måste vara det tråkigaste och sämsta inlägg jag någonsin skrivit. Nu tänker jag inte ta bort det men kan man ens skriva så där dåligt???? Tydligen.

Jag glömde dessutom bort att berätta om det roliga jag gjorde i torsdags. Jag, mamma och Julia(inneboende kusinen) var iväg på bilbingo i Björklinge  Jag har stora fördomar om folk som åker på bilbingo. Det är mest tanter i övre medelåldern som med fördel bor på landet men eftersom jag vet att massor av ungdomar åker på bilbingo och fördomar är till för att utmanas så what the heck, vi åkte.

Mamma är van bilbingospelare för hon åker varje sommar och då hela somrarna. Julia hade gjort bingopremiär veckan före. Jag har varit på bilbingo en gång förrut i mitt liv. Jag åkte med mormor Pettbols-Ulla och hennes väninna Anna i Lågbol. Jo, de kallas faktiskt för det . Vi åkte i Annas bil och hon är känd för att prata! Jösses vad den kvinnan kan prata. Jag var tio år gammal och vi åkte till Hallstaviksområdet någonstans antar jag och jag vann faktiskt. På vägen tillbaka kommer jag ihåg att Anna beöhövde tanka bilen. Det var tydligen en procedur hon aldrig gjort förrut för hon visste iaf inte hur man skulle göra. Hon stod och läste noggrannt på alla lappar och bad om lite hjälp innan hon fick fylla tanken och vi kunde fortsätta åka.

När jag var tio år var jag en sån där lillgammal, tråkig unge men rätt näsvis och när Anna äntligen satte sig i bilen och pustade ut sade jag: "Jag VET hur man tankar. Det har jag fått lära mig av pappa". Anna är inte bara känd för sin talsamhet utan även sitt humör. Hon blängde ilsket på mig, startade motorn och rivkörde därifrån med ett varvantal på motorn som inte var att leka med  

Nåväl, det var sist jag var på bilbingo. Nu för tiden är det inte bara gamla tanter av agralt ursprung utan en härlig samling människor i olika åldrar. Tonårsgäng, medelålders, äldre och så vi i trettioårsålderna. Roligt var det iaf för vi satt och snacka i pauserna, fikade, tittade på folk och kunde konstatera att en bil i vår närhet hade extremt tur. De fick tuta fler gånger och när spelet var avslutat dansade tjejen i bilen en vända utanför på planen i ren glädje. Själv är jag sån att jag inte bryr mig så mkt om jag vinner eller inte. Det är liksom det roliga jag är ute efter. Däremot kunde jag konstatera att Julia måste vara den absolut sämsta förloraren jag någonsin mött. Hon satt och muttrade och svor åt denna stackarns intet ont anande kvinnan och hennes tur. Gissa om hon kommer få äta upp det snart  .

Ibland får man små gyllene tillfällen. Igår var ett sånt. Maken skulle åka iväg till Torsborg och lägga i båten och när han började klä på sig för att åka kom Erik med sina skor. Han ville följa med. Först en vända till Rasbo för att hämta ved hos mamma och pappa. Sen somnade han i bilen och fick följa med även till Torsborg tillsammans med Ida och Mårten. En hel dag utan de minsta i huset är ett för bra tillfälle för att skippas. Jag städade hela övervåningen och fick äntligen skrubba rent golven. Passade också på att mellan varje rum att få läsa lite i min bok som belöning. Nu är äntligen vårt sovrum städat igen och fönstret var obeskrivligt skitigt! Det såg ut som om ngn smetat ut olja över hela fönsterkarmen/brädan för att sen vänta in allt damm som kan samlas där i minst en månad... Det satt verkligen fast! Nu är det rent iaf men jag funderar på vad barnen gjort eftersom damm sällan sitter fast liksom..

På kvällen åkte vi till Rasbo för att äta middag hos mamma och pappa tillsammans med brorsan och hans tjej. När vi skulle åka därifrån fick vi bara halva barnaskaran med oss för Emma och LInnéa stannade kvar där. På torsdag ska Ida få sova där också så då kanske man kan städa källaren också. Hon är som en liten katalysator för bus. Om hon är hemma triggar hon igång både Linnéa och Erik som annars är lugna. Ja Erik är väl som 1,5åringar är mest ändå- överallt och ingenstans men jämfört med Ida så är han en västanfläkt. Ida kallas ju Orkanen av Yavuz och det är inget dåligt smeknamn på henne.

