med att berätta att Ida är sjuk, dunderförkyld/feber och med det astma. Jag tänker inte heller berätta att även Erik är sjuk, igen måste man nog säga. Han är okcså förkyld men så är det den där febern igen. En snabb räkning ger vid handen att han har varit sjuk 2,5vecka, ledig en halv vecka och varit närvarande på dagis 1 vecka sista månaden. Jag har 17 lappar från försäkringskassan som måste fyllas i men jag har ju knappt varit där! Nu i fredags kom sista lappen för förra vändan men nu är ungen sjuk igen. Får svänga förbi med en lapp och så får de fylla i samtliga sjukdagar på en gång. Kan man göra det tro? Idag är dock mamma hemma med båda. Ida fick följa med mig till jobbet på fm eftersom vi behövde hämta ut astmamedicinerna som tagit slut. Att åka till mormors söta katt utan mediciner är att garantera ett akutbesök. Jag avstår gärna  Vi hämtade ut medicinerna på lunchen och så skjutsade jag ut henne dit sen. Fungerar det med.

Helgen har varit ungefär lika innehållsrik som mitt bloggande. Sjukor... Jag har varit såååå trött, helt otroligt, sjukt trött. I lördags gick jag upp ett par timmar för att sen gå och lägga mig igen. Kom upp mitt på dagen nåt tag och gjorde absolut ingenting. Det snurrade i skallen så fort jag stod upp. Söndagen var inte mkt bättre. Jag gick upp en stund men somnade om sen och sov till 12. Emma hade samling 12:20 så jag fick liiiite bråttom där och vaknade illa kvickt. Skjutsade iväg henne till matchen mot Storvreta och förberedda mig mentalt för en förlust a la 15-0 men hör och häpna, tjejerna spelade bra och ledde nästan hela matchen till storvreta fick in ett mål på slutet och resultatet blev 1-1. Resten av dagen gjorde jag ungefär lika mkt som resten av helgen. Jag snurrade runt, myste med barnen, tittade på tv, lagade lite mat och snurrade lite till. Det blev en tidig kväll igår och idag mår jag bättre, skönt! Nu blir det till att klämma i till "Vårvindar friska, leka och viska" för nu är våren här. Nu är jag less på att vi alltid är sjuka. En enda vårtermin utan sjukor kan vi väl få? Det är ju därför jag hatar just vårterminerna. Hösten går bra, alltid för då finns lite sommar och solenergi kvar i kroppen men så här års behövs påfyllning. Måste man åka till Thailand för att få vara frisk???? Vad är det för jäkla land vi bor i i såna fall?

Nu ska jag tuffa iväg och hämta LInnéa från skolan! 

det ska erkännas. Vissa saker har jag stenkoll på, sånt som är bara mitt ansvar. Barnen tex vad göller läkartider, olika möten, mediciner som ska hämtas ut ett visst datum, vad som sagts på olika möten men resten tja det blir som det blir  D'äremot kom jag på vad jag tyckte var en så bra idé häromnatten. Såå bra var den inte kanske men jag insåg iaf en sak häromdagen. Jösses vad tiden går!

När jag var 18 år började jag jobba som barnflicka i en familj i stan. Familjen hade tre barn, eller två för att vara exakt och en till på väg. Mitt jobb var att ta hand om deras lilleman som var två år och lämna och hämta storasyster på dagis. Familjen kan jag inte säga nog gott om. Jag älskade den familjen faktiskt och blev kvar rätt länge, till och från dock. Deras behov och mina skiftade lite men vi behöll kontakten. Familjen hade det rätt tufft på många sätt och jag hjälpte till så mkt jag kunde och önskade alltid att jag kunde göra mer, mkt mer. Enda gången jag inte var så förtjust var måndag morgon när jag började jobba för tja familjen var väl inga pedanter direkt och diska gjorde de sällan på helgen så förställ er diskberget som mötte en på morgonen man kom. Jag var skitförbaskad när jag stod och diskade men när det var klart var ordningen återställd och de var förlåtna igen .  Minste sonen föddes rätt snart efter jag började där och mamman blev mammaledig= jag åkte till England.  När jag kom hem därifrån  hade mamman börjat plugga igen och jag kunde återinta min plats i familjen över sommaren. Jag saknar verkligen den där familjen fortfarande! Äldsta dottern har jag fortfarande kontakt med via FB och häromdagen insåg jag att hon blivit stor. Hon har flyttat till England(från Norge) och gift sig! Min lilla skitunge som bara var fem år när jag lärde känna henne. Min skrutt som jag körde iväg till barnakuten för att hon gjort sig illa på dagis