Det är löjligt hur däckad man kan bli av lite magsjuka! I torsdags natt fick Erik magsjuka. Det går som en farsot oå dagis så det var väl inte helt oväntat. Han kräktes var tionde minut några timmar o sen lite nu och då på morgonkvisten för att sen vara görpigg på kvällen och åt som en varg. Frisk igen bortsett från att han fortfarande smittade. Du väntar väl 48 timmar efter du blivit frisk innan du börjar jobba eller låter barnen gå på dagis igen hoopas jag. Man får vara snål när det gäller magvirus. Man behöver inte dela med sig!

I lördags morse var det Emmas tur och på eftermiddagen kroknade händige mannen och jag samtidigt. Söndagen gick i ett töcken. Ingen kunde laga mat så pizza blev valet. Barnen var glada. I måndags var vi hemma hela familjen utom Linnea. Ida hade magknip men inget mer. Jag låg fortfarande som ett febrigt stök på soffan. Händige mannen började friska på sig. Tisdag fortskred med feber men jag vaknade med magkatarren från helvetet. Jag mådde sämre av den än magsjuka. Tur det finns medicin även om det inte hjälper direkt. Tar man dessutom elefantdos så biter det bättre. Linneas tur att börja kräkas bara. Idag är jag varken febrig eller har akut magkatarr. Lite magont bara. Linnea är uppe och rör sig igen men Ida körde igång imorse. Nu har vi avverkat hela familjen. Hoppas det stannar där nu!

Jag är dock lite fascinerad att jag fortfarande är så trött och slut. Fyra dagars feber och magsjuka/katarr borde man väl klara utan att bli snurrig och svettig av att dammsuga eller skura ett badrum.

Vi har också för tredje året prickat in magsjukan på Emmas födelsedag. Jag tror vi åker utomlands nästa år. Finns det nånstans man kan åka så här års som inte kräver 8-14timmars flygning? Får panik vid tanken på att sitta i en konservburk så länge med barnen.

Grattis Emma på din dag!!!!!<3

Ja nu har vi städat färdigt på dagis för den här gången. Vi har två dagar kvar och sen har vi städat klart för alltid. Då ska vi fira tror jag. Det är värt att fira. Tro mig!

Igår direkt efter jobbet åkte jag iväg till min älskade faster som fyllde år någon dag tidigare. Vi åkte dit, fikade lite, träffade min ena kusin som jag träffar alldeles för sällan så vi har kommit ikapp lite, lite grann iaf, snackade lite till innan vi åkte hem lite för tidigt eftersom jag måste hem till städet. Det tog sin lilla stund så Emma och jag var klara klockan halv 10. Då åkte vi iväg, köpte en välförtjänt dricka innan vi kom hem och kraschade i soffan. Det är garanterat absolut sista gången som Emma följer med och städar. Hon var helt slut efter att ha dammsugit båda avdelningar. Halvvägs kom hon och klagade för hon hade skavsår i händerna. jag erbjöd henne då att byta med mig som hade 1,5 avdelning kvar att moppa men det ville hon inte  Hon var duktig som hängde med! Lite trött idag bara.  Ikväll har hon målvaktsträning med damlaget igen och efter det ännu en träning med div.5 laget som hon vill börja träna med. Jag gissar att jag inte ser henne så mkt på torsdagar framöver. Måste hinna ladda i henne lite mat innan träning bara. Det blir en utmaning för kylen är tom, frysen likaså och jag måste handla både till oss människor och till kaninerna. Ibland blir det lite mer att göra än annars. Jag skulle verkligen behöva tvätta lite också. Det har inte blivit av sista dagarna pga dagisstädet och massa annat. Det får gå och gör det inte det så får det gå ändå. Lite så är det ibland.

