Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus

Bara en stilla undran. Vem försökte jag ha ihjäl i natt? Förutom lakanet då som var helt igår kväll!?!?!?

Det var inte riktigt planerat och absolut inte önskvärt. Jag hade mycket hellre varit på jobbet och torterat elever än gjort det jag gjorde i ett par dagar. Mycket hellre, tro mig. Eller var det eleverna som bestämt sig för hämnd så här i elfte timmen av terminen och torterade mig kanske   Jag har roat mig med att köra Gustavsbergsbussen, eller om man ska vara helt korrekt IFÖbussen för en sån toa har vi hemma. Jag har inte bara provkört den utan den är riktigt duktigt inkörd och insutten Efter lite samtal från min eminenta granne som fyllde 50 år i helgen(ja okej då 25!) så har jag påbörjat en kur på Omeprazol som jag inte får sluta med förrän om två veckor. Kan vara klokt för jag ogillar tabletter och slutar äta det när jag mår bra(nej, inte pc men det äter jag aldrig ändå). OM jag knaprar tabletterna nu i två veckor så trodde hon att jag skulle slippa få det(magkatarr alltså) hela tiden. DET kan jag leva med Det räcker så gott med magsjuka. Jag behöver inte må likadant fler gånger än så.

Helgen har det varit fullt upp med tre födelsedagsbarn(Grattis Olle och Maria!) samtidigt som det såg ut som en krigszon hemma och Emma hade två matcher på söndagen. Jag hade inte tråkigt iaf! Trevligt var det också att Karin och Emre kom på besök på söndagen för att titta på match. Mamma kom också på förmiddagen för att kolla på första matchen. Jag gillar att få vuxensällskap för barnen är iofs roliga och söta att titta på men inte så värst stimulerande att diskutera med...

Idag har vi ännu mer möten  

Igårkväll var det dags för  föräldraföreningens årsstämma dvs vi samlas, befriar sittande styrelse från allt ansvar och väljer in nya styrelsemedlemmar och dessutom, det viktigaste av allt, äter kockens excellenta smörgåstårta  Vi föräldrar brukar också passa på att ta upp diverse önskemål och förslag den här enda gången på året när alla föräldrar(nåja..) är samlade. Årets önskemål var inga???! Däremot passade vi sexåringsföräldrar på att boka in ett möte för att bestämma vad vi ska ge förskolan från våra barn när de slutar. Vi blev påminda om att vi visst skulle skriva en sång också. Det hade jag totalt förträngt  Vi enades om nåt som barnen kan sjunga själva, iaf refrängen och gärna lite mer trallvänligt och lättlärt så det kan bli lite mer allsångskaraktär. Då slipper vi stå i rampljuset och låta illa  Barnen sjunger ju alltid fint.

Idag kommer vår rektor hit till jobbet för att diskutera lite kring vår verksamhet. Vi laddar till tänderna för att få behålla vårt nytillskott till verksamheten eftersom hon dels passar som handen i handsken, men också för att vi är två lärare som önskar gå ner i tjänst och våra timmar bör fyllas upp men också för att en av de andra lärarna går i pension om ett år och nytillskottet har precis rätt ämnen för att kunna ersätta. Lägg sen till att nytillskottet har en kompetens som vi andra saknar och behöver i verksamheten... Fördelarna är många, nackdelen bara en- ekonomi... Vi får se hur det går. Håll tummarna för att det går som vi hoppas!

I eftermiddag ska jag också till Pilskolan för föräldramöte. Det är terminsavslutning på hörselskoj och det ska bli kul att träffa de andra föräldrarna också. Några börjar man lära känna nu och då slipper jag vara så infernaliskt blyg      

Helgen verkar fulltecknad som vanligt. Grannen har öppet hus eftersom hon fyller jämnt. Emma är bollkulla på lördag och spelar dubbla matcher på söndag. Vi ska dessutom iväg på shoppingrunda med barnen för att införskaffa lite smått och gott som saknas hemma. Jag gissar att helgen kommer gå i ett huj och sen är jag tillbaka här igen  

