Och nästan alltid är anledningen en liten söt femårig tjej som kan driva mig till vansinne och sen tillbaka igen. Planen för dagen var att åka iväg och snabbhandla lite till middagen och sen tänkte jag köpa glass. Vi packar in oss i bilen: jag, Ida och Erik och drar iväg. Vi åker tvärs igenom stan för att glassen är otroligt mkt billigare där och rätt mkt annat med för den delen. Jag kliver ur på parkeringen, öppnar dörren, Ida kliver ur- UTAN SKOR!!! Ungen är barfota. Jag vet att många inte skulle se problemet i det men jag låter inte mina ungar springa barfota över en parkering där det finns glassplitter och en massa annat skit. Ida och jag har dessutom haft just den här diskussionen mer än 100ggr att sätter man sig i bilen måste man ha skor!!!!!!!! Hon tyckte lite klämkäckt att hon inte behövde några utan kunde gå barfot- jag höll inte med ALLS!

När hon kliver ur den här bilen då kokar det över- på allvar!  Hela jag förvandlas till ett ilsket litet troll som ser allting genom en dimma av röd ilska. Inte blir det bättre av att Ida blir arg- så klart- och skriker att jag är dum och allt vad det är. Jag säger åt henne att sätta sig i bilen för vi ska åka hem. Det blir ingen glass idag, ingen handling heller för den delen. Ida käftar emot- jag blir ännu argare och ryter i från tårna att nu är det dags att sitta ner och hålla klaffen. Just de orden använder jag mot en femåring som saknar impulskontroll, som inte har något konsekvenstänkande.

 Nu när ilskan lagt sig och förvandlats till irritation är jag så där nöjd med mig själv  . Varför kollade jag inte om hon hade skor på fötterna när jag vet att hon ofta glömmer???? På vilket sätt blev det bättre av att jag blev förbaskad? Det enda det ledde till var att Ida blev arg på mig och ledsen för att hon inte fick glass. Inte har hon lärt sig ngt av det iaf för hon kommer göra samma misstag 100ggr till. Frågan är om jag lär mig... Jag anar att jag kommer bli precis lika arg på mig själv och henne nästa gång. På mig för att jag glömmer att kolla och på henne för att hon inte tänker.

 

Hulda

15 juli 2011 07:27

jag tycker att du ska vara glad att hon hade trosor på sig den här gången.

Fia

15 juli 2011 10:03

Eller hur:) Sko- och troslös vandrar mitt barn genom livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...