Jag är så sugen på att skriva och formulera mig men jag har ingenting att skriva om så detta kan mkt väl bli mitt absolut virrigaste inlägg någonsin  

Ni vet ju hur det är när livet rusar på i 200 knyck och man hinner aldrig stanna upp och fundera kring vad som händer och sker. Lite så är det nu. Å andra sidan har det fått mig att somna på kvällarna. Jag kraschar i säng mellan 21-22 och sover till 5 när jag vaknar och kanske inte är pigg men iaf kissnödig som sjutton. Just kissnödighet får mig att känna mig som en av Pavlovs hundar. Så fort jag hör plinget från diskmaskinen och ska plocka ur den blir jag kissnödig- akut kissnödig. Varenda gång! Samma med duschen. Så fort jag sätter på vattenkranarna och vattnet börjar spruta så måste jag stänga av och gå och kissa istället. Varenda gång! Akut! Undra om någon har hypnotiserat mig bara för skojs skull??? Nåja, jag sover iaf bättre och betydligt mer än före jul så jag kan leva med detta ett tag.

Jag har också börjat läsa en bok. Jag har haft lästorka i flera månader. I somras läste jag massor och i början av hösten men sen försvann lusten. Jag har inte hittat en bok jag gillar. Häromdagen på bokcirkeln fick jag lägga händerna på "Fortfarande Alice". Jag har inte kommit så värst långt i den men Alice är an karriärinriktiad kvinna i 50årsåldern när hon märker att hon tappar minnet. Inte hela tiden utan ibland tappar hon ord, ibland hittar hon inte hem. Hon har fått Alzeimers. Det är hon själv som berättar om hur hon upplever det. Det är ruskigt intressant även om det är skönlitteratur och inte fakta.

Vad gör jag annars? Jag skjutsar till träningar, jobbar, jobbar och jobbar. Försöker hinna handla emellanåt, läsa läxor, städa. Livet när jag jobbar är ganska tråkigt faktiskt. Jag jobbar hela dagarna och på kvällarna och helgerna gör jag sånt jag inte hinner med annars(tvätt, disk, städ, osv osv osv). Måndag- onsdag har vi städ av dagis. Det är nerräkning på allvar. Efter städet på onsdag så har vi bara två städpass kvar innan vi slutar. Vi har bara en fixardag kvar. Ett utvecklingssamtal. Ett föräldramöte som vi iofs blivit ganska dåliga på att gå på. Det sägs ingenting nytt utan vi kan det nu efter tretton år inom förskolan.

Vi måste välja skola till Erik nu också. Jag måste bestämma mig om jag vill att Ida ska söka in till musikklasserna också. Hon älskar att sjunga och kören är veckans höjdpunkt och i en sångklass får hon lite mer sång på schemat. Frågan är om hon är tillräckligt bra? Är det schysst att söka om hon får nej? Är det rätt att byta klass/skola? Jag tänker lite längre. I åk tre vet jag att hon kommer ha det bra. Det är sen jag oroar mig. Jag är helt ärligt inte speciellt nöjd med skolan. Vissa lärare är toppen men inte så många.

Av samma anledning är jag inte helt säker på skolan för Erik. Han får behålla sina kompisar och det är bra. Det är nog enda anledningen till att han borde gå där... Sexårs kommer bli toppen om han får rätt lärare där. Den ena är toppen och fixar att styra mina ganska ostyriga barn med massa spring i benen. Hans lärare sen blir samma som Ida om hon inte går i pension. Det är det som gör att jag funderar. Jag får väl fråga henne kanske men det känns lite ofint. "Ursäkta, men hur gammal är du? Går du i pension de märmaste fyra åren?" Känns himla trevligt  Kollade hitta.se och där fann jag ålder. Hon lär garanterat gå i pension innan Erik gått ut skolan. Mer troligt i samband med att Ida byter lärare och börjar fyran. Skit också! Hon är superbra! Jag får fundera vidare antar jag! Alternativet är Domarringen som ligger nära hem, på väg till jobbet, bra anseende och rykte och med elever som Erik iaf kommer få i skolan med från åk 6 när han börjar Tunaberg.

