Idag kunde jag bara konstatera att lite utbildning är farligt, ffa om man tror att man kan ngt.Jag har en bekant till mig som jobbar med att laga mat till barn.

Igår var hon på en kurs om just allergier för såna människor som jobbar med att laga mat till barn. Många av dessa personer var aningens irriterade över att föräldrar begränsar sina barn i deras kost eftersom föräldrarna "hittar på" allergier som deras barn har... Jag gick igång lite här kände jag men valde att inte ta kampen. Jag gör det här istället   

Tydligen är det vanligt, enligt henne, att föräldrar säger att deras barn är allergiska fast de inte är det och inte var det väl så farligt om man blev lite röd runt munnen om man åt en tomat/apelsin/vad det nu var... Vad svarar man på det???? Nej, ungen dör inte av att bli lite röd runt munnen men det kliar kanske infernaliskt????? Det röda utslaget kanske utvecklas till eksem om man envisas men det kanske inte heller är så farligt??? Säg det till en mamma vars son har halva ansiktet täckt av såriga eksem som inte bara kliar utan faktiskt gör ont, spricker när man gapar(Tänker på Rasmus när han var liten Hanna) osv  

Mina ungar dör inte heller av att få i sig det som de inte tål. Emma får "bara" koliksmärtor, diarré och kräkning men lite hederlig magsjuka var och varannan dag har väl ingen dött av... Erik slipper kräkas, än så länge, när han äter fisk/ägg. Inte får han värre symtom än att han får diarré heller. Det är ju toppenroligt att ha det jämnt! Ffa när det kommer 10ggr på en dag och hela rumpan är sårig efter all avföring som fräter. Han får ju bara diarré och sen slutar han växa också. Det gör ju ingenting för det är ju inte farligt.

Jag själv dör inte heller av att äta det jag inte tål. För mig blir det bara lite prickar och klåda. Det är väl inte farligt att hela mitt underliv blir täckt av eksem(sorry för detaljerna) om jag äter röda vinbär? Att klia sig där är väl ngt som alla gör varje dag dessutom  Tänkt dig då en infernalisk klåda där.... Däremot struntar jag inte i nötterna trots att jag får klåda i gommen av dem men jag begränsar mig en del istället och bättrar på med antihistaminer vid behov. Det är trots allt mig själv det drabbar. Jag är inte alls lika oförsiktig med barnen!

Nu kan inte jag uttala mig om huruvida föräldrar påstår att deras barn har allergi trots att de inte har det. Jag har otroligt svårt att tro det faktiskt eftersom det kräver en hel del läkarkontakter och det krävs ett läkarintyg för att få specialkost. Dessutom, har man låt säg en äggallergi. Vem vill begränsa sig själv till den maten??? Många äggallergiker tål ju inte ens att man vispar ägg eller steker det i huset. Varför skulle man förresten vilja begränsa maten för ens barn och göra det besvärligare för sig själv???? Jag bara undrar för såå roligt är det inte att laga två sorters pannkaka, en med och en utan ägg eller två maträtter om vi vill äta fisk. Det har vi nästan slutat med ändå pga detta för Erik kan inte äta och två andra tycker inte om... Jag äter till lunch istället!

Det kanske också är så att korten blandas ihop här? Ett barn på förskolan har vegetarianer till föräldrar. De låter barnet ifråga äta animaliskt på dagis om hon vill och låter alltså barnet bestämma själv. Det tycker jag är strongt gjort! Däremot har mamman i det här fallet valt att utesluta blodpudding ur barnets kost för att mamman själv känner sånt stort obehag inför just inälvor och blod. Det ser jag inget problem med alls men har orsakat en storm på dagis  

En annan sak som dök upp i diskussionen var också det här med allergitester. Det är också här farligheten med lite kunskap kommer in. Enligt min bakant så hade dietisten som höll i kursen sagt att allergitesterna man gör är alltid korrekta och visar det ingenting så är man inte allergisk... Hela mig rygg kröker sig när jag hör sånt här. Herregud, det är såna här uttalanden som får folk att inte ta saker på allvar och börja strunta i dem. INGEN av mina barn har visat positivt på testerna men läkarna anser lika fullt att de är allergiska för det. Vi får specialkost utskriven, vi får läkarintyg utskrivna, vi går på koller två ggr per år, vi skulle testa FÖRSIKTIGT en gång i halvåret om mjölkallergin var kvar(den har växt bort nu tack och lov). Fisken och äggen får vi inte ens försöka med förrän Erik är betydligt större(övre förskolåldern, 5år+). Det fick jag höra så sent som idag när jag ringde och påminde om ett läkarintyg till förskolan.

