Efter att ha lämnat barnen på dagis, taxin och stora gått till skolan åkte jag till macken för att tanka. Tittade på priset och tänkte att:Brukar det vara så där dyrt??? Tankade dock och inser när hundralapparna rusar att näe, så där dyrt brukar det absolut inte vara... Tankmätaren stannade på svindlande 958:- för en tank bensin  Det är inte billigt att vara bilåkare idag.  Undra när gränsen nås, för samhället och för privatpersonen? hur dyr måste bensinen vara innan vi slutar åka bil? Finns det någon smärtgräns innan regeringen går in och kapar momsen/skatten? Mårtens bensin betalas av firman så vi betalar bara min del som är två fulla tankningar i månaden ungefär(numera 2000 uppenbarligen). Törs knappt tänka på norrlänningar som sitter och pendlar 15 mil enkel resa...  Den krassa sanningen är också den att alla kan inte åka elbil, alla har inte råd att köpa en miljöbil vare sig man ger skattelättnader eller inte. Det är många som faktiskt behöver sin bensin. Förr eller senare kommer det slå på samhället när man stannar hemma för att man inte har råd att åka bil, shoppingen/annan konsumtion minskar som ger återverkningar på samhällets skatteintäkter den vägen. Var går gränsen? Inte än tydligen men var?

Hemma har Emma tjatat ett tag om att hon MÅSTE klippa sig. Jag vet att hon måste klippa sig men jag blir lite avig när hon gapar och skriker istället för ber snällt så hon har inte fått klippa sig än  Får bli ändring på det. Måste klippa alla andra också. Linnéas hår växer kanske inte så många mm på ett år men det är slitet, Idas växer desto mer och det är lååååångt nu. Hon ska inte ha långt hår eftersom hon suger på det och kletar in mat i det. Frågan där är bara om vi ska låta luggen vara lång nu när den redan är lång? Kanske skulle låta den vara utväxt och kapa av resten i en kort frisyr? Själv måste jag tunna ur kalufsen också. Längden är inget problem men tjockleken. Hälften behöver tunnas ut för att det ska bli bra just nu. Lyxproblem? Japp men det är ändock ett problem. Linnéa kan få lite av mitt(både tjockleken och längdtillväxten)   Jag längtar iaf efter att bli av med min man!

Idag har jag också tagit tag i en sak som blivit liggande. På jobbet är det fullt ös från vi börjar till tre och sen ska morgondagen planeras på en halvtimme innan man rusar iväg och hämtar på dagis/fritids. Raster finns inte, inte ens lunchdito för då äter vi ofta med en eller flera elever. Det innebär att jag inte har tid att ringa nånstans och det var det som behövdes. Dels har vi en remiss liggande på öron för Idas del som ska kollas om hon har polyper bakom näsan eller nåt annat som gör att hon är täppt i näsan, pratar otydligt och nasalt. Linnéa behövde också en tid på hörselmottagningen för efterkontroll av sina öroninflammationer. Det är fixat nu. Ska bli spännande att se hur Linnéa hör på hörselprovet faktiskt. Det är absolut bättre nu än för en månad sen men är det tillräckligt bra?

I förrgår när jag kom hem fick vi oss en liten present av barnens farmor. Idas astmamediciner har legat i en liten påse som gått sönder och jag skickade iväg en liten förfrågan till farmor som är en duktig sömmerska om hon kunde fixa en. I måndags fick vi den och den var verkligen jättefin och precis lagom för Idas mediciner och inhalator. Hon är superstolt över sin fina påse  Tack Agneta! 

I tre år har vi försökt lära Ida cykla. Första året med stödhjul och det var hur kul som helst. Andra året fick vi börja om igen men fortfarande roligt. Förra året när hon fyllde fem tog vi bort stödhjulen och Mårten sprang efter. Han sprang, släppte och Ida ramlade. När hon ramlat en gång blev hon arg, kastade cykeln och vägrade mer på ett bra tag. Såå många försök lyckades vi inte få in förra sommaren eftersom hon gapade om att hon ville ha sina stödhjul.