Om ni ser mig klädd som en actionfigur om 40 år så har ni förklaringen här  

Vi har fått årets friskvårdskuponger och som vanligt har jag sån beslutsångest att det inte är klokt. Jag vill gå på massage och fotvård som jag aldrig skulle unna mig själv annars men jag vill också gå på vattengympa. Kruxet med vattengympa är väl tiderna. Det finns ingen tid som passar mig så där kanon om man säger så. Lunch på torsdag? Nja, jag jobbar. Kvällstid, har jag barnvakt? Jag är redan nu borta på onsdagar på kören. Tisdagar är fullbokade med olika träningar och scouter, torsdagar är det träning och dans redan. Kvar finns måndag och fredagkväll. Mårten vill gärna jobba över minst en dag i veckan och vill gärna träna också. På helgerna finns inga pass. Samtidigt så skulle jag verkligen behöva träna. Vattengympa är som klippt och skuret eftersom knäna bråkar efter min knäskada för snart ett år sen. Vissa dagar är helt smärtfria, andra är mindre trevliga. Jag får ta ett snack och planera in saker antar jag men min bättre hälft ogillar planering. Han vill kunna åka skidor när andan och snön faller på och cykla när det är bra väder. Jag förstår till viss del att det är lite svårare att skida i hällregn men för att få ihop planeringen inom familjen måste saker planeras in. Jag kan tycka att då får man väl välja aktivitet efter väder.

Igår fick vi vår nya torktumlare. Den förra gick sönder i december och livet blir onekligen lite mer besvärligt utan torktumlare på vintern. Torkutrymmet är minst sagt otillräckligt men med lite uppfinningsrikedom så har det ändå gått om man använder galgar och garderober som alternativa torkutrymmen tex. Det går men det är oändligt mkt enklare att hänga det som ska hängas och slänga in alla trosor, kalsonger, strumpor, strumpbyxor och velourkläder i torktumlaren. Jag som är löjligt förtjust i småsaker är dessutom nöjd att den lyser inuti när man öppnar luckan. Det är mkt trevligare tycker jag när lampan tänds   Dessutom går det fortare att få undan kläderna och man kan nödtorka plagg som man glömt hänga kvällen innan.

Idag bokade jag Linnéas och Idas danskurser. Skönt att få det ur världen. Kikade också in på simskolans hemsida eftersom jag inte hört nåt om anmälningsdag där. Just det är inte min uppgift men ändå. Insåg att jag kunde stänga den sidan igen och glömma bort det för ett tag. Denne någon annan hade missat bokningsdagen så alla kurser var fulla. Skit också säger jag och barnen som älskar simskolan.

Ikväll är det första träningen för Emma med damlaget. Hon slipper löpningen som är 45 minuter innan hallträningen. Ingen är nog gladare än Emma över just det. Hon är inget stort fan av löpning. Det är väl illa nog att göra det med egna laget antar jag för hon har rätt bra kondis ändå. Bara det att träningsformen löpning aldrig legat högt i topp. Jag förstår henne. Jag har heller aldrig gillat just löpning. Sätt en karta i handen och kalla det orientering så är det roligare för då har jag nåt att fokusera på men att bara löpa. Emma är toknervös för tanken var att hon bara skulle titta på första gången men nu ska hon komma ombytt eftersom ena målvakten är borta. Lika bra att kastas in i hetluften på en gång så är det mindre att vara nervös över nästa gång tänker jag. Dra bort plåstret så snabbt som möjligt. Det gör kanske lite ondare men under kortare tid- typ! Jag tänkte iaf följa med henne dit och titta på träningen. Jag och hennes ena tränare gör sällskap verkar det som. Vi får väl sitta och snacka lite goja också gissar jag. Det är alltid trevligt.

