Ska man tro på karma då måste jag ha varit Stalin, Pol Pot eller Hitler i mitt förra liv. Jag kan inte se ngn annan orsak till all vår tur. Här kämpar vi mot skolan och för LInnéa och den enda ljuspunkten jag ser för hennes del är att iaf läraren är fantastisk. Det var det som var min stora trygghet och jag visste att hur jävligt saker ändå blir så vet jag att hon kommer kämpa lika hårt som mig. Hon kommer föra vår talan också. Ikväll har jag fått veta att läraren slutar. Hon flyttar till en annan skola. Jag ska innan helgen är slut maila henne och önska henne lycka till och att vi kommer sakna henne. Sen, inte nu. Nu är jag inte så storsint. Nu är jag mest bara förtvivlad.