Idag är det dags för kören igen efter jullovet. Jag ska erkänna att jag verkligen inte har lust just nu. Jag är trött, magen bråkar lite med mig av okänd anledning, jag är hungrig och orkar bara inte. Jag vet att det kommer försvinna så fort jag kommer dit och börjar sjunga och jag kommer därifrån med massa mer ork, energi och styrka men likafullt är det jobbigt innan. Jag känner lite samma sak för alla saker oavsett just nu så jag skyller på vädret, mörkret och på andra okända faktorer. Det är mycket lättare och roligare att leva på sommaren när solen skiner, det är varmt och skönt och fåglarna sjunger. Nu vill jag mest bara gå i ide. Tanken lockar mer och mer för varje år. Tänk att få vara björn. Vakna pigg och utvilad på våren, äta sig tjock och fet under sommaren, träffa lite trevliga björnhanar, äta sig ännu fetare på godsaker som lax och bär för att sen när kylan kommer gå och lägga sig och sova bort vintern. Under vintern föder man dessutom några ungar som är storleksordningen en jordnöt och man fortsätter sova under tiden som de äter och växer. Snälla, kan inte jag få bli björn i mitt nästa liv  

Å andra sidan läste jag på facebook att talgoxen hade sjungit igår. Jag hörde tyvärr inte det men tanken är iaf uppiggande. Jag känner mest att göra som haren på jobbet. Hen sitter under en buske i trädgården hela dagen och kommer bara ut och äter om solen skiner.

Trött eller inte måste jag nog börja ta tag i vissa saker i livet. Jag måste anmäla Linnéa och Ida till dansen igen. Båda vill fortsätta. Scouterna kickar väl igång här snart också. Emma har sin första träning med damlaget imorgon.

Just ja, det har jag glömt bort att berätta! I fredags ringde telefonen. Emmas tränare undrade om Emma kunde tänka sig att ställa upp i Alina Cup i söndags. GUSk skulle anmäla tre lag  eftersom ett annat lag hoppat av och de saknade lite spelare och ffa en målvakt. Emma vågade inte så jag skickade iväg ett sms till ena tränaren att hon var nervös och nog inte vågade. Tränaren kontaktade en annan tränare som ringde upp. Vi pratade lite och sen ringde damlagets tränare. Emma pratade med henne och sen vågade hon nog inte säga nej längre. I söndags fick vi således gå upp långt före ottan. Samling var klockan 7. Emma är nu en sån målvakt som måste utmanas för att spela riktigt bra. Att som nästan 14 få spela mot division 1-lag är nog en utmaning tänker jag för hon spelade bättre än på över ett år. Det var kul att se Emma i mål för hon gjorde sitt bästa och lite till. Första matchen blev oavgjord och övriga förlorades men alla i laget var 13-15 år så det är att vänta sig. De ska inte spela lika bra. De gjorde dock bra ifrån sig och ingen av vinsterna var lättköpt- alls! Dessutom fick de en hel del målchanser våra tjejer. De fick väldigt mkt beröm för att de ställde upp och vågade. Emma fick också väldigt mkt beröm från tränare och spelare. Tom en av domarna kom fram och sade att hon aldrig får sluta spela fotboll så där. Gissa om man blir stolt som en tupp när man hör såna ord från andra människor om ens eget barn  

Efter cupen fick Emma sen ett erbjudande om att börja träna med damlagets målvakter. Imorgon är första gången. Emma är återigen toknervös men jag vet att hon fixar det. Vi hade ett långt samtal om det igår kväll i bilen. Ibland måste man tvinga henne att prata istället för att bara skrika och gapa genom att köra henne långt hemifrån och inte ge sig förr än hon fått ur sig nervisiteten eller ilskan och kan börja prata. Tacka vet jag bilen som pedagogiskt redskap!

Vår ena kanin klarar 15 minusgrader med bravur men nu med hög luftfuktighet och fem minusgrader blev det för kallt. Hon frös så hon skakade, slutade äta och fick ont i magen. Nu får hon vara inne istället och vi ger medicin och tvångsvattnar henne. Frågan är om vi kan släppa ut henne sen? Hon får väl bli huskanin istället. Funkar det med, även om vi får bygga/köpa en kaninbur inne. Hon kan alltid flytta ut i sommar sen.

