Jag hade målat upp en bild i huvudet på hur det skulle vara och den stämde spot on till fem i tre när min faster kom in i kyrkan. Då rasade det och sen blev jag så sjukt nervös att jag knappt klarade av att sjunga. Ingen hörde nog första meningen i texten och benen bar knappt men jag överlevde iaf. Nästa gång får jag inkludera min faster i bilden så går det bättre  Annars är jag så sjukt glad att få se henne. Hon förlorade sin man för en kort tid sen och hon har precis haft urnsättning för honom. De finns i våra tankar hela tiden  

Ni som känner mig privat vet att jag är obotligt blyg på gränsen till att det är ett hinder i vardagen. Jag undviker helst situationer där jag inte är helt bekväm. Jag saknar dessutom den där förmågan att hålla låda eller sitta och småprata. Det är ett stort problem men jag kan för mitt liv inte komma på och prata om nånting roligare än vädret eller ens det. I England är ju vädret det enda man pratar om så där var det inget problem men Sverige är jobbigare. Mkt jobbigare. Igår tvingades jag till en utmaning igen. Vår kör skulle öva med en annan kör. Ingen av de jag känner väl skulle dit men jag vågade mig dit och överlevde fikapausen också. Kan bero på att vi i vår kör satt ihop   Trots det får man klappa sig på axeln för att man vågar möta sin rädsla eller hur?

Den kören var aningens större än vår. Vi är en bra dag 10 personer. De var 10 personer/stämma minst. Dessutom var det superroligt. Man tvingades läsa noter vilket jag är mindre bra på men behöver öva på. Vi ska öva nästa måndag igen och jag funderar på att gå med där också. Jag har iaf tillåtelse för att göra nåt just på måndagar hemma. Det vore superroligt och jag tror jag kommer lära mig massor där.

Annars hemma så är det som vanligt. Emma spelar fotboll. Det körde igång på allvar för ett par veckor sen. Hon spelar DM just nu och är i semi tror jag det var. Nästa match blir stentuff då de möter ett väldigt bra lag. Det enda laget som brukar slå dem. å andra sidan brukar vi inte ställa upp med vårt absolut bästa lag som vi gör i DM så det blir en intressant match. Den som vinner den matchen vinner nog DM för de resterande lag som är kvar är inte alls lika bra som oss.

Imorgon är det sista april som det heter i Uppsala och för första gången någonsin ska vi inte göra nåt speciellt. Det blir nog bara lite grillning hemma och sen ska Linnéa tända kasen med scouterna. Kören ska sjunga men jag hoppar nog det. Vår körledare är inte där iaf så jag känner mig inte så lockad.

Det sägs ju att man ska orsaka en större smärta för att ta bort en annan smärta. Sterila kvaddlar fungerar väl så ungefär om jag inte missminner mig. Nu är jag inte så mkt för varken små eller stora smärtor och har inte tagit några kvaddlar för jag ser inte vitsen med att få ännu mer ont istället för mindre. Däremot kör jag en liknande variant av det just nu men med nervositet.

Igår var jag lite smånervös för resan. Så där lite mysigt smånervös. Det gör ingenting . Sen på kvällen hade vi körövning. Jag älskar att sjunga. Det är verkligen det som skänker mig mest glädje i världen(nej, jag räknar inte med barnen här!) Utan sång blir livet tråkigt. Det får mig att må bra helt enkelt. Så långt allt väl. Däremot finns det en sak jag ogillar. Jag gillar inte att stå i centrum, alls! Jag trivs bättre som panelhöna än som cirkusartist om vi säger så. Vår körledare är lite smått galen på sitt eget unika vis. Jag gillar verkligen henne! Däremot får hon ibland idéer som jag inte gillar lika mkt. Den igår slog alla rekord. Vi ska sjunga Just a closer walk with thee då och tanken från början var att vår fantastiska operasångare skulle sjunga versen och vi andra doar och sjunger refrängen. Jättebra idé! Ända till igår när han fått en konsert inbokat och inte kan komma. Nu tycker körledaren att Maria och jag ska sjunga solot istället, varsin vers. Det är säkert fine med Maria men jag kan nog inte förklara hur det känns inombords. Jag får faktiskt ångest på riktigt. Jag kunde inte somna igår kväll, i natt vaknade jag av mardröm kl 4 och sen dess har jag kämpat med mig själv.

