Senaste inläggen

Av Fia - 1 december 2015 10:20

Sexåringen har kommit med besked hemma hos oss. Efter fyra barn är det faktiskt mest roligt, om än aningens tålamodsprövande också, att sexåringens hela trotsperiod kommit och blommat upp för fullt. Erik som ´är så lättsam som person annars är nu arg som ett bi hela tiden, gapar och skriker, stampar i golvet, smäller i dörrar och gör helt enkelt aldrig som han ska. Han testar gränserna med precis alla hela tiden. Hemma har han varit helt otroligt men igår kom hans lärare och berätade att han var deras proffs. Jag såg nog helt frågande ut tills jag förstod att jag hörde fel. Hon fortsatte med att säga att han testade alla gränser, prövade alla nya personer i skolan och på fritids, han gick i ultrarapid till matsalen, struntade i att klä på sig- precis hela tiden. Han var inte proffs, han var trots! Jag har full förståelse för att han är jobbig och personalen ledsnar och blir arg och frustrerad men ändå blir jag glad. Min lilla buskille är så trygg i skolan och på fritids att han vågar testa gränserna även där  Dessutom borde trotsperioden kortas ner när han kan trotsa överallt. Det gäller att alla är lika konsekventa bara.


Just att vara konsekvent är inte så himla lätt alltid. Man har dess värre begåvats med ett hjärta och om två par stoooora, ledsna ögon tittar på en är det himla svårt att säga nej. I helgen skulle han städa sitt rum och efter att vi alla städat färdigt skulle vi köpa en film och godis. Han gjorde precis allting utom att städa sitt rum. Trots upprepade uppmaningar och varningar om konsekvenser så städade han inte sitt rum. När det sen drogs till sin spets och filmen och godiset drogs in blev han arg. Han blev väldigt arg och ledsen. Han valde att ta ut sin ilska på sin dörr. På dörren har han en skylt där det står: "Här sover lilla prins Erik" och det är nog jämte bilarna hans mest älskade ägodel. Skylten är ganska tung. Varje gång han smällde igen dörren slog skylten i dörren. Efter att han smällt igen dörren 10 ggr på raken tog jag saken i egna händer. Jag lyfte helt sonika bort dörren med skylten och så fick han ingen dörr. Oj vad ledsen han blev då   Sen på kvällen fick han dessutom inget godis och ingen film eftersom rummet fortfarande var ostädat. Livet är hårt när man är ett litet trotsmonster.


Idag är det första december. Första avsnittet av julkalendern har vi tittat på. Erik, Ida och jag är toppennöjda. Linnéa är inte alls nöjd. Vi får se hur det utvecklas. Idag var det också dags att öppna första paketet i paketkalendern. Jag kom på en idé för några veckor sen att jag ville ge dem en paketkalender med böcker i. Jag åkte till myrornas och köpte 20 böcker. Tanken är 6 böcker till var och en men att jag inte tänker skriva vem boken är till. De läser liksom samma typer av böcker och jag uppmuntrar hellre läsning än att bara isolera böckerna i varsitt rum som det gärna blir annars. Till böckerna hör också en bokutmaning. Målet är att läsa 50 böcker under året som kommer varav minst två måste komma från paketkalendern. För att ´boken ska räknas måste det vara en kapitelbok(Erik och Ida kan också välja sagobok men då är 5 sagoböcker samma sak som 1 kapitelbok) och man måste skriva/rita in ngt om boken i en anteckningsbok. Första paketet idag var en varsin anteckningsbok med information om utmaningen. Stora målet är som sagt 50 böcker under året men med delmål på 5-10-15-20-30-40 och så 50 lästa böcker. Priserna stegras allt eftersom. Det är bakdag, biobiljetter, besök på Fyrishov eller lekland, bokshopping på myrorna och café/restaurangbesök bland annat som delpriser men avslutas med att få ett shoppingbesök på valfri galleria till ett värde av 1000kronor. Vi får se hur det går med utmaningen och paketkalendern. Det är en chansning att inte alla får ett eget paket men jag tror att det ´öser sig allt eftersom då ala böckerr har en tilltänkt ägare.