Idag har jag mött årets rikspucko. Hen är beviset på hur LITE kunskap kan göra mer skada än nytta. Lägg sen till att hen är oerhört oprofessionell och skiljer på folk. Ingen person som står högt i kurs hos mig iaf. Mer än så säger jag inte för jag pekar inte ut folk.

på att få prata med någon i telefon. Jag är så gruvligt uttråkad just nu. Jag har ingenting att göra just idag. Mina elever som borde ha kommit gjorde det inte. Mitt hopp står till veckans sista elev nu annars kommer detta bli en historiskt tråkig dag. Jag är sån som person som vill ha något att göra. Har jag ingenting alls att binda upp min tid med så händer absolut ingenting. Är jag barnledig en dag så borde jag rimligen städa och röja, tvätta eller göra nåt sånt nyttigt. Istället brukar jag kollapsa framför tvn eller läsa en bok och vara så lat jag bara kan. Igår däremot när jag hade lektioner från halv 9 till halv 2 utan uppehåll då får jag saker gjorda. Då hinner jag massor! Lustigt det där tycker jag.

Å andra sidan kanske jag kan sluta tidigare??? Jag har gott om timmar att ta ut. 22 stycken för att vara exakt och då tog jag ändå ut en heldag sista dagen innan jullovet.

Nu har jag pratat med dem på barnspec. Erik ska inte äta tomat. Förskolan ska inte ge honom tomat och vi har fått en telefontid med läkaren till på tisdag eftermiddag. Det lät inte som att vi behövde komma in ens men det får läkaren avgöra då om inte annat. Eftersom han är frisk i övrigt såg hon ingen anledning alls för honom att komma. Skönt! Å andra sidan har han inte varit där sedan 2011 så de kanske vill ha en koll ändå. Vem vet  

Jag har bästa husläkarmottagningen som finns! Om det inte vore för att alla skulle ställa sig i kö så skulle jag säga vad den heter  De är alltid trevliga, svarar alltid i telefon, har alltid tider samma dag för barnen och senast dagen efter för mig som vuxen. Idag ringde jag upp dem, fick en telefontid på en gång och hann bara lägga på så ringde en sjuksköterska upp. Jag berättade mitt ärende och tyvärr kunde hon inte hjälpa mig utan hänvisade till barnspecialistmottagningen vilket jag redan visste. Det var en chansning och friskt vågat hälften vunnet kommer man långt med även om det idag inte gällde mig  

Erik har börjat reagera på tomat. Han får nässelutslag av det och det är inget jag bryr mig så mkt om. Däremot när nässelutslagen ökar i antal och styrka och när de utvecklas till exsem får man börja lyssna. Att ta bort tomaten är ingen stor grej. Visst försvinner typ 65% av mina recept men det är inte jordens undergång. Det är bara en utmaning att övervinna. Utmaningar gillar jag! Att inte äta tomat är så oerhört mkt enklare än att inte kunna äta ägg eller inte kunna vistas i samma lokal som nötter tex. I vår familj har vi en hel del allergier/överkänslighet. Inga speciellt allvarliga dock. Kräkning, ont i magen, diarré och klåda är värsta scenariot. Ingen kommer behöva adrenalinpenna och ambulanstransport och så länge det håller sig på den nivån är jag nöjd. Milda reaktioner är hanterbara liksom. Jag kanske inte håller med just när jag ätit vinbär dock för den klådan är vidrig. Det kliar på ett väldigt privat ställa om jag säger så. Inte inuti men utanpå men folk tittar lite konstigt om man skulle gå och klia sig i skrevet. Förstår inte varför  

Däremot var det visst ett större problem för dagis. Det var en liten överraskning måste jag säga. Erik har allergier sedan förrut. Han tål som bekant inte fisk eller ägg. Det tog förskolan utan knussel men nu måste jag lämna in läkarintyg???? För tomat. Jag säger då det! Det känns som att läkare har viktigare saker för sig än att skriva läkarintyg för en tomatöverkänslighet. Typ ta emot barn som verkligen är sjuka kanske?

För att få tag på detta läkarintyg så ringde jag först husläkaren. De är så himla trevliga och tillmötesgående men barn och allergier tar de inte hand om. Det visste jag. Nåja, jag står i kö till barnspecialistmottagningen som ska ringa mig före lunch. Jag är bara glad att jag kom fram till telefonsvararen. Oftast när man ringer så är det helt omöjligt att ens komma så långt. De har haft telefontider ungefär som "Öppet på julafton det år som julafton infaller på en skottdag". De har bättrat sina tider nu såg jag så vi som klagat har kanske blivit lyssnade på. Nu var det faktiskt telefontid alla dagar i veckan och hela förmiddagar. Kors i taket! Vi får se om de har några läkartider också. Förra gången jag ringde just för allergiutredning fick jag vänta i tre månader mén det var några år sen. Typ 13,5 år sen så lite borde ha hänt sen dess. Däremot är de himla trevliga där också, bara man kommer dit  