I år började det bra för när Linnéas cykel kom fram kom Ida in och skrek åt mig: "Jag vill ha mina jäkla stödhjul" och då har vi inte ens börjat träningen för säsongen än  Hon fyller sex år i juni. Alla hennes kompisar som är yngre cyklar sen minst ett år. Det börjar bli lite av ett hinder nu. Funderar allvarligt på om man skulle köpa en springcykel till henne. En sån som ser ut som en cykel men utan trampor???     Vanlig cykel känns lite som att Ida bestämt sig för att inte tycka om. En springcykel kanske får henne att lära sig hantera cykeln men slipper trampa och på så vis få henne att släppa sina ilska för vanlig cykel? Om inte annat kan Erik leka med den... 

Det är inte mycket som talar för att hon kommer klara av en cykel med sin bristande koncentrationsförmåga. Oj vilken intressant sten det ligger där och så fastnar blicken och pang ligger hon där i diket  

Däremot måste jag få ösa lite beröm över henne även här. Hon har redan fått höra massor. Det har verkligen hänt nåt hos henne. Hon gapar och skriker fortfarande och hon blir fortfarande tvärtemot och sätter sig på tvären men vilken utveckling! Hon har börjat göra som hon är tillsagd på en gång och kommer ihåg det också utan att glömma på vägen. I helgen fick jag nästan en chock. Jag laddade på morgonen för den sedvanliga helgdusten som tar hela dagen. När hon klätt på sig, ätit frukost och gjort sig i ordning sade jag åt henne att städa sitt rum. Ungen gjorde det!!!!! Jag fattar fortfarande inte vad som hände. Inget gap och skrik utan bara en fråga: "Vad ska jag göra först?" Hon gjorde det jag sade åt henne och när hon fortfarande inte gapade efter tredje vändan med städuppgifter så slapp hon resten. Hon måste få belöning. Jag kan leva med ett ostädat rum om hon är så snäll  

Städandet var ingen engångsföreteelse heller. Igår sade jag åt dem att klä på sig och hon var först klar. Imorse var hon klar en halvtimme före mig och då hade hon ätit frukost. Frukost tar henne oftast en timme av stirrande framför sig innan mackan slinker ner. Kläderna på morgonen är också en sån sak som fungerar finfint. Jag tar fram kläder och jag klär på henne. Nu hjälper hon till utan att bråka. Det är bara njuta så länge det varar  

Förresten, den där magsjukan som gick på skolan jag nämnde... Det var ingen magsjuka. Det var ehec... Låter superskoj. Ett barn ligger inne sen två veckor, numera i stockholm, och där har man fått ta ut och skölja tarmar mm rena från smitta. Tyvärr rasar blodvärdena ändå så vi får hoppas att det går åt rätt håll. Hon verkar ha fått alla vidriga biverkningar man kan få av det  Ikväll är det informationsmöte på skolan om detta eftersom många föräldrar är oroliga. Jag tror jag hoppar detta för om smittskyddsläkare mm är inkopplade känns det som att läget är under kontroll. Barnet som smittades är borta, toaletterna borde vara sanerade sen dess... Om inte så väljer jag att tro det...

"Att du inte frågar Emma, hon fick sina fiskar varma när hon dukade fram, det är gossen som ska göra detta. Stoltare unge får du leta efter, bära tallrikar, bestick glas m.m När detta är gjort så är det t.om roligt att sätta sig och äta utan utbrott." Hulda(mamma) skrev detta i kommentarsfältet och jo det stämmer. Jag skulle kunna skriva en hel roman om Erik, vad han gör och inte gör  Han kan inte klä på sig själv än och dit har vi inte kommit. Det är jag tacksam för. Däremot bära kan han. Han gillar att duka fram och bär stolt fram bestick och plastglas på bordet. Han blir också uttriktigt förbaskad när jag inte låter honom bära tallrikar och annat ömtåligt. Däremot bär han INTE fram sina egna bestick för det är trist. Han gör det i protest eftersom jag fortfarande har bebistallrik, bestick och sånt till honom. Han gillar det INTE! Borde köpa riktiga tallrikar till honom, men som är i plast typ skolans tallrikar. Finns det??? Var? Samma glas som är i plast utan att vara färgglada och fula som IKEAs som vi använder nu... Kom med tips. Jag hinner inte springa runt i massa affärer. Däremot gör det ingenting om de är billiga... En annan sak han kräver att få göra. Det är att bära sina skor från skogränsen på dagis till sin hylla. Det är heligt och fan ta den som gör det av misstag. Hujamig vilket utbrott det kan bli  

