Galna maj och juni har kommit och lämnat oss i bakvattnet och lugnet har börjat lägga sig. Helt ljuvligt skönt att ta dan som den kommer och bara vara. Det är livet. Sista veckorna har varit helt galna. Den händige mannen bestämde sig för att renovera badrummet. Locket där spolningen till toaletten sitter har gått sönder. Det händer bara hemma hos oss va?  Det var för ett år sen eller mer. Det har gått att spola och tja tiden rullar. Det blev aldrig av helt enkelt. Det är ju skittråkigt att köpa en toastol liksom när man kan lägga pengarna på roligare saker. Nu behövde dock badrumsskåpet också bytas ut. Det var et köksskåp eftersom ingenting annat passade i vårt lilla badrum. Det funkar ju men efter 8 år hade det gjort sitt. Nu blev det ny färg på väggarna också, antikvitt istf caffelattefärgat. Riktigt fint faktiskt med lite piff. En tavelhylla med tre blomtavlor i fina färger på väggen.

Samtidigt som händige mannen rev ut badrummet skulle jag försöka ta tag i månader av bristande städning. Byggdamm+ städning. Ni förstår nog själva att den funkade så där. Dock hann badrummet bli klart till midsommar, huset hann städas iaf tillräckligt bra för att ha nattgäster och nu är midsommar avverkat så nu är det bara njuta av fint väder(???), värme(ännu mer ???????) och lediga dagar som inte tillbringas vid stranden än iaf. Idag tänkte jag iaf ta tag i en sak som jag inte roat mig med på ett år. Bakning! Det lär nog bli mkt bakning för att roa Ida närmaste dagarna. Den stackarn har fått vattkoppor. Emre var här frö ett par veckor sen och hade fått vattkoppor. Vi hade ju alla haft det så det var väl ingen fara liksom. Dessutom ska man ju ha det när ungarna är små ändå. Ida fick vattkoppor när det gick på dagis. En koppa i håret typ. Trodde man blev immun då men nu har hon koppor överallt så antingen var det ingen koppa den gången utan bara en vanlig blåsa på ett ovanligt ställe eller så har hon fått det två gånger. Nu finns det ingen tvekan.

Appropå Ida, hon verkar brås på mig på fler sätt än utseende. Hon har ärvt min känsliga hud. Hon är nickelallergiker  Hon fick ett fint halsband av farmor när hon fyllde år som hon hade några dagar. Tyvärr fick hon eksem av det och när jag visade det för en sjukvårdskunnig sade hon på en gång att det såg ut som nickelallergi. Vi får skaffa en ny kedja eller en rem till henne och plasta baksidan så kan hon ha sitt Idasmycke ändå som hon gillar  Vill inte att det blir värre än det är nu. Det kan förklara varför hon får utslag av byxor med dragkedja ibland. Nu gillar hon inte byxor iaf så det spelar ju ingen roll.   

Det är lite av mitt motto i livet. Jag är sjukt nyfiken och tycker nog att en dag när jag inte lärt mig något nytt(stort eller litet) är en ganska bortkastad dag. Idag lärde jag mig vad hörseltrötthet är tex. Jag har vetat om vad det innebär men inte vad det hetat. Facebook är bra till mycket  Nu har jag ett ord för hur Linnéa blir när hon stänger av allt omkring sig. Det är praktiskt.

