Hade den här dagen sett helt annorlunda ut om att hade förvandlats till ett om istället? Ja det är frågan idag.

Vihar studiedag idag och från jobbet sett finns det en aktivitet inplanerad. Vi ska sitta i grupper och arbeta med frågor som har med normkritiskt tänkande. Ämnet är viktigt det säger jag ingenting om. Vi måste kunna bemöta våra elevers kommentarer om saker som är annorlunda MEN(you didn't se that coming huh  ) vi hade planerat in en annan sak för dagen. En sak som inte kommer tillbaka. Vi hade tänkt gå på en romerkonferens som är i stan just nu för att lära oss mer om just romer. Vi har alltid en eller flera romer på jobbet och eftersom det är en speciell kultur med, ur skolperspektivet sett iaf, lite udda traditioner kände vi att vi behövde lära oss mer om denna folkgrupp, traditioner, livsstil, historia osv. Vi hade anmält oss till denna konferens och frågade rektor i efterhand. Eftersom han alltid är oerhört öppen för nya förslag brukar det inte stöta på problem om man bara har väl underbyggda argument för varför man vill göra ngt annat och det hade vi. Dock hade han en dålig dag eller nåt när vi skickade iväg mailet med formuleringen ...hoppas vi att det inte stöter på några hinder från dig att vi istället går på konferensen.. Vi fick ett rungande NEJ tillbaka och order att infinna oss på det inplanerade arbetet med normkritiskt tänkande och att det var obligatorisk näravo. Tänk om det lilla ordet att hade förvandlats till ett om istället så hade vi överlämnat ansvaret till honom och han hade varit lite mer tillmötesgående kan jag nästan lova. Vi lever efter principen: Med små barn och chefer måste man lirka  

Vi pratade med vice rektor eftersom ordinarie och hon tyckte vårt alternativ var likvärdigt. Hon skulle försöka prata med rektor. För att inte ge efter för mkt så föreslog han att EN av oss får gå på konferensen på fm och sen sluta samman med oss andra på eftermiddagen. Ja, ja vi har lärt oss ngt nytt till nästa gång om makten i det lilla ordet om.

  idag och kvällen ska firas med att städa dagis och ha ett fixarmöte inför söndagen. Det är fixardag på förskolan på söndag men vi har lite svårt att vara med då eftersom vi åker på kryssning med mamma och pappa då. Mårten får göra sin del på lördag istället då antar jag.

Annars händer det inte så mkt hemma just nu värt att skriva om. Vi kliver upp, äter frukost, gör oss iordning, åkder till skola/jobb/dagis och sen när vi kommer hem är det matlagning, disk, tvätt, städ som gäller för mig. Barnen leker, gör läxor, tittar på tv. Allting är så sanslöst tråkigt för mig men ååååå vad det flyter på bra med Ida just nu. Hon trivs nu när alla dagar är exakt likadana och det enda som skiljer dagarna åt är vad hon gör när hon kommer hem. Ska hon leka med lego, titta på tv eller spela dator, eller rita  Å andra sidan är det skönt när det är lugnt runt henne så jag klagar inte så mkt 

Däremot har jag fått en dagisunge till!!! Erik stortrivs verkligen på dagis. Han börjar springa med benen redan innan jag lyft ut honom från bilen och då ska han ner på marken. Han springer glädjetjutande mot dagisingången, kan inte fort nog få av sig skorna och springer in. Han har knappt tid att säga hej då eller kramas  Däremot är han precis lika glad när jag hämtar också. Då springer han fram till mig istället, kramar mig hårt och länge och vinkar till fröknarna. Gullunge

På fredag har vi studiedag och vi hade ställt in oss på att strunta i skolans program och istället gå en utbildning om romer. Det är en folkgrupp iaf jag vet otroligt lite om men eftersom vi har ganska många såna på jobbet är det viktigt att kunna lite mer för att kunna bemöta de kulturella krockarna. När vi informerade rektor om det fick vi ett fett rungande NEJ till svar. Obligatorisk närvaro på fredag. Vi är alla aaaaaningens sura på jobbet över detta. It better be good säger jag om fredag för om det är lika tråkigt som artiklarna vi tvingats läsa då går jag hem i protest!

