Idag är jag stolt över mig själv fast man väl inte får vara det enligt jantelag och allmänt tyckande. I princip har jag sen jag började gå hos tandläkaren när jag var liten tyckt att det har varit sammanknippat med obehag. När jag var liten var det nog en stor del trots eller nåt som gjorde att jag inte ville öppna munnen för några hål hade jag inte. Sen gick åren och jag fick från jag var 8 en bra tandläkare med massor med humor. Han skämtade och skrattade och hade så roliga bilder i taket att man nästan glömde bort att man var hos tandläkaren. Sen blev han gammal och jag fick ngn ersättare för honom en period när han var sjukskriven. Det var här det hände. Ersättaren var en riktig jäkla skitstövel som skrämde slag på mig. Han lyckades med det bara genom att göra en undersökning som gjorde riktigt, riktigt ont. Jag trodde han skulle ha av käken på mig faktiskt och saken var ett faktum. Efter det vågade jag inte lita på ngn, varken ngn jag gillat förrut eller ngn ny.

Jag fyllde 18 och när man fick börja betala själv slutade jag gå. Jag åkte till England och jobbade där ett tag, kom hem men bröjade aldrig gå igen, flyttade till Umeå där jag heller aldrig gick. Inte förrän jag kom hem till Uppsala började jag gå, sporadiskt... Som det brukar vara så tvingas man förr eller senare iväg. För tre år sen fick jag tandvärk dagen före julafton och sen dess har jag faktiskt gått regelbundet och sista två åren ofta eftersom jag har några gamla lagningar som behöver fixas till, visdomständer som ska ut, ett par tänder som behöver rotfyllas eftersom amalgamfyllningar på ngt sätt fått tänderna att dö...

Idag var det dags för besök igen men jag har bytt tandläkare för jag var inte nöjd med förra och den här väcker inte den totala ångesten hos mig utan jag är bara nervös... Allt är relativt liksom  Jag var inställd på att en tand skulle rotfyllas men se det tyckte inte alls tandläkaren. Han tyckte att vi skulle färdigställa ett annat jobb istället och jag klagar inte. Det var liksom det som gjorde att jag bytte, en av alla anledningar. Hon färdigställde aldrig ngt utan påbörjade massor men som sagt så blev ingenting klart. Idag lagade han klart en tand där fyllningen lossnat och fixade en ny provisorisk lagning på en annan och det är det jag är stolt över. Jag fixade detta UTAN bedövning!!! Det är säkert en skitgrej för de flesta men för ngn som varit så otroligt rädd bara för att sätta sig i stolen och jag har krävt bedövning för att alls öppna munnen... typ. Att laga utan bedövning skulle jag aldrig vågat men idag gjorde jag det och jag är stolt!!