ANNONS
Av Fia - 25 november 2015 13:51

Just nu känns livet som ett evigt ekorrhjul. Jag jobbar, jobbar och jobbar. När jag kommer hem handlar det bara om att utfodra barnen, skjutsa på tärningar, hjälpa till med läxor, diska, laga mat, tvätta, handla mat, betala räkningar osv i all evighet. Jag vaknar vid 6 på morgonen och kör i ett till 8 på kvällen. Då kollar jag på NCIS med Linnéa och Emma och sen nyheterna innan jag somnar. Den händige mannen och jag går om varandra så vi möts som främmande skepp i natten i bästa fall. Det finns inte ett skvatt att säga om mitt liv just nu. Det är tråkigt och händelsefattigt. Det enda som avviker är min mormor som mest troligt ligger på sitt yttersta på HIA(Hjärtintensiven). Det är väl inte direkt nåt som lyfter den här bloggen till skyarna direkt.

I helgen hade vi dock kördag i lördags. Vi fick en liten sovmorgon till halv tio men sen körde vi till strax efter 4 eller om det var närmare halv 5. Vi nötte låt efter låt och stämma för stämma men baske mig om det inte gav resultat. I söndags när vi sjöng i kyrkan lät det bättre och vi gjorde färre misstag. Skönt! I kväll övar vi igen och sen på fredag ska vi sjunga i Gränby Centrum a capella. Kan bli spännande!






ANNONS
Av Fia - 20 november 2015 19:49

Vintertid dricker jag rätt mkt te. Grönt, vitt, svart men inte rött. Det kommer jag inte överens med. Tycker det luktar tobak och då vill jag inte dricka. Favoriten just nu är pukkateer. Ekologiska örtteer. Det och lite honung är allt som behövs.
Idag har jag inhandlat en sak som underlättar drickandet. En ny vattenkokare. Har letat efter nåt i metall eller glas som jag gillar som inte kostar skjortan. Idag hittade jag en:)

Den duger bra åt mig?

Av Fia - 16 november 2015 10:14

Idag klockan 12 har uppsala Kommun en tyst minut för terroroffren. Det tycker jag är självklart. Det som hände i fredags får inte hända men ändå händer det hela tiden. Frankrike var inte det första terrordådet i världen i år. Tvärtom, det har varit många! I hela världen. Jag såg en lista på facebook på alla dåd som skett bara i år. Den är lång!

