Jag har förstått att det är FN dagen idag. Det tycker jag är viktigt att uppmärksamma och en alldeles utmärkt tillfälle att göra barn medvetna om levnadsvillkor och politik ute i världen. När jag gick på gymnasiet fick vissa av oss elever i uppdrag att representera varsitt land och som det landets representant skulle vi hålla ett tal/föredrag inför hela aulan fullsatt med folk. Under två år på skolan har jag inget minne av att det hände nåt speciellt men sista året blev jag utvald att representera Sydafrika. Jag skrev samtidigt ett specialarbete om just det landet och det fick skrivas och skrivas om eftersom det var mitt i valrörelsen. Den valrörelse som valde Mandela till president. Det var innan internet och innan datorer var allmän egendom så jag satt vid skolans lånade dator, hade radiosändingen på och skrev och skrev och skrev. Jag har nog aldrig slitit så hårt för ett arbete förr eler senare men å andra sidan har ingen lärare lyckats få mig att prestera som den läraren fick mig att göra heller. Han var helt fantastiskt. Han drev mig vidare och vidare och kraven var skyhögt ställda och han satte mig på prov om och om igen. Shit vad roligt det var och utmanande. Det är nog faktiskt enda gången i mitt liv som någon haft sån otrolig tillit till att jag skulle klara vad som helst. Han drillade mig till en femma i ämnet och jäklar vad stolt jag var. Den femman följdes sen av femmor i hälften av mina lästa ämnen och resten fick jag fyror i. Inte illa pinkat! Ett betygssnitt på 4,5. Det går att leva med.

Iaf fick jag i uppdrag att hålla ett tal i aulan på just FN-dagen och presentation mm fick jag styra över själv. Jag tillsammans med min dåvarande bästa kompis trollade fram en militäruniform var, jag gick fram som general över landet och bakom mig stod kompisen Helena, äntrade podiet och höll mitt tal som handlade om apartheid. Inte om hur dåligt det var utan jag var en vit militär före valet. Jag stöttade andra sidan. Jag har ingen aning om vad jag sade alls faktiskt. Lite minneslucka där så jag gissar att jag var galet nervös. Det kommer jag inte heller ihåg.

Den debatten kommer leva med mig för resten av livet. Inte vad jag sade utan ATT jag sade nånting. Att jag dels vågade så klart men okcså självkänslan jag fick genom att någon annan utmanade mig. Någon annan trodde på mig. Det var en bra FN-dag. det var ett bra genomförande och med viktigt innehåll.

FN kan man också uppmärksamma på många andra sätt. Genom att prata om olika länder, visa bildspel och filmer, servera mat från olika länder osv. Allihopa är bra sätt. Sen finns det mindre bra sätt. Det sättet får nog Gamlissskolan stå för idag. Tanken är god men det känns som man nog inte tänkte hela vägen fram eller så gick inte hissen hela vägen upp när detta planerades.

Häromdagen fick vi mail om att skolan skulle fira en FN-dag. Det hade man bestämt att man skulle göra genom att barnen skulle lottas till olika världsdelar där man skulle få prata om hur det är i just den världsdelen. Det är sen jag börjar fundera för sen ska barnen inte bara prata om detta utan man ska få äta efter sin världsdel. Nordamerika får äta panpizza eller om det var hamburgare, Asien får äta stekt ris och Afrika bönor och ris och man får inte ta om av maten utan en portion. Dessutom fick inte barnen ta med sig någon frukt på fm för det vore bra om de fick känna sig lite hungriga och tänka på hur andra också får gå hungriga...  

Här börjar jag fundera på om någon haft lite otur med tänkandet? På vilket sätt kommer mitt barn som inte får frukt tycka synd om andra barn som inte får mat? Att prova olika länders maträtter är bra och viktigt men att vissa barn får panpizza och andra ris med bönor väcker bara avundsjuka och inte empati. Är avundsjuka verkligen en känsla som vi behöver odla hos våra barn? För att väga upp lunchen skulle barnen få ett förstärkt mellanmål på eftermiddagen fick vi veta också.Då vet man redan på förhand att vissa kommer äta sämre?!

Med risk för att detta inlägg kommer bli en mindre bok så är min inställning så här. Barn ska absolut äta mat från andra världsdelar. Det ska ske med glädje, en del misstänksamhet kanske från vissa men mest nyfikenhet. Det ska serveras som en naturlig del av matinslagen på skolan precis som köttförssåsen, pannkakan och soppan. Bönor och stekt ris är inte konstig mat- alls. tvärtom äter vi det ofta och med glädje hemma. Vi äter tacos, kik'ärtsgryta, tikka masala och afrikansk böngryta med samma självklarhet som allting annat mer typiskt "svenskt". Däremot ska det inte serveras som en del av skolans sanktionerade orättvisedag. Då har man missat målet med så många meter att man inte ens befinner sig på planen.

