Jag måste verkligen erkänna att jag älskar mina helger. Först får man umgås med familjen och mysa. Bara det är toppen. Man får slita med städningen, tvätten(I helgen slapp jag så tack till den händige mannen  ) och taxiverksamheten. I helgen gjorde vi faktiskt inte ett skvatt. Supertråkigt kanske men med nån konstig variant av magsjukevirus så tror jag alla är tacksamma om vi håller oss hemma. Erik började i torsdag kväll med diarré. Han var hemma i fredags och då tog som sagt den händige mannen hand om tvätten. Eller började för det har nog blivit sisådär en 15 maskiner under helgen. Synd bara att det inte är slut än...

Jag tillbringade iaf HELA lördagen åt att vika tvätt och sortera strumpor. Det var nog bristen på just strumpor och trosor/kalsonger som gjorde att han började tvätta. Vi är hopplösa i vår familj på just strumpor. Det är en svår konst att ta av sig strumporna och faktiskt vika ihop dem innan man lägger dem i tvätthögen. En väldigt svår konst tydligen. Ungarna klär av sig där de råkar befinna sig och sen hamnar väl allting förr eller senare i tvättstugan. I somras hamnade strumporna överallt i huset och ute i trädgården så just nu har vi en full ICApåse med udda strumpor. Var tar de vägen?????

Å andra sidan är vi vuxna inte så mkt bättre. Jag tex. tar alltid av mig strumporna vid soffan. Av nån anledning så blir alltid mina fötter för varma just på kvällen eller så blir strumporna akut obekväma så mina strumpor ligger alltid på golvet vid soffan eller i soffan... Det är ändå jag som flyttar dessa därifrån så jag tillåter mig själv det. Ingen är perfekt  Jag ogillar verklgien strumpor. Om jag fick bestämma skulle jag gå barfota året runt. Synd bara att inte vädret håller rätt temperatur. Min inställning till strumpor verkar dessvärre ha gått i arv. Jag gissar att det eviga letandet av strumpor kommer fortgå så länge barnen bor hemma. Själv kan jag alltid gå barfota. Det händer ganska ofta  

I söndags skulle Ida sjunga i kyrkan. Hon skulle iaf ha gjort det men hon kom upp och mådde illa. Med magsjuka så stannar man hemma då så Erik som skulle till kyrkan för att ta emot barnens bibel fick vackert hålla sig hemma han också. Tur vi har en sen förrut! Han blev lite ledsen ändå förstås men så är livet ibland.

Sen kommer den bästa dagen på hela helgen. Måndagen! Inte helg för de flesta men för mig så. Ida fortsatte må illa hela söndagen så hons tannade självklart hemma. Hon fick sova ut. Hon kom inte upp förrän framåt 9. Erik fick också vara hemma, mest för att jag inte ville dra iväg honom till dagis när Ida och jag ändå var hemma. De tillbringade större delen av dagen åt att titta på viaplay och bråka. Det är väl ett friskhetstecken antar jag. Idag fick alla gå iväg. Eller nästan. Emma mår illa idag så hon är hemma. Å andra sidan kan jag leva med magsjukevirus om det är som detta. En del blir dåliga i magen och får lite magknip och andra mår illa men inte värre än så. Det är inte värstingvarianten utan mer så där lite kymighetskänsla.  

Igår var vi också iväg till skolsköterskan med Linnéa. De pratade en hel del om sömn, matvanor, träning och skola. Nemas problemas där. Hon har syn som en örn konstaterades också. Tack och lov säger jag som är lite nojig för henne och synen eftersom det lite ingår i hennes syndrom. Vikt och längd togs. Hon väger 42kg och är 148,5 lång så lagom även där. Ligger på sin sd+1kurva. Hon som tycker hon är så kort   Det blir väl så när man går i skolan med såna som är 1-2år äldre än hon är. Då är hon väl kort i jämförelse. Skolsköterskan konstaterade också att LInnéas vänstra ben är lite kortare än högra så vi ska tillbaka till henne om ett år och kolla det. Å andra sidan är det dags för vaccination då också så vi kör två flugor i en smäll. Linnéas rygg är annars rak som en fura. När det gäller saker som är normala och LInnéa så blir man alltid lika tacksam och löjligt glad. Konstigt men sant. Tänk om man alltid var lika lätt att glädja på alla områden