Maiduguri, Nigeria
Tripoli, Leba...non
Xinjiang, China
Volnovakha, Ukraine
Malari, Nigeria
Waza Region, Cameroon
Donetsk, Ukraine
Zamboanga City, Philippines
Kambari, Nigeria
Mariupol, Ukraine
Mamasapano, Philippines
Tripoli, Libya
El Fahs, Tunisia
Shikarpur, Pakistan
Baga, Borno State, Nigeria
Dhamar Governorate, Yemen
Mogadishu, Somalia
Orakzai Agency, Pakistan
Gao Region, Mali
Arar, Saudi Arabia
Al-Arish, Egypt
Istanbul, Turkey
Al Anbar Governorate, Iraq
Sana'a, Yemen
Paris, France
Porte de Vincennes, France
Fotokol, Cameroon
Bosso and Diffa, Niger
Kramatorsk, Ukraine
Peshawar, Pakistan
Mati, Davao Oriental, Philippines
Copenhagen, Denmark
Lahore, Pakistan
Kharkiv, Ukraine
Chaman, Pakistan
Chaman, Pakistan
Biu, Nigeria
Assouan, Egypt
Nangarhar, Afghanistan
Nangarhar, Afghanistan
Cairo, Egypt
Hadramout, Yemen
Seoul, South Korea
Bamako, Mali
East Jerusalem
Kabul, Afghanistan
Maiduguri, Nigeria
Kidal, Mali
Lahore, Pakistan
Tunis, Tunisia
Kashmir, India
Sana'a, Yemen
Benghazi, Libya
Damasak, Nigeria
Hebron, West Bank
Mogadishu, Somalia
Istanbul, Turkey
Garissa, Kenya
Kashmir, India
Arunachal Pradesh, India
Sinai, Egypt
Kwajaffa, Nigeria
Riyadh, Saudi Arabia
Baghdad, Iraq
Ko Samui, Thailand
Baluchistan, Pakistan
Arish, Sinai, Egypt
near Sheikh Zuweid, Sinai, Egypt
Baghdad, Iraq
Mogadishu, Somalia
East Jerusalem
Erbil, Iraq
Jalalabad, Afghanistan
Garoowe, Somalia
Lipkovo, Republic of Macedonia
Balad, Iraq
Zvornik, Bosnia and Herzegovina
Nagaland, India
Baghdad, Iraq
Garland, Texas, United States
Warduj, Afghanistan
Kabul, Afghanistan
Balad Ruz, Iraq
Kumanovo, Republic of Macedonia
Baghdad, Iraq
Kabul, Afghanistan
Baghdad, Iraq
Karachi, Pakistan
Kabul, Afghanistan
Baghdad, Iraq
Kabul, Afghanistan
Al Qubbah, Libya
Kabul, Afghanistan
East Jerusalem
Misrata, Libya
al-Qadeeh, Saudi Arabia
Karachi, Pakistan
Nawzad District, Helmand Province, Afghanistan
Tunis, Tunisia
Garissa County, Kenya
Dammam, Saudi Arabia
Lahore, Pakistan
Mastung, Pakistan
Jolo, Philippines
Randi, Iraq
Manipur, India
North Waziristan, Pakistan
Peshawar, Pakistan
Hajjaj, Iraq
N'Djamena, Chad
Charleston, South Carolina, United States
Diffa Region, Niger
Monguno, Nigeria
Kabul, Afghanistan
Borno, Nigeria
Gujba, Nigeria
Maiduguri, Nigeria
Mogadishu, Somalia
Kobani, Syria
Baghdad, Iraq
Hasakeh, Syria
Saint-Quentin-Fallavier, France
Kuwait City, Kuwait
Sousse, Tunisia
Leego, Somalia
Nara, Mali
Baghdad, Iraq
Maiduguri, Nigeria
N'Djamena, Chad
Sana'a, Yemen
Shilo, West Bank
Cairo, Egypt
Lashkar Gah, Afghanistan
Kabul, Afghanistan
Sinai, Egypt
Kukawa, Nigeria
Derna, Libya
Waziristan, Pakistan
Jos and Potiskum, Nigeria
Lake Chad, Chad
Zaria, Nigeria
Mandera, Kenya
Faryab Province, Afghanistan