Hade jag arbetat på skolan hade jag valt ett annat upplägg på en sån här dag. Jag hade pratat mer om människors livsvillkor i världen på många olika sätt. Det finns filmer, bildspel, berättelser skrivna som kan högläsas. Man kan inrätta en insamling av gamla pantburkar/kläder/leksaker som kan skänkas till ett förutvalt ändamål som kan vara ett barnhem, till ebolaoffren/fattiga och svältande i Afrika och Asien. Det finns ingen brist på ändåmål. Skolan kan skaffa ett fadderbarn eller stödja ett barnhem/skola. Här kommer maten in som en självklar del. En buffé med maträtter från olika världsdelar. Här skriker säkert matsalspersonalen i höga skyn men det gick ju uppenbarligen att servera olika rätter idag, eller hur???? Då  kan man också berätta om hur man äter maten i olika delar av världen. I Afrika äter man ofta med bröd istället för bestick och i Asien är inte pinnar helt ovanliga. Låt barnen prova!

Hur blev dagen då? Jag har ingen aning om hur andra upplevt det men jag vet att diskussionerna på facebook är i full gång. Inte så många är positiva ska erkännas. För egen del så har jag hela dagen varit beredd på ett telefonsamtal. Jag har ett barn med ett funktionshinder. Hennes funktionshinder är inte synligt utan hennes svårigheter är att hon inte klarar av förändringar så där väldigt bra. Förändringar i rutiner är faktiskt otroligt svåra att hantera för henne. Skolan är precis så fyrkantig och inrutat som hon trivs med och hennes fantastiska lärare hjälper henne genom att göra det precis så förutsägbart som det kan bli. Om det kommer förändringar och överraskningar reagerar hon. Ibland bara genom att speeda upp och bli ofokuserad men oftast genom ilska och frustration. Ibland kan frustrationen gå överstyr och hon tappar kontrollen. Då blir hon så arg att hon faktiskt inte vet vad hon gör. Efteråt blir hon otroligt ledsen och känner sig totalt misslyckad för hon upplever att det är hennes fel. Det är bara hon som inte klarar av förändringar.

Idag fick hon lotten Afrika. Jag vet inte vad de har gjort idag för det kan hon inte berätta. Det enda hon berättat om är att hon har varit ledsen. I matsalen idag grät hon men gick undan för att inte visa det. Hon fick bönor och ris. Eftersom skolan har jobbat stenhårt på att man inte ska slänga mat så tog hon bara en sked med ris och en böna för att testa om hon tyckte om det. När hon ville ha mer mat fick hon inte det. Jag har alltså en tjej som inte bara fått hela sin dag rubbad från rutinerna utan dessutom inte fick varken frukten på förmiddagen eller lunchen mitt på dagen. Hon anstränger sig så in i norden för att inte få sina utbrott i skolan. Ni kan inte ana vad det kostar henne och ilskeutbrotten kom aldrig men hon har gråtit i skolan idag. Det gör faktiskt ont i mitt hjärta. Vi hann inte ens ut i bilen innan tårarna kom. Hon grät och grät och grät. Jag sitter och väntar på utbrottet. Jag väntar på den där härdsmältan som innebär att hon totalt tappar kontrollen och slår sig själv och andra. Den där härdsmältan som innebär att hon får känna sig så totalt misslyckad eftersom det krävs att jag får sitta och hålla om henne/hålla fast henne från att ha sönder sig själv och andra. Vi har inte haft någon sådan sen i maj när hon fick medicinerna. Nu väntar jag på den. Bra jobbat Gamlisskolan!