Det här sista bemötte jag starkt från min bekant!!! Jag talade om att dessa tester är vägledande men ingenting man kan lita på, ffa inte när det gäller barn. Barn kan vara utan allergi fast det visar positivt och tvärtom. Hon hävdade starkt att det hade minsan dietisten sagt och då var det sant. Jag svarade att en dietist är utbildad på mat och kostvanor inte medicinskt utbildad för att kunna uttrycka sig om såna här frågor. ALLA våra läkare, som är barnspecialister/allergispecialiser, säger samma sak och jag litar fasiken så mkt mer på en läkare än en dietist i en medicinsk fråga. Hon blev tyst och lade ner diskussionen här men jag vet inte om hon tror mig. Funderar på om jag ska leta rätt på ngn forskning i ämnet och ge det till henne...

Idag är jag förresten hemma och tar hand om sjuka barn. Linnea mådde inte så bra igår utan hade feber/huvudvärk/yrsel. Nu är febern borta men inte yrseln. Nu sover hon och därför hinner jag sitta här en stund  

På eftermiddagen brukar jag ha en stund ledig där jag iofs har tvåtusen saker jag måste göra men jag brukar ändå hinna med ett besök in här för att skriva några rader. Igår skrev jag större delen av förförra inlägget på eftermiddagen men hann inte klart pga möten och avslutade det på kvällen istället. Det är det som är så skönt med att blogga eller skicka sms. Jag kan påbörja ngt nu och hinner jag inte klart så kan jag bara fortsätta senare utan att ngn tar illa upp  Dessutom störs jag inte av skrikande barn, babblande kollegor och elever, brus på linjen och sånt som gör att jag faktiskt har svårt att höra vad folk säger. De flesta går det kanon med men vissa är det nästan omöjligt. Om de pratar för fort eller sluddrigt/otydligt är det kört liksom. Det är den enda rest jag har efter alla mina öronproblem. Jag har svårt att urskilja ljud i stökiga miljöer och så har jag tinnitus. Jag har kommit ganska lindrigt undan.

Tinnitus har jag haft så länge jag kan minnas. När jag var liten och instängd i buren förstod jag aldrig exakt vilka pip och tut jag skulle reagera och trycka på. Efter tillräckligt många ggr lärde man sig audiologens tillvägagångssätt(började med låga toner och jobbade sig uppåt) och då kunde man gissa sig till var tonen skulle hamna och hur den skulle låta och på så vis veta att DET ljudet skulle jag trycka på knappen för. Tur man var där en gång i veckan/var fjortonde dag och fick lära mig det   Nu så där 25 år senare så märker jag knappt att jag har tjut i öronen men vissa ljud faller totalt bort fortfarande. Jag hör inte syrsorna tex. Telefonsignalen hemma har jag också svårt att höra. Det är sånt som jag har märkt. Förmodligen missar jag massor mer som jag inte vet om men då gör det ju ingenting . Det man inte vet om lider man heller inte av 

Jag måste få fråga en sak?! Är det alltid tusen saker att ta tag i med barnen i skolan? Då menar jag inte läxor även om jag tycker att de är lite för mastiga. inte heller menar jag aktiviteter kring barnen för det ingår också som självklarheter. Det som jag tycker ploppar upp mest hela tiden är saker som rör själva skolan. Nu senast går det mail bland föräldrarna att en lärare är för sträng. Visst, mina barn har okcså klagat men över sånt som jag inte anser är oberättigat. Jag tycker det är rimligt att man ska ha med sig gympaskor och kläder till gympan om man vill vara med. Har man inte det får man titta på. För mig är det ingenting konstigt men samtidigt så har tydligen fler barn kommit hem och tagit upp det med oss föräldrar... ÄR hon för sträng och barnen inte kan sätta ord på det utan ger konkreta exempel som inte vi vuxna förstår. Just barn, känslor och ord går liksom inte alltid ihop...

