Bästa platsen på jorden om du frågar mig. Jag säger som Ida sade sista vi var där. "Vi bygger ett hus och flyttar hit mamma!"    Ler och långhalm     Fritte är hälften hund, hälften isbjörn. Han fryser aldrig.           Den här bänken ska egentligen stå uppe vid grillplatsen men nu när vattenståndet är så högt att man inte kommer ut på bryggan har nån känt sig tvungen att skruva loss den och släpa ner den för att använda som bänk/landgång. Ida gjorde en kämparinsats för att släpa upp den på land igen så får den stå och torka tills någon skruvar fast den igen. FÖrhoppningsvis servar kommunen badet innan sommaren och fixar det.   Barnen hittade också en konstig växt de inte kände igen.

  Vi skickade iväg en fråga till barnens farmor som kan allt om växter och lite till och fick ett blixtsnabbt svar att det var tibast. Giftig som sjutton tydligen men fin där den växte i skogsbacken. Lite lustig dock för det var bara några blommande pinnar som stack upp en och en ur gräset.

Det fascinerar mig oändligt att ungarna som hemma inte kan slita sig från plattan, tvn, vad det nu är för skärm helt plötsligt bara börjar leka och utforska naturen när vi åker ut så här. Inte bara vid sjön utan oavsett så leker alla så fint ihop. Och så har vi familjens maskot som är med överallt och vallar in alla när vi sprider ut oss. Undra om den där saknade hundrasen är Collie mamma? Fritte är en gatkorsning mellan springer spaniel, labrador, golden, irländsk setter och leonberger. Sen var det en ras till som vi glömmer bort. Tittar man noga så ser man alla raser i honom. Golden/labradorgenen är tydlig. Leonberger är storleken. Settern är svansföringen och det finlemmade ansiktet. Spaniel den korta svansen. Han är superintelligen och arbetsvillig nåt enorm(sök, vallning,dressyr,drag men absolut inte agility eller hämta saker om det inte får kombineras med att smita iväg med bytet) samtidigt som han mer än gärna ligger och latar sig. Det skulle vara kul att skaffa en dragsele åt honom för att utveckla den biten lite mer. Jag tror han skulle bli superbra som draghund. Intresserad morsan? En sån sele kostar i runda slängar 300+lina då(har kollat upp det) och LInnéa och jag ställer gärna upp och gör jobbet åt er. Eller så får han hjälpa till på cykelrundan i sommar  

Alla vi som har träffat äldre hundar vet att det finns inget som helst korn av sanning i uttrycket att man inte kan lära gamla hundar sitta. Det handlar bara om att tala om för hunden vad jag förväntar mig av den. Hundar samarbetar alltid om de förstår vad de ska göra. Däremot kanske de inte alltid förstår men det är en annan sak.

Tänk om människor vore lika enkla! Jag tänker inte hänga ut någon här men det finns en person i min närhet som är mer korkad än ja vadå? Hen beter sig periodvis som om hen har krupit upp från en sten som den befunnit sig under senaste seklet. Total avsaknad av takt och ton och verkar totalt oförmögen att tänka efter före man pratar. Resultatet? Konstanta, uppslitande konflikter som sker helt i onödan och som inte drabbar hen heller för hen är perfekt och gör aldrig något fel. Allt är alla andras fel- alltid!!! Tänk vilken skada avsaknaden av självinsikt kan göra. Lägg sen till att när man tar upp det med hen så får man till svar att "Jag kan inte ändra mig, jag är för gammal" eller "Man kan inte lära gamla hundar sitta". Det måste vara oerhört trevligt att aldrig vara orsaken till någonting eller behöva ta på sig något som helst ansvar för sin situation och aldrig behöva göra fel. Det måste vara oerhört ensamt på toppen eftersom ALLA, precis alla, människor gör just fel(utom hen förstås då!). Det är okej att göra fel. Be om ursäkt och gå vidare. Däremot är det inte okej att aldrig lära sig något av sina misstag utan bara fortsätta som om det aldrig hänt och förvänta sig att jorden ska fortsätta snurra runt en själv. Som sagt, det blir väldigt ensamt och blåsigt på toppen.