Bosso, Niger
Ngamdu, Nigeria
Monguno, Nigeria
Maiduguri, Nigeria
N'Djamena, Chad
Cairo, Egypt
Baghdad, Iraq
Diffa, Niger
Khost Province
Fotokol, Cameroon
Borno State, Nigeria
Nahliel, West Bank
Riyadh, Saudi Arabia
Narathiwat Province, Thailand
Damaturu, Nigeria
Khan Bani Saad, Iraq
Suruc, Turkey
Tuz Khurmatu, Iraq
Damaturu, Nigeria
Mogadishu, Somalia
Maroua, Cameroon
Punjab, India
Sitra, Bahrain
Ramadi, Iraq
Fallujah, Iraq
Baghdadi, Iraq
Fallujah, Iraq
Duma, West Bank
Maiduguri, Nigeria
Qoton, Yemen
Jerusalem, Israel
Doåubeyazit, Turkey
Beit Hanina, Jerusalem
West Bank
Abha, Saudi Arabia
Pul-i-Alam, Afghanistan
Dhaka, Bangladesh
Sévaré, Mali
Kabul, Afghanistan
Port Said Governorate, Egypt
Nigeria
Gaberi, Tombouctou Region, Mali
Derna, Libya
West Bank
Diyala Province, Iraq
Kabul, Afghanistan
Baghdad, Iraq
West Bank
Near Kfar Tapuach, West Bank
Baghdad, Iraq
Douma, Syria
Attock District, Pakistan
Near Kfar Tapuach, West Bank
Ratchaprasong Intersection, Bangkok
Near Bir Nabala, West Bank
Near Beit Jala, West Bank
Cairo, Egypt
Siirt Province, Turkey
France Oignies, Pas-de-Calais
Kabul, Afghanistan
Beheira Governorate, Egypt
East Jerusalem
Herat, Afghanistan
Latakia, Syria
Sana'a, Yemen
Kerawa, Cameroon
Al-Suwayda, Syria
Rafah, Egypt.
Yola, Nigeria
East Jerusalem
Al-Hasakah, Syria
Berlin, Germany
Mora, Cameroon
Maiduguri, Nigeria
Sana'a, Yemen
Arish, Sinai, Egypt
Diffa Region, Niger
Tika, Cameroon
Zarghun Shar, Afghanistan
Polomolok, South Cotabato, Philippines
Isabela City, Basilan, Philippines
West Bank
Mardin, Turkey
Parramatta, Sydney, Australia
Abuja, Nigeria
East Jerusalem
East Jerusalem
Diffa, Niger
Baghdad, Iraq
Sana'a, Yemen
East Jerusalem
Kiryat Gat, Israel
Petah Tikwa, Israel
East Jerusalem
Tel Aviv, Israel
Kiryat Arba, West Bank
Afula, Israel
Dimona, Israel
Kiryat Arba, West Bank
East Jerusalem
Ankara, Turkey
East Jerusalem
N'Djamena, Chad
Kangaleri, Cameroon
Ra'anana, Israel
East Jerusalem
Jerusalem, Israel
Ra'anana, Israel
Kiryat Ata, Israel
East Jerusalem
Maiduguri, Nigeria
Saihat, Saudi Arabia
Be'er Sheva, Israel
Quetta
Pakistan
Maiduguri, Nigeria
Yola, Nigeria
Jacobabad, Pakistan
Dhaka, Bangladesh
Najran, Saudi Arabia
Near Hebron, West Bank
Baghdad, Iraq
West Bank
Hebron, West Bank
East Jerusalem
Achin, Afghanistan
Sinai, Egypt
Dhaka, Bangladesh
Beit Einun, West Bank
Mogadishu, Somalia
Rishon LeZion, Israel
Natanya, Israel
Halhul, West Bank
Arish, Egypt
Arsal, Lebanon
Sha'ar Binyamin, West Bank
Beit Einun junction, West Bank
Baghdad, Iraq
Kfar Tapuach, West Bank
Beitar Illit, West Bank
Nabi Ilyas, West Bank
Ngouboua, Chad
Fotokol, Cameroon
Beirut, Lebanon
Milan, Italy
Mount Hebron, West Bank
Baghdad, Iraq
Paris, France