Idag är alla barnen lediga. Mamma tar med sig dem ut till min moster Britten för att de ska få åka elbilar. Det tror jag nog att både Erik och Ida kommer gilla. Båda stannade lääääänge vid bilarna när vi var in på toysrus häromdagen och fastnade vid varsin. Ida ville ha en prinsessbil och Erik en, ja ingen bil kanske, men en traktor  Den killen älskar verkligen traktorer! Själv sitter man på jobbet och borde jobba. Vi har flyttat runt alla saker på jobbet och ordningen har återfunnits men utan att ha träffat eleverna och utan att veta vad de ska läsa för ämnen så blir det svårt att planera terminen. Jag får vänta och se helt enkelt och sen när allting kör igång får man det tokstressigt några dagar tills planeringen sitter och man kan njuta av det ett tag, tills ändringarna kommer  

När jag hämtade Erik på dagis igår möttes jag av en personal som var lite bekymrad. Hon öppnade med att säga att hon hade nåt att berätta. Gissa om min tankar rusade iväg. Vem har han bitit? Har han slagit nån? Det visade sig att vår lilla rymling har fortsatt sina fritidsaktiviteter även på förskolan. Igår hade en grind inte varit ordentligt stängd och Erik snabb som en vessla tillsammans med ett par andra småttingar hade smitit ut för att utforska världen. Världen i det här fallet var vattholmavägen... Vattholmavägen är i vanliga fall inte så våldsamt trafikerad även om många kör alldeles för fort. Nu när E4an är avstängd går omdirigeringen förbi oss och det är bilar hela tiden... Tur i oturen så kom det en kvinna som anade oråd och kollade barnen tills personalen kom dit. Ingenting hände men grinden är numera låst med hänglås så ingen utomstående kan öppna på kvällen. Det har varit ett problem att ungdomar kommer dit, dricker öl/äter pizza, har sönder leksaker och bord mm. Nu hade de lämnat grinden öppen. Personalen fick dock skrämselhicka och det förstår jag för tänk att behöva berätta för en förälder att barnen rymt och nåt hänt!

Igår var jag ut och gick en sväng. Det var inte uppmuntrande direkt för fy vad jag är i dålig form men skam den som ger sig. Det är bara på't igen. På sikt vill jag börja simma igen och träna vattengympa men var gör man det i stan? Enda stället jag hittar är rehabgympa och i Gottsunda. Friskis hade förr men inte längre och tiden finns inte för att sitta och åka genom hela stan till gottsunda heller. NU är det dock inget problem för jag tänker inte visa mig i baddräkt iaf. Ikväll tänkte jag fortsätta leka med min app på mobilen och göra ett träningspass till. Frågan är bara om det blir cykling eller om jag går igen? Först måste jag dock gå på mötet kl 19.

I måndags åkte jag på en sak som jag sluppit ett tag. Jag blev Yrsadagsansvarig för f-01. Det innebär att jag ska gå på planeringsmöten, skriva arbetsschema för laget och se till att alla kommer på sina pass. Inte så betungande även om många faktiskt skitit i att komma när de borde. DET är lite jobbigt! Att man kan missa ibland förstår jag. Minnet kan svika men när samma personer uteblir gång efter annan tror jag knappast att det beror dåligt minne. Selektivt minne möjligen  

Imorgon börjar skolorna igen. Ida ska skolas in på skolan och fritids. Hon jublade idag när jag berättade att hon börjar skolan imorgon. Gissar att hon kommer tjata hål i huvudet på mamma idag   Ska bli roligt att få höra hennes reaktioner imorgon kväll. Jag både ser fram emot och fasar för skolan på samma gång. Hur ska det gå för min lilla AjDiHejDi i skolan? Finns det någon resurs?Förmodligen inte eftersom jag ingenting hört. Kommer det skita sig fullständigt? Kommer hon få massa utbrott? Hur kommer skolan hantera det i såna fall? Jag vill verkligen inte få tillbaka min argsinta, hyperstressade och deppiga tjej som hon var innan hennes resurs på dagis gjorde entre. Jag vill fortsätta ha en glad och sprallig tjej. Jag önskar att skolan kunde vara lika bra som förskolan på dels resurs men även kommunikation. Herregud så dålig skolan är på att prata med hemmet om barnen. Allting ska skötas internt av nån konstig anledning istället för att samarbeta med föräldrarna och se dessa som en resurs istället för belastning. Jag hoppas att vi aldrig hamnar i samma sits med Ida som vi gjorde med Linnéa!

Sexåringarna på Yrsa brukar sjunga en sång, göra en teater och baka en tårta var och sen bjuda till fest. Idag är det festdags! Jag kommer fuska och köpa tårta för tiden räcker inte till mitt i veckan. Det räcker gott att jag ska svänga ihop en picknickmiddag till hela familjen till kl fem när jag brukar komma hem halvfem. Det finns ingenting klart hemma så det får bli lunchens arbete idag. Jag får åka iväg och handla på lunchen för att hinna men frågan är vad? Barnen tycker om kycklingklubbor iofs men ingenting till... Tunnbrödsrulle? Kanske det men återigen då så äter ju inte barnen nåt då. Vad är det för fel på mina barn som inte äter nåt geggigt? Inga såser, röror eller så utan torrt, tråkigt och allting på sin plats utan att röra ihop  Jag måste hinna brygga två kannor med kaffe att ta med också. Undra om jag kan låna kannor från jobbet? Jag gör nog det faktiskt. Har inga egna annars måste jag köpa. Varför göra idag vad jag kan göra imorgon typ 

