Idag har vi suttit ute på lunchen och njutit i vårsolen. Men tänk så olika man kan tycka för jag satt och frös när vinden drog förbi medan min kollega gick in för att det var för varmt. Hon föredrar vintern. Konstig människa  Själv vaknar jag upp först nu när vårsolen värmer och så sträcker jag ut min arma lekamen mot solen och låter den ta bort all värk, depression och elände som samlas på vintern.

I helgen sket det sig med nyttigheterna. I fredags var godissuget abnormt. Jag var rabiat. Om ungarna satt med en chokladbit var jag redo att mörda. Jag föll för begäret och åt choklad. Dagen efter kom orsaken till chokladbegäret... Det var ett halvår sen sist och begäret hade sexdubblats i väntan.  Fast är man kvinna får man äta choklad när det är den tiden på månaden(eller halvåret då) . Idag är suget borta igen men jäklar vad fogarna krigat med mig. Lördagen var en ren plåga. Varenda steg gjorde ont och trappan var som en nära döden upplevelse. Varför får jag foglossning vid mens för????? Söndagen var lite bättre och nu är det helt okej igen. Ja, ja nu är det ett halvvår till nästa gång hoppas jag!

Jag har också insett att jag har absolut ingen koll!!!! Ja, ja, vem är överraskad liksom men i nästa vecka har jag skrivit i min kalender(mitt liv) att vi har uppföljningsmöte med Linnéa på skolan???? Har vi det? Har vi itne precis haft det??? När var det vi skulle ha det egentligen??? Jag fattar ingenting och nu är frågan om jag ska hålla god min i elakt spel(hmm planering) och vänta in en kallelse eller om jag måste fråga och erkänna att jag ingenting vet och ännu mindre har koll på  

Jag har också insett att jag är veteranen av alla sexåringsföräldrar på dagis i år. Sexåringarna måste fixa en present till förskolan och till fröknarna. Lat som jag är har jag valt att vänta på att nån annan ska ta tag i det men en snabb blick på listan av sexåringar så inser jag att jag är den ende som har koll. Den ende som faktiskt varit med förr... Jag måste skicka iväg ett mail och ta tag i saken   Funderar på om en gåva till barnhemmet som förskolan sponsrar skulle duga som present till förskolan... Känns vettigare än att bara ge en sak eller så som kanske inte behövs. Det borde blidka min empatiska dotter Emma som tillbringade gårdagskvällen framför humorgalan och hulkade av gråt: "Mamma, kahahahan inte vvvvvvihihi också bli världsförähähähldrar" samtidigt som tårarna rann i strida strömmar nerför kinderna. Lilla Gumman    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...