Just nu känns livet som ett evigt ekorrhjul. Jag jobbar, jobbar och jobbar. När jag kommer hem handlar det bara om att utfodra barnen, skjutsa på tärningar, hjälpa till med läxor, diska, laga mat, tvätta, handla mat, betala räkningar osv i all evighet. Jag vaknar vid 6 på morgonen och kör i ett till 8 på kvällen. Då kollar jag på NCIS med Linnéa och Emma och sen nyheterna innan jag somnar. Den händige mannen och jag går om varandra så vi möts som främmande skepp i natten i bästa fall. Det finns inte ett skvatt att säga om mitt liv just nu. Det är tråkigt och händelsefattigt. Det enda som avviker är min mormor som mest troligt ligger på sitt yttersta på HIA(Hjärtintensiven). Det är väl inte direkt nåt som lyfter den här bloggen till skyarna direkt.

I helgen hade vi dock kördag i lördags. Vi fick en liten sovmorgon till halv tio men sen körde vi till strax efter 4 eller om det var närmare halv 5. Vi nötte låt efter låt och stämma för stämma men baske mig om det inte gav resultat. I söndags när vi sjöng i kyrkan lät det bättre och vi gjorde färre misstag. Skönt! I kväll övar vi igen och sen på fredag ska vi sjunga i Gränby Centrum a capella. Kan bli spännande!

 

Helens mamma

25 november 2015 16:48

Så var det för oss med när alla tre träna och spela handboll. När vår minsta la av med handbollen när hon var 18, titta min man och jag på varandra och sa: men vad ska vi nu göra, för vi tyckte det var roligt att vara med, tog ett tag sen hittade vi på andra saker. Men det är en härlig tid att följa barnen på.

Fia

3 december 2015 08:55

Visst är det underbart att få dela vardag med barnen! Tids nog växer de upp och det är få 18åringar som har lust att tillbringa tiden med mamma och pappa;) Nu är äldsta snart 15 så tiden går verkligen fort!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...