Bortsett från det sedvanliga rushandet med fester, avslutningar, examen, ännu mer avslutningar och sånt som brukar vara så här års så trillar livet på. Ida har kommit på ord som "Kan själv" några år för sent men hej, vem klagar? Hon KAN ju faktiskt klä på sig själv till skillnad från tvååringarna som brukar "kunna själv"  Erik trotsar så det ryker ur öronen på honom(och mig) ibland. Vissa dagar ingenting och andra överjävligt. Igår åkte han in i sin säng för han bara hittade på sattyg HELA tiden. Jag ledsnade! Törs man gissa att han inte sovit så länge på dagis igår? Det brukar sammanfalla. 

Ida har också insett att hon fyller år snart. Enda kruxet är bara att hennes tidsuppfattning är lite skev. Hon vet inte vad idag, imorgon eller nästa vecka betyder så jag får nog köpa en almanacka till henne där vi kryssar för varje dag och nöta in iaf det lilla. Som det är nu så kommer hon rusande så fort vi pratar kalas och frågar: "Fyller jag år idag" fast vi minuten innan berättat att hon fyller år på tisdag, om sex dagar och visat hur många ggr hon ska gå och lägga sig och vakna. Det är en smula tålamodsprövande... Förslag önskas gärna om hur man tränar in tidsuppfattning!?

Grattis Mirka förresten till bakningen av nr 12(även om du inte läser här  )!

på jobbet. Mina elever har jobbat lite för bra. Det har resulterat i tomma klassrum för att de är klara med sina betyg redan  Idag har jag en elev på fm i "min" grupp. Hon är utlånad till SOläraren för det är det enda ämnet hon inte är klar med. De andra är lediga idag eller praktiserar. Bra för dem, tråkigt för mig. Tur att det finns att göra i andra grupperna! Det här är nog första året som vi blivit klara så här tidigt. Annars brukar vi köra drop in för alla som behöver för att de ska få så mkt tid som möjligt. Det måste vara ett tecken på att vi gjort nåt rätt i år 

Å andra sidan innebär det massor av tid att kika lite på husdjuren vi har på jobbet. I vår trädgård finns den de två sötaste ekorrarna som klättrar omkring på stegen upp till taket eller i busken utanfrö mitt fönster och smaskar i sig späda blad. Vi har också en hare med unge. Den ungen är helt oblyg och sitter mitt på gräsmattan utanför fönstret och äter gräs. I brist på riktiga husdjur duger dessa gott 

Igår var det dags för öppet hus på Gamlisskolan. Jag packade in tre av barnen, åkte förbi max på vägen för lite stödutfodring och sen vidare till skolan. Där hittade Ida en vän(A) hon lekte hur mkt som helst med förra läsåret. I höstas började A skolan och sen dess har de inte lekt. Så fort de sågs var de som två magneter mot varandra och lekte som om de aldrig varit ifrån varandra. De kommer ju rasta och ha fritids ihop i höst så de kommer nog kunna leka även i fortsättningen. De hade iaf inte glömt varandra!

På skolan kikade vi lite på talangtävlingen som passande nog flyttat ut i finvädret. Förra året såg vi ingenting av Emmas uppträdande för det var så fullt i matsalen att vi itne ens kom in i byggnanden. Vi gick runt i de olika klassrummet och pratade med lärare och föräldrar. Ida fick hälsa på i sitt klassrum där hon börjar i höst. Det var pirrigt i magen ända tills vi fick lite hjälp på traven av A, kompisen som tog Ida med sig och sen var hon introducerad för fröken   Vi passade också på att bestämma att  Linnéa ska hälsa på sin gamla klass nu den 1/6.

Efter öppet hus var det möte för blivande sexåringarnas föräldrar. Det var mest info om skolstart och vad barnen behöver. Inga stora nyheter. Det kommer däremot bli lite förändringar på fritids på Gamlisskolan i höst. Det var välbehövligt eftersom Lyan är alldeles för liten för att man ska kunna få plats. Nu kommer F-1 ha fritids ihop i deras korridor och där kommer en "gammal" fritidspersonal husera tillsammans med en nyanställning samt förskolepersonalen. Det kan nog bli riktigt bra! Jag hyser också en stor tillförsikt till läraren som Ida får. Hon är äldre, varm mot barnen, tycker om sitt arbete och är lite "traditionell med ordning och reda", precis vad Ida behöver!!! I min värld är det inte av ondo att man är traditionell!

