Idag är det ens ån där dag där jag aldrig riktigt kliver ur bilen. Tisdagar innebär först att jag åker och hämtar A på skolan för att sen möta Ida och Linnéa på kören. Idag ska vi hämta ytterligare ett barn. Ida ska ta hem en kompis från skolan. Emma slutar sent i skolan och har en timme på sig att cykla hem, byta om, äta nåt och sen hinna till träningen vilket brukar resultera i att jag hämtar henne och skjutsar henne till träningen och hämtar henne. Däremellan bör maten fixas också så hon får mat direkt efter träningen och Linnéa och A hinner äta innan scouterna börjar. Kvällen lägger sig vid halv9 när alla aktiviteter är avslutade för dagen och alla barn som inte hör hemma i vårt hus har åkt hem. Nu är inte A besvärlig alls utan snarare blir det lättare med henne i huset   Nånstans under dagens och kvällens lopp måste jag vika massa tvätt också. Det ekar tomt överallt i garderoberna men tvättstugan svämmar över av ren tvätt(och  lite smutsig också för all del). Hoppas det är nåt bra på tv så det blir lite roligare att göra det iaf. Sen skulle jag vilja få krypa ner i sängen lite tidigare än vanligt. Jag sov tre timmar i natt. Somnade vid strax efter tre. Det gick inte att sova. Den här jäkla förkylningen som bråkar får ge sig nu. Jag är inte snorig bara täppt i näsan och det känns som jag har en tennisboll längst bak i svalget som vägrar försvinna. Antihistamin funkar inte men när jag ligger ner på natten får jag svårt att andas så jag halvsitter och sover. Jätteskönt verkligen... Kan inte jag ligga krånglar Erik för han sover bara om han får sova på min arm så han vaknar minst en gång i timmen för att krångla om det. Som sagt, det går bra om tennisbollen försvinner iväg nån annanstans och jag får sova och andas på nätterna!!!! Två veckor är mer än nog.

Nu har jag gnällt av mig lite så nu måste taxichauffören åka  

Igår sjöng barnen i kyrkan. Jag tycker verkligen att det är skoj själv och Linneas kompis A var med eftersom hon sovit över så jag var med även under övningen innan. Jag fick vara med och sjunga lite och fick lära barnen ett par nya sånger. Jag som inte gillar att sjunga solo blev inkastad i hetluften igår och fick agera försångare inför massa flräldrar och kyrkopersonal. Det går ju om man vänder ryggen till och tittar på barnen:) Barn dömer sällan vilket är bra.

När övningen var slut fick vi fullt sjå att hålla ordning på alla barn och jag hamnade mitt i en fnissfest bland fyrorna i kören. En av pojkarna i ettan hade frågat chans på en av tjejerna i fyran. Hans argument var fullkomligt logiskt. "Eftersom vi bor så nära varandra så blir det enkelt att gå över och knu**a" :D
Tjejen ifråga dog lite av pinsamhet. "Hoppas han inte vet vad man gör då?!?!"

Här har vi tydligen åsikten att sovmorgonar är helt onödiga. Varför ligga i sängen och sova gott när man kan vakna långt före tuppen ;) Väckarklockan ringde kl 5, inte min! Då vaknade Lilleman som tyckte att tvn lockade varpå Ida klev upp och jag fick en himla massa blötnospussar av Fritte som verkade tycka att" Äntligen kommer ni! Jag har legat här alldeles ensam i flera timmar nu"- fast egentligen har jag legat i soffan och sovit som en gris men det vet nog ingen...
Själv undrar jag om jag blir lynchad om jag kör igång i tvättstugan med mottot hämnden är ljuv? Förmodligen. Både tonåringen och "hon som tror hon är tonåring" tycker nog att de måste upp hutlöst tidigt ändå. Kl 10 ska båda vara klara på varsitt ställe :)

Nej, jag har inte vunnit på lotto eller triss eller nåt sånt. Skulle kanske behöva men inte den här gången. Däremot tycker jag att det är lite lustigt med en grej. Ungar växer det vet vi alla men vad man inte berättar är att de inte växer jämnt och fint. För en vecka sen hade Erik en garderob full med tröjor. Ont om byxor men massa tröjor som var lagom stora. Jag rensade liksom ur alla garderober förra helgen och då var det mest byxor som åkte ner i Emrekassen. Kunde lugnt konstatera att visst behövde vi köpa byxor men annars var läget under kontroll. Igår kväll kom Erik med sin pyjamas som han älskar med traktorer på. Den är i strl 110/16 och den var för liten??? Kort i både rock och ärm eller vad man ska säga. Den var tom tight på spinkpelle?????? Förklaringen måste vara att den krympt. Logiskt men samtidigt osannolikt för jag tvättar aldrig varmrare än 60 grader som den är märkt med. Imorse öppnade jag hans garderob och kunde konstatera att han hade lite ont om långärmade tröjor men det fanns ju för all del många kortärmade så en sån och en luvtröja till togs fram. För liten??? Nästa- för liten? Vi tog fram fem tröjor som alla blivit för små över natten? Han hade dessa för några dagar sen och då var de lagom. Nu kunde han bara ha en ribbad i strl 116 och en mönstrad i strl 122/128. Killen har på nåt mirakulöst sätt växt ur nästan alla sina tröjor från en dag till en annan. Eller som Emma sade imorse. "Mamma, Erik ser mkt större ut idag än igår." Det utan att jag hade sagt nåt om tröjmysteriet. Vi får väl roa oss med att införskaffa nya kläder i helgen till honom. Emma köpte nya jeans till honom igår på Lager 157. Billigt, och bra kanske? Det Emma köpt därifrån har iaf hållit bra. Och gå på pyjamasjakt efter nåt med traktorer på för husfridens skull. 