Det finns en sak som jag tycker man borde forska kring mer. Drömmar! Freud forskade lite kring detta och sen har det säkert varit en och annan till men på verkligt allvar alltså, utan att blanda in massa psykologiskt dravvel. Senaste tiden har jag drömt så många konstiga drömmar. Häromnatten drömde jag att jag skulle gifta mig. Jag skulle få en present i form av ryggmassage. Jag placerades med barnen högt upp på ett berg där det balanserade ett hotell. Det fanns inga bussar och ingen hiss upp eller ner. Där gick jag runt och väntade en hel natt på att massören skulle komma. Inte fanns det nån mat heller så jag fick lämna barnen och gå ner till byn i dalen för att köpa mat. På vägen upp hörde jag barnen skrika i panik för att jag lämnade dem. Själv befann jag mig mitt på bergssidan med minst en timmes väg upp tillbaka till barnen. Ungefär samtidigt kommer Mårten älgandes uppför berget helt opåverkad och otrött men han tog inte barnen så jag stretade mig upp tillbaka till barnen som fortsatte skrika hysteriskt hela tiden... När jag vaknade kände jag det som att jag faktiskt väntat på denna massör hela natten och frustrationen var total.

Inatt drömde jag nåt annat märkligt. Jag hade fått annan hud i ansiktet. Huden hade förtjockats, blivit hårdare som pansar, röd och jag hade tappat känseln i den. Jag stod och smorde frenetiskt för att få tillbaka känseln.

En annan dröm jag har OFTA är att jag får värkar och föder barn så där helt ovetandes om att jag är gravid. Sen står jag där med min bebis i total handfallenhet. Inga kläder, ingen säng, inga blöjor, ingen vagn, ingenting mer än att jag själv är totalt chockad.

The terrible two's är här, för första gången faktiskt. Tjejerna har varit lugna som filbunkar i tvåårsåldern(humörmässigt alltså!!!) men Erik är stöpt i en annan form. Han är arg, arg och förbannad från det att han slår upp sina blå till han somnar på kvällen. Är han inte arg så hyssar han. Igår vaknade han på morgonen, blev arg vid frukosten och slog omkring sig, kastade mjölken och mackan mot oss andra och klickade ut gröten på golvet antingen via munnen eller skeden. När jag tog ifrån honom maten blev han ännu argare och slog ännu intensivare... På fm upprepades det hela med att antingen skrek han på oss eller så gick han iväg och gjorde dumheter. Ibland glömde han bort att han borde vara arg och var sig själv dock. Det är himla spännande att vara med när pappa städar tex . Vid lunch fick han i sig två tuggor innan han åkte från bordet så vid mellis var han inte bara arg utan hungrig också. En hungrig Lundgrenare är inte att leka med  . Fick tvångsmata första skedarna innan han lugnade ner sig och gapade frivilligt. Jo, mata för äter han själv så kastar han allt.

Lilla gubben, det är inte lätt att vara liten  Ännu argare än vanligt blir han när vi inte förstår vad han säger. Då blir han så arg att han mest liknar Kalle Anka med rök utsipprande från öronen. Han hoppar och skriker av ilska. Han pratar liksom inte så bra och det är nästan omöjligt att förstå vad han säger. Oua är vovve, aua är vatten(liknar mest spanska agua). Sen säger han mamma, pappa, Emma, momo och offa så klart. Senaste veckan är Måni ofta förekommande men det förstår jag ingenting av. Måni är oftast det som han blir arg över, helst mitt i natten. Inatt vaknade han, kröp upp i min säng och började slå mig när jag inte förstod "måni". några förslag? Det är inte vatten, välling dricker han inte, gröt heter bebinamnam(  )  och det är nåt han vill ha på nätterna... Inte nappen, filten, gosedjuret heller. Inatt frågade jag honom om makaroner eftersom han tjatade om "momo måni" men inte det heller. Det kändes annars rimligt eftersom han älskar mormors stuvade makaroner men mitt i natten.Njäe  ..