Inte en världsdel är opåverkad. Vi måste bekämpa extremism i alla dess former. Det spelar ingen roll om extremisterna är kristna, judar, muslimer eller ateister. Vi måste bekämpa dem. Däremot är det ett krig som inte kämpas på sedvaligt sätt. Jag tror att för att kunna minska extremisterna måste vi jobba långsiktigt. Vi måste motverka de fundament som orsakar extremism. Vi måste kämpa mot marginalisering, mot fattigdom och mot segregation. Vi måste kämpa för fred, för skolgång, för människors fri- och rättigheter och för alla människors lika värde. Det är enda sättet att kämpa mot extremism. Extremism föds ur desperation. Motverkar vi att den desperationen finns så försvinner på sikt även grogrunden för extremismen. Vi måste låta något gott komma ur den nuvarande situationen! Och det största ansvaret ligger på oss i västvärlden/rika världen. Det är vi som har pengarna och makten att förändra! Säger som Bamse. Om man är stark måste man vara snäll! Han är klok den lilla björnen.

Av Fia - 11 november 2015 15:54

Nu har vi avverkat sista utvecklingssamtalet för den här terminen. Sist ut var Ida. Hon själv hade prioriteringen klar för sig för hon drog iväg till kören och överlät samtalet till oss vuxna istället  Jag förstår henne för jag hade velat göra samma sak om jag var hon.

Det är så roligt att gå på just hennes utvecklingssamtal. Det går inte nödvädnigtvis bra för henne i skolan. Alls om sanningen ska fram men läraren är så himla bra och ser verkligen Ida för vem hon är med sina starka sidor men även sidor som hon inte behärskar än. Dessutom är Ida precis som mig i samma ålder. Vi är inte bara lika till utseende. Vi är så lika även på alla andra sätt. Hon läser med turbofart. När jag gick i mellanstadiet hade jag avverkat i princip alla böcker i biblioteket. Nu var det inget stort bibliotek men ändå. Ida läser med turbofart men precis som med bilkörning innebär turbofart att man missar en hel massa på vägen. Man tolkar inte det man läser så himla bra. Hon förstår grundtesen i texten men det där som står mellan raderna finns liksom inte och i en bok finns det en himla massa mellan raderna. Nu oroar inte det mig. Jag vet att det kommer. När hjärnan mognar. Man får ha i åtanke att hon bara kunnat lära sig i skolan i 1,5 år, sen hon fick medicinerna. Innan dess var det ingen inlärning alls, iaf inte vad gäller skolämnen. Ser man det så har hon utvecklats med raketfart.


Min underbara, kreativa, lilla ejdihejdi kör livet i turbofart även i skolan. Hon älskar de kreativa timmarna när man får hitta på historier, fantisera, dramatisera, gestalta, måla. Fantasivärlden behärskar hon fullt ut. Sagor och berättelser flödar ur henne med blixtens hastighet, mkt fortare än hon kan skriva. Hon kan berätta en text med flyt, röd tråd och alla andra delar men med en penna i handen så hänger inte handen med huvudet så saker tappas bort på vägen. Röda trådar, meningar, ord, bokstäver. Hon får helt enkelt bli en jäkel på att skriva på datorn. Jag skriver nästan lika fort som jag tänker idag så det går att övervinna även den svårigheten  .


Sen har vi det där med matten. Sorgebarnet. Matte och Ida kommer nog aldrig bli bästa vänner men som hennes lärare säger så är huvudsaken att hon lär sig så hon klarar sig i samhället sen. Översalgsräkning, räkna ut procent och kostnader för ett lån, enkel budgetering sånt behöver hon lära sig. Hon behöver inte bli matematikprofessor. Hon når inte målen i matte heller och har aldrig gjort. Efter jul kör vi en satsning med specialläraren igen då och upprättar ett åtgärdsprogram. Same procedure as last year. Lilla Ida, matte är inte ditt ämne, men åh vilken underbar unge du är ändå med din kreativitet   

Av Fia - 10 november 2015 17:51

Fick en erbarmeligt ful gryta från mormor och morfar när de flyttade in på boendet. Locket är sprucket, den är tung som värsta tyndlyftningsvikten men åh vad jag älskar den.
Vi invigde den på lovet när vi kokade soppa över öppen eld. Den skötte sig exemplariskt.

Aluminiumformen är inte vår utan kvar från föregående brukare? men man ser lite av grytan iaf.
Idag skurade jag den med stålull och kokade köttgryta i ugnen istället. Den sköter sig även där. Grytan ser väldigt god ut tycker jag iaf

Bilden blir dålig inomhus men ni får fantisera?
Tänk att nåt så fult och gammalt kan vara så älskat!