Appropå Ida så ringde de från VITS-teamet häromdagen. Vi ska dit i slutet av juni UTAN barn så vill man vara barnvakt är det bara att anmäla sig  Jag är lite sugen på att åka till Jönköping och heja på Mårten och Kalle när de ska åka Vätternrundan också. Vi får se om det går att lösa på något sätt.

måste vara det tråkigaste och sämsta inlägg jag någonsin skrivit. Nu tänker jag inte ta bort det men kan man ens skriva så där dåligt???? Tydligen.

Jag glömde dessutom bort att berätta om det roliga jag gjorde i torsdags. Jag, mamma och Julia(inneboende kusinen) var iväg på bilbingo i Björklinge  Jag har stora fördomar om folk som åker på bilbingo. Det är mest tanter i övre medelåldern som med fördel bor på landet men eftersom jag vet att massor av ungdomar åker på bilbingo och fördomar är till för att utmanas så what the heck, vi åkte.

Mamma är van bilbingospelare för hon åker varje sommar och då hela somrarna. Julia hade gjort bingopremiär veckan före. Jag har varit på bilbingo en gång förrut i mitt liv. Jag åkte med mormor Pettbols-Ulla och hennes väninna Anna i Lågbol. Jo, de kallas faktiskt för det . Vi åkte i Annas bil och hon är känd för att prata! Jösses vad den kvinnan kan prata. Jag var tio år gammal och vi åkte till Hallstaviksområdet någonstans antar jag och jag vann faktiskt. På vägen tillbaka kommer jag ihåg att Anna beöhövde tanka bilen. Det var tydligen en procedur hon aldrig gjort förrut för hon visste iaf inte hur man skulle göra. Hon stod och läste noggrannt på alla lappar och bad om lite hjälp innan hon fick fylla tanken och vi kunde fortsätta åka.

När jag var tio år var jag en sån där lillgammal, tråkig unge men rätt näsvis och när Anna äntligen satte sig i bilen och pustade ut sade jag: "Jag VET hur man tankar. Det har jag fått lära mig av pappa". Anna är inte bara känd för sin talsamhet utan även sitt humör. Hon blängde ilsket på mig, startade motorn och rivkörde därifrån med ett varvantal på motorn som inte var att leka med  

Nåväl, det var sist jag var på bilbingo. Nu för tiden är det inte bara gamla tanter av agralt ursprung utan en härlig samling människor i olika åldrar. Tonårsgäng, medelålders, äldre och så vi i trettioårsålderna. Roligt var det iaf för vi satt och snacka i pauserna, fikade, tittade på folk och kunde konstatera att en bil i vår närhet hade extremt tur. De fick tuta fler gånger och när spelet var avslutat dansade tjejen i bilen en vända utanför på planen i ren glädje. Själv är jag sån att jag inte bryr mig så mkt om jag vinner eller inte. Det är liksom det roliga jag är ute efter. Däremot kunde jag konstatera att Julia måste vara den absolut sämsta förloraren jag någonsin mött. Hon satt och muttrade och svor åt denna stackarns intet ont anande kvinnan och hennes tur. Gissa om hon kommer få äta upp det snart  .

Ibland får man små gyllene tillfällen. Igår var ett sånt. Maken skulle åka iväg till Torsborg och lägga i båten och när han började klä på sig för att åka kom Erik med sina skor. Han ville följa med. Först en vända till Rasbo för att hämta ved hos mamma och pappa. Sen somnade han i bilen och fick följa med även till Torsborg tillsammans med Ida och Mårten. En hel dag utan de minsta i huset är ett för bra tillfälle för att skippas. Jag städade hela övervåningen och fick äntligen skrubba rent golven. Passade också på att mellan varje rum att få läsa lite i min bok som belöning. Nu är äntligen vårt sovrum städat igen och fönstret var obeskrivligt skitigt! Det såg ut som om ngn smetat ut olja över hela fönsterkarmen/brädan för att sen vänta in allt damm som kan samlas där i minst en månad... Det satt verkligen fast! Nu är det rent iaf men jag funderar på vad barnen gjort eftersom damm sällan sitter fast liksom..

