Det är bara inse men jag är så löjlig. Jag satt och lyssnade på julmusik. Jo man får börja redan nu:-D Då kommer Little Drummerboy och tårarna börjar spruta. Fortfarande!? Hur känslig kan man vara? Kommer jag aldrig kunna lyssna på den igen? Kommer kranen öppnas jämnt så fort jag hör den?
Nu måste man skärpa till sig med barnen runt mig så jag byter låt, snyter mig och återgår till matlagningen. Det fungerar fint. Maten äts, nattning påbörjas och sen kommer låtskrället tillbaka... Småttingarna är i säng och disken är ju
redan blöt så jag lyssnar. Min favolåt liksom! Tyvärr kommer Emma och undrar vad jag gör. Hon undrar så klart varför jag är ledsen och det slutade med att hon oxå stod och vattnade disken samtidigt som vi skrattade åt oss själva:-D

Om du nu glömt varför trumpojken får mig att gråta så beror det på en liten pojke från USA som hette Tripp Roth. Han hade sjukdomen EB som sakta bröt ner honom och tog ifrån honom allting, en sak i taget. Hans sår förstörde hans liv. Nu var tripp en kämpe som älskade att trumma. Trots fruktansvärda smärtor stod han och trummade. Synen försvann och han trummade. Ända in i slutet spelade han. Tidigare i år slapp han sina plågor. Nu får han trumma för Gud istället. Tripp är ett levnadsöde som gripit tag i mig och kommer finnas där för alltid. Han är The Little Drummerboy.

Varför ska vi inte ta och laga bilen igen? Det är så himla roligt att köra mammas... Nu tjuvstartar den helt obefogat när den går ner i varv, typ växlar ner, svänger och annat onödigt;-)

utan det var logistik och planering på hög nivå men det gick ju bra det med   Emma hade samling med innebandyn kvart i åtta på allianshallen. De spelade mot vaksala och vann faktiskt matchen. Det blev inledningen på en i övrigt bra dag. Glada i hågen åkte vi hem efteråt, åt lite snabbt och sen skulle jag iväg till kyrkan med Linnéa eftersom det var scoutinvigning. Lilleman fick stanna hemma med pappa och Ida som övernattat hos en kompis och inte alls var i skick att följa med mig till kyrkan som planen var.

När kyrkan var slut och fikat avklarat drog vi hem, fixade lunch och sen iväg igen till Linnéas träning. Vi kom dit, jag lämnade av henne eftersom jag fått för mig att jag ville utforska Björklinge lite och sen drog jag en repa i byn. Missade det mesta misstänker jag men var borta en kvart iaf. när jag kom tillbaka väntade Linnéa på mig på parkeringen. Träningstiden var framflyttad en timme. Jag kunde inte vänta en timme utan vi drog hem och åkte direkt till Emmas Futsalmatch. Hon gjorde premiär i mål, i en ny sport med helt andra regler och mot äldre, större tjejer och hon storspelade. Skitstolt! Själv var hon öm i hela kroppen och lite yr efter att ha blivit nertacklad av en medspelare och lite sur över att en annan medspelare gjort självmål   Matchen slutade oavgjort så jag tycker nog att de får vara nöjda. Halva laget bestod av yngre tjejer från Emmas lag. Jag tycker de ska vara nöjda!

Efter matchen drog vi hem, trollade fram middag på vad vi hade eftersom ingen hunnit handla. Vad lagar man med 8 morötter, inget kött, ingen potatis, inga ägg(Erik är allergisk), två fänkålar och apelsiner och lite timjan? Det blev morotssoppa med apelsinsaft som smakbrytning och fänkålsråkost i soppan. Blev riktigt gott faktiskt och idag som matlåda var det ännu godare men då med fänkåls och apelsinsallad till istället. Middagen idag tål att kluras på. burktomater finns det, lök, pasta men jag vägrar tomatsås och tomatsoppa. Är less på det  Kanske blir en stek istället på blanka måndagen.