för det hände visst nåt i helgen. I lördags hade Emma sitt födelsedagskalas tillsammans med en kompis. Vi mammor tillsammans med flickorna åkte till Ica Maxi och handlade på förmiddagen. det är inte helt lätt att handla när det ska passa alla. Bara födelsedagsbarnens allergier resulterade i laktos, soja och gluten sen får man lägga till resten av klassen  det gick bra iaf och är man två att dela på notan blir det lättare att vara generös så flickorna bjöd på först fika i form av marängskålar med grädde, glass, hallon, kiwi, banan, mandarinklyftor och kola/chokladsås. När de fikat klart var det presentöppning och tjejerna kan verkligen varandra för alla presenter var mitt i prick. En av favoriterna var nog klockan i form av en berlock som ser ut som en fotboll tror jag. Båda flickorna är totalt tokiga i fotboll  Annars fick de nagellack med mallar, hårfärgspray, Emma fick en tröja och F ett par byxor, skämtartiklar till Emma-pyssel till F, en varsin bok efter eget intresse. Hur bra presenter som helst!

Temat för kalaset var tänkt att bli fotboll men garaget som var tilltänkt som lokal blev aldrig klart i tid så tjejerna fick tänka om och melodifestivalen kom upp som alternativ. Efter presenter tittade tjejerna på Mello och röstade frenetiskt på sin favorit medan vi mammor dukade upp chips, godis, ostbollar, ost och kex. Herregud vad 11åringar kan äta! En flicka speciellt åt så mkt att hon mådde illa. Det var tydligen ingen nyhet för den andra mamman. Hon hade varit med förr. Jag däremot fick svaret på vem som åt upp vår middag förra kalaset. Då hade jag gjort pommes och kycklingklubbor och räknat med att alla åt som Emma(en mindre häst mao) och räknade iskallt med att det skulle räcka åt familjen... Faten var tomma när vi andra ville äta. Enligt Emma åt samma nämnda tjej mer än 8 klubbor själv MED pommes

Igår var Linnéa och jag till logopeden. Det var föga intresseväckande. De kollade hennes ordförråd, meningsbyggnad, passiva ordförråd osv och hon ligger vad allt verkar inom normalspannet men kanske i det lägre fältet. De andra gångerna har hon alltid legat ett år efter och jag gissar att hon gör det nu med. Ett år är ingenting tycker jag och fullt normalt med tanke på att språket första året gick förlorat när hon ingenting hördes. Tvärtom är det en bedrift att ligga i nivå med alla andra med tanke på det men också alla förlorade hörselveckor pga infektioner, vätska i mellanörat osv som strulat. Vi behöver inte komma tillbaka till ackis längre men logopeden på skolan fortsätter jobba för att stärka muskulaturen som är försvagad så grötigheten som kommer när Linnéa är trött försvinner men också för att stärka försvagningen så den inte blir värre. Känns skönt att ligga steget före.

Direkt efter logopeden fick jag åka och lämna min bil på jobbet och Mårten skjutsade mig till barnakuten. Ida hade fått astmaanfall hos mormor och hon åkte in med henne så vi kunde möta upp. Jag hann dit före dem och förberedda mig på det värsta. Helt i onödan  På vägen till sjukhuset hade det vänt och anfallet släppt. Visst hon hostade och hade sig men syresatte sig bra så vi fikade bara lite där för att se om det skulle komma tillbaka innan vi åkte hem igen. Tänk att barnakuten är så bra att hota med. Tycker alltid att mina barn blir friskare bara vi kommer dit  Det tackar vi för.

Det var bara att åka hem, göra middag för att sen rusa vidare till föräldramötet som var på kvällen på dagis. Kan återigen konstatera att vilket fantastiskt dagis vi har! Personalen klär ut sig, bjuder på teater och magiska shower. De trollar, experimenterar, sjunger, hittar på sagor, sätter upp teatrar med barnen och lyckas alltid väva in språk och matematik i allting de gör. Våra barn har alltid lärt sig mer på dagis än på skolan och ligger alltid före i naturkunskap, matte och NO i början. Sen dödar skolan intresset...   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...