Igår hade vi sista TUFF-lektionen för terminen. Tuff står för Teckenspråksutbildning för föräldrar. Jag går den på Linnéas skola och hoppade på lite som en chansning. Egentligen ska man gå klart landstingets erbjudna kurser först innan man hoppar på TUFF men här skulle det bli små klasser och på den nivå där man råkade befinna sig eftersom skolan bjudit in alla föräldrar, även de som har barn med språkstörning. Föräldrar till språkstörda barn får av någon anledning inte teckenspråksundervisning vilket jag kan tycka är minst sagt märkligt. Språk, talad eller tecknad, är utvecklande och främjande för språkutvecklingen även i talad svenska. Jösses, Linnéa lärde sig tala genom att vi tecknade. Det är tack vare tecknen som hon är ikapp idag. Nu är det inte min fight att ta. Jag har nog av egna iaf.

Iaf så hade vi avslutning och jag har lyckats hänga med i undervisningen på så vis att jag förstått grunden men inte detaljerna i det som sägs. Tillräckligt för att hänga med iaf. Det har jag varit sjukt nöjd med. Däremot har jag inte tecknat nästan nånting. Det här med att själv formulera meningar och ord på teckenspråk är svårt. Jag är sån att jag helst lär mig ett språk först och när jag är trygg så kan jag börja använda det. Då fungerade jag som barn i svenska och även senare i engelska. Tyskan är jag fortfarande och kommer troligen alltid vara kvar i det stadiet. Jag behöver flytta dit tror jag. Däremot förstår jag väldigt mkt mer än jag vågar prata. Just modet är det som jag saknar. Jag vill att det blir rätt på en gång.

Igår tittade vi på en film. En kille tecknar en berättelse alltså. Det var en ganska rolig berättelse med många tvära kast mellan personerna. Vi kollade på den några gånger. Sen får jag i uppdrag att återberätta historien!!!!!   Är du inte klok är min tanke! Paniken kommer forsande. Men inser att jag kommer inte undan så jag funderar och funderar. Först bantade jag bort nästan hela historien. "En tant flyttar in i ett hus. Hon har en hund. En schäfer. Grannen har en kanin. Hunden tar kaninen"

Insåg att så enkelt får jag faktiskt inte göra det. Skärpning Fia! Version 2 "En tant flyttar in i ett hus. Hon har en schäferhund. Grannen har en fin, vit kanin med långa öron. En dag rymmer hunden och kommer tillbaka på inkallning efter en stund. Då har hunden en kanin i munnen."

Vid det här laget har nog läraren börjat fundera på vad jag gör för jag bara stirrar framför mig och försöker visualisera vad jag ska säga. Jag struntar i honom och fortsätter tänka.

Version 3 " En tant har en schäferhund. Hon är ute och går med den(blir släpad av hunden). Grannen har en kanin, en fin vit kanin med långa öron. En dag rymmer hunden. Matte är ute och ropar, visslar och kallar. Efter en stund kommer hunden tillbaka. Då har den en kanin i munnen. En svart kanin som är smutsig och blodig. Matte blir alldeles förfärad. Vad ska hon göra? Hon tar in den, duschar  och borstar den. Sen stoppar hon tillbaka den i grannen kaninbur."

Det fick bli den sista versionen. Den är inte komplett men mer än så har jag aldrig tecknat iaf. Det får duga för den här gången. Och jag kunde inte smita undan  Jag hoppade dock över slutet där grannen står och funderar på vad det är för kanin han har i sin bur. En svart kanin. Deras vita kanin dog dagen innan och är begravd.

Nästa termin kommer TUFF troligen vara på onsdagar i större grupp. Jag kommer hoppa den då och avvakta till senare när landstingets kurser är slut. Om ett år troligen alltså  Jag har lite jobb kvar att göra innan jag blir tillräckligt bra för TUFF på riktigt.

Dä'remot har jag haft det himla kul för jag får för en gångs skull verkligen använda hjärnan och utmana den. Det är sällan jag verkligen blir trött i huvudet av att jag använt den. Eftersom teckenspråket dels är ett visuellt språk men okcså på en alldeles för hög nivå för mig så är det en utmaning att förstå sammanhang. Det krävs lite hjärnverksamhet. Det behöver jag. Jag tcker verkligen om mentala utmaningar där jag måste använda alla mina kunskaper, i det här fallet lingvistiska mest då och tolka det som uttrycks. Jag är en språknörd. Jag erkänner! Jag roar mig på toa med att sitta och klura ut vilka suffix i finskan som betyder olika saker. Lite störd, jag vet men det bjuder jag på  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...