Och det känns som jag varit ledig hur länge som helst faktiskt. Jag vabbade mån-tis, jobbade ons, ledig resten av veckan. Iofs är det en bra balans mellan jobb och hemmatid för jag hinner det jag vill hemma. Jag borde bli hemmafru istället tror jag. Jag skulle nog faktiskt trivas som fisken i vattnet Fast frågan är om mina lakan skulle överleva det  

Idag lyssnade vi på en otroligt intressant föreläsare. En kille som jobbar med den här kategorin elever som ingen vill ha med att göra. Värstingarna, bråkstakarna, ja ni vet vilka jag menar. Honom hade jag kunnat lyssna på en hel dag faktiskt. Han var stor i orden, kaxig som få men det gillade jag faktiskt. Om man verkligen satte sig och lyssnade på vad han sade istället för att tolka det efter sin egen bild av skolan så var det många vettiga poänger. Mig vann han när han poängterade att adhd är ett funktionshinder och att eleverna faktiskt inte kan rå för när de ballar ur om vi inte är tillräckligt tydliga. Vi som vuxna måste vara fyrkantiga, tråkiga, rigida, TYDLIGA och genomskinliga i våra tankegångar för att elevgruppen ska fungera.

Det är precis det vi är hemma. Jag önskar ibland att vi kunde vara mer spontana och hitta på saker. Att vi kunde frångå våra rutiner och göra helt annorlunda bara för en dag. Ibland försöker jag och herregud vad jag ångrar mig varenda gång. Ida mår inte alls bra då. Hon går från att vara lugn, trygg och harmonisk till att bli en furie som gapar, skriker och slåss HELA tiden bara för att vi stressade lite extra på morgonen eller för att vi ändrade nåt i sista minuten. Vi lär oss hela tiden, vi begår misstag hela tiden men de är färre än förr och nu har jag börjat undervisa vissa andra vuxna också, på hemmaplan  Vissa har lite svårt för att se skillnaden mellan:

"Ida om en halvtimme åker vi då ska du vara klar" och "Ida, stäng av datorn och kom hit..... Vad duktig du var som  kom på en gång. Nu klär vi  på dig....... Nu borstar du håret....... Vad fin du blev!.... Nu borstar du tänderna.....Kanon tjejen, vad duktig du var!" Det första alternativet lockar mest som förälder, men i Idas öron så säger vi då att hon kan spela en halvtimme till och sen får hon arga föräldrar och hon är ledsen...

 Gissa om vi lägger mkt tid på henne hemma  Å andra sidan så har vi minimalt med utbrott nu och de som kommer är kortvariga och mer ett sätt att lätta på trycket. Vad ville jag då med denna långa utläggning??? Jo, att man måste vara tydlig och konkret. Använd korta meningar. Ida hör ungefär fem ord tex innan tankarna fladdrar. Föreställ er då siatuationen att hon vill ha glass. Svaren:" Ja men inte förrän efter maten" får ett lite annat svar än "Nej, inte nu. Efter maten" Det första ger upphov till först jublande lycka och sen ett utbrott när hon öppnar frysen och får ett nej med en förklaring. Men detta fungerar på Ida, andra behöver få höra JA men sen... Det är individuellt. I Idas fall som lever här och nu finns inget sen. Då är det bättre med ett nej och sen en glad överraskning efter maten.

Nu fladdrade tankarna iväg rätt långt men det får ni stå ut med. Det här är min blogg  Däremot får man gärna fråga om man undrar nåt!