Idag har vi haft en sån där riktig skitmorgon och jag vet inte ens varför. Det brukar flyta på bra nu för tiden men i morse hade vi besök av bålgetingen Ida. Ingenting fungerade som det skulle, allting var fel och hon gjorde precis allting utom det hon borde göra. I vanliga fall kickar medicinerna igång men idag märkte jag ingen som helst effekt av dem.  Hoppas hon får en bra dag på skolan iaf. Å andra sidan var hon inte ensam om att inte fungera. En viss tonåring kom inte upp ur sängen imorse och om hon vill åka med mig till skolan så åker vi halv8 senast. Halv8 satt hon osminkad, utan kläder och plattade håret. Min mascara hade hon lånat och slarvat bort. Jag blev skitarg ska jag ärlig erkänna eftersom det vid det laget inte krävdes så mkt för att tålamodet skulle ta slut. Jag åkte- utan henne. Lämnade Ida på skolan, Erik på dagis och sen stod hon i rondellen och hoppades att jag skulle hämta upp henne när jag var klar med min mascara. Jag gissar att hon har en lång promenad framför sig hem från skolan eftersom hon förmodligen glömde cykelnyckeln- igen. Imorgon kanske hon kommer ihåg den efter att ha fått gå hem från skolan.

Jag säger som en viss schlagerkung- Imorgon är en annan dag.

Inser att jag inte är så superpositiv idag. Jag har haft spänningshuvudvärk sen i lördags som vägrar släppa. Jag skyller på den. Ikväll ska vi sjunga och då mår jag alltid bättre  

Just nu är jag faktiskt less på lov. Jag vill faktiskt träffa vuxna, sitta och snacka lite på vuxnas vis. Just nu vill jag inte vara ledig. Jag är helt 100% säker på att känslan går över. Garanterat går den över när klockan ringer imorgon kl 6 men flrmodligen redan om en timme. Just nu har jag tråkigt. Jag tvättar och städar idas rum men det är helt ärligt aptråkigt. Ungen uppskattar det inte det minsta och det är små barbieskor över hela, precis hela, hennes jäkla rum. Erik är skitjobbig. Klart understimulerad men när köket är nerplockat funkar det inte att ta hit kompisar heller. Vi har avverkat hela pysselskåpet. Pärlor, experimentlåda, blåspennor, spel men turbon får aldrig slut på bränsle. Sitter benen still går munnen. Den händige mannen slutar lyssna men jag är sämre på att stänga av. Jag blir bara irriterad. Dumt,, absolut, men vad göra?

Vi har just nu dubbla uppsättningar kyl o frys. De gamla står i hallen och är de som är inkopplade. Frysen fungerar inte men håller iaf det nerfruset som redan är fruset. Det fryser inte ner nåt utan fungerar mer som kallt kylskåp.
I klket står nya kyl o frys men de är för djupa och därför måste vi ha hit en elektriker eftesom vi dels måste dra om lite el och dels flytta ett uttag. Det som går till vitvarorna så vi kan koppla in dem. Dessutom måste vi köpa överskåp mm till dem. Enda kruxet just nu är att det här huset har åt fanders för få eluttag flr att fungera i ett modernt samhälle. I vardagsrummet har vi två. Sovrummet två. Det går om man tar hjälp av skarvsladdar. I köket har vi oxå två. Ett bakom kyl/frys och ett på väggen vid fönstret. Det vid väggen är trasigt... I oraktiken innebär det att köket är strömlöst. Skitbra! Verkligen... Inget kaffe, ingen riskokare, inget bak.
Lösningen är att vi lånar en kontakt med skarvsladdsdosan från hallen. Men vänta nu? I hallen stod ju andra kyl/frys? I vårt enda uttag i hallen... Där man ju annars blåser hår, plattar hår? I badrummet finns inget uttag av någon sort ens till rakapparater. Vi bor i elektricitetens ryssland. Det är dömt att misslyckas och det har det gjort nu. Misslyckats alltså. Nån har dragit ut sladden till kylen för att koka kaffe. Nån har sen glömt att sätta i kylsladden. Någon har sen åkt bort hela dagen och inte satt in sladden på hela natten. Någon är säkert jag. Jag är en idiot! Undra vad som går att äta i kylen? Det luktar mindre gott iaf. Lagom till påsk...
Glad påsk på er!

Imorse fick jag frågan vad skärtorsdagen är för nåt. Pedagogen i mig började förklara att på den här dagen åt Jesus sin sista middag med sina lärljungar och tvättade deras fötter och smorde in dem med olja. Till minne av det firar vi nattvard och vissa kyrkor erbjuder sig att tvätta fötter idag. Vår kyrka har tom köpt in samma väldigt dyra olja som Jesus använde. Lika dyr idag som då tydligen. Skär med betydelsen ren och vacker.
Ida gick iväg nöjd med förklaringen och jag kände mig rätt nöjd själv oxå tills Ida förklarade att påskkorten måste ha stjärnor eftersom det är stjärntorsdagen idag... Den här sk. pedagogen kände sig mindre nöjd.