Förutom att slåss med en liten ilsken tvååring i helgen så har jag och Hanna varit med våra 11åringar på bio. Vi fikade innan och sen drog Hanna och jag runt på stan och kikade i butiker medan vi väntade på Emma och R.  Hemma lekte Linnéa med L medan Mårten slavade. Han städade ut mellan dörrarna i lördags och vår inglasade veranda igår. Själv har jag mest tagit hand om barnen och fixat mat, disk, tvätt och sånt. Det känns faktiskt som ett helt okej upplägg. En som städar och en som tar barnen. Ännu bättre när jag slipper städa  Jag hann också sortera massa tvätt, lägga undan det som var för litet(och ivägskickat till Emre), tvätta vinterkläderna och ta fram vårdito, konstatera att rätt mkt behöver köpas nytt som vanligt men ändå mindre än jag trodde.

Igår kom Karin och yavuz på besök och hade fika med sig. Sånt är alltid trevligt! Vi satt och snackade lite och började planera för att resa till turkiet tillsammans om ett år, nästa maj ungefär. Jag har tänkt tanken länge att det skulle vara kul men nu finns det kanske en verklig chans också. Blir till att spara nu bara! Mårten tar ut föräldrapenning fre-sönd som vi tänkte använda till ändamålet. Det är inte gratis att åka 6 betalande personer.

Det är nya ordet hemma och det används flitigt. Det är hos oss en kärleksfull beskrivning av nån som inte är så smart  Orsaken att just det ordet flyger hemma är min mobil och spelet Sheep and clouds. Precis som i verkligheten är fåren inte så där våldsamt smarta utan det gäller att hålla dem ifrån för stark sol, för mkt regn, giftiga svampar, åskmoln. Dessutom måste du mata dem med gräs, blommor, äpplen, hallon, jordgubbar och roa dem genom att dra dem i svansen, krocka fåren med varandra, kasta upp dem i luften samtidigt som man ska klara av en rad uppdrag för att komma vidare till nästa nivå. Rätt kul men får är inte smarta...

Idag var tanken att jag skulle vara hemma på förmiddagen och sen lösas av av mormor som kom vid lunch. Ida var hängig igår och hade lite besvär av astman. Erik är på bättringsvägen men inte helt i form än. Det var tanken iaf. Halv sju imorse vaknade Ida, klockan sju hade hon drivit mig till vansinne flera gånger om. Om man är såå pigg orkar man med dagis också anser jag så klockan nio travade vi iväg till dagis. Ida ville dit också så det var inte bara jag som var elak. Erik tänkte jag hålla hemma, återigen- det var tanken. När vi kom till dagis ville han klä av sig och sen gick han in och lekte. jag styrde om lite så mamma kommer och hämtar på dagis lite extra tidigt istället för att hålla dagen så kort som möjligt och så håller vi tummarna att det funkar. Förskolan har iaf inte ringt än  Hoppas att det håller nu också! Å andra sidan kanske personalen sjukskriver sig av utmattning när jag kommer med alla sjukintyg från försäkringskassan  

Idag fick jag mail ifrån smittskyddsläkaren på Ackis och skolsköterskan ang handhygien. Man inser där att det är inte bra... Tydligen har de magsjuka som härjar på skolan men inte vanliga varianten utan mer åt "sök hjälp-hållet". Om diarreerna håller i sig mer än 2-3 dagar och de är blodiga ska man söka hjälp. Fint, känns toppen att Emma gick till skolan idag... Å andra sidan lär de senaste dagarna bekymmer lösa sig  (Hon har varit förstoppad men inte vågat säga nåt trots att hon inte varit på toa på närmare två veckor   ) .

