och igår hade väl jag det för ett år framöver antar jag. Skjutsade Emma till innebandymatchen i Stenhagen och som vanligt har folk parkerat som arslen och det fanns knappt nån plats kvar. Jag hittar en halvt översnöad som jag lägger beslag på trots att jag inte kommer kunna köra in hela vägen men ändå. Jag börjar köra in en bit och när snövallen tar vid stannar jag. Jag hör hur snön skrapar. jag backar och svänger in lite närmare bilen bakom och kör in igen och kliver ur. Då tittar jag på snöhögen bredvid mig. I vanliga fall är det ingenting där. I vanliga fall... Nu hade de plogat och på lite olika ställen finns det dekorationer utlagda på parkeringen till bilisternas förtret. Dekorationer som traktorn flyttat runt lite. När jag kikade på min snövall fick jag se nåt sticka upp ur snön. Jäklar vad nervös jag blev då kan jag säga! Ångesten kom krypande i deluxeversion. Kikade snabbt på bilen och såg ingenting men kunde inte släppa det inne i hallen så jag gick ut en gång till och inspekterade. Det fanns inte en skråma den här gången heller. Det måste ha varit ödets födelsedagspresent ett par dagar för tidigt.

Snöhögen såg ut så här...

  Snöhögen består av en bautasten. Stenen kikade fram efter att jag skrapat bort snön med bilen.

Annars njuter jag hemma nu för tiden. När jag är i köket och lagar mat har jag den här utsikten.   Underbart vackert!

Sen finns det de som inte är fullt lika nöjda med snön. Två dagar i rad fastnade bussen i rondellen på vägen utanför vårt hus.