Normkritiskt tänkande är viktigt absolut men det är lite som att slå in öppna dörrar på mitt jobb eftersom vi bemöts av normavvikare hela tiden och är vana vid att bemöta dessa frågor och redan har tänket. Vi tvingas utmana oss själva hela tiden liksom.

Igår var det dags för möte nr två ang. Linnéa. Vi hade den bästa utgångspunkten eftersom hon varit hemma torsdag-tisdag pga trötthet. Veckorna innan har hon varit borta torsdag-fredag just för att hon inte orkat. Det fanns rum för förbättringar utan tvekan.

Vi började med att diskutera förra mötet och följa upp alla punkter som vi behandlat då. Vaktmästaren har inte utfört alla sina uppgifter i klassrummet. Vad jag förstod hade han bara tejpat fast fotstöden för att inte de skulle slamra men den tejpen har lossnat och det måste göras om. Ingenting annat hade han gjort...

Fritids hade inte kommit igång med all delning av barngruppen än eftersom de haft lite otur med personalen som blivit sjuka.

Min del av åtgärderna är på god väg dock. Hörcentralen jobbar på att Linnéa ska få en audiofon/talförstärkare med tillhörande mikrofon. Jag hoppas också att hon ska få prova en hörapparat igen nu när hon själv är villig.

Rektorn hade skrivit en ansökan för att få sjukgymnastik/logoped osv från kommunen till skolan så den är påskriven och inskickad nu.

Så där gick vi igenom punkt efter punkt efter ja ännu fler punkter  Bara att gå igenom föregående protokoll tog liksom en timme.

Jag hade flaggat tidigt för att jag hade en sak att ta upp och när vi avverkat allting från förra mötet fick jag möjlighet att utveckla det. Det handlade om Pilskolan och en ansökan dit. Under över alla under men rektor är villig att betala detta och är satt att skriva en ansökan dit. Men, hon poängterade också att vi inte bara kan luta oss tillbaka och göra ingenting i väntan på detta. Linnéa behöver ju akuta åtgärder också för att orka här och nu. Vi diskuterade olika bullerdämpande åtgärder(olika varianter av tassar, skärmar, anslagstavlor, väggar). Vi diskuterade olika sätt att isolera Linnéa från ljud(och kompisar) men jag sade väl bara det att Linnéa inte vill isoleras. Hon vill inkluderas. Hon vill vara i klassen, med sina kompisar men under såna omständigheter att hon orkar.

Vi diskuterade möjligheten till att minska grupperna, ändra schemat, öka lokalerna på fritids, mer resurs. Till slut sade jag bara att varför inte prova att ge Linnéa en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen i resurs? Då får hon gå undan, jobba i lugn och ro utan kompisar samtidigt som hon tankar energi och får tystnad för att sen stärkt kunna gå in i klassen resten av tiden. Det och att hon får äta före alla andra vid lunch och mellis och gå ut före alla andra från matsalen för att minimera tiden där. Att ge henne en möjlighet att få smita undan i en lugn vrå när det blir för mkt. Dessutom måste läraren få hjälp med att få tyst på klassen. Alla barn mår bra av lugn och ro. Nu har många barn ont i huvudet. Vanliga barn liksom och det är inte alls okej! Det är det som är grejen med hörselskador att det som hjälper Linnéa hjälper alla.  Där är vi nu. Nytt möte om en månad igen.

Däremot måste jag säga att jag är så lättad att skolan bytt rektor. För den nya är ingenting omöjligt. Hon lyssnar, lär sig och vill veta mer. Hon verkar ställa upp på det mesta så länge det är befogat och väl genomtänkt. Hon vänder och vrider på saken och försöker hitta lösningar som passar alla. Såna människor gillar jag! Tänker med fasa på hur dessa möten hade varit med förra rektorn... Vilka spektakulära krig det hade kunnat utvecklas till  

I onsdags fick jag mail från Linnéas lärare att hon var orolig eftersom Linnéa var trött. Det var nog bara förnamnet.  torsdags och fredags var hon hemma från skolan. Yr i huvudet, tröttare/mer orkeslös än jag kan fatta, matlusten är borta så hon äter ingenting. Hon har orkat leka lite varje dag men sen är det tillbaka till soffan. Det är inte tal om att klara av en skoldag.

På fredagen tvingade jag iväg henne till hörselskoj på pilskolan. Jag visste på förhand att hon inte skulle orka hela dagen men jag kände att det var viktigt att hon iaf gick dit, fick se sig omkring, träffa de andra barnen och träffa lärarna.

