Senaste inläggen

Av Fia - 28 april 2016 10:34

Idag på morgonen har jag varit på utvecklingssamtal med Erik. Han är så där lagom oimponerad av att sitta still och svara på massa frågor får man säga. Det är inte hans paradgren kan man nog säga. Det eller hålla i en penna. Han är vänsterhänt, precis som Linnéa, och han kämpar med pennfattningen. Han håller på ett väldigt märkligt sätt som påminner om ettåringars fattning men ändå inte. Det ser himla besvärligt ut iaf. När jag började tycka att det borde ändra sig så kollade jag runt och köpte tills slut stenkritor. Små kritor som är formade som runda små stenar och dessa håller han som han ska för det går inte på nåt annat sätt men pennor... Jösses! Han kommer få knata iväg till specialläraren och få lite hjälp med det. En kompis har en tyngd på sin penna och då håller han pennan rätt iaf en stund. Kanske värt att prova? Vi får se vad som sker där.

Bokstäverna kan den lilla gossen också. Han pratar gärna bokstäver hemma men är än så länge totalt ointresserad av att kombinera ihop dem till ord och ljud. Bornholmsmodellen tränas flitigt i skolan. Vi får se hur det går annars får vi köra montessori med honom som med Emma. Hon hoppade över ljudandet och gick direkt på ordbilder istället. Det var lättare för henne. Erik är lik henne på alla andra sätt så gissningsvis lär han sig avkodning lika sent, dvs slutet av tvåan.

Precis som för Emma så är det lite svårt att sitta still. Läsa sagor går bra, ffa med kroppskontakt. Men sitta still och arbeta går väl så där. Det är mkt roligare att leka helt klart. Mkt roligare! Han springer dock inte omkring i klassen men han fladdrar väldigt mkt med armar och ben, stör kompisarna och så. Han har svårt med fokus och impulsivitet. Hört det förr? Han är ett av våra barn helt enkelt. Undra om Linnéa är en bortbyting  Henne har vi samtal med imorgon. Hon kommer få flytta upp på högstadiet ett år för tidigt. Hon har gjort nationella proven för åk 6 i år och tja det gick inte så dåligt. B i svenska, D i matte 1 år för tidigt. Engelska läser hon redan nu för åk 6 och det är alldeles för lätt tycker hon. Jag tror hon klarar målen nästa år  Mer om hennes samtal imorgon!

ANNONS
Av Fia - 25 april 2016 09:28

Jag blev sjuk vecka 7, veckan före sportlovet. Sen fick jag halsflussartad virusinfektion och tappade rösten i samma veva. Influensan var jobbig men gick över, halsflussen tog några veckor men den gick också över men rösten har varit katastrofal. Jag har vaknat hes, blivit hesare och att sjunga var inte att tänka på. Om jag inte får sjunga så är det som att träningsnarkomanerna inte får träna. Jag blir ingen glad prick. Grinig, tjurig, tvär och arg. Sången är min ventil. Det är där jag hämtar kraft och blir av med massa önskade känslor. Att inte kunnat sjunga på väldigt lång tid förstår nog de flesta att det är tufft. Jag har knappt kunnat öva på sångerna eftersom jag automatiskt lägger rösten där den ska vara även när jag inte sjunger och därmed anstränger stämbanden. Det är dålig röstvila. Fia utan sång i 2,5 månad är illa men en utan musik är sämre. Sista två veckorna har det dock äntligen börjar släppa. Lite av klangen börjar återfinna sig och gurglandet(svårt att förklara ljudet på annat sätt) har minskat. Stämbanden börjar kunna arbeta igen. Svullnaden börjar släppa. Först var det bara de mörkaste tonerna som kom tillbaka men igår, äntligen, hittade jag huvudklangen också och de lite högre tonerna kunde sjungas. Jag saknar fortfarande de allra högsta tonerna men gissar att omfånget påverkas lite av att man inte kan sjunga också så jag lär få öva upp det. Stretcha lite på stämbanden helst enkelt. nästa vecka har vi ingen övning så jag får väl sätta på Sara Brightman och stretcha på själv :) Hon och jag har likartade röster så hon passar bra att öva med.