Jag vet att det handlar om 15 sekunder där jag sjunger själv inför kanske 25 andra personer inklusive kören. Det är skitfjantigt och borde vara en sporre. Tro mig, en sporre må det vara men just nu är jag inte riktigt där att jag känner att OK, det fixar vi. Jag börjar dock lugna ner mig lite grann och värsta ångesten har lagt sig så nu måste jag jobba igenom det här för att gå stärkt ur det. Jag som tjatar på mina elever att man ska våga lämna sin trygghetszon och våga utmana sig själv. Jag fick så jag teg  På söndag eftermiddag efter gudstjänsten kommer jag gissningsvis vara oändligt lättad, otroligt självkritisk för jag hittar inte min riktiga, braiga röst längre och så har jag kanske växt lite som människa. Det sista är iaf bra. Jag är otroligt feg, blyg på gränsen till folkskygg. Folksamlingar är hemska ffa när jag ska deltaga i den. Enda undantaget är när jag ska prata om något. Att föreläsa för en sal full av människor kan jag göra utan problem om jag kan ämnet utan och innan och då bekommer det mig inte alls. Då är det en roll jag kliver in i. Den rollen skulle jag vilja ha även i andra sammanhang.

Shit, jag insåg idag att jag reser till Belgien om tre veckor ganska precis! Nu blev jag ju nervös bara för det. Jag reser med en av eleverna från mitt jobb, några kollegor och så några till elever från en annan verksamhet inom samma skola. Det ska bli kul, lärorikt och spännande.

Vi jobbar alla med ett hälsoprojekt och på plats i Belgien kommer vi att paddla kajak, klättra i berg, utforska grottor, gå på ett äventyrsland, besöka ett medicinskt museum samt naturligtvis också ha möten, vidareutveckla projektet, redovisa våra respektive undersökningar vi gjort. Vår handlar om sömn. Jag måste nog ta mig i kragen och pallra mig iväg till polisen för nytt pass, beställa EUkortet från försäkringskassan(gjordes idag), kolla upp hemförsäkringen och skriva ut försäkringsbrev och så växla lite pengar kanske? Det mesta betalas av projektet men lite slarvpengar behövs ju ändå samt inköp av presenter till familjen så klart. Jag har fått en order på belgisk choklad från Emma redan nu. Hon köper inte att Marabous är godare  

Förra veckan tog jag verkligen ledigt på alla sätt man kan ta ledigt. Det var sol, varmt och skönt och ungarna lekte utomhus fullt nöjda med det. Syskonkäbblet var minimalt och allt var faktiskt frid och fröjd. Tro det eller ej! Jag vet inte vad vi gjorde rätt men det bara flöt på hur bra som helst. I slutet av veckan var vi ute hela dagarna eftersom det var så varmt. Vi var ute i trädgården och grejade lite. Kaninburen är nu flyttad till häcken på framsidan där det ska bli en utebur också så småningom. Vi har haft ett land runt plommonträdet där som var fint innan vi flyttade in men som mest varit ogräsodling sen dess. Det blir nu kaninhage istället. Trädet är dött men nu har vi trimmat det lite och kommer använda oss av det som stöd för taket till kaninburen, eller nätet ska jag nog säga. Vi fick dock en utebur till kaninerna från grannen(Tack Anna om du läser här!) förutom vårt kompostgaller så det är inte längre riktigt lika bråttom att fixa klart uteburen för de får vara ute ändå. Det är bra för just nu är det mest lera där iaf. Lite ont om gräs. Och ute älskar iaf Elly att vara. Emmy tjurar lite just nu för hon brunstar(eller vad heter det på kaniner?) och iaf våra kaniner blir lite tjurigare då. De kanske får PMS  Vis av erfarenheten från förra gången jag kånkade buren då jag gjorde illa knät så törs jag inte igen på ett tag så vi kallade in förstärkning    Buren är som ni ser inte så liten och smidig som man skulle önska men de har gott om plats... "Gubbarna" gjorde ett finfint jobb iaf!

