Jag har börjat inse att vår lilla plutt här hemma börjar bli stor. Sista veckorna har hon börjat prata så man förstår henne, inte bara vi utan även dagispersonal, släktingar och andra vi träffar. Ordförrådet är väl inte så strålande än så länge men ingen av mina ungar har ju å andra sidan pratat vare sig tidigt eller med ett varierat ordförråd från tidig ålder men hon pratar med treordsmeningar, har börjat använda sig av pronomen (jag istället för egennamn, du istället för bara mamma) och ffa så kan hon säga vad hon vill. Är hon törstig så säger hon "Döttig" och är hon hungrig säger hon "Nam!".

Inte bara pratet har ändrats. Ida som under sommaren inte alls visat intresse för pottan har faktiskt lyckats kissa på den vid ett flertal tillfällen. För bara några veckor sedan blev hon bara olycklig när hon blev kissnödig och sen kissade hon på sig så det var liksom enklast att låta henne ha blöjan. Hon var inte alls redo mentalt även om kroppen var det. Nu har allting börjat närma sig varandra och springer hon nakenfis hemma så går hon på pottan men inte toan som de andra två. Vi har inte provat utan blöja med kläder än dock. det tror jag inte hon är redo för än men det kommer. Jag är glad för detta jag! Hon är den av mina som är sist med att lägga av blöjan åldersmässigt men trots det är hon bara 2 år och fyra månader än så det är knappast ngn brådska.

Vår plutt har aldrig varit ngn viol utan bryskt tagit för sig av både oss vuxna och andra hon tycker om men hon har också börjat inse att man måste dela med sig. Nu kan det vara okej att ngn av storassystrarna får sitta i mitt knä utan att hon bits, nyps och rivs men slåss gör hon fortfarande. Storasystrarna retar henne och hon blir så arg att hon hämnas. Sen springer storasystrarna gråtande till oss och skvallrar att hon bitit dem eller nåt men de själva kan inte riktigt se sin skuld till det hela. Kan eller vill kan mna ju förstås diskuterar. Jag tror mer på vill! Håhåjaja säger jag. Dagarna är minst sagt intensiva men jösses vad rolig Ida har blivit sista tiden. Hon ger tillbaka med både själ och hjärta när honä r glad samtidigt som hon driver en till vansinne med att "låla" överallt. Även hotellväggen fick en fin dekoration! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...