inom kommunen för oss som har barn i behov av särskilt stöd inom förskolan och vars barn ska börja förskoleklass i höst. Återigen kan man konstatera att vi föräldrar till såna här barn har några få alternativ. Antingen lutar vi oss tillbaka och låter allting rulla på och hoppas att det löser sig eller så kan man engagera sig för sitt barns bästa, läsa på och försöka ligga steget före... Det första alternativet är inget hot mot hälsan men det är tyvärr det sista.

Igår på mötet fanns det gott om representanter för kategori 1. Föräldrar vars barn börjar skolan i höst men som inte har informerat sig om vilka skolformer som kan passa ens barn eller ens undersökt möjligheterna till stöd inom skolan för att barnet ska få den hjälp det behöver. De flesta visste inte ens vilken anvisningsskolan var! Här ngnstans börjar jag bli mörkrädd för om inte vi som föräldrar kämpar för våra barn-vem ska då göra det??? Är det inte min plikt som förälder att undersöka alla olika, till buds stående möjligheter för att underlätta  skolstarten för ens barn och har man inte lärt sig efter fem år med barnet att det krävs en sak- TID!!! Massor med tid och det innebär att man måste börja fundera lååååångt innan skolan börjar.

Okej, jag förstår att det itne är så lätt när man bara har "myror i brallan-barn" som en mamma uttryckte sig:) Där finns inte så många andra alternativ eftersom vanliga skolan är den som hanterar detta. Men det var gott om andra föräldrar där som hade barn med olika, svårare handikapp(autism, språkstörningar osv) där det finns speciellt skolor som man kan välja.

Fast det är å andra sidan inte utan att jag avvundas dessa föräldrar som bara låter allting löpa på och som bara lever här och nu med sina barn. Det låter så skönt!

Istället har ju jag valt den andra vägen- den hälsofarliga! För nästan ett år sen började vi besöka skolorna som LInnéa kunde tänkas passa på för att bilda oss en uppfattning. Jag började diskutera skolstarten med kuratorn, hörselpedagogen, resurshandledaren, förskolan. Jag erkänner, vi började i löjligt god tid och fick samtidigt höra just detta och trots att vi gjorde det så har vi nu hamnat i den roliga sitsen att tiden inte räcker till och allting måste ske NU!!! Varför, jo vår underbara kommun älskar omorganiseringar och det innebär för oss att vår underbara resurshandledare som funnits vid vår sida sen Linnéa började på förskolan för 4 år sen inte kommer finnas till vårt förfogande efter jul. Orsaken är att kommunen beslutat att  vi som kommer från privata förskolor inte kommer kunna söka resurs från resursenheten längre som fallet varit. Inte nog med det så har man heller inte löst problemet vart vi från privata förskolor ska söka resursen heller så inte nog med att man drog ut proppen för att tömma badkaret, man tömde ut barnen också! Fast det blir värre!!!

Förr oss just nu innebär detta att Linnéa inte har ngn från resursenheten som kan överlämna oss till skolans resursteam och därmed kommer vi förlora en viktig länk i kedjan. Det har vi löst så att hörcentralen måste ta tag i detta och kallar samman ett möte innan vår handledare försvinner och det måste ske INNAN jul. På detta mötet kommer vi ha vår gamla handledare, resursteamsledaren för skolan, kuratorn, hörselpedagogen, rektorn och biträdande rektorn samt helst också en representant för från blivande sexårsklassen. Det är för att alla behöver få höra samma sak från alla inblandade instanser och på så vis blir det enklare att dokumentera att alla hört samma sak.

Så tillbaka till badvattnet. Kommunen beslutade att ta bort vår koppling till resursenheten men hade ingen plan på hur vi ska få våra resurser. Ngn smartskalle på kommunen tänker till efter att problemet uppdagats och kommer på en riktigt ljushuvdsidé i bästa Baltazarstil. Man beslutar att uppdragsstrategerna inom kommunen ska utföra dessa bedömingar för de privata förskolorna och pengarna får man från resursenhetens pott likafullt... Det är här det börjar bli riktigt intressant! Uppdragsstrategerna har inte alls utbildning för att kunna göra denna typen av bedömning baserad på barnens behov. Det är punkt nummer ett! Deras ordinarie arbetsuppgifter är iofs att dela ut pengar till förskolorna men det är inte samma pengar utan det är den sk skolpengen som ska delas ut till de olika förskolorna och det är med dem som vi i styrelsen på förskolan tex förhandlar om vi behöver mer pengar/barn för att få vår verksamhet att gå runt. Det har ingenting med kompetens att avgöra graden av svårigheter för ett enskilt barn alls.

Punkt nummer två i denna biljanta idé är att man redan har provat den här modellen för några år sen inom skolan... Pengarna tog slut efter tre månader då och massor med barn blev lidande just pga deras bristande kompetens att avgöra det individuella behovet... Man lade ner projektet nästan omeddelbart av den anledningen och lärde man sig någonting???? Döm själva! Min uppfattning är nog rätt klar.

För att göra saken etter värre så har man "glömt" eller bara struntat i att informera de drabbade förskolorna om att dels resursenheten försvinner för oss men okcså VAR vi ska skicka in vår ansökan om resurs inför vårterminen. Det fick jag veta igår kväll och inte blev det många minuters sömn inatt kan jag tala om! Skulle LInnéa inte få resurs sin sista termin innan skolan pga detta skulle det kanske inte påverka henne så katastrofalt just nu eftersom jag kommer vara hemma men om hennes resurs inte finns kommer hon nollas i systemet och då kommer vi ha VÄLDIGT svårt att få ngn i skolan sen när det verkligen behövs! Vi visste iofs att resursenheten inte skulle stå till vårt förfogande from januari men vi visste inte vart vi skulle vända oss med ansökan. Vi bestämde på mötet för en månad sen att det vore lämpligt att skiccka in den till resursenheten ändå... jag hade inte hört ngt från dagis om att de hört annat så tja, natten blev sömnlös. Ringde dagis i morse när de öppnade och fick tag på vår kontaktperson där och det är ung här som jag nästan började bli religiös, eller åtminstone jäkligt tacksam för att vi har just henne som kontaktperson. Hon hade snokat reda på detta redan och skickat in ansökan till rätt person. Inte nog med det så hade hon redan hunnit ringt upp dit och kontrollerat så det verkligen var rätt person/instans och att vår ansökan kommit in. Tack säger jag bara!

För egen del så känner jag inte mig jätteorolig just nu. Klart att jag inte gillar frågetecknen som finns om resurs och allting med skolan. jag har ingen tilltro till rektorn men vi har iaf en plan för hur vi ska hantera henne. För Linnéas del ser det ut som att det iaf inte blir ngn katastrof i nuläget. Däremot kan jag inte låta bli att bli förbaskad för vårt andra resursbarn på förskolan. Han har 1,5 år kvar i skolan och hans behov är så otroligt mkt större än Linnéas. Han har resurs på heltid för att fungera alls i förskolan. Hur kommer det bli för honom sista året på förskolan????

Inte så konstigt att jag vaknade i panik flera gånger inatt av att jag drömt att bebisen i magen hade fötts med samma syndrom som Linnéa(det finns en risk på 1%) och sannolikheten är ju att det drabbade barnet inte kommer ha sån tur som Linnéa med att drabbas så lindrigt... Nåja, den dagen den sorgen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...