Ni sitter på jobbet när barnens mormor ringer och talar om att ert barn har svårt att andas trots dubbel maxdos av luftrörsvidgande. Ni skyndar er som en tok för att komma fram men större delen av vägen dit på 1,5mil är enkelriktad med köer som sträcker sig kilometer efter kilometer av stillastående bilar då vägen är VÄLDIGT hårt trafikerad och man bygger om den till trefiligt pga detta men just nu pga ombyggnationen är det bara en fil öppen, totalt alltså! Det tar en timme att komma fram och du möts i dörren av ett besked att det är dags att vända och åka in till läkaren för att inhalera. Sagt och gjort, du stuvar in din trötta och tungandade flicka i bilen och åker mot sjukhuset. Resan in till stan tar bara 30 minuter så så långt allt väl. Barnet inhaleras två ggr och får åka hem med recept på betapred. Du hinner bara ut från apoteket och ut på den enfiliga vägen efter läkarbesöket när du hör hur ungen får svårt att andas igen, trots både atrovent och ventoline! Vad tusan gör man då??? Du kan inte vända, kommer ingen vart framåt och blir läget sämre kan ingen ambulans i världen nå dig eller flyger såna numera??? Det verkar iaf planeraren för vägbygget tro för jag hoppas verkligen att ingen kommer bli allvarligt, akut sjuk längs med vägen så länge det är avstängt. Resan ut till mamma och pappa tar normalt 10 minuter tog 1timme och 20minuter... Toppen, verkligen...

Ungen lever iaf än men fick sina betapredtabletter innan sängdags för då var det svårt att andas och vi får inte ge henne mer hemma utan måste åka med henne då... Håll tummarna för att vi slipper det i natt. Nu har jag varit vaken två nätter i sträck och skulle gärna vilja sova lite.

Nu ska jag sluta gnälla   I morgon är jag ledig igen, bortsett från ett litet utvecklingssamtal mitt på dagen och ska försöka hinna med lite här hemma. Tvättstugan svämmar över, det ligger grejer överallt hemma, udda strumplådan är proppfull(som vanligt) och så ska jag nog försöka bara vara och läsa en stund också. Har jag tur kanske jag hinner läsa både sånt som är roligt och sånt som är nyttigt  

 

Britten

17 november 2010 00:15

Stackars lilla Ida.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...