Nu håller barnen på i påskkortspysselverkstad. Det är inte bara jesu sista måltid. Det är oxå blåkulladags för små påskkärringar <3

Fyrverkeriägg

Pysselverkstad

Ljuvliga lediga dagar men fullt upp ändå. Som det ska vara. Älskar att slippa alla tider hit och dit utan låta dagen komma ändå.

I måndags var moster Britten hit med sina barnbarn E och N. Barnen längtar efter varandra och de trivs ihop. Ljudvolymen blir stundvis rätt hög men inga konflikter eller bråk utan tjut av glädje och tillhörande lek.

Igår kom Karin med sina pojkar E och A. Det är alltid mysigt att träffas. Erik och E brukar leka bra ihop. Just nu funkar det sämre men det är väl så att de är i ofas just nu. Det skiljer ungefär 1,5 år och oftast fungerar de. A som föddes vad som känns som igår går snart själv. Han gnager på möbler och går längs med möbler. Det gick fort med mina egna barn men det är inte klokt så fort det går med honom.

Idag hade jag planerat in ett besök till 4Hgården med småtrollen. Det var planen men de vill bara vara hemma idag. Båda är lite trötta efter helgen och två intensiva lekdagar. Bondgården finns kvar imorgon också.

Välkommen förbannade vår också för den delen. Jag älskar verkligen solen, de värmande strålarna, den spirande grönskan och de första blommorna men lik förbannat varenda år så kommer det där som jag inte vill ha. Varenda vår kommer den där smällen där astman inte alls håller sig i styr utan det spelar ingen roll hur mkt mediciner och tabletter och annat skit jag tar så brakar allting. Idag kom den.

Jag har varit småförkyld i en månad. Inte så man är sjuk men täppt och så där. Slemmig men mest bakom näsan. Lite svårt att andas på nätterna så min bästa kompis heter Bricanyl på nätterna och trots det driver jag sängsällskapet till vansinne med att jag snarkar när det täpps till. Ligger jag ner så får jag nästan ingen luft. Luftvägarna täpps igen. Inatt var värre än på länge och imorse när jag vaknade så kom hostan. Den är djup, ihålig och sliter i bröstet och efter en stunds hostande smakar det blod i hela munnen. Mysigt värre. Herr Bricanyl till räddning igen tillsammans med vanliga morgonmedicinen(symbicort, oxis, singulair, nasonex och airius). Jag funderar på om jag skulle sprida ut medicinerna mer om det hjälper mer. Både symbicort och oxis innehåller långvarig luftrörsvidgande men om jag tar oxis lite senare på fm istället för allt på morgonen så att de rent teoretiskt peakar på olika tidpunkter??? Nån som har erfarenhet får gärna hojta. Nu fungerar det iaf inte så himla bra. Som sagt, välkommen vår!

Igår efter jobbet hämtade jag A som vanligt på skolan, skjutsade hem henne, åkte till kören, väntade in Linnéa och Ida för att sen åka och hämta ytterligare ett barn, T, på fritids. Ida och han skulle leka. Det var början på taxifarandet och men blev också slutet  Ibland har man bara för mkt tur och så hjälper det om man har världens bästa grannar också. Det har jag! Emma hann med att cykla hem från skolan igår och grannen på ena sidan som också är tränare i fotbollslaget skulle för en gångs skull vara med på träningen så Emma åkte med henne. Hon fick dessutom skjuts hem av någon annan från träningen så jag behövde inte ens röra bilnyckeln. Nice! Vi skulle hämta salamikorvar som Emmas klass har sålt igår. De skulle hämtas mellan kl 17-20 och jag ställde in mig på att fixa det nånstnas där under kvällens lopp. Det var tanken iaf tills en annan granne ringde och berättade att korvarna hade hon hämtat och fanns hemma hos dem. Våra barn går i samma klass och ja, jag kan bara tacka för det också.

Huset var fullt med ungar igår så det var ganska skönt att slippa köra iväg. Ida och T var ute och lekte men gick iväg till en lekpark. Ohängbroparken kallar vi den. Det fanns en hängbro där som ungarna älskade. Sen dömdes den ut och lekparken renoverades men man tog bort hängbron så nu får den heta Ohängbroparken istället  Det är rätt skönt med lite större barn som man kan släppa iväg lite även om jag fortfarnade är lite nervös över vägen som ligger på väg dit. Och tänk vilken frihetskänsla att själv få gå iväg så där för Ida! Det är tur att man byggde om E4an så trafiken minskat på vår väg nu. Emma fick inte gå över förrän hon gick i fyran. Nu törs man släppa lite tidigare.