På kvällen åkte vi till Rasbo för att äta middag hos mamma och pappa tillsammans med brorsan och hans tjej. När vi skulle åka därifrån fick vi bara halva barnaskaran med oss för Emma och LInnéa stannade kvar där. På torsdag ska Ida få sova där också så då kanske man kan städa källaren också. Hon är som en liten katalysator för bus. Om hon är hemma triggar hon igång både Linnéa och Erik som annars är lugna. Ja Erik är väl som 1,5åringar är mest ändå- överallt och ingenstans men jämfört med Ida så är han en västanfläkt. Ida kallas ju Orkanen av Yavuz och det är inget dåligt smeknamn på henne.

Appropå Ida så ringde de från VITS-teamet häromdagen. Vi ska dit i slutet av juni UTAN barn så vill man vara barnvakt är det bara att anmäla sig  Jag är lite sugen på att åka till Jönköping och heja på Mårten och Kalle när de ska åka Vätternrundan också. Vi får se om det går att lösa på något sätt.

Hur mycket jag gillar mitt jobb, för det gör jag, så är det ändå rätt skönt att bara vara hemma och mysa med familjen. Livet är mkt mindre stressigt, tiden för samtal är mkt större och mysfaktorn är enorm. Jag gillar med andra ord att vabba . Enda undantaget är om barnen är magsjuka förstås. Då åker jag hellre till jobbet...

Nu är det ingen magsjuka utan en Linnéa som är alldeles för trött för att orka med skolan. Hennes uteblivna resurs i skolan, långa dagar på skola/fritids och leklust hemma har tagit ut sin rätt. Hon är en blek kopia av sig själv. Hon sitter en stund vid datorn, målar i sin bok, diskar, läser lite. Lite nu och då leker en sväng med Erik men mer än så gör hon inte. Idag är vi också hemma. Linnéa ska få vila upp sig över helgen tänkte jag och Ida är hemma och myser med oss andra. Själv sitter jag och väntar på att Lilleman ska vilja sova så jag får vika alla fyra ikeakassar med tvätt som han mer än gärna hjälper till att sprida runt hela övervåningen.  

Verkar som vi kommer få en förhållandevis lugn helg också. På lördag var det egentligen match för Emma men den blir på måndagsträningen istället. Däremot ska båten ner i vattnet så Mårten och LInnéa åker nog ut till Torsborg för iläggning. Med lite tur kan jag och barnen åka ut en sväng också.Så här såg det ut sist jag var där. Nåt säger mig att vi nog inte behöver lika mkt kläder längre...

           Det har också ryktats om att de har målat om lite. Ska bli spännande att se!

 På kvällen är vi bjudna på middag hos mamma och pappa. På söndag ska mårten iväg och shoppa tillsammans med sin mor. En ny kostym står visst på inköpslistan. Skadar nog inte för den han har har varit flitigt använd på både begravningar och fester och har en del år på nacken. Frågan är bara vad jag ska ha på mig på bröllopet????? Ingen aning faktiskt!

Söndagen bjuder också på en fotbollsmatch. Förhoppningen är att vi ska hinna köpa en ny tvättmaskin också. Den gamla gick i omedelbarn pension häromdagen och verkar inte gå att övertala till att komma tillbaka till jobbet. När mårten går bet är det nog kört skulle jag tro  .

Nu ska jag nog utyttja lugnet. Erik har somnat och Ida likaså(fler som är trötta tydligen) så nu är det nog bäst att börja vika tvätt  

Eftersom jag ändå är på krigsstigen nu för tiden skickade jag ett mail till käkkirurgen eftersom Linnéa inte varit dit på flera år och hon skulle blivit kallad dit istället för vanliga tandläkaren. Nu har jag trotsat det och gått till vanliga tandläkaren eftersom jag nog anser att tandstatusen inte är helt oviktig och hellre kollar upp en gång för mkt än en gång för lite...