Även på Linnéas skola blir det lite förändringar. Hennes nuvarande lärare övergår från stationär lärare till ambulerande hörsellärare. Hon kommer bli superbra som det! Linnéa kommer få två nya lärare och en ny klasskamrat, en till tjej. En stackars kille i klassen och 5 tjejer. Han får det inte lätt  Däremot får LInnéa en liten hörselkompis till misstänker jag och det kan vara bra med en tjejkompis med samma problematik. Om jag inte missminner mig så blir ju hennes klass dessutom en 2-3a istället för som nu 1-3. Det startar en F-1klass på skolan i höst.

Så mkt mer än så hann vi inte igår. Jo, jag åkte iväg och köpte en matsäck till Linnéa som har friidrottsdag idag. Imorse rotade jag också runt i garderoben i Idas rum när två säckar ramlade ut. Det var tur för där hittade jag massor med byxor till Erik(kortbyxor, trekvartsbyxor) som är gamla urväxta och shorts från förra året men som sitter lika bra fortfarande. Nice! Linnéa fick också lite ärvda efter Emma och var nöjd hon med. Ibland hinner man mkt på en morgon. Eller var det därför jag kom iväg så sent idag till dagis  

och det blev inte riktigt som jag hade trott. För Idas del fungerar allting så himla bra just nu med tanke på hennes svårigheter. Hon får precis det hon behöver från resursen och lite till. Tjejen är sååå glad och nöjd, lär sig nya saker hela tiden. Hon når de mål vi satt upp förra gången som konflikthantering, klara av en lek fullt ut, klara av spel. Allt detta fungerar sååå himla bra. Det enda molnet på himlen där är väl som kontaktpersonen sade"Det talade ordets dyslexi" Ida förstår instruktioner och tal jättebra när hon får dessa 1 mot 1, när läraren kommer och visar och berättar bara för Ida. Då är det inga problem. Instruktioner i helgrupp fungerar inte alls. Ida behöver nån som tar henne, styr in blicken och fokus på uppgiften och visar vad hon ska göra och då gör hon det, med bravur! Om hon inte får extrainstruktionen fladdrar hon iväg, tycker att det är svårt/tråkigt eller tjurar och sätter sig på tvären. Hon KAN lika bra som alla andra och mer dessutom MEN hon kräver ett litet annorlunda arbetssätt. Målet till nästa gång är dels att kunna be om hjälpen hon behöver. "Kan du komma och visa mig vad jag ska göra?" istället för att säga "Jag förstår inte/Jag kan inte" Man behöver måla upp en bild i huvudet på henne på uppgiften och då går det bra.

Ett annat område och ett annat mål till nästa gång är att hon inte ska ta på sig skulden för allt. När hon hamnar i en konflikt tar hon på sig hela skulden istället för att berätta om vad som utlöste hennes reaktion. Det är inte lätt att göra men dagis tränar och tränar och tränar och om några kan så är det dem! Jag är verkligen lycklig som har barnen på ett så bra dagis.

Den delen av samtalet var verkligen inget problem. Skönt och väntat för Ida är återigen den där glada, sprudlande tjejen hon alltid varit. Skönt!

Den delen om  fungerade mindre bra var väl Erik... Jag har fått höra många smeknamn på honom idag. Furie, virvelvind, tornado, storm, kvicksilver... Dagis har sett sidor av honom som jag själv inte sett och måste försöka ta till mig. Erik är det full fart på. Det tänker jag inte argumentera mot. Han klättrar och far, är högt och lågt men han är trots allt lååååångt ifrån Ida i samma ålder. Däremot är han väldigt lik Emma i samma ålder som förskolan också hade vissa svårigheter med eftersom hon klarade av klätterställningar som bara var för de stora barnen tex och krävde en hel del passning. Erik är som hon. Intensiv till tusen, stark, smidig, energifylld. Emma satte vi i elitsatsning på gymnastik bara för att hon skulle få utlopp för all energi. Det fungerade finfint med 12timmars träning i veckan + fotboll  Hon är fortfarande aktiv men har lärt sig rikta den mot träningen och rasterna då hon också sportar. Som hon säger själv, hon behöver springa på rasten för att orka koncentrera sig på lektionen... På förskolan kan Erik på två minuter hinna välta alla 12 backar med leksaker, plocka av alla lock på varenda penna på hela förskolan OCH dessutom hinna tvätta hela badrummet. Jag förstår att han kräver passning! Däremot anser nog jag att det ska personalen se till att man tillgodoser? Som det är nu så är förmiddagen aktiv men under kontroll. Efter lunch sover han ett par timmar, äter mellanmål och SEN börjar problemen. Då är frågan om problemet uppstår för att just Erik är en vildbatting eller för att ALLA fyra småttingar går långa dagar och personalens antal minskar? De kanske måste ändra lite i sitt schema? Det kanske inte fungerar att man bara är 1 personal kvar efter 4 tex när alla fyra småttingar är kvar och en massa andra barn dessutom?