Det jag däremot har reagerat på är när Emma kommer hem från skolan och längtar till syslöjden istället för sin älskade träslöjd. Orsaken? Läraren har sagt många negativa kommentarer om skolan i stil med: "Vad konstigt att slöjdsalen är nere i källaren" i ett ganska negativt tonfall eller: "Alla pratar om att den här skolan är så fin. Den är ju både sliten och ful" Såna saker. Barnen tar illa vid sig för visst är skolan både sliten och ruffig men barnen är ändå stolta över den. Många av barnen har traditioner i skolan som går flera generationer tillbaka. Vår familj är "bara" tredje generationselever tex. Jag är annars förste person att skriva under på att skolan behöver byggas upp på nytt precis som det finns planer för och läraren får tycka vad han vill om skolan, men det är skillnad på att tycka och uttrycka. Som lärare har man ändå ett personligt ansvar för att veta den distinktionen. 

Annars måste jag säga att jag är imponerad av Linnéas resurs J. Han tänker ofta lösningsfokuserat. Om han ser ett problem hittar han också på en lösning på den samtidigt. Vi pratade igår om att Linnéa tycker maten är jobbig, likaså samlingen på fritids. No kidding säger jag! Maten är katastrofal vad gäller ljudmiljö men nu får hon gå fem minuter före alla andra och äta sitt mellis och på så vis komma undan det värsta. Samlingen på fritids är nytillkommen. De samlas ute för just i år är det 50 ungar på fritids i en liiiiiten barack. Det säger sig självt att det inte går. De delar in gruppen i mindre grupper(ute/inne, gympagrupper, pysselrum, lugna rummet osv) och de gör verkligen så mkt de bara kan utifrån sina minst sagt begränsade möjligheter. Dessutom tänker de på Linnéa och hennes problem så hon får då som sagt gå några minuter före, skippa samlingen utan bara säga till att hon är där. Hon får gå ifrån till ett annat klassrum för att slippa ljud. J är fantastisk och inte nog med att han är bra med barnen. Han är precis lika villig att prata med oss föräldrar  

Jag antar att det är från början men det kan bli svamligt. Gårdagen var rätt hektisk. På jobbet hade vi fått klartecken att köpa in lite nya möbler så efter förmiddagsfikat drog vi iväg några stycken för att handla på IKEA. Vi plockade åt oss två bokhyllor,en annan hylla, en skrivbordslampa, en låsbar hurts, en kudde till en av fåtöljerna i vårt vardagsrum, en lampa att ha i vår myshörna, kaffemuggar och temuggar, batterier och lampor. Det är möjligt att jag glömt en del nu. Tid tog det iaf som det gärna gör på IKEA men roligt hade vi! Vi hade också tänkt att hinna köpa fika till jobbet men med en tid att passa klockan två fick det bli dagens uppgift istället .

Eftersom vi ville ha hem allting samma dag och försöka stöka undan så mkt som möjligt INNAN eleverna kommer så hade vi upp en bokhylla och den andra hyllan igår. Idag har min bokhylla åkt upp, lamporna är på plats och det enda som återstår nu är möjligen att ha upp hurtsen men det får nog bli fredagens jobb för hämthjälpen kommer på måndag och vi har massor med saker som står överallt redan nu, kartonger, datorer, tvapparater som gått sönder, mer kartonger, utrensade papper, gamla pärmar som passerat bäst före datum(med papperspärm och tryckihopstängning som man själv hade i skolan). Nu återstår att städa i "mitt" rum för städarna har inte varit här på hela veckan och såå vill jag inte ha det när eleverna kommer imorgon. Det blir gärna lite dammigt när man river bland massa böcker, sätter upp möbler osv. Det har blivit riktigt fint nu men vi ska byta ut de befintliga fåtöljerna som håller på att braka ihop till nya också innan vi är klara.

Om ni nu har undrat vad vi lärare gör när vi inte har elever så har ni fått lite svar nu. Vi fixar lokalerna(målar, tapetserar, handlar/släpar hem/monterar möbler), handlar mat/fika, planerar för inkommande elever, snickrar lite till osv. Jag lovar vi har att göra  

Efter rushen på jobbet så for jag ifrån montering av gångjärn med andan i halsen och till skolan. Det var elevvårdskonferens igår med Linnéa som jag laddat för sen i april. Det gick riktigt bra även om jag knappt vet vad som sades  Med på mötet var rektor, fritidspedagog, resurs/fritidspedagog, lärare, ambulerande hörsellärare som jag bråkat dit samma dag och under över alla under han kom   Återkommer till det sen.

Vi började mötet med att jag fick berätta om Linnéa. Jag fick berätta om vad hon hade för syndrom, vad det innebär för henne, vad hon behöver hjälp med och hur saker ska göras för att underlätta så mkt som möjligt för henne. Vi identifierade också speciella områden som matsalen, raster som är speciellt utsatta för henne och som gör henne trött. Vi bestämde också att vi skulle återinföra en audiofon för att underlätta för Linnéa i klassrummet, på studiebesök, teater osv. Det är som en mikrofon läraren talar i och sen har LInnéa en liten högtalare och får ljudet direkt i örat utan brus på vägen. Det tror jag kan fungera alldeles utmärkt!