Tittar ut genom fönstret och det ser ut som det regnar tyvärr, Hur trist kan vädret bli egentligen? Vore mycket trevligare om solen sken och det var några grader kallt. Eller så kan det bli 25 grader varmt och sol istället  

Idag är det dags för kören igen efter jullovet. Jag ska erkänna att jag verkligen inte har lust just nu. Jag är trött, magen bråkar lite med mig av okänd anledning, jag är hungrig och orkar bara inte. Jag vet att det kommer försvinna så fort jag kommer dit och börjar sjunga och jag kommer därifrån med massa mer ork, energi och styrka men likafullt är det jobbigt innan. Jag känner lite samma sak för alla saker oavsett just nu så jag skyller på vädret, mörkret och på andra okända faktorer. Det är mycket lättare och roligare att leva på sommaren när solen skiner, det är varmt och skönt och fåglarna sjunger. Nu vill jag mest bara gå i ide. Tanken lockar mer och mer för varje år. Tänk att få vara björn. Vakna pigg och utvilad på våren, äta sig tjock och fet under sommaren, träffa lite trevliga björnhanar, äta sig ännu fetare på godsaker som lax och bär för att sen när kylan kommer gå och lägga sig och sova bort vintern. Under vintern föder man dessutom några ungar som är storleksordningen en jordnöt och man fortsätter sova under tiden som de äter och växer. Snälla, kan inte jag få bli björn i mitt nästa liv  

Å andra sidan läste jag på facebook att talgoxen hade sjungit igår. Jag hörde tyvärr inte det men tanken är iaf uppiggande. Jag känner mest att göra som haren på jobbet. Hen sitter under en buske i trädgården hela dagen och kommer bara ut och äter om solen skiner.

Trött eller inte måste jag nog börja ta tag i vissa saker i livet. Jag måste anmäla Linnéa och Ida till dansen igen. Båda vill fortsätta. Scouterna kickar väl igång här snart också. Emma har sin första träning med damlaget imorgon.

Just ja, det har jag glömt bort att berätta! I fredags ringde telefonen. Emmas tränare undrade om Emma kunde tänka sig att ställa upp i Alina Cup i söndags. GUSk skulle anmäla tre lag  eftersom ett annat lag hoppat av och de saknade lite spelare och ffa en målvakt. Emma vågade inte så jag skickade iväg ett sms till ena tränaren att hon var nervös och nog inte vågade. Tränaren kontaktade en annan tränare som ringde upp. Vi pratade lite och sen ringde damlagets tränare. Emma pratade med henne och sen vågade hon nog inte säga nej längre. I söndags fick vi således gå upp långt före ottan. Samling var klockan 7. Emma är nu en sån målvakt som måste utmanas för att spela riktigt bra. Att som nästan 14 få spela mot division 1-lag är nog en utmaning tänker jag för hon spelade bättre än på över ett år. Det var kul att se Emma i mål för hon gjorde sitt bästa och lite till. Första matchen blev oavgjord och övriga förlorades men alla i laget var 13-15 år så det är att vänta sig. De ska inte spela lika bra. De gjorde dock bra ifrån sig och ingen av vinsterna var lättköpt- alls! Dessutom fick de en hel del målchanser våra tjejer. De fick väldigt mkt beröm för att de ställde upp och vågade. Emma fick också väldigt mkt beröm från tränare och spelare. Tom en av domarna kom fram och sade att hon aldrig får sluta spela fotboll så där. Gissa om man blir stolt som en tupp när man hör såna ord från andra människor om ens eget barn  

Efter cupen fick Emma sen ett erbjudande om att börja träna med damlagets målvakter. Imorgon är första gången. Emma är återigen toknervös men jag vet att hon fixar det. Vi hade ett långt samtal om det igår kväll i bilen. Ibland måste man tvinga henne att prata istället för att bara skrika och gapa genom att köra henne långt hemifrån och inte ge sig förr än hon fått ur sig nervisiteten eller ilskan och kan börja prata. Tacka vet jag bilen som pedagogiskt redskap!

Vår ena kanin klarar 15 minusgrader med bravur men nu med hög luftfuktighet och fem minusgrader blev det för kallt. Hon frös så hon skakade, slutade äta och fick ont i magen. Nu får hon vara inne istället och vi ger medicin och tvångsvattnar henne. Frågan är om vi kan släppa ut henne sen? Hon får väl bli huskanin istället. Funkar det med, även om vi får bygga/köpa en kaninbur inne. Hon kan alltid flytta ut i sommar sen.