Ikväll har Mårten ett möte med sin delägare till firman. Det mötet känns lite nervöst för Mårten har bestämt sig för att sluta. Han är less på att jobba 7-20(22), han är less på att ta allt ansvar. Han är less på att bara få skit av alla för långa väntetider, dåliga maskiner, uteblivna reservdelar som beställts men inte kommit, usel experthjälp de gånger det behövs och som iaf resulterar i en trasig maskin och Mårten som får fixa själv vare sig han kan eller inte. Inte blir det bättre av att jag protesterar över arbetstiderna, över bristen på tid hemma, bristen på engagemang i familjen. Den andra delägaren däremot klarar sig inte utan Mårten, är beroende av firman för sin försörjning av sin familj men är inte heller redo att lägga ner samma energi/engagemang i firman som Mårten tvingats göra. Om man har utgifter på låt säga 200000 varje månad(löner, lokaler, skulder till leverantörer osv) måste man liksom fakturera minst motsvarande timmar i inkomster. Att i princip ensam dra in dessa pengar har blivit övermäktigt och Mårten har fått nog. Jag förstår honom och rent egoistiskt så kan jag säga att jag gärna ser att han jobbar mer normala tider och kanske tom tar lite pappaledigt ett tag. Han behöver det, barnen behöver det. Han har fem år att ta igen med barnen. Fem års frånvaro av vardagliga små ämnen som middagar, skjuts till träning, läxhjälp. Det är mycket. Å andra sidan så vill jag inte att Mårten ska ge upp sin dröm(om den lever fortfarande?), att han ska behöva "misslyckas". Jag vill inte heller att den andra familjen ska behöva bli lidande. Det är ingen lätt diskussion det här, inte från nåt håll.

Emma satte upp den här inför sin födelsedag när magsjukan härjade. Hörsamheten på lappen då var något mager, även av damen själv ifråga. Jag ger det ett nytt försök nu. Inga mer sjukor. Dagis får stänga en vecka tycker jag! personalen satt och sade det på skoj igår på mötet. Jag tycker man ska göra allvar av saken. Hellre ta hand om mina egna barn en vecka och sen få vara frisk istället för som nu få jobba några dagar och vabba en vecka. Eller ännu bättre, föräldrar kan hålla sina krassliga små avkommor hemma en dag extra så de faktiskt får repa mod innan de kommer tillbaka till förskolan igen. Ännu bättre är om man faktiskt håller sina sjuka barn hemma, punkt. Alldeles för många tycker att deras arbeten är viktigare och låter sjuka barn åka till dagis med en alvedon i kroppen för att sen krokna efter lunch. Morr!

En otroligt suddig, otydlig bild men den är från Torsborg där de grävde ur dikena. Erik var totalt fast vid fönstret där det var maskinkavalkad hela dagen. Grävskopor, traktorer, lastbilar, såna där vagnar med elsladdar... Toppen att få stå på första parkett och titta. Men ute var samma maskiner läskiga och lät illa så då ville han bara sitta i famnen och kika  

Den här lastbilen med flaket fyllt av snö såg jag för nån dag sen. Min fråga är dock, varifrån kom all snö??? Det finns ingen snö inne i stan(som synes).

för det hände visst nåt i helgen. I lördags hade Emma sitt födelsedagskalas tillsammans med en kompis. Vi mammor tillsammans med flickorna åkte till Ica Maxi och handlade på förmiddagen. det är inte helt lätt att handla när det ska passa alla. Bara födelsedagsbarnens allergier resulterade i laktos, soja och gluten sen får man lägga till resten av klassen  det gick bra iaf och är man två att dela på notan blir det lättare att vara generös så flickorna bjöd på först fika i form av marängskålar med grädde, glass, hallon, kiwi, banan, mandarinklyftor och kola/chokladsås. När de fikat klart var det presentöppning och tjejerna kan verkligen varandra för alla presenter var mitt i prick. En av favoriterna var nog klockan i form av en berlock som ser ut som en fotboll tror jag. Båda flickorna är totalt tokiga i fotboll  Annars fick de nagellack med mallar, hårfärgspray, Emma fick en tröja och F ett par byxor, skämtartiklar till Emma-pyssel till F, en varsin bok efter eget intresse. Hur bra presenter som helst!

Temat för kalaset var tänkt att bli fotboll men garaget som var tilltänkt som lokal blev aldrig klart i tid så tjejerna fick tänka om och melodifestivalen kom upp som alternativ. Efter presenter tittade tjejerna på Mello och röstade frenetiskt på sin favorit medan vi mammor dukade upp chips, godis, ostbollar, ost och kex. Herregud vad 11åringar kan äta! En flicka speciellt åt så mkt att hon mådde illa. Det var tydligen ingen nyhet för den andra mamman. Hon hade varit med förr. Jag däremot fick svaret på vem som åt upp vår middag förra kalaset. Då hade jag gjort pommes och kycklingklubbor och räknat med att alla åt som Emma(en mindre häst mao) och räknade iskallt med att det skulle räcka åt familjen... Faten var tomma när vi andra ville äta. Enligt Emma åt samma nämnda tjej mer än 8 klubbor själv MED pommes