Rektor kom också med förslag att kolla med Resurs och Kunskap om deras talpedagog och sjukgymnast om de kan göra ngt för att förebygga mer professionellt än att vi gör som nu dvs bara uppmuntrar fysisk aktivitet för att upprätthålla muskulaturen. Just ansiktet tror jag kan vara bra för där hänger inte musklerna med alltid utan hon blir sned i ansiktet. En stor pluspoäng för rektorn!

Vad gäller matsalen diskuterade vi lite kring när det är bäst att hon äter eftersom matsalen är liten och barnen många. Ljudnivån är inte av denna värld där inne och så lägger man till skrap från stolar, bestick/glas/tallrikar på borden, ingen ljuddämpning så alla ljud studsar. Vi diskuterade även placering vid bordet och i klassrummet.

Vad sade vi mer? Det är helt tomt i hjärnan. Ett möte på 1,5 timme och jag är bara blank... Vi hoppar till slutet så kanske det kommer tillbaka.

Sista kvarten hade vi genomgång av klassrummet. Linnéa kommer sitta framme vid katedern med en snurrstol för att hon ska kunna höra läraren bra men också för att kunna vända sitt öra mot den som talar. Läraren fick ganska mkt tips och råd på saker som man behöver tänka på. Det måste vara tyst i klassen, det ska vara talordning dvs alla står på tur att prata och när det är tex Pelles tur så ska hon peka mot Pelle och sen säga hans namn. Det är för att LInnéa ska kunna snurra stolen, vända sig mot Pelle innan han börjar prata och på så vis inte behöva missa början av meningen och kan ta hjälp av kroppspråk, mimik osv.

Läraren kommer också behöva använda bildschema över dagen och skriva upp arbetsordning på tavlan för att instruera både visuellt och auditivt. Vi pratade också om det här med raster. Raster är ofta det man ser som vila för eleverna. Då kan de återhämta sig men för LInnéa gäller precis tvärtom. Rasterna är ett oorganiserat kaos mer där hon måste anstränga sig till max för att hänga med i alla vändningar hit och dit. Hon blir trött av raster istället. Det är viktigt att komma ihåg. Samtidigt så måste hon få leka som alla andra, hon är ett barn och det får man inte glömma. Den fria leken är tröttande men utvecklande och nyttig även för kroppen.

På fritids ska man uppmuntra LInnéa till en bra balans mellan pyssel/lugna lekar och mer fysisk utevistelse för att hon ska få chans till återhämtning. De kommer också dela på gruppen. Det är 50 barn som vistas i en liiiiiiten barack. Det är inte hållbart ens för vanliga barn så de kommer få dela på gruppen. De kommer få ha halva ute och halva inne, ha några klassrum som extralokaler, gympahallen två ggr i veckan, idrottsfritids mm. De har tänkt till så jag tror faktiskt att det blir bra.

Det hjälpte att börja från slutet att komma på saker som ni märkte  Jag berättade också vad förskolan gjorde där det fungerade och det var en timme resurs på fm och en på eftermiddagen förutom då bildschema, möjlighet att gå undan till ett lugnt hörn osv. Det är inga stora saker som krävs men man måste vara tydlig med hur viktiga dessa är för barn som LInnéa. Jag tror att jag fick igenom detta också men är inte säker.

För att återgå till genomgången av klassrummet så gick den ambulerande hörselläraren igenom och gav förslag på saker som borde åtgärdas. Vaktmästaren har fått en arbetsorder på att ljuddämpa så mkt som möjligt med o-lister runt dörrar och fönster, tassar på stolarna, stötdämpning för bänklocken, fastsättning av lösa fotstöd osv. Vi gick igenom beslysningen som är viktig för hörselskadade barn eftersom det gör att de slipper koncentrera sig på att se och dessutom tar bort ljuskontraster.