 Hanna, du som är insatt, borde inte såna lösningar finnas också? Kom med dina åsikter här! Du har ju träffat alla mina barn  Jag kanske bara är blind och ser Ida som måttstock för ett fladdrigt barn? Borde Emma också ha en diagnos(tror jag inte!)? Var går gränsen för när ett barn är individuellt och när det går över gränsen till ett problem? Hemma visar Erik absolut samma beteende men vi har inga problem att bryta det och leda in honom på annat. Dessutom ser jag inte alls samma koncentrationsbrister som förskolan hävdar att han har, annat än på tvn då   

Får fundera lite så kommer jag tillbaka men kommentera gärna!

mina fredagselever tänker svika mig idag och vad ska man då göra? Jag har rättat allting redan eftersom förra veckan var samtalsvecka och jag hann komma ikapp. Lektionerna är redan planerade så långt det går för det är ingen idé att kopiera innan det behövs. Lektionerna förändras från en dag till en annan eftersom elevernas form/ork/mående är minst sagt varierat. Får blogga lite istället 

Ikväll känns det som att det blir lite fullt upp. Vi måste åka och köpa godispåsar till Linnéas kalas imorgon. 10stycken verkar det som att det blir som kommer och ska bada i vår tunna. Kan bli roligt! Jag måste försöka hinna baka lite också. Linnéa önskar sig mumsmums men jag tror vi förvandlar dessa till kärleksmums istället. Inte samma sak men lika gott hoppas vi. Chokladbollar lär vi göra också precis som en tårta. Damen ifråga önskar sig en chokladtårta och jag tror vi gör en snabbvariant av en rulltårtebottenx2 som delas i två delar var, marsankräm mellan första lagret samt cremefraishe och hallon som nästa lager. Chokladganache som grädde eftersom damen ifråga inte gillar grädde. Brukar bli gott och inte så himla sött heller. Frågan är vad vi ska garnera med??? Jag har slut på allt sånt jag köpte. Får åka iväg och kika lite vad som finns   På söndag är det dags för kalas igen men på Nickis. Det är Linnéa som är bjuden till en klasskompis.

Linnéa är egentligen bjuden på två kalas på söndag. Först det hon ska på och sen en annan från gamla klassen. Där var hon först inte bjuden utan vi hörde talas om det på omvägar från kompisar. Linnéa var lite ledsen över det eftersom det var en av hennes bästa vänner i skolan innan hon slutade. Jag trodde det kalaset var förra helgen. Igår fick vi mail ifrån familjen ifråga som fått kalasinbjudan från oss att Linnéa var välkommen till kompisens kalas på söndag. Törs jag gissa att kovändningen berodde på vår kalasinbjudan  

Appropå kalas så har jag sakta börjat inse att Ida snart fyller år. Nåja, juni då men det är snart  Hon fyller sex år!!! Min lilla skrutt som knappt klarar av komma ihåg att hon ska hämta strumporna. Hur i hela friden ska det gå med hennes närminne i skolan??? Jag hoppas verkligen att hon får en resurs från start för annars kommer hon irra runt, störa och förstöra lektioner för den stackars läraren. Nu har vi kommit så långt att Ida är nöjd och glad igen utan deppighet och ledsenhet. Det krävs rätt mkt jobb av resurserna som finns när och stöttar hela tiden. Kommer hom få det i skolan? Nu är det resurs varje dag mellan 9:30-16:30 och det behövs för nu är hon som alla andra barn. Hennes svårigheter märks inte. Det är ju så en resurs ska fungera. Liten oro här alltså(läs förtränger för att inte få ont i magen) men jag väljer att lita på rektor som visat sig fantastiskt med Linnéa. Vi har möte i april om detta med skolan. Håll tummarna!