Igår var Linnéa och jag till logopeden. Det var föga intresseväckande. De kollade hennes ordförråd, meningsbyggnad, passiva ordförråd osv och hon ligger vad allt verkar inom normalspannet men kanske i det lägre fältet. De andra gångerna har hon alltid legat ett år efter och jag gissar att hon gör det nu med. Ett år är ingenting tycker jag och fullt normalt med tanke på att språket första året gick förlorat när hon ingenting hördes. Tvärtom är det en bedrift att ligga i nivå med alla andra med tanke på det men också alla förlorade hörselveckor pga infektioner, vätska i mellanörat osv som strulat. Vi behöver inte komma tillbaka till ackis längre men logopeden på skolan fortsätter jobba för att stärka muskulaturen som är försvagad så grötigheten som kommer när Linnéa är trött försvinner men också för att stärka försvagningen så den inte blir värre. Känns skönt att ligga steget före.

Direkt efter logopeden fick jag åka och lämna min bil på jobbet och Mårten skjutsade mig till barnakuten. Ida hade fått astmaanfall hos mormor och hon åkte in med henne så vi kunde möta upp. Jag hann dit före dem och förberedda mig på det värsta. Helt i onödan  På vägen till sjukhuset hade det vänt och anfallet släppt. Visst hon hostade och hade sig men syresatte sig bra så vi fikade bara lite där för att se om det skulle komma tillbaka innan vi åkte hem igen. Tänk att barnakuten är så bra att hota med. Tycker alltid att mina barn blir friskare bara vi kommer dit  Det tackar vi för.

Det var bara att åka hem, göra middag för att sen rusa vidare till föräldramötet som var på kvällen på dagis. Kan återigen konstatera att vilket fantastiskt dagis vi har! Personalen klär ut sig, bjuder på teater och magiska shower. De trollar, experimenterar, sjunger, hittar på sagor, sätter upp teatrar med barnen och lyckas alltid väva in språk och matematik i allting de gör. Våra barn har alltid lärt sig mer på dagis än på skolan och ligger alltid före i naturkunskap, matte och NO i början. Sen dödar skolan intresset...   

Jag vägrar berätta hur läget är hemma idag med men summan av barn hemma är 3 mot ett barn i skolan. Eftersom det gäller att se det positiva i allting så kan jag berätta att den som faktiskt är frisk, till sin egen förtret  , är  Linnéa som alltid varit hemma jämnt, ända till skolbytet. Nu vill hon bli sjuk så hon också får vara hemma. Det har sitt pris att gå på en liten skola och i en mindre klass med bara sex elever i klassen. Mindre smitthärdar 

Idag ska Linnéa och jag roa oss med att ta en lite tur till logopeden. Hon har inte varit där sen hon var 4 kanske, eller tom tre??? Läääänge sen är det iaf och sen dess har jag väntat. Nu har det inte varit just nåt att oroa sig över för allting har gått framåt. Hon klarar av att äta bättre, talar bra, försvagningen i muskulaturen märks nästan inte alls och därför har jag inte bråkat. Nu däremot finns logoped på skolan och jag är inte dummare än att utnyttja det, om inte annat för att förebygga och då måste vi ta ett avstamp idag och sen skicka vidare till skolans logoped istället. Känns bra!  En sak mindre som hänger i luften. Kvar finns nog bara käkkirurgen som skulle ta hand om Linnéas all tandvård. Tur att jag inte trodde på det utan hon har fått gå på koller hos folktandvården ändå. De skulle kalla om ett tag och tja ett tag är ju lite skiftande och flytande tydligen.  6 år kan ju också vara ett tag...  Det är sån tur att landstingen fungerar så bra!

Ikväll är det föräldramöte på dagis, samtidigt som det är simskola så vi har kallat in förstärkning till kvällen. Mamma får förlängd tjänst eftersom hon också tar hand om Ida och Erik idag så jag kan vara på jobbet och ha alla mina utvecklingssamtal som vi har den här veckan. Imorgon kan hon inte så då får vi försöka lösa det genom att saxa eller nåt.