Linnéa har också fått en inbjudan till hörselskoj. Där borde hon gått redan förra året men hörcentralen har missat att överlämna Linnéa till hörsellärarna så de visste inte ens att hon fanns  Det var då en himla tur att jag skickade iväg ett mail till dem då så han kunde komma på blixtinkallning och medverka på mötet. Nu kommer han komma till skolan och klassen rätt mkt för att prata med barnen men som han säger "representera tystnaden". Hans roll får växa fram men han kommer nog både vara i klassen och bara med Linnéa vad som nu passar bäst. Det är bra med en extralärare som kommer och kan ta om genomgångar och sånt som lätt missas om det är pratigt i klassen. Vad är nu hörselskoj? Jo, andra hörselskadade barn kommer till pilskolan en gång i månaden och får träffa varandra, lära sig av varandra, ha lite lektioner(det är på vanliga skoldagar!) och lära sig lite om hörsel, hjälpmedel och sånt. När jag pratade med Linnéa om detta så var kommentaren: "Då kommer ju jag få massa nya kompisar där med"  Ungefär så var tanken  

Jag kommer också att komma till skolan och fritids och prata med barnen där och lära dem om hörselskador i allmänhet, LInnéas i synnerhet. Har lite tankar kring hur jag ska lägga upp det men måste ta tag i det snart för att kunna strukturera upp det. Att prata i en helklass är väl inget problem men för 50 ungar i en pytteliten lokal??? Det tål att tänkas på!

Eftersom jag ändå är på krigsstigen nu för tiden skickade jag ett mail till käkkirurgen eftersom Linnéa inte varit dit på flera år och hon skulle blivit kallad dit istället för vanliga tandläkaren. Nu har jag trotsat det och gått till vanliga tandläkaren eftersom jag nog anser att tandstatusen inte är helt oviktig och hellre kollar upp en gång för mkt än en gång för lite...

Vi fick en snabb tid för de ringde i torsdags och fick tid till idag. Linnéa fick följa med mig till jobbet i morse och sen åkte vi härifrån till Ackis. Efter att ha cirkulerat runt och letat parkeringsplatser var jag beredd på att ringa dem och säga att vi måste boka om men strax efter körde en bil ut från den stora parkeringen och jag var snabbt dit och kastade mig in på platsen. Kastade och kastade förresten, rutorna som var där var nog inte till för minibussar. Vi fick ställa oss toknära de andra bilarna och sen fick Linnéa gå ut på förarplatsen för det var den enda dörren som gick att öppna ordentligt.

Vi skyndade oss in till kirurgen och fick komma in på en gång. Sånt är trevligt! Vi pratade lite om Linnéa och hennes käke. Ena käken växer inte lika bra och är kortare än den andra. Det gör att hennes haka pekar lite åt höger och att hennes ansikte är lite snett. Syns mer när hon är trött men tyvärr kommer det nog att öka med åren, assymetrin alltså. Tandläkaren tittade också på hennes bett som är mindre bra för när hon biter ihop rätt/rakt kan hon inte tugga alls utan hon måste dra hela käken ännu mer åt höger och det är inte heller jättebra eftersom det också gör att käken utvecklas lite sämre och förvärrar situationen. Just nu kan man inte göra så mkt åt det men om ett år ska vi dit på gomrond(läkare har så roliga uttryck). Det blir, vis av erfarenheten, en heldag på Ackis där vi kommer få skickas från den ena specialisten till den andra som alla ansvarar för sina delar och sen sammanställs allting och vi får besked några veckor senare. Vi har redan varit på en sån rond förrut men då LKGrond(läpp/käk/gomspalt). Vi har väl ingenting bättre för oss ändå antar jag  .

Om ett år räknar läkarna med att Linnéas sexårständer alla är på plats, att större delen av de viktiga mjölktänderna skiftats och att bettet börjar stabilisera sig. Då är planen att man ska försöka sig på en tandställning för att göra övre gommen större/bredare och på så vis förbättra för Linnéas underkäke så den slipper dra snett.

En operation för att jämna ut käkarna kan också bli aktuell på sikt men inte förrän hon vuxit klart så det ligger en bit in i framtiden och den är det så klart Linnéa som bestämmer om hon vill göra. Jag gillar såna operationer, där jag slipper bestämma över hennes kropp! Det är som med örat. Hon kan få ett nytt öra men det är upp till henne om och när det blir.

Igår var jag på ett informationsmöte uppe på Kungsgärdets sjukhus inför Linnéas skolstart. Där kunde man träffa och fråga alla inblandade instanser samt möte representanter från Parkskolan(för hsk barn) och från Manillaskolan i Stockholm(för döva och gravt hsk). Man fick också träffa audionomer, hörselpedagoger/specialpedagoger, resursteamsledare mm... Som vanligt när man sitter där så låter alla skolor så himla bra och jag blir osäker varenda gång om vi valt rätt för Linnéa att låta henne gå integrerat med sina kompisar. Det har gått utmärkt på förskolan men skolan är ngt helt annat! Nåja, beslutet är inte oåterkalleligt och skiter det sig så kan vi byta. Det är inte värre än så.