Vid ett tillfälle under leken kom en av lärarna fram till mig och frågade hur det var med Linnéa. Mitt svar var kort och koncist "katastrof" innan jag började förklara. Vi pratade lite om hur de gjort i skolan, vad vi hade gjort hemma, olika hjälpmedel men sen frågade läraren om inte vi hade funderat på pilskolan. OM vi har funderat på det. Dels har vi fått höra att Linnéa är för lindrigt hörselskadad för att gå där men sen har också kompisarna varit en stor fördel som vägt tyngre hela tiden. Den stora fördelen börjar försvinna. Linnéa orkar inte med sina kompisar som hon helst vill leka med. De andra i klassen tar inte så sällan illa upp när Linnéa stänger av örat och inte orkar lyssna på allt babbel. När de sen, mitt i allting ställer en fråga till henne så hör hon inte det och de blir sura  Jag förstår dem också. De är trots allt bara barn.

Det var en sån stor skillnad på hur man jobbar på pilskolan. Man tecknar samtidigt som man pratar. Jag har aldrig förstått vitsen med att Linnéa lär sig tecken förr men nu gick det upp ett ljus. Hemma behövs det inte men här... Hon både kan höra och se vad som sägs och det måste underlätta enormt att slippa tokkoncentrera sig hela tiden! Nu kan hon inte tecken längre eftersom vi lagt av oss. Jag har tappat nästan allt men jag har börjat lära mig igen. Linnéa har själv insett fördelen och hon vill att vi tecknar när vi pratar med henne för att hon ska lära sig också.

Även hörapparat är hon mer positiv till nu. Jag ska prata med audionomerna på hörcentralen för att se om vi kan få låna en baha igen. Linnéa var så söt på samlingen på hörselskoj för alla barnen hade happar så vid samlingen skulle alla barn ställa om sina apparater från vanligt ljud till slingan. Alla fick frågan om de hade gjort det, en efter en. När de kom till Linnéa såg hon generad ut och svarade att hon inte har ngn   

Vårt besök på hörselskoj fick nog lite avsedd effekt. Linnéa insåg att hon inte är så ensam om att höra mer eller mindre dåligt. Här fanns en hel skola full med barn som gjorde det!   

Imorgon har vi en EVK på skolan igen för att prata om Linnéa. Som läget är nu fungerar det iaf inte alls så ngt mer radikalt måste göras. Jag kommer ta upp frågan om skolbyte för ansökan måste rektor skicka in. Jag hoppas hon tycker det är okej. Jag fick iaf höra från en av lärarna på Pilskolan att Linnéa inte alls är FÖR hörande för att gå där utan att det mer är måendet som spelar in också. Han pratade sen med en annan lärare som jobbade där jämnt som sen i sin tur pratade med deras rektor. De kan inte garantera ngn plats eftersom allting är behovsstyrt men vi var välkomna att söka. Det hoppas jag att vi kan göra efter mötet imorgon.

Visst kommer det bli meckigare att lämna barn på flera olika ställen på morgonen men om Linnéa får må bra, orka med tillvaron, är det guld värt! Det känns som ett litet pris att betala. Däremot är inte riktigt Linnéa där än. Hon vill inte byta skola. Vi får se om det ändras när idén får mogna lite också. Det finns iaf kamrater i hennes ålder. 3 stycken tjejer i samma ålder  

Hur hinner och orkar folk? Jag har en vän som älskar djur. Det gör jag med, absolut och hade jag inte varit allergisk hade jag också haft fler men jag undrar ändå. Hon har två kaniner med okänt antal ungar, ett marsvin, en hamster, tre katter och nu senaste tillskottet en hund. Hon har alltid velat ha en hund så jag är inte det minsta förvånad. En sån här hund vill hon ha(bild lånad från googles bildsök)

  och det är en passion även för mig. Älskar dessa hundar! Det är en riesenschnauzer för er som inte vet. Just den här bilden är också skrämmande lik vår vorsteh Kajsa vi hade när jag var liten

Men nu har hon skaffat sig en omplaceringshund på ett infall och tja det blev inte riktigt en sån hund. Det blev nog en hund som ligger så långt bort från denna som det nog bara går. Det bidde en sån här(bilden återigen lånad från googles bildsök)...