Vi har fyra barn. Rimligen borde det innebära att vi åtminstone har ETT par skor till Lilleman som han kan ärva, visst? Ett par gummistövlar är väl inte för mkt att begära? Jag struntar i om de är rosa eller har Hello Kitty på sig, ett enda par gummistövlar. Jag var så säker så jag struntade i att köpa ett par när Eriks gamla var för små. Struntade i att kika på vinden igår kväll och gick upp nu på morgonen. Tror ni det fanns där? Jadå, tre olika stövlar i ungefär rätt storlek fanns men bara just det, tre stövlar- inga par. Jag får åka och shoppa lite efter mötet idag helt enkelt  Vem ställer upp omaka stövlar på vinden???? Vilken idiot var det ???

Jag måste iaf köpa lite nya byxor för större delen av hans garderob består av fodrade manchesterbyxor och för korta mysbyxor. Det ena är lite för varmt kanske och det andra, tja nån månad för tidigt med knicker  Vi får se vad vi hittar när jag springer runt.

Jag insåg också att jag börjar få stora barn. Emma var lite deppig häromdagen och vi brukar försöka muntra upp våra barn med en mutresa till Fyrishov. Emma tyckte det var fjantigt och ville hellre åka på shoppingtrip med mig  Hon behöver också nya kläder så hon får som hon vill. Nästan alla tröjor är för korta iaf. Linnéa ska få en ny cykelhjälm också i namnsdagspresent på söndag. Det var det enda hon önskade sig. Då har man inte stora krav på livet eller  Får nog ta med mig Linnéa och Emma och shoppa loss lite för jag gissar att avslutningskläderna lämpligen införskaffas samtidigt innan allting tar slut som det gjorde förra året...

Det finns två dominerande byggnader i den här staden. Det är nog svårt att ha missat dem om man besökt Uppsala. Den ena är Uppsala slott som stoltserar på sitt berg och vakar över staden. Den andre står på Domberget och är Uppsala Domkyrka. Dagens studiebesök gick till Domkyrkan och vår eminente guide var barnbarn till en av lärarna här. Barnbarnet studerar konsthistoria och hon är duktig!

Varenda gång jag går in i domkyrkan inser jag att man kan nog bo där i en månad och ändå ha massor att upptäcka. Jag har sjungit i körerna där i flera år och ändå ser jag nya saker varje gång. Idag var det väldigt intressant att få ett litet konstihistoriskt perspektiv på allting man såg och idag såg jag ännu fler saker som jag aldrig sett förr.

I den jagellonska gravkammararen där drottning Katarina Jagellonica och hennes man kung Johan III vilar. På fönstret finns en ingravering som åter återfanns i deras vigselringar- Nemo nisi mors( ingen utom döden). Romantiskt så det förslår och varför är de orden så oanvända vid bröllopsinskriptioner??? Jag tänker inte rabbla upp allting vi fått veta för då vet jag knappt var vi ska börja! Tankarna snurrar på rätt bra måste jag säga. 

Ibland känns det som jag går på möten hela tiden. Igår var det uppföljningsmöte igen med Linnéa och hennes placering på resursskolan. Det är lite lustigt vilka olika ögon alla har som sitter på mötena. Lärarna på resursskolan tycker att Linnéas problem inte märks och därför tar de upp frågan om återflytt till vanlig klass. Jag förstår dem för nu får hon det som behövs och hennes problem märks inte. Hon ligger i framkant vad gäller ämnena och läser redan på åk 2 nivå.

Vi andra, hörselpedagogen, rektorn och jag som förälder har ju även backspegeln och kommer ihåg hur kämpigt det var. Vilket slit det var att bara få Linnéa till skolan och hur stor frånvaron var. Vi kommer ihåg tröttheten, håglösheten och när Linnéa stängde av allt och alla runtomkring sig. Allra mest ser vi nog hemma skillnaden. Bara det att kunna jobba heldag, slappna av och veta att Linnéa orkar. Hon kan vara på fritids. Vi kan åka och handla efter skolan och fritids utan att hon säckar ihop i flera dagar. Vi har ingen brådska att få henne tillbaka till vanliga klassen.