Träffade en gammal klasskamrat där från Rasbo/Gåvsta. Vi springer på varandra lite nu och då på såna här möten för hon har en flicka som är ensidigt döv och nu även en liten pojke som är helt döv. Pappan bär visst på en ärftlig gen. Tufft läge! Hon var på mötet för att samla information om skolan, precis som jag var för ett år sen. Hon har beslutet framför sig och jag avundas henne INTE!

Eftersom hörselskador ibland är ärftliga finns det alltid på såna här möten en tolk som tolkar teckenspråk eftersom mötesspråket alltid är svenska. Erik hör till den mer snacksaliga typen och om ngn pratar så svarar han... Igår var det många att svara   och Erik tilldrog sig lite uppmärksamhet och några skratt. Då ser jag helt plötsligt att tolken börjar tolka Erik för de döva! "Aoooueooo" typ! Det är såna gånger jag blir otroligt imponerad av tolkar och ännu mer så för de teckenspråkiga eftersom ljuden som meningsbärare försvinner och måste läggas till språket för att inte de döva ska förlora den kontext som vi andra får automatiskt.

inom kommunen för oss som har barn i behov av särskilt stöd inom förskolan och vars barn ska börja förskoleklass i höst. Återigen kan man konstatera att vi föräldrar till såna här barn har några få alternativ. Antingen lutar vi oss tillbaka och låter allting rulla på och hoppas att det löser sig eller så kan man engagera sig för sitt barns bästa, läsa på och försöka ligga steget före... Det första alternativet är inget hot mot hälsan men det är tyvärr det sista.

Igår på mötet fanns det gott om representanter för kategori 1. Föräldrar vars barn börjar skolan i höst men som inte har informerat sig om vilka skolformer som kan passa ens barn eller ens undersökt möjligheterna till stöd inom skolan för att barnet ska få den hjälp det behöver. De flesta visste inte ens vilken anvisningsskolan var! Här ngnstans börjar jag bli mörkrädd för om inte vi som föräldrar kämpar för våra barn-vem ska då göra det??? Är det inte min plikt som förälder att undersöka alla olika, till buds stående möjligheter för att underlätta  skolstarten för ens barn och har man inte lärt sig efter fem år med barnet att det krävs en sak- TID!!! Massor med tid och det innebär att man måste börja fundera lååååångt innan skolan börjar.

Okej, jag förstår att det itne är så lätt när man bara har "myror i brallan-barn" som en mamma uttryckte sig:) Där finns inte så många andra alternativ eftersom vanliga skolan är den som hanterar detta. Men det var gott om andra föräldrar där som hade barn med olika, svårare handikapp(autism, språkstörningar osv) där det finns speciellt skolor som man kan välja.

Fast det är å andra sidan inte utan att jag avvundas dessa föräldrar som bara låter allting löpa på och som bara lever här och nu med sina barn. Det låter så skönt!

Istället har ju jag valt den andra vägen- den hälsofarliga! För nästan ett år sen började vi besöka skolorna som LInnéa kunde tänkas passa på för att bilda oss en uppfattning. Jag började diskutera skolstarten med kuratorn, hörselpedagogen, resurshandledaren, förskolan. Jag erkänner, vi började i löjligt god tid och fick samtidigt höra just detta och trots att vi gjorde det så har vi nu hamnat i den roliga sitsen att tiden inte räcker till och allting måste ske NU!!! Varför, jo vår underbara kommun älskar omorganiseringar och det innebär för oss att vår underbara resurshandledare som funnits vid vår sida sen Linnéa började på förskolan för 4 år sen inte kommer finnas till vårt förfogande efter jul. Orsaken är att kommunen beslutat att  vi som kommer från privata förskolor inte kommer kunna söka resurs från resursenheten längre som fallet varit. Inte nog med det så har man heller inte löst problemet vart vi från privata förskolor ska söka resursen heller så inte nog med att man drog ut proppen för att tömma badkaret, man tömde ut barnen också! Fast det blir värre!!!