Vi fick en snabb tid för de ringde i torsdags och fick tid till idag. Linnéa fick följa med mig till jobbet i morse och sen åkte vi härifrån till Ackis. Efter att ha cirkulerat runt och letat parkeringsplatser var jag beredd på att ringa dem och säga att vi måste boka om men strax efter körde en bil ut från den stora parkeringen och jag var snabbt dit och kastade mig in på platsen. Kastade och kastade förresten, rutorna som var där var nog inte till för minibussar. Vi fick ställa oss toknära de andra bilarna och sen fick Linnéa gå ut på förarplatsen för det var den enda dörren som gick att öppna ordentligt.

Vi skyndade oss in till kirurgen och fick komma in på en gång. Sånt är trevligt! Vi pratade lite om Linnéa och hennes käke. Ena käken växer inte lika bra och är kortare än den andra. Det gör att hennes haka pekar lite åt höger och att hennes ansikte är lite snett. Syns mer när hon är trött men tyvärr kommer det nog att öka med åren, assymetrin alltså. Tandläkaren tittade också på hennes bett som är mindre bra för när hon biter ihop rätt/rakt kan hon inte tugga alls utan hon måste dra hela käken ännu mer åt höger och det är inte heller jättebra eftersom det också gör att käken utvecklas lite sämre och förvärrar situationen. Just nu kan man inte göra så mkt åt det men om ett år ska vi dit på gomrond(läkare har så roliga uttryck). Det blir, vis av erfarenheten, en heldag på Ackis där vi kommer få skickas från den ena specialisten till den andra som alla ansvarar för sina delar och sen sammanställs allting och vi får besked några veckor senare. Vi har redan varit på en sån rond förrut men då LKGrond(läpp/käk/gomspalt). Vi har väl ingenting bättre för oss ändå antar jag  .

Om ett år räknar läkarna med att Linnéas sexårständer alla är på plats, att större delen av de viktiga mjölktänderna skiftats och att bettet börjar stabilisera sig. Då är planen att man ska försöka sig på en tandställning för att göra övre gommen större/bredare och på så vis förbättra för Linnéas underkäke så den slipper dra snett.

En operation för att jämna ut käkarna kan också bli aktuell på sikt men inte förrän hon vuxit klart så det ligger en bit in i framtiden och den är det så klart Linnéa som bestämmer om hon vill göra. Jag gillar såna operationer, där jag slipper bestämma över hennes kropp! Det är som med örat. Hon kan få ett nytt öra men det är upp till henne om och när det blir.

  Jag börjar med att förvarna för att det finns en risk att inlägget blir lite svamligt. Det har varit en hel del sista tiden som väl inte gått min väg, eller Linnéas snarare.

Igår var det som bekant öppet hus och jag körde en snabbis där med Linnéa och Emma. Dels ville jag se Emma och hennes klass när de uppträdde(kom precis när de hade avslutat  ) men fick iaf se barnens fina arbeten. I vanliga fall har alla barn gått samman i smågrupper och bygger båtar som man sen under sista veckan har båtrace med. Superkul och förra året vann Emmas grupp. Första gången i världshistorien som en lågstadiegrupp vinner men båten var bra och samarbetet ännu bättre så alla lärare kom efteråt och berömde gruppen för fint utfört arbete. Jag är fortfarande stolt över henne  

I år struntade man i båtar och byggde en drömskola iställte eftersom Gamlisskolan kommer att rivas och man planerar att bygga en ny. Superbra tycker jag för skolan är hur nersliten som helst, väggarna är inte alls speciellt friska, den är inte handikappanpassad och ljudmiljön är fruktansvärd. Dessutom kommer nya skolan ligga på samma sida som gymnastikhallen så barnen slipper springa över en väg som trafikeras av väldigt ovarsamma långtradare och bönder.

Som vanligt är debatten kring gamla skolans vara eller icke vara stundtals livlig. Visst är den fin den gamla och farfar, morfar, fastrar och mårten har alla gått där men man kan inte behålla dysfunktionella saker av sentimentala skäl anser jag då iaf. Nu räknar ingen förståsigpåare heller att skolan kommer klara påfrestningarna som blir när man gräver tunneln där tåget ska gå sen så frågan är ändå en ickefråga i mina ögon.

Barnens drömskolor var verkligen fina och speglade deras behov, intressen och så. En hälsoskola, en lekplatsskola och en klätterskola fanns det tex. Bra förslag! Gemensamt var stora utrymmen för lek precis som det är idag. Det är det bästa med hela skolan. Den stora lekplatsen/uteplatsen där man kan springa upp i klätterställningar, gungor, sandlådor, asfalterad plan mark för hopprep, styltor, fotbollslek, innebandylek osv Barnen har otroligt roligt.

