Nog för att mina helger brukar vara fyllda med barnens aktiviteter men den här helgen slog nog iaf rekord. Uppe före tuppen i lördags för det var samling kl 7. Första matchen gick av stapeln redan kl 8. Jag fick följa med Emma på UIFdagen och med mig hade jag två småtroll som gjorde sitt bsäta för att liva upp tillvaron för alla genom att springa runt fyllda av jetbränsle och ömsom plocka löv(helt okej) och kasta jackor och väskor från lagtälten ut på den regniga gräsmattan(morr!). Efter första matchen och lite väntan till andra och en mega superduperlång kö till hamburgarna som iaf inte hanns med så fick vi åka hem. Linnéa hade tjurat ihop på sin cup och vägrade spela vidare. Hennes följeslagare hade också tjurat ihop så jag fick åka iväg på ett räddningsuppdrag eller nåt   Hemma efter att ha stannat på Max för den där uteblivna, utlovade hamburgaren kom Linnéa hem. Hon hade inte druckit, inte ätit. Hon hade ont i kisseriet och var trött. Lägg sen till att hon ville springa runt och leka med kompisarna men följeslagaren ville att hon skulle vara med honom... Tja, hon hade verkligen tjurat ihop fullständigt och det kom ord från henne som aldrig passerat hennes läppar förrut och som hon inte alls ville kännas vid igår när vi pratade med henne om det   Linnéa fick stanna hemma från resten av cupen så jag kastade mig iväg för att kolla på finalen med Emma. Finalen om guld/silverplacering. Vad det blev? Tja...

  Emma ligger ner med bucklan som bara delades ut till vinnarna  

Vi tittade klart på grannpojken som spelade final på planen bredvid och den matchen var väldigt spännande. Den gick till förlängning och sen straffar. Granpojken räddade alla straffar(4st) och de vann bronset. Det var nöjda barn på gatan som sen åkte hem och sammanstrålade en stund för myskväll hos grannen. Jag gissar att det blev ännu mer fotboll fast på PS3  

Igår sen var det nästan sovmorgon. Samling kl 8. Jag var dock uppe med tuppen ändå och körde ett par maskiner tvätt och plockade undan lite innan jag for iväg igen. Första matchen kl 8.40 Tjejerna började bra med att vinna första matchen med 8-0. Alla var lyriska över resultatet utom tränaren. Hon tog ett allvarligt snack med tjejerna om vad hon sett under matchen och hon var inte alls nöjd. Snacket gick åt hållet: Det här och det här och det här såg jag på planen som jag aldrig mer vill se! Det här kan ni bättre och varför gjorde ni si när så var möjligt. Snacka om att ta ner tjejerna på jorden igen och vilja se förbättringar och väcka jäklar anamma   Jag gillar tränare som har förmågan att lyfta det positiva i motgångar och det negativa i medgångar.

I andra matchen var det tuffare motstånd. Motståndarna har aldrig våra tjejer vunnit över förr. Nu spelade tjejerna ut dem totalt!  Däremot fick de inte så många bra avslut som resulterade i mål men de vann med 1-0.

Tredje matchen var också hårt motstånd men våra tjejer vann med 3-0. Här kunde tjejerna bara njuta för vi hade gått vidare till slutspel oavsett. Om vi förlorade så kom vi vidare som bästa 2a i gruppen. Om vi vann gick vi vidare som 1a i gruppen. De spelade finfint och fick igång spelet igen. 1-0 blev resultatet även den här gången mot lag som är bra.

Första slutspelsmatchen gick mot samma lag som tredje matchen. Med 3 vinster i ryggen och vissheten att man vunnit en gång spelade tjejerna finfin fotboll och vann med 3-0. Tjejerna har kommit till final! Finalmatch om guld/silverplacering! Som extra krydda så var motståndarna Alunda. Vi har en mamma i det laget så det blev lite av en drömfinal för oss. Det är roligare, oavsett resultat, att möta nån man känner.

Nu märktes det att det var riktigt tufft motstånd. Alunda spelar fysiskt så våra tjejer försökta kontra med sina styrkor i form av snabba löpningar och bra passningsspel istället. Det blev periodvis riktigt fint klappspel med MÅNGA målchanser. Vi gjorde snabbt ett mål men Alunda blev mer och mer ivriga att ta bollen, mer och mer frustrerade och spelet fulnade till lite både fysiskt och verbalt. Resultatet höll dock i sig och vi vann, välförtjänt, guldet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...