I lördags var det namnkalas för lilla Hugo Rune Mårten också. I hagelstorm. Alltid trevligt att få träffa alla. Hugo var lika söt som vanligt. Och glad. Han är helt enkelt en glad skit  


Emma har haft träningsläger i helgen också. Fredag kväll till söndag eftermiddag som avslutades med årets första seriematch i nya serien. Laget ställer i år upp i två serier, dels 14-16 avancerad som de spelade i förra året men nu är det också dam division 4. Första matchen var mot förra årets nästa bästa lag i serien. Våra tjejer spelade 3-3 mot dem igår så det lovar gott för resten av året  Det våra tjejer förlorar i ålder och styrka tar de igenom i snabbhet och ffa kondition. Tjejerna orkar springa hela matchen.


ANNONS
Av Fia - 24 april 2016 09:17

Ibland hittar man små lappar barnen skrivit. Det går inte att låta bli att fundera på hur tankarna flugit. Läxanteckningar och sen det här på samma lapp

Det är samma författare till båda anteckningarna ? Men den går lätt att kombinera med den här bilden

Ida tokade runt en morgon innan skolan. Bilden är kass men rätt rolig :) Bhn uppochner ner dessutom!

Av Fia - 22 april 2016 15:21

Om man råkar se den här bilden på förrymd kanin på facebook

Då är det ruskigt många timmar innan man kommer hem från jobbet för att kolla om inte ens egen kanin blivit stulen och borttappad den senaste timmen som det var när man åkte hemifrån. Det här är vår Elly

När jag sen kom hem var hon borta... Linnéa hade tagit in henne i vardagsrummet :-)
Det är inte vår kanin på fejjan iaf men hittar man en brunmaskad kan man hojta. Emmy är troligen middagsrester vid det här laget men hoppet är det sista som överger en. Jag förväntar mig se henne komma inskuttande varje gång man rasslar med maten

Av Fia - 21 april 2016 10:28

Att vakna kan vara ett helvete eller en del av himlen. Att få ynnesten av väcka en sovande, tröttare än tröttast gosse som är alldels varm från sängen och bara vill gosa ihp sig med dig och sova vidare är en del av himlen. Att få känna en liten varm kropp mot sig som gosar in sig i halsvecket och drar ens arm under sitt huvud och sen lägger sin arm runt halsen. Det är en del av himlen. Såna morgnar är det fantastiskt att få vakna. Tänk om den här dagen hade fått fortsätta så...

Istället blev det en dominoeffekt som förvandlade alla barn till vrålapor. Ngn vaknade inte på samma sköna sätt som mig i morse. Hen vaknade tydligen på samma griniga sätt som hen somnade igår och tyckte att det var lämpligt att sprida en del av grinigheten vidare på alla andra familjemedlemmar. Inom en kvart efter att alla vaknat så var stämningen som förbytt. Alla var sura och griniga. Termosarna hade fått vingar och försvinnit iväg just idag när småtrollen skulle ha matsäck med sig vilket också var en anledning att bli ännu surare. Jag vet inte men om ngn inte finns i skåpen så letar man väl? Eller? Vi är 6 personer som plockar ur diskmaskinen och då hamnar inte saker exakt rätt alltid. Sakerna lär inte uppenbara sig framför en om man försöker lösa problemet genom att bli ännu surare men skita i att leta. Fast vad vet jag, jag har aldrig provat just det. Imorse fungerade det inte. Jag hittade ena termosen i en bestickslåda till slut iaf. Men vid det laget hade alla vrålapor bestämt sig för att vråla ikapp. Jag packade in dem i bilen, släppte av dem på respektive ställe och sen när jag insåg att mina egna tankar var lika positiva som alla andras körde jag igång gospelmusiken på högsta volym i bilen och vrålade för mina lungors fulla kraft. Idag, igen, bjöd jag på att jag såg ut som en brölande flodhäst när jag körde bil. Det var det värt för när jag väl kom till jobbet var humöret betydligt bättre. Utan sången hade jag blivit tokig. På riktigt!

