I onsdags fick jag mail från Linnéas lärare att hon var orolig eftersom Linnéa var trött. Det var nog bara förnamnet.  torsdags och fredags var hon hemma från skolan. Yr i huvudet, tröttare/mer orkeslös än jag kan fatta, matlusten är borta så hon äter ingenting. Hon har orkat leka lite varje dag men sen är det tillbaka till soffan. Det är inte tal om att klara av en skoldag.

På fredagen tvingade jag iväg henne till hörselskoj på pilskolan. Jag visste på förhand att hon inte skulle orka hela dagen men jag kände att det var viktigt att hon iaf gick dit, fick se sig omkring, träffa de andra barnen och träffa lärarna.

Vid ett tillfälle under leken kom en av lärarna fram till mig och frågade hur det var med Linnéa. Mitt svar var kort och koncist "katastrof" innan jag började förklara. Vi pratade lite om hur de gjort i skolan, vad vi hade gjort hemma, olika hjälpmedel men sen frågade läraren om inte vi hade funderat på pilskolan. OM vi har funderat på det. Dels har vi fått höra att Linnéa är för lindrigt hörselskadad för att gå där men sen har också kompisarna varit en stor fördel som vägt tyngre hela tiden. Den stora fördelen börjar försvinna. Linnéa orkar inte med sina kompisar som hon helst vill leka med. De andra i klassen tar inte så sällan illa upp när Linnéa stänger av örat och inte orkar lyssna på allt babbel. När de sen, mitt i allting ställer en fråga till henne så hör hon inte det och de blir sura  Jag förstår dem också. De är trots allt bara barn.

Det var en sån stor skillnad på hur man jobbar på pilskolan. Man tecknar samtidigt som man pratar. Jag har aldrig förstått vitsen med att Linnéa lär sig tecken förr men nu gick det upp ett ljus. Hemma behövs det inte men här... Hon både kan höra och se vad som sägs och det måste underlätta enormt att slippa tokkoncentrera sig hela tiden! Nu kan hon inte tecken längre eftersom vi lagt av oss. Jag har tappat nästan allt men jag har börjat lära mig igen. Linnéa har själv insett fördelen och hon vill att vi tecknar när vi pratar med henne för att hon ska lära sig också.

Även hörapparat är hon mer positiv till nu. Jag ska prata med audionomerna på hörcentralen för att se om vi kan få låna en baha igen. Linnéa var så söt på samlingen på hörselskoj för alla barnen hade happar så vid samlingen skulle alla barn ställa om sina apparater från vanligt ljud till slingan. Alla fick frågan om de hade gjort det, en efter en. När de kom till Linnéa såg hon generad ut och svarade att hon inte har ngn   

Vårt besök på hörselskoj fick nog lite avsedd effekt. Linnéa insåg att hon inte är så ensam om att höra mer eller mindre dåligt. Här fanns en hel skola full med barn som gjorde det!   

Imorgon har vi en EVK på skolan igen för att prata om Linnéa. Som läget är nu fungerar det iaf inte alls så ngt mer radikalt måste göras. Jag kommer ta upp frågan om skolbyte för ansökan måste rektor skicka in. Jag hoppas hon tycker det är okej. Jag fick iaf höra från en av lärarna på Pilskolan att Linnéa inte alls är FÖR hörande för att gå där utan att det mer är måendet som spelar in också. Han pratade sen med en annan lärare som jobbade där jämnt som sen i sin tur pratade med deras rektor. De kan inte garantera ngn plats eftersom allting är behovsstyrt men vi var välkomna att söka. Det hoppas jag att vi kan göra efter mötet imorgon.

Visst kommer det bli meckigare att lämna barn på flera olika ställen på morgonen men om Linnéa får må bra, orka med tillvaron, är det guld värt! Det känns som ett litet pris att betala. Däremot är inte riktigt Linnéa där än. Hon vill inte byta skola. Vi får se om det ändras när idén får mogna lite också. Det finns iaf kamrater i hennes ålder. 3 stycken tjejer i samma ålder  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...