Annars har vi firat påsk så klart! Långfredagen var vi hos mamma och pappa och grillade och sen på påskafton till Karin som står på tillväxt     Jag tror de missade ett par bebisar på UL jag för magen är stor  Tack Maria för fikat på Påskdagen förresten! Er lägenhet var supermysig.

Vi har påsklov även från bloggen. Ni får ha tålamod men nu njuter vi av sol, ledighet och ett och annat möte.
Igår städade vi åt kaninerna och de fick vara i uteburen en stund. För första gången fick de hälsa på varandra och tja, de är inte redoför att bo ihop än;-) Det kommer! De fick också gå i koppel igår, båda två. Det gick verkligen långt över förväntan:-)

Min mamma har jobbat inom kvälls och nattpatrullen inom hemsjukvården. Hon har jobbat på flertalet vårdavdelningar på Ackis(lungan, gyn,gamla långvården, you name it!). Hon har varit med och startat ett par vårdboenden(korttids och permanentboenden). Hon har jobbat på golvet med den faktiska vården och på senare år som personalassistent. Ända till hela stället privatiserades och hon ansågs icke önskvärd längre. Hon blev friköpt eftersom det inte fanns arbete kvar för henne. Hon har sen dess gått hemma, först med lön och sen efter det har hon gått en utbildning med EUbidrag och nu fortfarande på EUbidrag så går hon till ja vadå?

Tre dagar i veckan ska hon komma in och visa sig på ett ställe. Där ska de få uppgifter att göra. De SKA få uppgifter. Jag vet inte om jag håller med. Inte mamma heller förresten. Hon har arbetat hårt hela sitt liv. Det hon gör nu är en skymf. Faktiskt. Hon går på nåt som heter jobbcoachning. Tre dagar i veckan ska hon komma till skolan mellan 9-16 eller om det är 8-16. Det spelar mindre roll faktiskt. Mamma gillar att lära sig nya saker så hon är glad att ha nåt att göra. Hon gick dit första dagen, uppskattade att man var noggrann med tiden och såg fram emot att få göra nåt nyttigt om dagarna istället för bara gå hemma och trampa. Hon har ändrat sig nu. Hon går hellre hemma och trampar än dag efter dag efter dag blir förolämpad och idiotförklarad för vad annars kan man kalla det? Hon kommer i tid. Lärarna gör det inte. När lärarna väl kommer sisådär en halvtimme för sent släpps de in i ett rum som saknar bänkar. Vill man anteckna något måste man skriva i knät. Där släpps de in i detta rum fullt av pinnstolar och så får de en uppgift som kan se ut så här

Den här uppgiften ska de sen diskutera och filura på ändra fram till 11 då det är återsamling... Behöver jag säga att de var klara på 5 minuter.Det kanske är högst ovanligt men de allra flesta vuxna människor har ganska bra koll på vad de tycker om att göra och vad de inte gillar lika mkt. När de går tillbaka för att få mer arbete får de höra att de kan gå in i datasalen och skriva på sitt CV, sitt personliga brev eller söka jobb. Mamma har redan skrivit sitt CV och sitt personliga brev. Det skulle man lämna in första dagen på coachningen. Tyvärr slarvade de bort den... Nu har hon såklart den kvar i datorn men saken är den att CVt och brevet är klart. De kan också söka jobba. Mamma har redan sökt alla jobb som hon kan söka som är relevanta för hennes utbildning. Det hon får göra efter dessa 5 minuters arbete är att surfa runt på nätet, läsa facebook, kolla mailen. De har frågat om fler arbetsuppgifter men det finns inga. Kl 11 är det återsamling och då tas närvaro och sen är det lunch. Återsamling kl 13. Efter lunch hänvisas de till datasalen för att hör och häpna skriva CV och söka jobb, igen!

