När jag var liten var jag allergisk mot penicillin. Jag åt det lite väl ofta också så jag fick alltid andra preparat som oftast inte gav mig prickar och klåda. Åren gick och jag blev mindre sjuk av mig precis som sig bör. När jag var 14 fick jag dock min sista öroninflammation. Det gick hål och jag fick Selexid. Det var ingen hit direkt. Första tabletten gick väl okej bortsett från ont i magen, andra hamnade jag på akuten med med elektroder på kroppen för mitt hjärta bestämde sig för att slå på nya och lite mindre bra sätt. Lite svagare, oregelbundnare och konstigare. Jag fick nya tabletter som jag tålde bättre och när skiten försvunnit ur kroppen fick jag strikta order att inte äta det igen. Att faktiskt inte äta pc alls igen om jag inte var säker på att jag tålde det. Jättekul för vad tål jag då? Jag brukar säga till läkarna att jag är hyperallergisk men tål abboticin(om jag inte äter det för ofta vilket knappast är problemet nu) och lexinor som inte hjälper. De brukar titta lite konstigt på mig men hur ska jag veta vad jag tål? Jag äter ju inte pc. Nu kan jag lägga till Dalacin på listan jag tål också för det fick jag av en tandläkare efter en inflammation i ena käken. det var en chansning men jag hade fått det som salva och det gick ju  Jag försöker undvika pc så långt det är möjligt. Jag lever bevisligen än så kroppen dör oftast inte av att fixa sig själv men ibland är det himla obekvämt och det tar ganska mkt längre tid också.

Nu har mina barn tack och lov inte ärvt just den här allergin. det underlä'ttar ju onekligen. Erik äter tex kåvepenin nu. Sin första pencillinkur faktiskt och mot borrelia. Kan inte de där jäkla fästingarna bara gå och lägga sig och dö? Behövs de ens i världen? Har de ens ett syfte mer än att ställa till jävelskap? Erik tar sin medicin utan krusiduller och påminner mig om jag glömmer. Himla tur kan jag säga eftersom min hjärna har åkt på semester, iaf korttidsminnet. Jag fick en liten varning först iaf men tog den inte på så mkt allvar.   Tyvärr måste jag säga för nästa kort jag fick var det här...    Livet blir lite krångligare utan hjärna men jag hoppas att semestern inte är såååå långvarig. tre månader hittills och det räcker nu!

Å andra sidan har jag inget behov av hjärna idag. Jag är fullt upptagen med att klia mig. Över hela jäkla kroppen- hela tiden! Jag är tydligen fortfarande allergisk mot pc. Väldigt allergisk. Jag stänkte lite på kroppen imorse när Erik fick sin medicin. Det blev kanske 1ml på armen. Jag tvättade bort det på en gång eftersom det var klibbigt men sen fick jag en röd och kliande fläck där och sen har klådan spridit sig över hela kroppen, dock utan prickar och rodnad. Bara klådan. Inte har jag med mig några antihistamintabletter heller. Det är bara klia tillbaka då. Förr eller senare måste det ju liksom försvinna.