Sexåringen har kommit med besked hemma hos oss. Efter fyra barn är det faktiskt mest roligt, om än aningens tålamodsprövande också, att sexåringens hela trotsperiod kommit och blommat upp för fullt. Erik som ´är så lättsam som person annars är nu arg som ett bi hela tiden, gapar och skriker, stampar i golvet, smäller i dörrar och gör helt enkelt aldrig som han ska. Han testar gränserna med precis alla hela tiden. Hemma har han varit helt otroligt men igår kom hans lärare och berätade att han var deras proffs. Jag såg nog helt frågande ut tills jag förstod att jag hörde fel. Hon fortsatte med att säga att han testade alla gränser, prövade alla nya personer i skolan och på fritids, han gick i ultrarapid till matsalen, struntade i att klä på sig- precis hela tiden. Han var inte proffs, han var trots! Jag har full förståelse för att han är jobbig och personalen ledsnar och blir arg och frustrerad men ändå blir jag glad. Min lilla buskille är så trygg i skolan och på fritids att han vågar testa gränserna även där  Dessutom borde trotsperioden kortas ner när han kan trotsa överallt. Det gäller att alla är lika konsekventa bara.

Just att vara konsekvent är inte så himla lätt alltid. Man har dess värre begåvats med ett hjärta och om två par stoooora, ledsna ögon tittar på en är det himla svårt att säga nej. I helgen skulle han städa sitt rum och efter att vi alla städat färdigt skulle vi köpa en film och godis. Han gjorde precis allting utom att städa sitt rum. Trots upprepade uppmaningar och varningar om konsekvenser så städade han inte sitt rum. När det sen drogs till sin spets och filmen och godiset drogs in blev han arg. Han blev väldigt arg och ledsen. Han valde att ta ut sin ilska på sin dörr. På dörren har han en skylt där det står: "Här sover lilla prins Erik" och det är nog jämte bilarna hans mest älskade ägodel. Skylten är ganska tung. Varje gång han smällde igen dörren slog skylten i dörren. Efter att han smällt igen dörren 10 ggr på raken tog jag saken i egna händer. Jag lyfte helt sonika bort dörren med skylten och så fick han ingen dörr. Oj vad ledsen han blev då   Sen på kvällen fick han dessutom inget godis och ingen film eftersom rummet fortfarande var ostädat. Livet är hårt när man är ett litet trotsmonster.

Idag är det första december. Första avsnittet av julkalendern har vi tittat på. Erik, Ida och jag är toppennöjda. Linnéa är inte alls nöjd. Vi får se hur det utvecklas. Idag var det också dags att öppna första paketet i paketkalendern. Jag kom på en idé för några veckor sen att jag ville ge dem en paketkalender med böcker i. Jag åkte till myrornas och köpte 20 böcker. Tanken är 6 böcker till var och en men att jag inte tänker skriva vem boken är till. De läser liksom samma typer av böcker och jag uppmuntrar hellre läsning än att bara isolera böckerna i varsitt rum som det gärna blir annars. Till böckerna hör också en bokutmaning. Målet är att läsa 50 böcker under året som kommer varav minst två måste komma från paketkalendern. För att ´boken ska räknas måste det vara en kapitelbok(Erik och Ida kan också välja sagobok men då är 5 sagoböcker samma sak som 1 kapitelbok) och man måste skriva/rita in ngt om boken i en anteckningsbok. Första paketet idag var en varsin anteckningsbok med information om utmaningen. Stora målet är som sagt 50 böcker under året men med delmål på 5-10-15-20-30-40 och så 50 lästa böcker. Priserna stegras allt eftersom. Det är bakdag, biobiljetter, besök på Fyrishov eller lekland, bokshopping på myrorna och café/restaurangbesök bland annat som delpriser men avslutas med att få ett shoppingbesök på valfri galleria till ett värde av 1000kronor. Vi får se hur det går med utmaningen och paketkalendern. Det är en chansning att inte alla får ett eget paket men jag tror att det ´öser sig allt eftersom då ala böckerr har en tilltänkt ägare.