idag och kvällen ska firas med att städa dagis och ha ett fixarmöte inför söndagen. Det är fixardag på förskolan på söndag men vi har lite svårt att vara med då eftersom vi åker på kryssning med mamma och pappa då. Mårten får göra sin del på lördag istället då antar jag.

Annars händer det inte så mkt hemma just nu värt att skriva om. Vi kliver upp, äter frukost, gör oss iordning, åkder till skola/jobb/dagis och sen när vi kommer hem är det matlagning, disk, tvätt, städ som gäller för mig. Barnen leker, gör läxor, tittar på tv. Allting är så sanslöst tråkigt för mig men ååååå vad det flyter på bra med Ida just nu. Hon trivs nu när alla dagar är exakt likadana och det enda som skiljer dagarna åt är vad hon gör när hon kommer hem. Ska hon leka med lego, titta på tv eller spela dator, eller rita  Å andra sidan är det skönt när det är lugnt runt henne så jag klagar inte så mkt 

Däremot har jag fått en dagisunge till!!! Erik stortrivs verkligen på dagis. Han börjar springa med benen redan innan jag lyft ut honom från bilen och då ska han ner på marken. Han springer glädjetjutande mot dagisingången, kan inte fort nog få av sig skorna och springer in. Han har knappt tid att säga hej då eller kramas  Däremot är han precis lika glad när jag hämtar också. Då springer han fram till mig istället, kramar mig hårt och länge och vinkar till fröknarna. Gullunge

På fredag har vi studiedag och vi hade ställt in oss på att strunta i skolans program och istället gå en utbildning om romer. Det är en folkgrupp iaf jag vet otroligt lite om men eftersom vi har ganska många såna på jobbet är det viktigt att kunna lite mer för att kunna bemöta de kulturella krockarna. När vi informerade rektor om det fick vi ett fett rungande NEJ till svar. Obligatorisk närvaro på fredag. Vi är alla aaaaaningens sura på jobbet över detta. It better be good säger jag om fredag för om det är lika tråkigt som artiklarna vi tvingats läsa då går jag hem i protest!

Normkritiskt tänkande är viktigt absolut men det är lite som att slå in öppna dörrar på mitt jobb eftersom vi bemöts av normavvikare hela tiden och är vana vid att bemöta dessa frågor och redan har tänket. Vi tvingas utmana oss själva hela tiden liksom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...