  En kinesisk nakenhund?!?!?! Powder puff har jag fått lära mig eftersom han hade päls. Ja du Anso. Jag kan inte riktigt se mig dig än som ägare av en lite skaknisse för skakar gör han, konstant. En ful liten kille med underbart temperament som säkert nästlar sig in i mitt hjärta också men vacker???? Näe, rätt ful i mina ögon  Men en liten Harry blev det iaf till slut så jag avslutar med att säga GRATTIS till nytillskottet om du mot förmodan läser här   När kommer hästen då? Det är bara den kvar nu...

Idag kunde jag bara konstatera att lite utbildning är farligt, ffa om man tror att man kan ngt.Jag har en bekant till mig som jobbar med att laga mat till barn.

Igår var hon på en kurs om just allergier för såna människor som jobbar med att laga mat till barn. Många av dessa personer var aningens irriterade över att föräldrar begränsar sina barn i deras kost eftersom föräldrarna "hittar på" allergier som deras barn har... Jag gick igång lite här kände jag men valde att inte ta kampen. Jag gör det här istället   

Tydligen är det vanligt, enligt henne, att föräldrar säger att deras barn är allergiska fast de inte är det och inte var det väl så farligt om man blev lite röd runt munnen om man åt en tomat/apelsin/vad det nu var... Vad svarar man på det???? Nej, ungen dör inte av att bli lite röd runt munnen men det kliar kanske infernaliskt????? Det röda utslaget kanske utvecklas till eksem om man envisas men det kanske inte heller är så farligt??? Säg det till en mamma vars son har halva ansiktet täckt av såriga eksem som inte bara kliar utan faktiskt gör ont, spricker när man gapar(Tänker på Rasmus när han var liten Hanna) osv  

Mina ungar dör inte heller av att få i sig det som de inte tål. Emma får "bara" koliksmärtor, diarré och kräkning men lite hederlig magsjuka var och varannan dag har väl ingen dött av... Erik slipper kräkas, än så länge, när han äter fisk/ägg. Inte får han värre symtom än att han får diarré heller. Det är ju toppenroligt att ha det jämnt! Ffa när det kommer 10ggr på en dag och hela rumpan är sårig efter all avföring som fräter. Han får ju bara diarré och sen slutar han växa också. Det gör ju ingenting för det är ju inte farligt.

Jag själv dör inte heller av att äta det jag inte tål. För mig blir det bara lite prickar och klåda. Det är väl inte farligt att hela mitt underliv blir täckt av eksem(sorry för detaljerna) om jag äter röda vinbär? Att klia sig där är väl ngt som alla gör varje dag dessutom  Tänkt dig då en infernalisk klåda där.... Däremot struntar jag inte i nötterna trots att jag får klåda i gommen av dem men jag begränsar mig en del istället och bättrar på med antihistaminer vid behov. Det är trots allt mig själv det drabbar. Jag är inte alls lika oförsiktig med barnen!

Nu kan inte jag uttala mig om huruvida föräldrar påstår att deras barn har allergi trots att de inte har det. Jag har otroligt svårt att tro det faktiskt eftersom det kräver en hel del läkarkontakter och det krävs ett läkarintyg för att få specialkost. Dessutom, har man låt säg en äggallergi. Vem vill begränsa sig själv till den maten??? Många äggallergiker tål ju inte ens att man vispar ägg eller steker det i huset. Varför skulle man förresten vilja begränsa maten för ens barn och göra det besvärligare för sig själv???? Jag bara undrar för såå roligt är det inte att laga två sorters pannkaka, en med och en utan ägg eller två maträtter om vi vill äta fisk. Det har vi nästan slutat med ändå pga detta för Erik kan inte äta och två andra tycker inte om... Jag äter till lunch istället!