En annan sak som jag tycker är himla praktiskt när man bor med någon som iofs är hörande men iaf hörselskadad. Det är det där med teckenspråk. Det är himla smidigt när man är bland folk så Linnéa slipper vara klistrad vid min sida. Vi gick på tecken när hon var liten och då lärde man sig massor. Tyvärr har jag glömt typ allt igen utom vissa saker som fastnat av ren olyckshändelse eller av något annat outgrundligt skäl. Mat tex, skor, måste, född och städa är såna ord. Jo, jag kommer ihåg de flesta färgerna, djur och så också men jag är usel. Nu råkar jag bo i Sveriges fjärde största stad men det här med teckenspråkskurser på rätt nivå finns inte- alls! När Linnéa var bebis fanns det ett tag men sen slutade alla deltagare och kursen lade ner. Jag fick hoppa in i en annan kurs med vuxendöva. De diskuterade hierarki och jag ville lära mig kommunicera med en treåring. Jag slutade den gången. Sen dess har det inte finnit kurser på flera år och jag har letat men nu finns det igen. Äntligen! Jag är anmäld för dwet är en fördel om jag förstår när Linnéa tecknar till mig. Hon förväntar sig liksom att jag förstår eftersom det är hennes och mitt språk som hon använder när hon inte vill att ala andra ska höra. Det är ju bra om jag förstår då med liksom... Nu läser jag av läpparna när hon mimar orden eller flörsöker gissa. Det går oftast okej men inte felfritt. Måste nog ta tag i det där och börja plugga ord tror jag. Hur snabbt kommer det tillbaka? När jag läste sist så förstod jag huvuddragen när en kompis bror tecknade på vad jag gissar är aningens förenklat teckenspråk(Eller vad säger du Hanna? Pratar E fullt ut med er eller förenklar han?). Nu förstår jag absolut ingenting oavsett.

Mentalt så måste jag erkänna att jag redan har sommarlov. Kvällarna är senare för barnen. Lite för sena kanske just igår kväll men det är skönt att släppa på kraven och bara vara. Igår var vi iväg och kollade på en fotbollsmatch. Den började vid sju och då brukar mina småtroll sova men Erik somnade efter dagis igår och sov i 1,5 timme så vi åkte ändå. Alla överlevde även om Ida ffa är riktigt, riktigt trött idag. Hon får gå och lägga sig tidigare ikväll istället  Vi behövde göra något roligt igår också. Något som fick alla att tänka på något roligare än att vi nu är en katt fattigare. En älskad familjemedlem fattigare. Minoo som skulle fylla 18 i september fick somna in igår. Vi sökte för att operera tänderna men det visade sig att hon hade kronisk njursvikt. Operation var inte att tänka på så antingen fick vi ta hem henne och ha henne kvar i kanske 3 månader eller avliva henne. 3 månader av smärta för hennes del från tänderna för att sen avslutas med att njurarna stängde av och hon blev akut sjuk. Det valet fanns inte. Hon fick somna in igår. Otroligt jobbigt och tomt utan henne. Hon var verkligen en karaktär och personlighet. Min första bebis  Nu kommer ingen att komma låtandes som en mistlur med en strumpa/råtta/toffla i munnen längre. Nu kommer blomkrukorna få stå kvar i fönstret där vi ställer dem. Ingen kommer längre se till att vi får plantera om alla blommor genom att knuffa ner dem i golvet. Nu är det slut på klor i benen och drägglande pussar.     

När jag letade efter en bild på Minoo hittade jag en massa andra fina bilder. Kommer du ihåg när Fritte var så här liten mamma?

 När han fick plats i kattkorgen  Han har blivit lite större nu...   Sisådär en 50kg större  

Jag tror att bloggen lever sitt eget liv. Varför har den lösenordsskyddat ett inlägg? Fattar ingenting men det är väl så med datorer att de gör lite som de själva vill. Den här gången var det harmlöst. Det är värre när nåt publiceras som man kanske inte hade tänkt  

Idag har jag och Linnéa varit iväg till hörselmottagningen för att få lite information om en hörselgångsrekonstruktion. Linnéa saknar hörselgång och ytteröra på ena sidan och nu när vi var på plastiken föreslog de att det kanske var dags att fundera på detta eftersom LInnéa inte kommer överens med hörapparaterna. Tanken är att man borrar ett hål i huvudet på samma ställe där hörselgången brukar sitta, täcker hålet med hud från armen eller benet eller var man väljer för ställe och skapar några nya ben som ersätter hammare, stigbygel och städet. Jo, man gör en ny trumhinna okcså. Då ska örat på den sidan fungera om inte perfekt så iaf mkt bättre än idag dvs hon kommer få okej hörsel på den döva sidan. Låter enkelt eller hur  När man ändå gör den här operationen så tänker man sig att man kanske skulle skapa ett nytt öra också samtidigt. Vi får se hur man fixar detta för specialisterna för hörselgångsrekonstruktionen finns i Uppsala men ytteröresditona finns i Sthlm och Lund eller om det var Malmö. Ja, det är inte min huvudvärk gissar jag. Linnéa fick mycket att tänka på och så får vi se om det ens är möjligt. det beror på hur nerver och sånt sitter. De skulle ta fram hennes gamla plåtar från datortomografin hon gjorde när hon var liten och bedöma om de räcker eller om vi måste göra om den. Oftast sitter ansiktsnerven så till att man kan kringgå den men vi får se hur LInnéa är skapt. När de gjort bedömningen att hon kan göra den ska vi få en remiss till en specialist på otokirurgen som jobbar med just rekonstruktioner för mer exakt information. Eftersom LInnéa är den som ska ta beslutet så tycker jag att hon måste få information på sin nivå. Hon msåte också vara tydlig med VARFÖR hon vill göra en operation. Är det för att höra? För att se normalare ut? Det är stora beslut att ta när man är liten. För stora tycker nog jag faktiskt men så ser livet ut antar jag.