Jag är förmodligen sista i Sverige med att ha upptäckt detta men vi har suttit och tragglat läsning med Ida. Först på bokstavsnivå för att sen avancera uppåt lite. I början gick det inte alls. Det var nattsvart mörker och alla uttalade de där orden- dyslexi. Hon visade alla tydliga tecken på det. Blandade ihop bokstäver, bokstäverna flög runt på pappret. Hon kunde bokstaven ena dagen för att tio minuter senare inte kunna nån. Frustrationen var total. Vi körde övningar på alla sätt jag känner till(Bornholmsmodellen, ljudning, Montessori osv) Det gick inte. Ungen var totalt ordblind. Nu är inte jag den som ger mig och inte heller hennes lärare eller speclärare så vi kämpade på 7 dagar i veckan. Rätt var det var så kunde ungen bara läsa. Det var bokstavligen en polett som ramlade ner och hon förstod alla de där konstiga krumellurerna på pappret. Snacka om glädje! Sen dess har hon läst på allt. Allt verkligen. Hon läser på skyltar, bilar, mjölkpaket. Om det är nåt hon inte förstår så frågar hon. Ungen har ett ordförråd som är utan dess like och har alltid haft.

Igår satt jag och läste saga på kvällen som vi alltid gör. I ärlighetens namn är inte alla sagor roliga men läser gör vi, om halvans alla bilar, Mamma Mu(favoriten), Totte och Malin, rim och ramssagor, Alvas födelsedag och om hundar kan bo i lägenhet eller inte osv. Vi läser. Igår läste jag och när vi hade några sidor kvar tog Ida över Halvanboken. Jag trodde hon kunde den utantill för om ungen kan nåt så är det saker utantill men den var så ny? Tittade på henne när hon berättade och ungen läser ju, helt flytande?!?!!? När hände det liksom? INte en gång stakade hon sig när hon läste tre sidor. Så bra läser inte ens Linnéa tror jag? Ska vi hoppas på samma mirakel med matten nu okcså när läsningen sitter på plats? Den går lika bra som läsningen gjorde i början- dvs inte alls! Specläraren tog paus från matten ett tag i slutet av förra terminen för Idas hjärna tillgodogjorde sig ingenting iaf. Vi får hoppas på samma explosion i utveckling i matten som i läsningen. Det vore skönt att avancera från 3+2 för både Ida och mig.  Det blir jobbigt ändå för henne att komma ikapp åk 1 o 2. Tur att hon är så arbetsvillig ändå den ungen  

För en gångs skull så har verkligen jullovet varit både långt och ledigt på alla sätt. Jag har i 2,5 vecka inte gjort just nånting alls. Vi har firat jul, nyår, umgåtts i familjen, hälsat på släktingar, sjungit i kyrkan, sjungit hemma, tvättat, diskat och städat, varit vid sjön och eldat i 15 minusgrader och kokat soppa istället för korvgrillning. Barnen hoppade runt på isen på sjön som var 10-15cm tjock. Vad har vi gjort mer? Inte mycket tror jag. Vad jag inte gjort är att jobba eller tänka på eleverna. Vi har verkligen tagit lov och jag har stängt av alla tankar på jobb. Det är nog det som gjort att lovet känts så långt. Sommaren hade jag stängt av jobbet lagom till sista semesterveckan så den ledigheten var himla kort istället.

Idag är det tillbaka till verkligheten. Alla säger att de föredrar vardag och rutiner och tycker detär skönt att jobba igen. Jag håller inte med. Rutiner har vi hemma också så den biten saknar jag aldrig. Däremot tycker jag att det är himla skönt att slippa vardagsstressen som uppkommer varje vardag då man ska upp, stressa iväg för att lämna och hämta på (för-)skola, jobba några timmar och så hem för att laga mat och skjutsa till alla aktiviteter. Nej, tacka vet jag att få vara hemma och ta det lugnt, slippa stressa och göra saker i ens egen takt. Mindre irritation, mindre trötthet, mindre ilska och färre utbrott från alla. Jag får väl börja se fram emot sportlovet   

Jag har stickat, med hjälp av ida i första försöket och det blev mitt livs två första mössor. De blir nog bra i vår men jag måste nog köpa yllegarn om jag vill att de används nu.

Inte de snyggaste jag sett men rätt nöjd ändå faktiskt:)