Av Fia - 20 april 2016 12:37

På måndagar går Erik på musiklek i kyrkan. Läraren där är en pedagog uti fingerspetsarna. Erik har lite svårt att sitta still men om jag är med så går det bättre. Jag är alltså med på lektionen. Det sjungs, klappas, spelas och musiceras i största möjliga mån uppblandat med lite lekar eftersom medverkande barn på 6 år sällan sitter still så länge. I måndags fick jag vara med på pepparkakskull. Varför slutar man med sånt när man är vuxen? Superkul ju även om undertecknad inte springer varken snabbt eller gärna. Barnet och tävlingsmänniskan i mig vaknade om inte annat  


Jag tycker läraren är otroligt duktig men allra mest imponerad är jag av att hon redan börjat med notlära. Barnen får rita hel och halvnoter, klappa helnoter och halvnoter, klappa sina namn och ta reda på hur många stavelser det är men också om de är hel eller halvnoter. E-rik är tex en helnot(lång) följt av en halvnot(kort). De tränar på vad noterna heter( C, D, E, F, G, A, B, C)  alltså samma som i alfabetet men ngn tokig person har satt i dem i fel ordning och börjat i mitten  Får hon fortsätta prata noter så kanske hon tom kommer in på sånt jag inte fattar och då får jag lära mig på kuppen.


Förutom att Erik gillar musik och sång så går han på simskola. I vår familj är det ingenting man kan välja. Alla barn går i simskola tills man lärt sig simma. Det bestämmer vi vuxna. Kruxet nu är att det är helt vansinnigt svårt att få in barnen i ngn kurs för det finns alldeles för få kurser och alldeles för många barn så sekunden(jo faktiskt sekunden) efter platserna är släppta så är det fullt. Vi anmälde Ida och Erik till i höstas och Ida som hade förtur kom inte med men Erik fick en reservplats efter kontakt med simskolan. Den kursen han kom med i var alldeles för svår för honom men han fick iaf prova och vi var tydliga mot lärarna att funkar det inte så får ngn annan platsen. Det fungerar tydligen alldels utmärkt för nu ett år senare har han klarat baddaren vilket innebär att han dels får byta kurs till pirayan men också att han klarar av att flyta, glida i vattnet och doppa huvudet/koka kaffe, plocka upp saker från botten. Han simmar/crawlar från kortsida till kortsida men inte tillräckligt bra än. Det är nästa mål för nästa kurs. Nu finns vattenvanan iaf och han kan ramla i vattnet och ta sig upp igen även om han är oförberedd. Det är skönt att veta!

Yep

Av Fia - 15 april 2016 17:12

It's me!

Av Fia - 14 april 2016 08:09

Igår fick jag samtal från Emma som berättade att Linnéa var ledsen. Vår ena kanin, Emmy aka Houddini, var försvunnen. Jag kastade mig hem från jobbet och möttes av en pälsbit och en förtvivlad tjej. Hon hade gått runt och letat i området efter Emmy som annars aldrig lämnar tomten om hon kommer lös. En bit bort på gatan hittade hon en liten bit päls som var från Emmy men trots många promenader i området så hittar vi ingenting annat. Inga fler rester av henne. Ikväll får vi ha begravning för den lilla pälsbiten och så får vi utöka gravarna med en till i trädgården. Katterna ligger under äppelträdet så vi får se om det blir där eller på baksidan hos Aron, Marias ödla(?). När första katten dog köpte vi en porslinskatt att lägga på graven. Vi får försöka hitta en kanin nu.


Jag antar att vi nu får försöka bygga en bättre utebur åt Elly och den/de nya kaniner som flyttar in. En med bättre väggar men ffa ett nättak. Jag tror att det är en fågel som tagit henne. Räv har vi aldrig sett men det syns när räven varit framme. Här finns det inga spår alls nånstans.

För er som inte har stenkoll på våra kaniner så är det här Emmy. Den gråa med maskat ansikte.      

Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Blogkeen
Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se