På måndagar går Erik på musiklek i kyrkan. Läraren där är en pedagog uti fingerspetsarna. Erik har lite svårt att sitta still men om jag är med så går det bättre. Jag är alltså med på lektionen. Det sjungs, klappas, spelas och musiceras i största möjliga mån uppblandat med lite lekar eftersom medverkande barn på 6 år sällan sitter still så länge. I måndags fick jag vara med på pepparkakskull. Varför slutar man med sånt när man är vuxen? Superkul ju även om undertecknad inte springer varken snabbt eller gärna. Barnet och tävlingsmänniskan i mig vaknade om inte annat  

Jag tycker läraren är otroligt duktig men allra mest imponerad är jag av att hon redan börjat med notlära. Barnen får rita hel och halvnoter, klappa helnoter och halvnoter, klappa sina namn och ta reda på hur många stavelser det är men också om de är hel eller halvnoter. E-rik är tex en helnot(lång) följt av en halvnot(kort). De tränar på vad noterna heter( C, D, E, F, G, A, B, C)  alltså samma som i alfabetet men ngn tokig person har satt i dem i fel ordning och börjat i mitten  Får hon fortsätta prata noter så kanske hon tom kommer in på sånt jag inte fattar och då får jag lära mig på kuppen.

Förutom att Erik gillar musik och sång så går han på simskola. I vår familj är det ingenting man kan välja. Alla barn går i simskola tills man lärt sig simma. Det bestämmer vi vuxna. Kruxet nu är att det är helt vansinnigt svårt att få in barnen i ngn kurs för det finns alldeles för få kurser och alldeles för många barn så sekunden(jo faktiskt sekunden) efter platserna är släppta så är det fullt. Vi anmälde Ida och Erik till i höstas och Ida som hade förtur kom inte med men Erik fick en reservplats efter kontakt med simskolan. Den kursen han kom med i var alldeles för svår för honom men han fick iaf prova och vi var tydliga mot lärarna att funkar det inte så får ngn annan platsen. Det fungerar tydligen alldels utmärkt för nu ett år senare har han klarat baddaren vilket innebär att han dels får byta kurs till pirayan men också att han klarar av att flyta, glida i vattnet och doppa huvudet/koka kaffe, plocka upp saker från botten. Han simmar/crawlar från kortsida till kortsida men inte tillräckligt bra än. Det är nästa mål för nästa kurs. Nu finns vattenvanan iaf och han kan ramla i vattnet och ta sig upp igen även om han är oförberedd. Det är skönt att veta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...