Hemma går vi på tå också. Familjens katt är på sjukhuset nu. Hon lider av FORL som är en tandsjukdom. Nu sista dagarna har hon inte mått så bra så jag kikade på henne igår. Mamma trodde diabetes eftersom hon dricker väldigt mkt. Jag klämde och kände. Slemhinnor och så var fina, hullet är väl inte så mkt att skryta med men hon har alltid varit mager men när jag kikade i munnen såg jag varför hon är hängig. Ena tanden var alldeles inflammerad och runt den var det som en blåsa med grönt var. Nu är hon hos veterinären. Det är dags för den där dagen som man vet ska komma men inte vill ska komma. Det är ett tufft beslut att ta men hon är trots allt 18 år och ska inte behöva lida i onödan iaf. Hon har haft 18 underbara år trots sin dövhet. Älskade lilla Minoo!

För vår fina Ida idag    

Och som vanligt vänder bloggplatsen på bilden  Vårt lilla troll fyller 8 år idag. Inte så liten längre alltså men hon kommer ju alltid vara liten i våra ögon tror jag.

Idag började vi med en ny sak. Ida fick börja äta sin adhdmedicin också. Nu tror jag inte att hon kommer märka av den så mkt första veckan iaf utan den fasas in under ett par veckor. Men ett stort steg likafullt. Det är med blandade känslor vi börjar måste jag säga. Att läsa bipacksedeln är ingen munter läsning precis. Det är ungefär som att läsa bibeln i textstorlek och om man vecklar ut den så är den stor som en halv fotbollsplan med första sidan som handlar om vad adhd är, vad medicinen gör, varför man tar den och när man inte ska ta den. Hela baksidan består av biverkningar! Jag valde att blunda, knöggla ihop den och slänga. Jag hoppas att den enda biverkningen Ida kommer märka av är aptitlöshet. Det kan jag ta. Det är jag inställd på och van vid från jobbet. Ida får äta frukost och sen middag beroende på hur länge medicinen sitter i. Hon fick den långtidsverkande varianten så jag gissar att den går ut på kvällen. Det är tur att Ida har några kilon att ta av om hon nu slutar äta dagtid.

Imorse var hon vaken före oss andra men stannade kvar i sängen och väntade och väntade och väntade  Tills slut kom vi med en frukostbricka till henne och Erik som sov i samma säng och så massa paket. Hon fick en detangling brush, badväska med bikini, strandtofflor, vattenkastare. En pyjamas och en sommarklänning, diadem, snoddar och massa lipsmackers. Jag tror hon blev nöjd! Ikväll kommer mormor och morfar och firar och imorgon kommer resten.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ida vill ha kalas, så klart. Kruxet är att hon inte fixar att ha kalas för 13 tjejer som de är i klassen. Dessutom är tjejerna otroligt spretiga och umgås bara i vissa klickar. Tråkigt när det är så men inte så mkt att göra åt det. De flesta tjejer i klassen har kalas för alla tjejer men de leker å andra sidan bara med tjejer. Ida leker inte alls med alla tjejer men väldigt mkt med fyra tjejer och fem pojkar. Bästisen är en pojke. Frågan är bara om vi ska bjuda de 9 hon leker med eller bara bästisarna som är 2 killar och 2 tjejer? Känns som det blir fel hur man än gör  

