Är man sveriges sämsta och elakaste mamma idag eller tvärtom ansvarstagande och självuppoffrande??? Det är frågan. Barnen har sina klara åsikter iaf.

Idag har LInnéa varit på Furuvik på klassresa hela dagen. Hon kom inte hem förrän kl fem och var så trött att ögonen gick i kors. Humöret var aningens explosivt om man säger så för det är ett under att huset fortfarande står kvar  Ida är en sån där konstig människa som inte alls gillar sommar och värme. Hon totaldäckar när det blir över 25 och idag var det 31 enligt bilens termometer, i skuggan... En hel dag på dagis på det så förstår man ungefär hur bra hon mådde. Hon somnade i bilen inom två minuter och nej, jag skojar inte. Hon tvärdäckade. Hon sov sig sen igenom hela resan ut till rasbo och en kaffeslurk för att vänta in Erik som sov middag. Hon sov tills vi kom hem och då vaknade hon bara för att gå in i sin säng, grinandes av trötthet och fortsätta sova. 

Emma hade idag en picknick med klassen vid högarna dit jag hade tänkt ta mig. Innan barnen totaldäckade alltså. Jag ställde in picknicken för vår del och svor över makens jobbtider eftersom han aldrig är hemma på eftermiddagar och tidiga kvällar när han behövs. Emma fick självklart gå dit, med grannarna istället. Linnéa bröt ihop en gång till och lyckades nog nästan riva huset en gång till. Ida däremot protesterade inte direkt utan var rätt lättmutad med kakor i trädgården(picknick det med) och lite vattenlek. Erik trivdes som fisken hemma. Jag däremot längtade nog mest bort till klassträffen. Mammorna är supertrevliga och jag var verkligen sugen på att få sitta i skuggan och snacka bort ett par timmar.

Nu åter till frågan, vilken typ av mamma är man? Jag hade haft dåligt samvete om jag gått för att jag tärt ännu mer på Linnéas allt mer sinande resurser och för Ida som inte mådde bra. Nu har jag dåligt samvete för att Emma inte fick ha med sig sin familj och jag ville väldigt gärna tacka av lärare. Hur man än vänder sig har man rumpan bak och det stämmer rätt väl  På fredag däremot ska jag gå på skolavslutningen. Morgonar är vår familjs melodi. Alla är uppe med tuppen och pigga som laxar, alla utom maken då  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...