inte med såna dumheter på morgonen och att leka tittut med våra sängkläder funkar inte alls. Ilskan kokar över. ¨På oss båda. Hårborstning när det lagt sig och sen åt hon frukost. Bråkar lite om pålägg, val av smörgås men får nog i sig sin macka iaf. Vid tandborstningen börjar hon bråka igen, med Erik den här gången. Hon gapar, vrålar och skriker på honom trots att vi säger till flera gånger. Till slut kokar ilskan över hos den händige mannen vilket leder först till total härdsmälta hos Ida som slår, sparkar, skriker, vrålar, smäller i dörrarna. När ilskan lägger sig efter en stund kommer tårarna. Många, ledsna, flödande tårar som skakar om hennes lilla kropp. Stackars liten! Hon mår alltid så dåligt i själen när utbrottet lagt sig. När hon inser att hon tappat kontrollen. När hon misslyckats med att sköta sig. Hon vill så gärna vara snäll och hjälpsam. Med en film av tårar i ögonen får hon på sig sina strumpor. Tar sin gympapåse men det brister igen. Tårarna trillar ner för kinderna. Linnéa lånade hennes gympaskor. Nu ligger skorna på Linnéas skola. Ida har inga gympaskor.