När jag ar i sexårs klassrum fick jag höra att vårt möte om Linnéa  och hennes resurs inför nästa år hade skjutits upp. Det skulle varit på tisdag men nu blir det ngn gång i augusti. Tja, jag blev arg! Det märkte nog lärare för hon var snabb att hänvisa till rektorn och som på beställning kom hon in i klassrummet precis då. Det är inte mkt som har fungerat för Linnéa under detta år i skolan. Visst hon lär sig skriva och räkna men det är för att hon själv lägger ner den energin på just det. Hon får inget stöd för att lära sig på samma villkor som alla andra, normalhörande, barn. Hon måste kämpa mkt hårdare för att uppnå samma resultat och det kämpandet förstår inte lärarna. De ser inte att LInnéa blir vrång, tvär och sur för att hon är trött utan hon är bara trotsig... De ser inte att Linnéa är askgrå i ansiktet och mår illa av trötthet. När jag tjatar så erbjuds hon en liten skrubb att gå undan i, själv, utan lärare/resurs. Klart som fan att hon inte vill gå undan själv! Hon vill vara som alla andra. Det är väl himla konstigt!!! Tänk, hon vill inte utmärka sig Varför inte bara låta Linnéas resurs använda sig av det lilla rummet för ALLA barn? DET behöver Linnéa, möjligheten att få mindre grupper=tystare miljö och en reträttväg ut från klassrummet utan att pekas ut som den där som är konstig...

Jag gick iaf fram till den stackars intet ont anande rektorn mitt bland alla människor och presenterade mig som Fia, Linnéas mamma. Jag var lite elak för jag förutsatte att hon visste vem Linnéa var  . Jag ska inte säga att jag var elak för det är jag sällan men jag var extremt tydlig med vad jag tyckte om skolans behandling av LInnéa, om hennes indragna resurs och bristen på kommunikation från skolan till hemmet. Jag talade också om för henne att jag tyckte att man inte kan börja planera för en resurs NÄR skolan redan börjat. Den ska redan finnas där!!!  Pengar ska sökas, utredningar av behov startas, personer ska komma på besök, lokaler ses över osv...

Rektor lovade mig iaf ett möteveckan före skolstart och att det ska finnas en resurs för Linnéa där från första skoldagen men vidhöll att augusti var en bra tid för att vi ska kunna sitta med läraren och schemat framför oss och se var vi ska lägga in stöten för att Linnéa ska orka. Jag avslutade med att jag då litade på hennes ord så nu är det upp till bevis. Man får inte samma förtroende två ggr av mig.

Hon hade heller inte sett ett enda papper om Linnéa och henne behov så det är en fråga som jag kommer ta upp. Var är hela förskolans dokumentation om Linnéa som lämnades vidare???? Där står uttryckligen vad hon behöver för att orka med, för att ha samma förutsättningar som alla andra. Fy den lede om den dokumentationen är borta... Då ligger skolan rätt taskigt till kan man säga för det är läkar/vårdomdömens och sånt som klassas som vårdhandlingar och ska behandlas med samma sekretess som skolsköterskans journaler. Det övriga skulle ha diarieförts.

Jag tror att jag börjar bli en mogen tant. Jag har alltid varit konflikträdd på jobbet och så men jag har barskat till mig och vågar säga ifrån när det behövs. Det här var nog första gången som jag faktiskt blivit riktigt förbaskad och visat det mot en lärare, rektor eller motsvarande. Platsen var väl inte så väl vald, eller tiden, men jag har ingenting att dölja. Linnéa är min unge och alla som känner oss vet att hon har en hörselskada. Vi har alltid varit extremt öppna mot alla om hur det är. Inte heller är jag rädd för att folk ska snacka skit om mig eller så för så länge jag vet att jag gör rätt sak struntar jag i alla andra. Linnéa har lagstadgad rätt till resurs och jag tänker slåss för den rätten också. När det gäller mina barn är jag en tigermamma.

Idag ska mamma till onkologen för återbesök och hon rä nervös. Det gillar inte jag för min erfarenhet är att man ofta känner på sig när ngt inte stämmer. Jag hoppas att allting ser bra ut!!!