Tänk att jag har så många bästa dagar i veckan! Det måste innebära att livet ändå är rätt bra eller hur? Måndagar är bästa dagen på veckan för då återgår alla till skolan men själv är jag ledig. Lite teckenspråk iofs och rätt ofta läkarbesök som jag lägger på min lediga dag men ändå rätt ofta så har jag några timmar för mig själv där musiken sätts på så högt att katten, om vi hade haft nån, hade flytt fältet. Jag avskyr att städa. Jag gillar när det är klart men ogillar själva processen och blir på uselt humör men får jag göra på mitt sätt är det ändå bara trevligt. Ensam hemma, hög bra musik som dånar och jag får sjunga med och så städa i lugn och ro. Det är himla trevligt. Om det dessutom är fint också så är det bara en bonus. Däremot, som sagt, att städa med huset fullt av folk är det värsta jag vet. Då är jag surare än en flaska ättika   Tisdagar är ganska nice också. Kort arbetsdag med fullt ös i regel på jobbet för att sen hämta A från skolan och sen hem och möta körtjejerna. Linnéa och A leker så himla bra ihop och tisdagar med scouter och kör är en höjdare. Alla är nöjda och glada.

Onsdag och torsdag erkänner jag är rena transportsträckor. Långa, tråkiga dagar på jobbet med alldeles för få elever. Jag tycker inte om att bara vara. Jag vill jobba!!!! Jag vill undervisa eller prata med någon eller göra något iaf. Onsdagen vägs upp av kören dock för det är bästa kvällen på hela veckan.  Sen kommer fredagen och då är det helg igen och det är ju toppen  Jag har alltså vänt på det. Jag har 5,5 toppendagar och 1,5 tråkdagar. Helt okej faktiskt tycker jag.

På söndag kommer Ida och Linnéa sjunga i kyrkan. Släkt och vänner är varmt välkomna att komma och lyssna. De sjunger gospel. Man är välkommen till präststugan mitt emot kyrkan från 15 då serveras det våfflor och man kan sitta och måla eller handarbeta om man så gillar. Det där sista är ingenting för mig. Jag är sjukt avundsjuk på Emma som håller på att lära sig virka och det blir liksom snyggt. Fia+ virknål/stickor/nål och garn/tråd= katastrof...  Å andra sidan kan man ju alltid bjuda på några gapskratt men jag tror jag undviker det tills nån gång när jag känner att självkänslan klarar av det.  Å andra sidan skulle inte resultatet vara speciellt mkt bättre om jag skulle ge mig på en ikonmålning heller Jag får väl hålla mig till att pärla lampskärmar. Det ska jag nog klara av iaf!

Sen jullovet har jag tränat barnen på morgonen. Det handlar om det där självklara. Klä på sig, äta frukost, borsta håret och tänderna. Det klarar så klart de äldsta alldeles utmärkt men både Erik och Ida har lite svårt för att fokusera på en sak i taget ibland. Det finns så mkt annat som är roligare liksom. Varför sätta på sig en tröja när man lika gärna kan gå runt och snurra den och leka att man är en helikopter liksom  Träningen har haft varierat framgång minst sagt men det har gått ut på att med hjälp av klockan ska man styra sina rutiner. Vi vaknar mellan 6-6:30. Då klär man på sig och äter frukost. Det ska vara klart när minutvisaren pekar rakt upp. Kl 7 borstar vi tänderna och håret. 7:15 är det dags att klä på sig ytterkläderna. I den perfekta av världar så har man packat väskan kvällen innan. Den perfekta av världar finns inte hemma hos oss iaf så det ska också hinnas med. Läxan ska med. Gympakläderna likaså. Matsäcken? Extrakläder? Frukten? Hela våren har jag försökt att överlåta ansvaret till ungarna och försökt tjata minimalt. Vid utsatt klockslag har jag påpekat vad klockan är och vad man borde vara klar med. I början fick man påminna lite oftare men det har ändå gott sakta men säkert bättre. Erik får man fortfarande klä på. Han kan själv men det kan ta några timmar. Helikoptrar är roligare än kläder, helt klart. Eller byggkranen som snurrar utanför fönstret varje morgon eller sopbilen osm kommer varannan måndag eller, tja alla fordon som har ratt, motor och hjul  Däremot brukar jag ta fram kläder och står bredvid. Oftast får han dra på sig kläderna själv. Nu senaste dagarna har det gått lättare och lättare. Hela den här veckan har det gått himla bra. Jag har varit i tid till jobbet varenda dag!!!! Nu har vi kanske ingen stenhård tid utsatt utan huvudsaken är att jag är på plats till halv9 men jag vill helst vara på plats kl 8 så jag hinner förbereda. Jag vet inte om det är ljuset eller träningen eller vad det är men det har gått så himla bra. Jag är alldeles förvånad när ungarna är klara före kvart över sju!!!! Jag är inte klar men de är klara?!?!?!? Jössses men tro ingenting annat än att jag njuter av varenda dag. Imorgon är det förmodligen krigszon igen  