Däremot är det ju ett litet problem, eller utmaning om man så vill, att hon är så duktig i skolan. Hon läser bätter än de äldsta i hennes klass som går i åk tre som har talsvårigheter som ställer till det även i läsinlärningen. Vi pratade om att låta henne hoppa över en klass. Om att låta henne läsa med andra mer avancerade grupper för att hon ska kunna utvecklas så bra som hon kan. Jag tror att det blir bra. Här litar jag på skolan faktiskt. Det är inte lätt att både vara hörselskadad och ha lätt för sig i skolan helt klart. MEN det är ett problem för lärarna att lösa, inte för Linnéa. Vi är också överens om att även om skolan går bra har hon sociala färdigheter att träna upp som alla åttaåringar. Det här med att fungera i en grupp är svårt ibland  

Till nästa år kommer grupperna också att ändras om. En förskolegrupp kommer att komma(6års alltså!). Bra för det har vi föräldrar efterlyst. Det innebär att lärarna kommer få flytta runt lite så Linnéa kommer tappa båda sina nuvarande lärare men skolan är inte större än att hon redan känner sina nya så jag tror inte att det kommer ställa till det för henne. Jag däremot vet ju inte vilka de är men det lär jag märka  Däremot har inte den här informationen gått ut till eleverna än så Linnéa vet ingenting.

Annars igår gjorde vi inte mkt. Vi åkte en vända till Nelins för att fylla på grönsaksförrådet. Det blir en näst intill vegetarisk vecka hemma och tja det var länge sen jag var där insåg jag. Sist var när de låg vid skeppet och då var de ju en regelrätt grönsakshandlare. Det var de inte längre... Jag lär inte komma tillbaka för vitsen var ju de billiga priserna. Såå mkt billigare var det inte längre.

och inlägget blev lite rumphugget  Jag hade möte kl 15 enligt mina anteckningar och när jag kikade in på kalendariet stod det som 14. Det innebar att jag och Linnéa som var med mig på jobbet igår fick kasta ihop våra saker och slänga oss i bilen för att åka tvärs genom hela stan. När vi väl kom fram så visade det sig att mina anteckningar stämde vilket jag trott men bättre att åka för tidigt än för sent.

Som sagt, numera vaknar jag på morgnarna och känner mig som om nån har stoppat in en stek i vardera näshåla, en golfboll med hullingar i halsen och ögonen ser ut som Rockys. Efter att ha tagit antihistamintabletten på morgonen tar det en stund och sakta men säkert återfår jag mitt naturligt fagra anlete  Nästäppan håller i sig men jag orkar inte köpa mer allergimedicin nu så det skiter jag i. Lustigt är det däremot att Emma klarar sig bättre i år än förra året(peppar,peppar) eller så är hon allergisk mot saker som kommer sen, gräs tex... Jag brukar reagera på björk i vanliga fall däremot är symtomen nya för året. Inser också att korsreaktionerna kommit som ett brev på posten så nu kan jag inte äta stenfrukt, nötter och sånt utan att det kliar i halsen. Tur att det går över   Björksäsongen brukar inte vara så långvarig och så får jag skita i att åka norröver tills den passerat överallt!

Oavsett pollen så är våren här och det är underbart, fantastiskt! Det är ljust på kvällarna, värmen ligger runt hörnet så vad kan det finnas att klaga på? Ingenting. inte ens myrorna inomhus stör mig eller så är det för att mysdosan tagit kål på alla för den här vändan. Let the war continue för de lär komma tillbaka

Som jag sade så var Linnéa med mig på jobbet igår. Hon hade haft svårt att sova på natten och när det var dags att vakna grinade hon sig igenom frukosten, påklädningen, grinade sig igenom hår/tandborstning. Hon var helt slut stackarn. Jag avbokade taxin, sjukanmälde henne till skolan och packade in henne i bilen till jobbet. Tyvärr för hennes del fick hon nog mer undervisning på mitt jobb än vad hon annars hade fått i skolan men hon jobbade på med matte och svenska. En del lite för lätta och så annat som var lite mer att bita i. Däremellan rastade hon med Moviestarplanet som jag godkände efter att ha läst lite om sidan.