Den här veckan är smått hektisk annars. Idag ska jag iväg på teatern "Vi känner ingen smärta!" som handlar om ungdomar som berättar om sina liv med egna ord och med egen musik. Jag har en elev som är med där. Imorgon spelar Linnéa match i Östhammar och på torsdag fyller Ida år. Lillsnoppan blir 8 år Inte så liten längre. Jag kommer ihåg när jag var 8 år liksom  Helst ska jag hinna städa lite innan födelsedagen tänkte jag. Började igår men jag vet ju att städa tre dagar innan är ju som att skotta INNAN snöstormen kommer. Det ser lika illa ut ikväll. Helst skulle jag behöva ta ledigt på torsdag och städa medan alla är på dagis/skola   På fredag kommer sen Karin och Yavuz, Maria och Anders och deras söner över på födelsedagsmiddag. Båda deras män har fyllt år men vi hade ingen möjlighet att komma då. Vi bjuder på middag istället och passar på att inviga vår stora sandlåda som får påfyllning av sand idag. Oj, vad Erik har längtat efter det. Han har vaknat varje morgon och kollat om det finns sand och varje eftermiddag efter dagis. Idag ska den komma äntligen! Sen ska vi väl trolla fram en grävskopa åt honom och en bom också så är lyckan total. Just bommen verkar viktig för det var det första han sade att han ville ha, sand och en bom. En tågbom alltså som man kan höja och sänka som är så hääääääär stor säger han och sträcker ut armarna. "Så inte tåget och bilajna kjockar med varandja föjståj du mamma"  

Själv fick jag fiska upp röstsedeln ur pappersåtervinningen för "det var väl ingen jävel som röstade i det här valet". Jag tycker det är  trist och oansvarigt att inte rösta. I Belgien är det straffbart att inte rösta. Man får betala böter då. Typ 2-300Euro. Jag måste säga att jag gillar den idén på sitt sätt. I den perfekta av världar går väl alla och röstar. Av plikt, skyldighet och för att få en chans att säga sitt. Av glädje kanske och som en förmån. Trots allt så är det tusentals människor världen över som offrat sina liv för rätten att få rösta. Människor som anses ha fel kön, religion, tillhör fel folkgrupp. Världen över idag är det människor som inte får rösta av samma skäl eller för att de lever i ett land som är en diktatur. Det ska vara självklart att rösta! Det är en ära att rösta! Vad man sen röstar på struntar jag i. Eller, ja du får rösta på vad du vill men jag blir iaf ledsen i själ och hjärta över resultatet i Europa.

Hur kan man vara så blind att man väljer att rösta på ett parti som inte ens står för demokratiska värderingar? Som tycker att vissa människor är finare än andra? Vad är det för tragisk människosyn man har då? Det är lite för mycket Farmen av George Orwell. Ni vet, all animals are created equal but some are more equal than others... Det finns grisar och sen finns det andra djur. Det synsättet har vi redan kämpat ett världskrig över. Vill vi verkligen ha tillbaka det? Jag blir rädd på riktigt när jag hör hur de odemokratiska krafterna ökar år från år i de olika länderna. Inte bara i Europa utan även i USA med Teapartyrörelsen.

Jag kanske lever ett drömliv men i min fantasivärld finns det människor av alla slag(religionstillhörighet, könstillhörighet,sexuell läggning osv). Alla har rätt till en utbildning men alla har också rätt till ett arbete. Alla kommer inte kunna studera på universitetet och vissa behöver börja arbeta vid 16. Det ska vara okej. Det finns ingenting som säger att vissa är finare än andra. I min fanstasivärld så finns också olikatänkande och alla har rätt att bemötas med respekt men att alla ska kämpa för demokratiska fri- och rättighter är en självklarhet.

Det känns för mig helt främmande att man som vissa inom politiken anser det vara legitimt att stämpla en invandrare som terrorist bara för att han kommer från ett visst land eller anse att en HBTQperson inte har rätt att starta familj, gifta sig eller ens leva ut sin sexualitet.

