Undra vad det är som gör att vissa människor har så svårt för att ta hänsyn. Nu pratar jag inte bara om vuxna utan även barn. Är det så att man föds med ett visst tankesätt som att tex tänka sig in i andras liv och situationer och anpassar sig därefter eller uppfostras man in i det???? Det är så uppenbart stor skillnad mellan människor både bland barnens kompisar och ute bland vuxna i köpcentrum och liknande.

När mina barn har kompisar över så är vissa så otroligt smidiga och glider in i familjen och är bara en självklar del av den, andra sticker ut som en nagel som gått av och som man(läs jag!) irriterar mig otroligt mkt på.. (om du läser och har dina barn här idag så ta inte åt dig. Dagens kompisar uppför sig strålande  ) Vissa av barnen begriper på en gång att när jag nattar Erik så rusar man inte in i sovrummet och stör, inte heller springer man omkring utanför sovrumsdörren och skriker. Det borde vara självklarheter men det är verkligen inte det!

Inte blir det bättre när man är på stan/ i köpcentrumet med barnen. Vissa(mest tanter faktiskt) verkar tro att de har rätt att säga och tycka vad som helst och dessutom uttrycka det. Mina ungar är inte vildar som rusar runt utan rätt väluppfostrade  men ändå tycker vissa att man inte ska ha med sig barn dit eller uppfostra dem bättre eller som det där praktexemplaret som ansåg att såna barn som Linnéa borde inte få vistas ute bland folk... Det var en surkärring som sade så om Linnéa när hon var sex månader gammal och satt i vagnen. Hennes synd???? Hon hade/har bara ett öra!!! Eftersom hon var rätt flintis syntes det väldigt tydligt och tanten ifråga ansåg att såna borde sitta på institution. Åhhh, vad jag önskar att jag funnit mig och sagt att såna som hon borde finnas på institution istället så skulle resten av världen bli mkt trevligare. Nu blev jag istället otroligt sårad och tvekade länge om jag skulle våga ta av henne mössan bland folk. Sjukt men sant!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...