Idag pratade förskolan och vår kontaktperson där med Mårten när han lämnade för Ida har haft lite ont i magen nästan varje dag men sen har det gått över. De ville mest bara informera om det. Jag ringde upp förskolan och vi resonerade lite kring det men vi kom överens om att en liten gosstund vid dessa tillfällen räckte ganska väl för Ida har stort behov av just gos. Ont i magen får hon när hon är stressad vilket man ofta är när man har koncentrationsstörningar och fysisk närhet får henne att slappna av och må bättre. Lillskruttan! Mårten skulle för en gångs skull komma hem idag så ida och jag kunde få lite egentid. Hon behöver ltie kläder så jag funderar på att ta med mig henne till Gränby och få välja kläder själv och sen avsluta med en fika där. Ska bli mysigt. Betydligen mysigare än den planerade kvällen iaf som var aningens stressigare och fick tas över av Mårten. Där ser schemat ut som så att skolan har öppet hus mellan 17-19. Emma har dansuppvisning vid 17,30. Samtidigt börjar Linnéas fotbollsträning med fotografering för laget som håller på en timme. Klockan sex ska sen Emma iväg på scoutavslutning och hon är borta till 8. Knock yourself out säger jag bara till maken    .

Nu har Erik kommit till jobbet så nu ska jag ta och åka hem och gosa med barnen och kanske hinna städa lite också.

Vilken tur att Emma råkade kika i almanackan ikväll och såg att jag och Ida ska bjuda hela dagis på fika imorgon. Det fick bli ett litet akutbak så här på kvällskvisten och mårten fick handla på väg hem från jobbet. Tur att han jobbade sent som vanligt så han kunde handla på vägen hem istället för att vi behövde åka en extra vända  

Vi får se vad morgondagen har att erbjuda. Ikväll har ida signalerat att hon mått illa och hon sover just nu med en burk vid sängen. Jag hoppas att den inte kommer användas. Erik har också fått några konstiga utslag på kroppen och de verkar föröka sig. Det är röda prickar, stora som myggbett ungefär, och efter en dag blir det som en gul prick i mitten. Ser nästan ut som svinkoppor men de sitter sporadiskt, ett par i ansiktet, en på armen och flera på tillväxt på kroppen, foten och benen. Funderade lite snabbt på vattkoppor men det blir inga blåsor så det verkar inte vara det heller. Har inte heller hört talas om att det går här någonstans heller. I London härjade det tydligen men jag har inte hört nåt häromkring nu. Just det lär vi väl få inom ett par år iaf, vattkoppor alltså. Ida har inte haft det och inte Erik heller. Ida verkar inte kunna få det för henne har vi försökt smitta flera gånger och hon har varit nära barn som haft det eller fick det strax efter men hon har aldrig fått några och även om det bara är en i hårbotten borde den märkas när man tvättar håret och faktiskt letar efter dem... Vi får se vad som händer under natten med både den ena och den andra åkomman.

Nu ska jag gå och packa in de sista kakorna i ngn låda och sen krypa ner i sängen.

Nattinatti!

Återigen kan man konstatera att helgerna rasar iväg med världens hastighet. Kan det kanske bero på att jag tillbringar större delen av den tiden vid fotbollsplanen kanske  Lördagen var det rise and shine som gällde för klockan ringde vid 6:30. Emma hade samling 7:45 och LInnéa vid 8:30 för sina matcher. Jag såg till att emma kom iväg som hon skulle innan jag packade väskan, ungar och alla tillbehör in i bilen och for iväg för Linnéas första match. Vi kom fram lagom till samlingstiden men antingen hade jag fel tidszon eller så sköts den upp hela tiden för det tog lååååång tid innan alla kommit och laget samlats. Dessutom tog det en halv evighet innan första matcherna kom igång så barnen sprang omkring på fotbollsplanerna där eller i skogen runt omkring för att fördriva tiden. Barnen spelade en första match och sen spelades en till och sen var det lunchuppehåll i över en timme.