Förr oss just nu innebär detta att Linnéa inte har ngn från resursenheten som kan överlämna oss till skolans resursteam och därmed kommer vi förlora en viktig länk i kedjan. Det har vi löst så att hörcentralen måste ta tag i detta och kallar samman ett möte innan vår handledare försvinner och det måste ske INNAN jul. På detta mötet kommer vi ha vår gamla handledare, resursteamsledaren för skolan, kuratorn, hörselpedagogen, rektorn och biträdande rektorn samt helst också en representant för från blivande sexårsklassen. Det är för att alla behöver få höra samma sak från alla inblandade instanser och på så vis blir det enklare att dokumentera att alla hört samma sak.

Så tillbaka till badvattnet. Kommunen beslutade att ta bort vår koppling till resursenheten men hade ingen plan på hur vi ska få våra resurser. Ngn smartskalle på kommunen tänker till efter att problemet uppdagats och kommer på en riktigt ljushuvdsidé i bästa Baltazarstil. Man beslutar att uppdragsstrategerna inom kommunen ska utföra dessa bedömingar för de privata förskolorna och pengarna får man från resursenhetens pott likafullt... Det är här det börjar bli riktigt intressant! Uppdragsstrategerna har inte alls utbildning för att kunna göra denna typen av bedömning baserad på barnens behov. Det är punkt nummer ett! Deras ordinarie arbetsuppgifter är iofs att dela ut pengar till förskolorna men det är inte samma pengar utan det är den sk skolpengen som ska delas ut till de olika förskolorna och det är med dem som vi i styrelsen på förskolan tex förhandlar om vi behöver mer pengar/barn för att få vår verksamhet att gå runt. Det har ingenting med kompetens att avgöra graden av svårigheter för ett enskilt barn alls.

Punkt nummer två i denna biljanta idé är att man redan har provat den här modellen för några år sen inom skolan... Pengarna tog slut efter tre månader då och massor med barn blev lidande just pga deras bristande kompetens att avgöra det individuella behovet... Man lade ner projektet nästan omeddelbart av den anledningen och lärde man sig någonting???? Döm själva! Min uppfattning är nog rätt klar.

För att göra saken etter värre så har man "glömt" eller bara struntat i att informera de drabbade förskolorna om att dels resursenheten försvinner för oss men okcså VAR vi ska skicka in vår ansökan om resurs inför vårterminen. Det fick jag veta igår kväll och inte blev det många minuters sömn inatt kan jag tala om! Skulle LInnéa inte få resurs sin sista termin innan skolan pga detta skulle det kanske inte påverka henne så katastrofalt just nu eftersom jag kommer vara hemma men om hennes resurs inte finns kommer hon nollas i systemet och då kommer vi ha VÄLDIGT svårt att få ngn i skolan sen när det verkligen behövs! Vi visste iofs att resursenheten inte skulle stå till vårt förfogande from januari men vi visste inte vart vi skulle vända oss med ansökan. Vi bestämde på mötet för en månad sen att det vore lämpligt att skiccka in den till resursenheten ändå... jag hade inte hört ngt från dagis om att de hört annat så tja, natten blev sömnlös. Ringde dagis i morse när de öppnade och fick tag på vår kontaktperson där och det är ung här som jag nästan började bli religiös, eller åtminstone jäkligt tacksam för att vi har just henne som kontaktperson. Hon hade snokat reda på detta redan och skickat in ansökan till rätt person. Inte nog med det så hade hon redan hunnit ringt upp dit och kontrollerat så det verkligen var rätt person/instans och att vår ansökan kommit in. Tack säger jag bara!

För egen del så känner jag inte mig jätteorolig just nu. Klart att jag inte gillar frågetecknen som finns om resurs och allting med skolan. jag har ingen tilltro till rektorn men vi har iaf en plan för hur vi ska hantera henne. För Linnéas del ser det ut som att det iaf inte blir ngn katastrof i nuläget. Däremot kan jag inte låta bli att bli förbaskad för vårt andra resursbarn på förskolan. Han har 1,5 år kvar i skolan och hans behov är så otroligt mkt större än Linnéas. Han har resurs på heltid för att fungera alls i förskolan. Hur kommer det bli för honom sista året på förskolan????

Inte så konstigt att jag vaknade i panik flera gånger inatt av att jag drömt att bebisen i magen hade fötts med samma syndrom som Linnéa(det finns en risk på 1%) och sannolikheten är ju att det drabbade barnet inte kommer ha sån tur som Linnéa med att drabbas så lindrigt... Nåja, den dagen den sorgen!