I förrgår hade vi utvecklingssamtal med Erik. Det börjar bli lite komiskt nu för det är samma kontaktperson som för alla barnen och vi har varit där i tio år lite drygt så vi kan rutinen om man säger så. Derssutom är nog kontaktpersonen och jag rätt lika för vi har samma syn på det här med barnuppfostran. Samma raka rör och inga krusiduller. Varför krångla till nattrutinen med 14 sagor, olika ritualer, kramkalas, fller dagor, sitta bredvid, prata om dagen(gör man inte det innan vid maten typ?) och fler nödvändigheter innan man äntligen sover när man lika gärna läser den där enda sagan, kramas en gång och sen går ut. Att sova ska vara så enkelt och självklart att det inte behöver krånglas till. Det har varit min melodi från barn nr1. Är man trött så sover man liksom. Ibland med hjälp och under protester men sover gör man även om man ibland kanske hellre gör annat, som att kinka. Det är lättare att lära dem sova när de är bebisar än när de är 5 liksom. Inställningen har ändå betalat sig hyfsat bra för mina ungar sover hyfsat bra och de ´tycker ffa om att sova. Dessutom har jag heller aldrig anpassat livet efter sovstunden. Livet fortsätter som vanligt. Musiken stängs inte av eller dammsugaren används även när nån ska sova. Jag har tom dammsugit under deras sängar när de sovit middag  . Däremot är barn olika och vissa är svårare än andra. Emma var löjlligt lätt. Ida och Erik har inte kunnat somna borta utan sin resesäng men har den funnit med så har de å andra sidan sovit var som helst. Däremot har alla mina ungar sovit i vår säng! Inte nödvändigtvis samtidigt men alla har verkligen sovit där. Nu är det bara Erik som kommer varenda natt men Ida skulle gärna sova hos oss. Mina ungar är gruppdjur när de sover. De sover bäst tillsammans med någon annan. Själv drömmer jag om att få ett eget sovrum, alldeles egna, där jag får sova hur och när jag vill utan att behöva dela det med någon alls. Jag är lite av en ensamvarg istället  

Undra hur jag kom från utvecklingssamtal till nattningsritualer??? Nåja, Erik kan det han ska rent motoriskt. Allt utom att klippa. Återigen var det fokus som ställde till det. Det och det faktum att han är vänsterhänt. Linnéa var också sen med det och hon är också vänster så jag gissar att det hänger ihop då kanske? Han är också otroligt empatisk, samarbetsvillig och glad. Alltid glad! Bryr sig om kompisarna och tröstar gärna andra barn som är ledsna. Han har lite svårt med impulsstyrningen dock och ibland får han hjälp att hitta på saker, fel saker. Sällan hittar han på egna dumheter men kan inte säga nej om andra gör det. Däremot är han lite av en Emil. "Hyss hitter en inte på, di bara blir". Bokstäver har han inte alls begripit sig på varför man ens ska intressera sig för. Ännu en unge som blir sen med läsinlärningen men den har kommit på alla andra så de är väl såna då. Ingen av dem var speciellt tidig med talet heller och alla pratar fullt normalt idag. Dessutom har Erik nackdelen att han är decemberbarn och pojke. Inte jackpot inom skolvärlden men det löser sig. Han är på alla andra sätt klart understimulerad. Han drar slutsatser långt över sina år i de pass på förskolan som är mer skollika även om han kanske inte sitter still och lyssnar. Han kan ändå. Han behöver få lite mer mental utmaning gissar jag. Återigen, som mina barn. Högintelligenta- på gott och ont.

De blev ju helt okej och goda med en tomat till!

När kyl o frys ekar tomt och magen likaså är goda råd dyra. Inget mjöl=inga våfflor och det enda som finns är ett paket skinka, en påse pizzaost och några ägg. Ida och jag gräddar just nu muffinsomelett. Får se om det går i. Erik åt barngröt innan simningen så han klarar sig. Det är mat iaf. Vill inte handla innan nya kyl/frys kommer. De står nu i på firman. Ibland undrar jag lite över tankesätt. Är det lättare att få skåpen levererade dit och sen släpa hit dem själv än att få dem levererade in i köket? Det enda problemet var ju att de levererade mellan 13-16. Kan man inte vara hemma då? Eller be att de ringer innan och man får åka hem? Ja ja, jag ska inte släpa men ändå. Det finns ett lätt sätt och ett svårt. Varför då försvåra? Nu lär vi gfå vänta innan de kommer hit.