Om du ngn gång ska anordna en cup så lägg inte in luncher mitt i!!! Barn tar för det första inte en timme på sig att äta och är det inte bättre att komprimera dagen men se till schemat så alla får vila och DÅ kan äta lunchen??? Som det var nu kom vi halv 9 och fick sitta kvar till två innan vi kunde åka hem och då spelade barnen trots allt bara tre matcher à 20 minuter. Barn i 7årsåldern behöver inte heller vila kan man konstatera för de sprang omkring på matcherna i fullt ös och mellan matcherna sprang de omkring ännu mer. Jag tror inte man behöver konditionsträna sjuåringar iaf  .

Jag hade dessutom missat att det hela skulle hålla på så länge så jag hade bara med mig några risifrutti och en drickyoghurt. Mina barn blev ganska hungriga innan vi kom hem och kunde äta lunch. Det är ju itne så att man packar in allt och alla i bilen för att åka iväg och fixa lunch heller, inte så gärna iaf ffa som Erik sov i vagnen nästan hela tiden. Solkrämen glömde jag också så jag har antagit en något grällare färg än annars... Två brännblåsor har jag som straff på bröstet.

Matchresultatet för lördagens matcher blev iaf att Linnéas lag förlorade alla sina matcher. Det är nästan en bedrift tror jag. Även Emma förlorade sin match mot Skuttunge med 0-3 men gick trots det stärkta därifrån för de hade fått bevis på att de blivit väldigt mkt bättre på bara två veckor. Skuttunge hade nämligen slagit Vaksala med 6-1 några dagar innan. Vaksala som var det där utvecklingslaget som specialtränats och vann över GUSK med 10-0. Nu förlorade de visserligen fortfarande men med mycket mindre och mot ett bättre lag  .

När vi kom hem, mkt senare än planerat, var det tänkt att mamma och pappa skulle komma över och namnsdagsfika eftersom både Linnéa och Erik haft namnsdag. Först ringde jag och bokade om tiden till fyra men insåg efter en stund att inte det heller skulle gå så de fick komma igår istället.

Även söndagen var det match på, mot Knivsta. Emma hade hårt tryck på sig hemifrån från pappa som ville kunna gå till jobbet med hedern i behåll idag. Han jobbar i Knivsta alltså. Det var en jämn match men GUSk var bättre och vann med 4-0. Det var roligt och ännu bättre var det att sitta och titta på tjejerna för nu spelar de verkligen boll. de utvecklas i rasande hastighet. Passningarna blir bättre och mer genomtänkta inte bara framåt utan även i sidled. Tjejerna tittar upp innan passningar och när de dribblar med bollen. En tjej springer tom omkring och tittar runt omkring hela tiden samtidigt som hon dribblar med bollen och springer ifrån de flesta. Kul att se att all träning ger resultat!

Efter matchen var det så dags för fikat som ställts in dagen före. Jag rusade iväg till Willys för att fixa tårtan som inte fick innehålla grädde frö Linnéa... Det fick bli en tobleronetårta och en kladdkaka från frysdisken med lite jordgubbar till. Det verkade gå hem för faten slickades efteråt och jag får nog köpa tre såna nästa gång istället för två... Det räckte inte till alla. Det var tydligen en del hungriga barn runt bordet. Mina fyra och två av grannarna som lekte med barnen. Mamma och pappa var också där som sagt och så faster maria som var hemma en snabbis från London för att fixa lite inför bröllopet. Hon har också godkänt klänningarna och fått göra lite smärre justeringar i blomsterordningen för att bättre passa klänningarna. Det blir nog bra tror jag!

Den här veckan blir det inte så mkt som är som vanligt. Idag har Linnéa fotbollscup på skolan, imorgon ska Emma på klassresa och skolan har öppet hus på kvällen, onsdag är det fotbollscupdags för Emma och ett besök för Linnéa till käkkirurgen. Veckan avslutas med dagsutflykt för Ida på dagis på torsdag. Därtill kommer det vanliga med fotbollsträningar måndag och torsdag för Emma, tisdag är det scoutavslutning för henne också och Linnéa har fotboll. Jag hinner inte ha tråkigt iaf  . Jag börjar längta efter sommarlovet också. Barnen är trötta men snart är det slut. Det här är sista riktiga skolveckan för nästa är det förkortad vecka följt av ett litet lov och sen är det bara ett par dagar till skolavslutning. Veckan efter det jobbar jag iofs men Emma och Linnéa har fotbollsläger.