Av Fia - 6 november 2015 12:32

   Jag tror alla vi föräldrar har något slags mål med vår uppfostran. Det vi vill att våra barn ska bli. Jag tänker inte på fotbollsproffs nu eller tennisstjärna utan mer på det personliga planet. Mitt mål har hela tiden varit att mina barn ska växa upp till självständiga, trygga, empatiska individer som vågar stå upp för sina och andras rättigheter. Jag vill gärna att mina barn ska våga ta plats i samhället. Inte i direktskenet från strålkastaren utan mer att de vågar säga vad de tycker och tänker. När flickorna dessutom kom i följd och jag själv sett hur flickor och kvinnor förtrycks, marginaliseras och åsidosätts i samhället så blev det ännu viktigare. Jag har inte lärt mina flickor att sitta still och vara tysta. Alls! Det märks hemma ibland kan jag lova också men trots att det är jobbigare för mig som förälder är det så värt det i slutändan. Å andra sidan har jag inte lärt dem att de ska stå på barrikaderna och skrika heller. Jag har mer uppmuntrat till ett socialt och politiskt intresse från tidig ålder. Man börjar inte med partipolitik utan mer sopsortering, mänskliga rättigheter i det lilla formatet och sånt för barn självklart och grundläggande om nu någon undrar hur man gör  

Mina barn är precis som alla andra barn. De busar, leker, skojar, gapar och skriker. De slåss och de retas. Men vi läser mkt, pratar mycket om världen omkring oss, engagerar oss i olika typer av frågor som miljön, flyktingsituationen. Kort och gott, vi pratar om livet. Vi skänker en slant varje månad och vi samlar in kläder till församlingen eller till olika andra insamlingar efter lust, tid och förmåga. Har vi inga kläder skänker vi inga men vi gör vad vi kan.

Jag vet att mina barn har ett miljötänk med sig som resultat av detta. Detta krockar gärna med viljan att ha saker så allting är en balansgång. Men igår insåg jag att iaf ett av barnen börjar bli stor och få ett annat samhällsengagemang. Emma har valt ut ny bok att läsa.(Bild tagen från google)

Heja Emma!, säger jag för det valet.  

Av Fia - 3 november 2015 13:16

Det är konstigt. En jobbvecka kan kännas som en evighet men så fort det blir lov så blinkar man till och lovet är redan slut? Vad hände? Hur kan fem dagars ledighet bara försvinna? Fullt upp var det också alla dagarna konstigt nog. Vi hann som bekant åka till sjön, vi hälsade på mamma som numera går under epitetet Frankensteins mormor sen hon fick Bells pares(ensidig ansiktsförlamning) över en natt. Vi hoppas att det försvinner inom 8 veckor nu så hon inte är en av dem olyckliga som får bestående men. Då får hon kallas för Frankensteins mormor även i fortsättningen   De flesta barn tog det med ro. Mormor är ändå mormor, men en av dem började gråta och det var inte minstingen.

Vad gjorde vi mer? Handlade en dag gjorde vi. Superkul- NOT, men välbehövligt. Däremot undrar jag vad vi handlade för det ekar tomt igen? Okej, inte lika tomt för förra gången var det slut på allt. Nu har vi bröd, pasta, ris och sånt men nästan inga konserver och  bara lite grönsaker. Frukten tar alltid slut.


I torsdags skulle Emre ha kommit och lekt men lillebror kräktes på natten så han fick stanna hemma. Det känns dumt att bjuda in magsjukan när det bara är knappa två veckor kvar till Idas operation.  Sjön finns kvar om han vill följa med senare.


Och med tanke på vilka köer det alltid är inom sjukvården annars så måste jag säga att de var snabba med Idas operationstid. I förrförra veckan ringde de och frågade om hon kunde komma dagen efter. Det kände jag inte var nån jättebra idé direkt. Förväntade mig några månaders väntetid till men dagen efter kom en kallelse till den 12 november redan. Lite smånervös för den är jag eftersom Ida ska vara vaken. Jag hoppas hon inte är lika svårbedövad som mig?!?! Jag måste säga att jag är lite skeptiskt till att låta henne vara vaken men vi får se hur det går. Sövning är heller inget man ska göra i onödan men hur får man henne att sitta still liksom???? Vi pratar om ejdihejdi nu. Hon är inte känd för att sitta blixtstill. Hon sitter numera kvar på stolen men hon rör sig hela tiden.



Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Blogkeen
Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se