På fredag kommer Linnéa hälsa på sin gamla klass. Hon längtar jättemkt och jag vet att läraren längtar nästan lika mkt. Lite lustigt att hon är så förtjust i Linnéa men vem klagar  Det verkar som att det blir lika överraskningsfika då och musikspektakel i gymnastikhallen. Det sista blir jag himla nyfiken på och får lust att följa med. Veckan efter är det talangtävling i skolan. Emma funderade lite på om hon skulle vara med och vi resonerade lite. Vi kom fram till att hennes talanger platsade kanske inte just där för hur visar man att man är duktig på fotboll och innebandy på en tävling. Det finns ju andra arenor för den typen av talang. Emma skulle nog gärna vilja kunna sjunga men tja musikaliteten hoppade över henne  Däremot har hon en riktig teaterapa i klassen som säkert ställer upp, frågan är bara i vad? Teater, piano, sång??? Jag vet att hon ställer upp i en duett med en annan tjej som också är otroligt duktig på att sjunga men blir det mer kanske?   Oavsett om mina barn är duktiga musiker eller inte så är det roligt att skolan anordnar lite spektakel och sånt. Skolan ska uppmuntra till lärande och lärande är ett brett, otroligt brett område.

Nu ska jag gå och roa mig med att försöka göra en av eleverna som har en dålig dag på lite bättre humör, om inte annat bara för att han ska samarbeta lite mer eller avlasta hans lärare  

Igår hade vi vad som verkar så här långt det sista mötet angående Linnéas skolsituation. Det finns liksom inte så mkt mer skolan kan göra så vi fyllde i ansökan tillsammans igår och sen skulle rektor ta hem och fylla i formaliat igår kväll för att skicka in den. Ansökan skickas in som ett akutärende tydligen med förhoppning om placering snarast snarare än i höst. Det känns lite jobbigt måste jag erkänna. Just nu går det åt rätt håll för Linnéa. Hon orkar mer i skolan men priset är ganska högt. Hennes kompisrelationer får stryka på foten, hon får inte ha just några aktiviteter mer än simskolan som VI FÖRÄLDRAR bestämt. Hon blir begränsad i sin fria lek för att hon inte orkar, måste gå och lägga sig tidigt varje kväll. Dessutom inser jag också att vi kan inte begära mer av skolan. De ger henne ett eget rum där hon får gå undan, hon får specialbehandling flera ggr varje dag i samband med maten, mellanmålet, samlingarna. De anpassar i princip fritidsverksamheten runt Linnéa även om alla barn mår bra av det för ljudnivån är skyhög för alla, inte bara Linnéa. J, LInnéas resurs tillika fritidspersonal berättade att många av barnen håller för öronen flera ggr varje dag på fritids. Inte undra på att Linnéa blir trött! Jag är otroligt tacksam mot skolan som verkligen gjort sitt bästa men jag blir ändå lite ledsen att det inte räcker till, att LInnéa ska tvingas iväg till en resursskola som hur bra den än är inte är samma sak som att gå i skolan nära hemmet, ha kompisarna nära. MEN trots allt är det itne säkert att Linnéa får plats på Pilskolan. De kan anse hennes behov som för små för trots allt så HÖR hon bra på sitt enda öra. Hennes problem är orken pga att hon måste koncentrera sig så mkt för att höra, för att sålla det hon behöver höra från det andra sorlet. Hon är dessutom mkt ljudkänslig och därför så hjälper inte hörselhjälpmedel just nåt heller  

Tills vidare pratade vi också om skoltiden NU. Anders, vår mkt kloka hörsellärare tipsade om att vi ska schemalägga Linnéas frånvaro, dels för att hon inte ska behöva bli såååå himla trött och krascha men också för att se om det kanske kan minimera frånvaron totalt. Om hon får en fm eller em eller en dag lite nu och då när hon är trött men inte helt slut så hon får vila upp sig och sen komma tillbaka. Det tycker jag låter klokt men hur sjukt känns det inte att sitta som lärare att planera sjukfrånvaron  .

Nu sitter jag lite och funderar fram och tillbaka på hur mkt jag ska jobba... Ska jag jobba heltid verkligen??? Linnéa mår inte så bra av det. Ida däremot frodas för hennes dagar ser likadana ut dag efter dag efter dag. Men det kanske man kan lösa ändå??? Jag själv är tudelad. Jag tycker att det är skönt att komma hemifrån, få vara vuxen, få umgås med vuxna och mindre vuxna elever. Jag kommer ifrån allting hemma och får bättre ork/tålamod och bättre ekonomi. Å andra sidan så vill jag vara hemma mer, hinna bättre, finnas där för barnen i högre utsträckning.

