Alla inlägg den 10 oktober 2014

Av Fia - 10 oktober 2014 18:34

jag kommer aldrig behöva tveka kring vem som är pappa till Erik iaf. Erik älskar att kolla på Kalle i Sellnäs som är en gubbe som kör olika maskiner. Han kan sitta i timmar. Bredvid mig just nu har jag en lite större kille på sisådär 41 år som senaste halvtimmen suttit och kollat på motorbåtar... Själv kan jag nog faktiskt inte komma på något tråkigare att göra.

Av Fia - 10 oktober 2014 08:46

Jag undrar hur andra resonerar kring föräldraskap? Man är ju sig själv närmast men i morse hittade jag ett test på Facebook om hur man är som förälder. Nu tar jag inte så himla allvarligt på dessa men det är kul att fylla i och ändå ibland kunna reflektera över sig själv som förälder och människa. Hur är man en bra förälder? Är alla människor med ett någorlunda sunt huvud bra föräldrar? Det ska ju gudarna veta att alla gör olika men vad är en bra förälder?


Jag måste säga att jag förälndrat mitt föräldraskap väldigt mkt genom åren. Dels har jag väl växt som människa, fått nya insikter och ffa har mina barn behövt olika saker. Emma som väldigt liten behövde knappt någon uppfostran kändes det som. Jag hade henne nära och när hon hittade på saker tittade hon på mig och skakade jag på huvudet så slutade hon. Jag tror inte jag höjde rösten till den ungen alls de första åren. Det behövdes inte. Att höja rösten är kontroversiellt men med det menar jag inte att skrika mig blå utan att skärpa till tonen och verkligen mena allvar.


Linnéa kom sen. Med henne var det så jäkla mkt bekymmer hälsomässigt att jag faktiskt inte har en aning om hur hon var som liten. Lättstyrd tror jag. Mitt första riktigt glada minne av henne som inte innefattar sjukdom och annat var när hon var 8 månader, låg inne på barnsjukhuset och ungen är glad som en sol i patientköket för att sen krypa fram till ena väggen och ställa sig upp och gå längs med saker. Mitt lilla troll som precis passerat 6kgs sträcket. Herregud vilken känsla det var. Med sonden i näsan slapp jag bry mig om matintaget och kunde bara vara förälder. Bara vara här och nu. Att ungen tidigare än någon annan dessutom ställer sig upp och går längs med saker trots att hon haft den värsta starten i livet. Ungen gör det med hela sitt ansikta lysande av glädje. Det är mitt första odelat glada minne av henne och ett av få från hennes första år. Det året var inte det bästa i mitt liv.


Ida var nog det lättaste barnet första året. Hon sov, sov och sov lite till. Antingen åt hon eller så sov hon. Henne fick vi väcka för att ge mat som liten. Var hon vaken en stund så var hon bara sketaglad. Jämnt! Det vi inte visste då var att hon bara vilade upp sig lite inför framtiden. Hon laddade batterierna   Hon lärde sig gå vid 13 månader och jag hade börjat noja mig för att hon var sen. I vår familj väldigt sen med att gå. Minst 4 måander för sen. Men när hon väl började gå så tog det fart. Ordentligt! Den ungen fick en jetmotor med evighetsbränsle. Hon krävde ett helt annat föräldraskap. Hon krävde extrem tydlighet. Och jösses vad jag har varit arg på henne! Hon rä verkligen den som tryckt på alla mina knappar och gjort mig helt galen av ilska. Henne har jjag verkligen skrikit på på riktigt. Inget jag är speciellt stolt över men nu är det så. Hennes påhittighet har också bjudit på många härliga stunder och tokiga stunder. Hon har bjudit på flest skratt och flest ilskeutbrott. Hon är helt klart den som format mig till mamman jag är idag.


Hur är jag då som förälder? Ingen aning faktiskt men jag har iaf ett tydligt mål med min uppfostran. Mina ungar ska lära sig att ta ansvar för sig själva, klara sig i samhället och förstå sin roll i det. Den dagen de flyttar hemifrån ska de kunna ta hand om sig själva, betala räkningar, laga mat, tvätta, städa och visa hänsyn till sina medmänniskor. Än så länge har vi en bit kvar men trägen vinner. Jag försäker fungera som lots till mina barn. De måste få ta egna beslut och ta sina egna konsekvenser men jag försöker lotsa dem igenom besluten och påvisa olika konsekvenser för dessa. När de gör dumheter får de stöd och hjälp att reda ut röran men de måste själva ta ansvar för det skedda och försöka åtgärda det som inte blev så bra. Jag tror inte på att ta över ansvaret och reda ut allting helt och fullt. Barnen måste själva inse vad som hänt och sen kunna stå för det. Man får göra fel men man tar också konsekvenserna av detta.


Frihet under ansvar gäller nog som ledord. Du får göra som du vill så länge du klarar av ansvaret men om det brister så får man mindre frihet. Tex. så länge du klarar av att göra läxorna ordenlitgt och i tid så behöver jag inte blanda mig in i det och styra upp. Gör du det inte så får du finna dig i att läxläsning sker på mina villkor dvs vid köksbordet och jag kommer lägga mig i. Visa att du klarar det så får du tillbaka friheten på prov ett tag.


Utvecklingen som förälder är konstant har jag också konstaterat. Erik behöver en helt annat typ av förälder än Emma tex. Erik behöver mig mer som att jag finns som fysisk person nära honom och kan leda rätt mer handgripligt med kroppspråk och ord. Emma behöver mental närvaro mer. Jag behöver inte vara i samma hus men hon måste veta att jag finns där och lyssnar. Däremot har jag insett att jag måste se mer själv. Jag måste observera mer för att försöka uppfatta signaler. Erik är mer direkt. Vill han mig nåt så säger han det. Emma tar inte alltid kontakten själv.

Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards