Igår var det en av mina ledig dagar dvs jag jobbade inte. Dagen började klockan halv sju med att väcka Emma så hon skulle hinna till skolan och när hon väl var ivägskickad med gåtåget så var det bara att börja klä på de andra två. Jag var tvungen att åka in till jobbet eftersom jag väntade på mail från rektor och risken fanns att han skulle vilja ha medarbetarsamtal... Tisdagar är den dag som passar oss gemensamt. Vi slängde oss iväg, kollade mailen och han ville träffa mig nästa vecka istället. Vidare till affären för att handla lite. Det var tvärtomt fpå frukt och grönsaksavdelningen hemma och det är ju lite småviktigt att den åtminstone fungerar kännner jag. Hem igen med fyra kassar vegetabilier och sen var det det välkända racet. Hinna städa så mkt som möjligt på 20 minuter. Det fenomenet vägrar jag tro är välkänt???!!? Har jag fel? 

Lunchdags! In i köket och värma maten som var kvar från gårdagen när jag hör hur LInnéa skriker till Ida. Det visar sig att lilla damen har kissat på golvet och sen tagit ett videoband och satt och slog det med bredsidan ner. Det plaskade så kul då kan jag tänka:) Leta rätt på moppen som Mårten hade sist och sen gömt väl... Den stod bakom tvättlinan i tvättstugan och den har man väl sett hundra ggr men aldrig lagt på minnet för det tog några minuter innan jag kunde börja torka. När jag står där med mat som ska värmas, kiss på golvet, nerkladdat videoband kommer vår inneboende och säger: "Du är verkligen inte ledig när du är ledig!". Vad svarar man på det? 

Inte blev det mer ledig resten av dagen för  tio över ett var det utvecklingssamtal, kör efter det, hem med fyra barn för vi lånade ett några timmar och iväg till dagis för föräldrafika  efter ett snabbt pitstop vid skötbordet. Där satte jag mig ner och pratade medan barnen lekte med kompisar en dryg timme innan vi åkte till gymnastiken och scouterna. Jag tyckte min dag hade varit helt okej och vi hade fått mycket bra gjort men inneboenden undrade hur jag orkade:)