Det kanske också är så att korten blandas ihop här? Ett barn på förskolan har vegetarianer till föräldrar. De låter barnet ifråga äta animaliskt på dagis om hon vill och låter alltså barnet bestämma själv. Det tycker jag är strongt gjort! Däremot har mamman i det här fallet valt att utesluta blodpudding ur barnets kost för att mamman själv känner sånt stort obehag inför just inälvor och blod. Det ser jag inget problem med alls men har orsakat en storm på dagis  

En annan sak som dök upp i diskussionen var också det här med allergitester. Det är också här farligheten med lite kunskap kommer in. Enligt min bakant så hade dietisten som höll i kursen sagt att allergitesterna man gör är alltid korrekta och visar det ingenting så är man inte allergisk... Hela mig rygg kröker sig när jag hör sånt här. Herregud, det är såna här uttalanden som får folk att inte ta saker på allvar och börja strunta i dem. INGEN av mina barn har visat positivt på testerna men läkarna anser lika fullt att de är allergiska för det. Vi får specialkost utskriven, vi får läkarintyg utskrivna, vi går på koller två ggr per år, vi skulle testa FÖRSIKTIGT en gång i halvåret om mjölkallergin var kvar(den har växt bort nu tack och lov). Fisken och äggen får vi inte ens försöka med förrän Erik är betydligt större(övre förskolåldern, 5år+). Det fick jag höra så sent som idag när jag ringde och påminde om ett läkarintyg till förskolan.

Det här sista bemötte jag starkt från min bekant!!! Jag talade om att dessa tester är vägledande men ingenting man kan lita på, ffa inte när det gäller barn. Barn kan vara utan allergi fast det visar positivt och tvärtom. Hon hävdade starkt att det hade minsan dietisten sagt och då var det sant. Jag svarade att en dietist är utbildad på mat och kostvanor inte medicinskt utbildad för att kunna uttrycka sig om såna här frågor. ALLA våra läkare, som är barnspecialister/allergispecialiser, säger samma sak och jag litar fasiken så mkt mer på en läkare än en dietist i en medicinsk fråga. Hon blev tyst och lade ner diskussionen här men jag vet inte om hon tror mig. Funderar på om jag ska leta rätt på ngn forskning i ämnet och ge det till henne...

Idag är jag förresten hemma och tar hand om sjuka barn. Linnea mådde inte så bra igår utan hade feber/huvudvärk/yrsel. Nu är febern borta men inte yrseln. Nu sover hon och därför hinner jag sitta här en stund  

är det visst idag.- Tänk om man skulle fira det idag kanske  Jodå, det ska vi göra på mitt sätt. Erik behöver klippa sig inför fotograferingen imorgon så det ska vi nog göra. Kanske smäller till med Ida också som äter på sitt hår så det konstant är alldeles styvt i topparna på sidorna... Nej, det får nog också ryka av en bit. Problemet är bara att frisörerna och jag inte är ense. De anser att flickor ska ha långt hår och tja jag håller inte riktigt med, iaf inte när det gäller Ida! Hon behöver en kort frisyr med superkort hår på sidan utan att för den delen ha en kort hockeyfrilla. Det är fult, väldigt fult tom. Jag säger hur det ska vara, de säger emot och jag insisterar och sen klipper de iaf inte som jag sagt  . Hur svårt ska det vara att förstå att alla barn kan inte ha långt, fint hår? hur fint är det med spikrakt hår, tjockt som en golfgräsmatta dessutom och som konstant är fullt med matrester och what not? Enligt mig är det betydligt finare med en kort, välskött frisyr så det så!

Annars idag har jag fått mail från Linnéas fröken. Damen ifråga har varit tröttare än vanligt idag, trött, huvudvärk och yr. Låter superbra, verkligen... Får se vad som möter mig när jag kommer hem. Tur ändå i oturen att Emma skulle ta med sig henne hem efter mellis idag. Imorgon ska mormor hämta efter skolans slut också och på fredag är det hörselskoj för Linnéa och alltså ingen vanlig skola ändå. Skönt! Tänkte prata med lärarna där på pilskolan om möjligheten frö Linnéa att gå där istället. Som det är nu är hon borta i 1-2 dagar i veckan pga trötthet. Trötthet som inte beror på för lite sömn hemma utan frö mkt ljud i skolan. Det kanske fungerar på kort sikt i skolan men kraven ökar allt eftersom och Linnéa kommer tappa mer och mer undervisning, hamna längre och längre bak i udnervisningen. Det tänker jag inte acceptera. Linnéa har rätt till exakt samma förutsättningar som alla andra barn, lagstadgad rätt. Jag kommer inte acceptera att hon kommer bli en av alla dessa hörselskadade barn som inte klarar skolan pga skolans brister! No way in hell!!!