Ursäkta min franska här men varför i helvete tar man inte tillvara på människors inneboende kompetens och vilja till att utvecklas? Tror man på fullaste allvar att någon är intresserad av att surfa runt i en datasal en hel dag finansierat av EUbidrad? Jag kan tänka mig tusen viktigare och bättre saker att göra med tiden än detta. Jag är både examinerad och legitimerad lärare. Jag är en jäkel på att inspirera och aktivera motsträviga, lata, arbetsovilliga, arbetsskygga individer. tänk då vad jag kan göra med människor som faktiskt vill göra nåt! Anställ mig så lovar jag att göra den här jobbcoachningen till nåt vettigt som inspirerar och utvecklar arbetslösa istället för trycka ner dem och idiotförklara dem. Eller är det det som är jobbcoachning? Att tvingas till att göra absolut meningslösa saker för att man ska lockas ut i arbetslivet? I såna fall ber jag om ursäkt att jag skrivit detta.

(Om ni undrar så håller mamma mamma på att samla ihop likartade uppgifter och skriver loggbok om hennes upplevelser som arbetslös men arbetsvillig människa i arbetsförmedlingens "omsorg".) Och jo, jag erkänner. jag har inte mkt för arbetsförmedlingen. De är i samma skala som försäkringskassan ungefär... Första och enda gången jag haft med dem att göra så fick jag höra att jag lika gärna kunde börja jobba svart. Jag var 18 den gången.

I helgen fick jag frispel. Jag måste iaf ha fått det eller nån annat snabbt övergående form av psykisk åkomma. Psykos kanske? eller ja vad? Temporär sinnerförvirring är en tjusig term jag hört på nyheterna. Den måste det vara   Jag ledsnade på att vi alltid har stökigt. Det spelar ingen roll hur mkt jag städar, plockar och grejar så har vis tökigt. Jag tycker inte om att ha stökigt. ALLS! Jag blir grinig. Lägg sen till att själva städningen tar åratal istället frö blir gjort på en kaffekvart om man först måste flytta runt alla saker INNNAN man kan börja dammsuga, torka golv osv. Jag tycker det är aptrist att plocka unda! Inte blir det bättre av att det inte är mina saker som ligger överallt... Det ärleksaker, bilar, pennor och sudd, kläder, strumpor(förökar de sig under soffan eller? Dåf år de gärna se till att bli likadana!!!)

Jag bestämde mig för att ta tag i saken och det borde jag nog inte gjort... Jag slet hela söndagen, jag slet hela kvällen igår och det enda jag lyckats med hittills är fem pappkassar i köket som ska slängas på tippen och två kartonger med kokböcker. Eriks rum är hyfsat organiserat men inte alls städat eller klart och där fick jag ihop 2 sopsäckar med skrot av olika slag(brännbart och elektronikskrot) och tre kartonger med barnens teckningar. Just u står det kartonger, pappkassar och soppåsar överallt i hela huset och jag överdriver inte ens. Det ser ut som vi ska flytta. Jag har inte ens skrapat på den berömda ytan och redan har jag fått ihop så mkt sopor att vi kan fylla företagsbussen flera gånger om. Lägg sen till att jag har rensat ut kläder så där finns det också några påsar och kartonger som ska iväg till myrorna, återvinningen eller till vänner. Karin, behöver du nåt? En påse med galonisar finns färdiga för avhämtning. Skor finns också. Ni kommer väl ihåg kartongen?

Den står kvar och har inte minskat ett dugg. De har nog bara bytt saker i den tror jag.

Förskolan fick igår lite utklädningskläder som mina troll växt ur. Det var en hit tyckte barnen där och jag tycker det är himla roligt att komma och hämta och se att de verkligen använder kläderna  

Jag får nog fortsätta röja gissar jag men ikväll måste jag vika tvätt. Det lär ta hela kvällen. Gud vad roligt