Idag ringde min arbetsledare från Villan och berättade att jag kommer få börja jobba i augusti! För några veckor sen mailade jag till rektorn och frågade om jag skulle få vara på Uven(individuella programmet) om jag ville börja jobba, i såna fall var jag intresserad. Jag fick svar inom ett par dagar att han skulle återkomma i maj och jag har väntat men inte hört ngt. Idag ringde så min arbetsledare och berättade att Anders hade varit hos dem och berättat att jag kommer tillbaka i höst och sen upprepat det på ett annat möte. Gud vad roligt det ska bli att få jobba igen! Jag har saknat "mina" elever, ffa en som jag fick otroligt bra kontakt med och som gick från klarhet till klarhet tillsammans med mig.

Däremot kommer det vara tufft att lämna Erik så länge trots att jag bara jobbar halvtid och nu måste jag söka fritids till Emma och Linnéa och utökad placering för Ida på dagis. Emma jublar och Ida kommer knappast heller protestera men LInnéa kommer inte orka med fritids så vi får försöka lösa det med lite barnvaktshjälp där tror jag. Det går säkert att lösa med lite kompisar, mormor/farmor/faster och sånt samt att kanske maken kan vara hemma en dag i veckan??? Det sista skulle jag verkligen tycka vore bra.

 

Karin

23 maj 2010 21:21

Vad kul för dig!! Har dock svårt att förstå hur du kan längta tillbaka till att jobba igen....
Jag bara längtar till att bli gravid och få vara hemma:)
Men det är ju ett tecken på att du trivs med ditt jobb, och jag inte...
Det löser sig med barnen, du vet att jag gärna ställer upp om jag kan!!
Kram

 

Fia

24 maj 2010 10:03

Vill och vill är väl en definitionsfråga. Jag trivs otroligt bra på jobbet och saknar vissa av mina arbetskamrater och några av mina elever men helst av allt skulle jag nog vilja vara hemma faktiskt men inte under nuvarande förutsättningar. Jag skulle gladeligen vara hemma om jag visste att pengarna skulle räcka till allt vi behöver och sen får det gärna finnas iaf en hundring kvar på kontot efteråt:) Det gör det inte nu...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...