Mina barn är lite sura på mig för de får inte vara på sidor som jag inte godkänt. Jag är alldeles för insatt i allt som sker på nätet(grooming, mobbing, trakasserier, utpressning) och då pratar vi ändå inte om sidor och spel som verkar vara gratis men så visar det sig att det handlar om riktiga pengar  Moviestarplanet har möjligheten att köpa  för riktiga pengar om man har vipmedlemskap. Det fick inte Linnéa, eller uppge mailadress eller telefonnummer eller riktiga namn/adress men förlorar då massor med starpengar som gåva... Mina barn svär över mig men jag inbillar mig att de nog är tacksamma i slutändan. Jag efterlyser fler sidor som kamratposten(som väl ska läggas ner?). Sidor som är barnvänliga, kostnadsfria och ffa säkra! De är inte många. Kanske lika bra att dataskrället fortfarande är på lagning och aldrig verkar bli klar. Tänk så svårt det ska vara... Börjar allvarligt ilskna till nu.

Idag har vi möte på LInnéas skola igen. Det verkar vara möte för varje termin, förutom utvecklingssamtal, där man beslutar om fortsatt skolgång. Linnéa vill tillbaka till vanliga skolan men säger samtidigt att hon trivs bra nu också. Själv säger jag aldrig i livet. Äntligen börjar vi fungera som en vanlig familj och hennes hörselskada märks knappt längre i skolan eller hemma. Det är nog så det ska vara. Det är nog så bra det kan bli nu. Hon har problem i andra miljöer(badhus, mataffär,fotbollsträning, andra stora sammanhang) men orkar med dessa jobbiga situationer nu till skillnad från förr då vi knappt kunde åka och handla med henne.

Efter lunch idag fick jag också ett telefonsamtal. Det var Emmas lärare som berättade att hon gjort sig illa. De har hälsovecka i skolan och på en av övningarna hade hon skrapat i ryggen på en planka så det gör ont när hon rör sig. Törs jag gissa på att hon fått en blödning längs med ryggraden som trycker på och gör ont när hon rör sig? Hon gick hem iaf. Läraren försökte hålla henne kvar men hon lyckades tjata sig till ett samtal hem. Får se när jag kommer hem hur allvarligt det är.

I skolan har de tema hälsa i veckan. Jag tror inte alls att det planerats efter mitt önskemål om samtal om mat i klassen men däremot kom det ju väldigt lämpligt. Det har varit mkt diskussion i klassen om vad man ska äta, hur och varför? Skönt att veta att skolsköterskan tog tag i mitt lilla önskemål! Sånt gillar vi  

och allting annat som envisas med att blomma så här på våren Jag ser gärna att mina vanliga problem kommer tillbaka. Tacka vet jag astman som krånglar så här års. Det funkar bra med antihistamintabletter, symbicort och en och annan puff bricanyl(du trodde väl itne att jag puffade starkare saker va  ) . I år verkar det som att kroppen fått fnatt. I lördags vaknade jag och trodde att jag fått ögoninflammation. Det gick knappt att öppna ögonen. Det var ett halv ton grus i varedera öga. De var torra och gjorde ont. Glasögonen fick sitta kvar på nästippen hela dagen och där sitter de än. Att sätta på sig linser känns som ett regelrätt tortyrredskap. En kollega till mig upplyste mig glatt om att det var inte inflammation utan allergi. Jippi liksom! Ska jag vara glad att jag slipper det infernaliska kliandet eller svära över att ögonen kajkat ihop fullständigt? Nu knaprar jag antihistamintabletter som en annan missbrukare. Jag antar att denna nytillkomna kroppsreaktion även kan förklara nästäppan och rinnsnuvan? Personligen hoppas jag mer på en förkylning och tänker benhårt tro det i alla fall några dagar till. Ingenting är så starkt som ett förnekande