Jag vet inte varför men just nu känns det som att det är möten och grejer precis hela tiden. Det har varit 3 tandläkartider, en på otokirurgen som inte gick eftersom vi inte hittade parkering trots att vi letade i 40 minuter och snurrade ända borta vid ulleråker. Helt galet. Vi har haft ett första utvecklingssamtal med Emma, skolsköterskebesök med Linnéa på måndag eftersom hon går på en resursskola och då är skolsköterskan på hemskolan. Föräldramöten, förmöten inför fixardagen och möten med elevhälsoteamet på hemskolan för att utvärdera placering på resursskolan. Kvar väntar nytt besök på otokirurgen, två nya tandläkartider, ÖNHbesök som vanligt i slutet av året, utvecklingssamtal med övriga 3 barn, habiliteringen/hörcentralen osv. Det är massor som jag inte kommer på just nu. Kalendern för kommande två veckor är fulltecknad och jag gissar att det kommer fortsätta så året ut. Jag är lite fascinerad att inte antalet läkarbesök mm kring Linnéa lägger sig. Det snurrar på rätt bra men händer ingenting alls utöver alla besök. Lite trist. Runt Ida flyter det på väldigt bra även om hon har en bit kvar till målen men det går framåt med rasande fart. Tänk vad lite speciallärarhjälp och en engagerad lärare kan göra   På det stora hela får jag nog säga att lärarna runt våra barn är fantastiska. En liten extra eloge till Emmas mentor som är precis hur bra som helst. Hon tycker verkligen om sina elever men är inte alls rädd för att ställa krav och faktiskt bli arg ibland när eleverna inte når upp till sina krav pga lathet. Jag tycker om människor som vågar ställa krav och står för det! Självklart ska nivån anpassas också men man måste ställa krav på elever annars utvecklas de inte.