Det leder oss osökt in på ett annat diskussionsämne igår. Avlastning. För många år sen togs ämnet upp från vår kuratorskontakt vi har men då kände jag inte att det behövdes. NU däremot börjar det kännas befogat. Frågan är bara hur man går tillväga? Hur ska denna avlastning ske? Vem ska avlasta, mormor, kusinen från landet eller ngn helt utomstående som kommunen(antar jag) ordnar? Får jag själv bestämma så skulle avlastningen vara på två sätt. Dels en som frigör massa tid till barnen i form av städ(jodå det är tydligen möjligt) och dels att kanske en gång i månaden eller några timmar ibland få göra nåt med ngt av de andra barnen en och en. Nu begränsas vi rejält av Linnéas ork och Idas oförmåga att göra spontana saker utan att hon blir alldeles hyper. Det tål att tänkas på och jag funderar på att slänga iväg ett mail till nämnda kurator. Hon borde veta kan man tycka...

Igår var det dags för möte nr två ang. Linnéa. Vi hade den bästa utgångspunkten eftersom hon varit hemma torsdag-tisdag pga trötthet. Veckorna innan har hon varit borta torsdag-fredag just för att hon inte orkat. Det fanns rum för förbättringar utan tvekan.

Vi började med att diskutera förra mötet och följa upp alla punkter som vi behandlat då. Vaktmästaren har inte utfört alla sina uppgifter i klassrummet. Vad jag förstod hade han bara tejpat fast fotstöden för att inte de skulle slamra men den tejpen har lossnat och det måste göras om. Ingenting annat hade han gjort...

Fritids hade inte kommit igång med all delning av barngruppen än eftersom de haft lite otur med personalen som blivit sjuka.

Min del av åtgärderna är på god väg dock. Hörcentralen jobbar på att Linnéa ska få en audiofon/talförstärkare med tillhörande mikrofon. Jag hoppas också att hon ska få prova en hörapparat igen nu när hon själv är villig.

Rektorn hade skrivit en ansökan för att få sjukgymnastik/logoped osv från kommunen till skolan så den är påskriven och inskickad nu.

Så där gick vi igenom punkt efter punkt efter ja ännu fler punkter  Bara att gå igenom föregående protokoll tog liksom en timme.

Jag hade flaggat tidigt för att jag hade en sak att ta upp och när vi avverkat allting från förra mötet fick jag möjlighet att utveckla det. Det handlade om Pilskolan och en ansökan dit. Under över alla under men rektor är villig att betala detta och är satt att skriva en ansökan dit. Men, hon poängterade också att vi inte bara kan luta oss tillbaka och göra ingenting i väntan på detta. Linnéa behöver ju akuta åtgärder också för att orka här och nu. Vi diskuterade olika bullerdämpande åtgärder(olika varianter av tassar, skärmar, anslagstavlor, väggar). Vi diskuterade olika sätt att isolera Linnéa från ljud(och kompisar) men jag sade väl bara det att Linnéa inte vill isoleras. Hon vill inkluderas. Hon vill vara i klassen, med sina kompisar men under såna omständigheter att hon orkar.

Vi diskuterade möjligheten till att minska grupperna, ändra schemat, öka lokalerna på fritids, mer resurs. Till slut sade jag bara att varför inte prova att ge Linnéa en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen i resurs? Då får hon gå undan, jobba i lugn och ro utan kompisar samtidigt som hon tankar energi och får tystnad för att sen stärkt kunna gå in i klassen resten av tiden. Det och att hon får äta före alla andra vid lunch och mellis och gå ut före alla andra från matsalen för att minimera tiden där. Att ge henne en möjlighet att få smita undan i en lugn vrå när det blir för mkt. Dessutom måste läraren få hjälp med att få tyst på klassen. Alla barn mår bra av lugn och ro. Nu har många barn ont i huvudet. Vanliga barn liksom och det är inte alls okej! Det är det som är grejen med hörselskador att det som hjälper Linnéa hjälper alla.  Där är vi nu. Nytt möte om en månad igen.

Däremot måste jag säga att jag är så lättad att skolan bytt rektor. För den nya är ingenting omöjligt. Hon lyssnar, lär sig och vill veta mer. Hon verkar ställa upp på det mesta så länge det är befogat och väl genomtänkt. Hon vänder och vrider på saken och försöker hitta lösningar som passar alla. Såna människor gillar jag! Tänker med fasa på hur dessa möten hade varit med förra rektorn... Vilka spektakulära krig det hade kunnat utvecklas till