Just det här med HBTQpersoner är ju nåt som verkligen väcker uppmärksamhet. Jag förstår inte det???? De blir kära, vill gifta sig, skaffa familj. Vad är problemet? Att två personer är kära i varandra? Att de vill gifta sig? Eller ve och fasa, att två personer vill skaffa barn?! Eller är det stora problemet att de ser annorlunda ut? Att de utmanar våra traditionella könsroller? En kille med handväska- Gud bevare mig väl då eller? En tjej i kort hår och typiskt "killiga" kläder? Eller är det inte hur de ser ut som är så avskräckande? Är det vad de gör? De pussas, kramas, älskar/älskas? Gud vad konstigt! Det gör jag också med min väldigt heterosambo.

Helt ärligt, men jag är inte det bittersta intresserad av andra människors sexliv. Det hör till privatlivet och det är precis vad det heter, privat. Jag är inte intresserad av om grannen har sex 1 eller 15 ggr i veckan eller om han gillar BDSM. Grannen får faktiskt sköta sitt eget privatliv. Jag har svårt att tro att jag är så annorlunda än andra människor. Brukar du gå omkring och fundera på någon annans sexliv? Jag kanske bara är alldeles våldsamt dödstråkig men jag antar att folk har ett och sen är det inte mer med det. Jag är inte intresserad av att titta på och det gäller hetero som HBTQpar. Vad de gör i sin egen sängkammare drabbar inte mig och således, tja jag skiter i det. 

Melodifestivalen väckte också en intressant debatt på Facebook. Den stora frågan var: Är det en man eller kvinna? Nu tar min mamma sig för pannan och undrar om jag blivit tokig som ger mig in i infekterad debatt. Lugn mamma! Bara det ATT det är en infekterad debatt är väl illa nog? Det var en skitsnygg henperson på scenen med det snyggaste skägget jag nånsin sett. En hen i tjejkläder må så vara men vad spelar det för roll? Det var en hen. Det är för de gånger som man inte vet som man lämpligen kan använda det uttrycket. Dessutom så har väl inte könet med prestationen eller framförandet att göra alls? Jag förstår inte varför man alltid måste sätta in oss människor i ett fack varenda gång? Är det inte ganska friskt att våga ställa sig utanför facket och utmana samhället? En person som väljer att vara androgyn måste väl också få ha rätt att vara det utan att folk ska tycka sig ha rätt att kommentera?

För att knyta ihop säcken lite eftersom jag måste åka iväg och hämta på dagis. Jag förespråkar i mina lilla fantasivärld att människor har rätt att vara sig själva. Vår värld behöver mer av kärlek och tolerans inte mindre. Nu växer skaran med mindre tolerans  men vi andra måste också stå upp för våra värderingar. Kärlekens bidskap behöver höras mer än intoleransens och hatets.

Jag är skitfjantig. Jag har inga som helst problem att gå till en läkare när det gäller ungarna men när det gäller mig själv är det någonting helt annat. Jag inbillar mig att han ska tro att jag är inbillningssjuk eller nåt så jag väntar och väntar och väntar in absurdum och antingen hinner det gå över av sig själv eller så hinner jag bli rejält dålig och måste söka akut. Enda gången jag går är för att förnya recept och då mailar jag oftast så slipper jag komma  

Idag däremot har jag ringt och fick en tid  idag??? Jag hade förväntat mig minst en veckas väntetid. Nu är jag nervös bara för det för tänk om han inte tro mig... Tänk om han tror att jag hittar på anfallet häromdagen? Den logiska delen av hjärnan vet att han inte kommer göra det. Varför skulle jag? Så roligt är det faktiskt inte att springa där. Och jag är ju typ aldrig där heller... Jag tror att det här nog är 3 ggr jag är där totalt på ganska många år. Alla ggr pga astman dessutom. Vi får se vad han hittar på idag? Skolsköterskan tyckte att jag behövde starka antihistamintabletter(tevegyl) för att häva anfall. Jag gissar på singulair.Jag vet inte men det lär väl läkaren göra antar jag. Oavsett är det inte bra alls jsut nu. Jag blir anfådd av att gå 100m. Det är inte riktigt sunt. Eller trött av att gå upp för trappan hemma. Lungkapaciteten är katastrofal. Törs inte ens tänka på vad PEFvärderna skulle vara. Under 200? Jag klarar iaf inte av att sjunga en hel sång utan att bli andfådd.