Idag hade vi ett nytt möte på förskolan med resursteamet, kurator samt hörselpedagogen. Det är alltid lika tervligt att träffas för alla kvinnor(jo, det är bara kvinnor) är mkt trevliga men man blir lite mörkrädd ibland. Om två veckor ska resursansökan för nästa termin lämnas in men pga kommunens omorganisation så vet ingen idag till vem eller ens vilken myndighet som den ska lämnas int ill, ännu mindre till hur ansökan ska formuleras. Orsaken? Det är nya regler som gör att privata förskolor inte får söka resurs på samma instans och på samma premisser som vanliga kommunala!!! Resultatet kommer bli katastrofalt eftersom ingen fristående förskola kommer vilja ta i våra barn med tång, ett problem som redan finns inom skolan! Jag blir så arg och ena stunden skulle jag kunna ställa upp i kommunvalet med bara denna enda fråga som min profilering för att nästa bestämma mig för att inte rösta alls. Om man säger att barn och gamla alltid är de som får sämst villkor så är man rätt ute men den här kategorin spelar tyvärr inte ens med i samma liga. De glöms bort fullständigt. Fast det finns väl inte barn med svårigheter inom moderaternas världsbild kanske????  Fast å andra sidan är inte sossarna bättre heller.

Som läget är nu iaf så kommer vi skicka in ansökan enligt förra rutinerna för då kan iaf ingen säga att vi inte skickat in den i tid!

Dessutom fick vi veta att vår underbara resursperson som alltid jobbat för oss istället för mot oss inte ens vet om hon kommer finnas kvar nästa termin och ännu mindre om det kmmer ske en överlämning av existerande ärenden. Här har vi katastrof nr två eftersom det är nästa termin som resursen ska lämnas in för höstens och Linnèas första termin på 6års. Har vi otur så måste vi börja från början med att informera alla inblandad personal från början för att sen börja om igen lagom till hösten. Nu flyter det på eftersom alla inblandade parter har följt LInnéa från den tysta lilla musslan som var helt isolerad från alla andra till att vara ledaren i gruppen som läget är nu. Ingen vill se att LInnéas förutsättningar backar från dagens utgångsläge även om det sjävlklart kommer ske förändringar iom skolstarten. Det är oundvikligt.

När jag på förra mötet tog upp detta med skolstarten och mina funderingar tyckte alla att jag var ute i alldeles för god tid. Jag motiverade mig med att saker tar lång tid att påverka och nu sitter vi här i slutet av september och allting ska ske innan jul... Jag var inte fel ute men det visste jag redan:) Vi beslutade dock att vi skulle ha ett till möte innan jul där alla iblandade parter inkl skolan ska vara med. Det blir hörcentralen(hörselpedagogen samt kuratorn) som sammankallar och vi andra blir rektorn, bitraädande rektor, personal från 6års, förskolläraren, kuratorn, hörselpedagogen, resursteamsledaren för skolan samt resursteamet för förskolan. Många människor för en liten flicka kan man nog tycka:D

Upplägget kommer då vara att jag börjar berätta LInnéas historia från början til idag, förskolan fortsätter att berätta om deras arbetsmetoder som fungerar bra och bör fortsätta även inom skolan, resursteamet tar vid och berättar om vilka behov som LInnéa har idag(med hjälp av förskolan och mig) och vad som krävs rent praktiskt för att Linnéa ska klara skolan. Det är så små saker som krävs men som gör så otroligt stor skillnad för henne så vi får verkligen hoppas att skolan itne strävar emot. Det som skulle göra underverk är att:

• LInnéa får vara i en lugn miljö
• möbeltassar på alla möbler och helst bullerdämpande bord(filtmatta under duken fungerar också bra)
• visualiserad information av dagens planering(flanotavla med bilder)
• förberedelse några minuter innan andringar i aktiviteter
• Äta i matsalen på tider där det inte är några andra klasser mer än hennes egen eftersom bullret därinne mkt väl kan sänka henne resten av dagen
• resursperson som går in och minskar grupperna ngn timme varje dag

Om Linnèa får dessa enkla redskap från skolan kommer det fungera strålande men annars kommer hon behöva tekniska hjälpmedel, resursperson större delen av dagen och det kommer ändå inte fungera strålande... Tänk att ngt så enkelt kan vara så svårt ibland! Det ska bli ett spännande möte i slutet på året!

Eftersom jag vet att rektorn är otroligt ekonomiskt sinnad har jag mitt lilla ess i rockärmen. Får vi det inte att fungera för LInnéa på skolan kommer vi ta henne därifrån och sätta henne i parkskolan. DET kostar pengar för hemskolan *flinar elakt*.