Sen jullovet har jag tränat barnen på morgonen. Det handlar om det där självklara. Klä på sig, äta frukost, borsta håret och tänderna. Det klarar så klart de äldsta alldeles utmärkt men både Erik och Ida har lite svårt för att fokusera på en sak i taget ibland. Det finns så mkt annat som är roligare liksom. Varför sätta på sig en tröja när man lika gärna kan gå runt och snurra den och leka att man är en helikopter liksom  Träningen har haft varierat framgång minst sagt men det har gått ut på att med hjälp av klockan ska man styra sina rutiner. Vi vaknar mellan 6-6:30. Då klär man på sig och äter frukost. Det ska vara klart när minutvisaren pekar rakt upp. Kl 7 borstar vi tänderna och håret. 7:15 är det dags att klä på sig ytterkläderna. I den perfekta av världar så har man packat väskan kvällen innan. Den perfekta av världar finns inte hemma hos oss iaf så det ska också hinnas med. Läxan ska med. Gympakläderna likaså. Matsäcken? Extrakläder? Frukten? Hela våren har jag försökt att överlåta ansvaret till ungarna och försökt tjata minimalt. Vid utsatt klockslag har jag påpekat vad klockan är och vad man borde vara klar med. I början fick man påminna lite oftare men det har ändå gott sakta men säkert bättre. Erik får man fortfarande klä på. Han kan själv men det kan ta några timmar. Helikoptrar är roligare än kläder, helt klart. Eller byggkranen som snurrar utanför fönstret varje morgon eller sopbilen osm kommer varannan måndag eller, tja alla fordon som har ratt, motor och hjul  Däremot brukar jag ta fram kläder och står bredvid. Oftast får han dra på sig kläderna själv. Nu senaste dagarna har det gått lättare och lättare. Hela den här veckan har det gått himla bra. Jag har varit i tid till jobbet varenda dag!!!! Nu har vi kanske ingen stenhård tid utsatt utan huvudsaken är att jag är på plats till halv9 men jag vill helst vara på plats kl 8 så jag hinner förbereda. Jag vet inte om det är ljuset eller träningen eller vad det är men det har gått så himla bra. Jag är alldeles förvånad när ungarna är klara före kvart över sju!!!! Jag är inte klar men de är klara?!?!?!? Jössses men tro ingenting annat än att jag njuter av varenda dag. Imorgon är det förmodligen krigszon igen  

I förrgår hade vi utvecklingssamtal med Erik. Det börjar bli lite komiskt nu för det är samma kontaktperson som för alla barnen och vi har varit där i tio år lite drygt så vi kan rutinen om man säger så. Derssutom är nog kontaktpersonen och jag rätt lika för vi har samma syn på det här med barnuppfostran. Samma raka rör och inga krusiduller. Varför krångla till nattrutinen med 14 sagor, olika ritualer, kramkalas, fller dagor, sitta bredvid, prata om dagen(gör man inte det innan vid maten typ?) och fler nödvändigheter innan man äntligen sover när man lika gärna läser den där enda sagan, kramas en gång och sen går ut. Att sova ska vara så enkelt och självklart att det inte behöver krånglas till. Det har varit min melodi från barn nr1. Är man trött så sover man liksom. Ibland med hjälp och under protester men sover gör man även om man ibland kanske hellre gör annat, som att kinka. Det är lättare att lära dem sova när de är bebisar än när de är 5 liksom. Inställningen har ändå betalat sig hyfsat bra för mina ungar sover hyfsat bra och de ´tycker ffa om att sova. Dessutom har jag heller aldrig anpassat livet efter sovstunden. Livet fortsätter som vanligt. Musiken stängs inte av eller dammsugaren används även när nån ska sova. Jag har tom dammsugit under deras sängar när de sovit middag  . Däremot är barn olika och vissa är svårare än andra. Emma var löjlligt lätt. Ida och Erik har inte kunnat somna borta utan sin resesäng men har den funnit med så har de å andra sidan sovit var som helst. Däremot har alla mina ungar sovit i vår säng! Inte nödvändigtvis samtidigt men alla har verkligen sovit där. Nu är det bara Erik som kommer varenda natt men Ida skulle gärna sova hos oss. Mina ungar är gruppdjur när de sover. De sover bäst tillsammans med någon annan. Själv drömmer jag om att få ett eget sovrum, alldeles egna, där jag får sova hur och när jag vill utan att behöva dela det med någon alls. Jag är lite av en ensamvarg istället  

Undra hur jag kom från utvecklingssamtal till nattningsritualer??? Nåja, Erik kan det han ska rent motoriskt. Allt utom att klippa. Återigen var det fokus som ställde till det. Det och det faktum att han är vänsterhänt. Linnéa var också sen med det och hon är också vänster så jag gissar att det hänger ihop då kanske? Han är också otroligt empatisk, samarbetsvillig och glad. Alltid glad! Bryr sig om kompisarna och tröstar gärna andra barn som är ledsna. Han har lite svårt med impulsstyrningen dock och ibland får han hjälp att hitta på saker, fel saker. Sällan hittar han på egna dumheter men kan inte säga nej om andra gör det. Däremot är han lite av en Emil. "Hyss hitter en inte på, di bara blir". Bokstäver har han inte alls begripit sig på varför man ens ska intressera sig för. Ännu en unge som blir sen med läsinlärningen men den har kommit på alla andra så de är väl såna då. Ingen av dem var speciellt tidig med talet heller och alla pratar fullt normalt idag. Dessutom har Erik nackdelen att han är decemberbarn och pojke. Inte jackpot inom skolvärlden men det löser sig. Han är på alla andra sätt klart understimulerad. Han drar slutsatser långt över sina år i de pass på förskolan som är mer skollika även om han kanske inte sitter still och lyssnar. Han kan ändå. Han behöver få lite mer mental utmaning gissar jag. Återigen, som mina barn. Högintelligenta- på gott och ont.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...