Idag börjar Emma träna innebandy igen. Hon gjorde det förra vintern och tyckte det var väldigt roligt men lagkamraterna gick i samma klass i skolan och var inte så villiga att släppa in nya så nu provar vi ett annat lag istället och två kompisar som följer med, två fotbollskompisar 

Det är förresten inte lätt att heta Emma. Förra veckan var det fotografering i skolan och Emma kom hem mkt irriterad och förfasade sig över en sak. Hon hade fått stå på raden längst bak på klassfotot- I MITTEN!!!!!   Hon har tom växt om de längsta killarna i klassen nu och det var inte populärt om man säger så. Inte så konstigt heller eftersom hon växt 7cm i somras bara och nu mäter 152cm över havet ungefär. 10år/152cm/45kg och strl 39 i skor. Vad månde det bliva av henne tro  Vore intressant att få se skolsköterskans kommentar när det är dags för hälsosamtal nästa vecka. Emma fick fylla i en hälsoundersökning igår och en av frågorna var hur ofta man tränar. Emma fyllde i varje dag som svar. Oj, tänkte jag sen så tänkte jag efter... måndag-fotboll, tisdag-idrott, onsdag-innebandy, torsdag-idrott och fotboll, fredag- innebandy, lördag+söndag-fotboll. Lägg sen till att hon spelar fotboll varenda rast. Jag tror hon får tillräckligt med träning  

får man mer utmaningar än annars och idag är en sån. Hur undervisar man en elev som har ett talat språk men inte det skriftliga? Det klurar jag på just nu. Det är inte alldeles lätt iaf kan jag tala om...

Igår var farmor på besök och lämnade en liten minierik som förskolan beställt till samlingarna. Superfin är han med robotkläder och samma tyg är gympapåsen han kommer ha på förskolan, ljust grönt med små robotar på. Farmor är verkligen bäst på att sy och då ffa våra minidockor till förskolan och gympapåsarna! Hon lekte med Ida och Erik i lekrummet en stund igår medan jag lagade maten. De samarbetade så där.. Ida lekte på fantastiskt bra och hade en ängels tålamod med sin lilla bulldozer till lillebror. Han ville ha exakt samma sak som hon hade HELA tiden och när han fick den var den inte intressant längre.  Det är så mkt vilja i den pojken att han inte vet var han ska göra av den. Igår sparkade han omkring legobitarna och försökte ha sönder huset farmor och Ida byggde. Det fick han inte så då blev han ännu argare  

Värre blir det när han är hungrig(sådan far sådan son) och sen åt han, åt igen efter en kvart, åt för en tredje gång och sen somnade han inte förrän han slukat en flaska välling också. Han kan inte få tilräckligt med mat på dagis så mkt som han äter på kvällarna. Det finns liksom ingen botten i honom! Mina högenergiska barn brukar inte klara sig på bara dagismaten. Det är en frukt på fm, lite mat vid lunch och sen en macka med mjölk till mellanmål. Det vore bättre om de fick fil/gröt till mellanmålet tycker jag och macka till förmiddagen, iaf dessa små! Kvällen innan slukade han först middagen(1burk mat), åt nuggets/pommes med oss och betydligt mer än Ida, macka och sylta efter det och sen gröt innan han somnade. Allt detta på mindre än två timmar...

Igår var det dags för simskola också. Det verkar gå bra där för båda barnen och kanske liiiite skönt att slippa syrran nu eftersom de har olika dagar. Skönt för dem, mindre roligt för pappa. Åh andra sidan tvingas han hem tidigt två dagar i veckan och det är skönt för mig också 

Måndagar innebär också fotbollsträning iaf nästa vecka ut och flöjtlektion för Emma. Hon var inte riktigt nöjd med flöjtläraren igår och då är det tur att det bara är en vikarie. Hon, och jag, hoppas att en viss flöjtist ska undervisa jämnt men det verkar inte som att hon gör annat än hoppar in ibland. Ordinarie flöjtläraren är tyvärr sjukskriven så jag hoppas hon kommer snart för henne klickade Emma också med och fick henne att börja igen.

Appropå Emma så börjar hon spela innebandy igen men inte för storvreta utan för Fyris. Kan nog bli bra det med hoppas vi. Hon ska dit och spela imorgon är tanken och fotbollstränaren och jag får väl åka varannan gång eller så eftersom det är våra två flickor som spelar tillsammans