och det blev inte riktigt som jag hade trott. För Idas del fungerar allting så himla bra just nu med tanke på hennes svårigheter. Hon får precis det hon behöver från resursen och lite till. Tjejen är sååå glad och nöjd, lär sig nya saker hela tiden. Hon når de mål vi satt upp förra gången som konflikthantering, klara av en lek fullt ut, klara av spel. Allt detta fungerar sååå himla bra. Det enda molnet på himlen där är väl som kontaktpersonen sade"Det talade ordets dyslexi" Ida förstår instruktioner och tal jättebra när hon får dessa 1 mot 1, när läraren kommer och visar och berättar bara för Ida. Då är det inga problem. Instruktioner i helgrupp fungerar inte alls. Ida behöver nån som tar henne, styr in blicken och fokus på uppgiften och visar vad hon ska göra och då gör hon det, med bravur! Om hon inte får extrainstruktionen fladdrar hon iväg, tycker att det är svårt/tråkigt eller tjurar och sätter sig på tvären. Hon KAN lika bra som alla andra och mer dessutom MEN hon kräver ett litet annorlunda arbetssätt. Målet till nästa gång är dels att kunna be om hjälpen hon behöver. "Kan du komma och visa mig vad jag ska göra?" istället för att säga "Jag förstår inte/Jag kan inte" Man behöver måla upp en bild i huvudet på henne på uppgiften och då går det bra.

Ett annat område och ett annat mål till nästa gång är att hon inte ska ta på sig skulden för allt. När hon hamnar i en konflikt tar hon på sig hela skulden istället för att berätta om vad som utlöste hennes reaktion. Det är inte lätt att göra men dagis tränar och tränar och tränar och om några kan så är det dem! Jag är verkligen lycklig som har barnen på ett så bra dagis.

Den delen av samtalet var verkligen inget problem. Skönt och väntat för Ida är återigen den där glada, sprudlande tjejen hon alltid varit. Skönt!

Den delen om  fungerade mindre bra var väl Erik... Jag har fått höra många smeknamn på honom idag. Furie, virvelvind, tornado, storm, kvicksilver... Dagis har sett sidor av honom som jag själv inte sett och måste försöka ta till mig. Erik är det full fart på. Det tänker jag inte argumentera mot. Han klättrar och far, är högt och lågt men han är trots allt lååååångt ifrån Ida i samma ålder. Däremot är han väldigt lik Emma i samma ålder som förskolan också hade vissa svårigheter med eftersom hon klarade av klätterställningar som bara var för de stora barnen tex och krävde en hel del passning. Erik är som hon. Intensiv till tusen, stark, smidig, energifylld. Emma satte vi i elitsatsning på gymnastik bara för att hon skulle få utlopp för all energi. Det fungerade finfint med 12timmars träning i veckan + fotboll  Hon är fortfarande aktiv men har lärt sig rikta den mot träningen och rasterna då hon också sportar. Som hon säger själv, hon behöver springa på rasten för att orka koncentrera sig på lektionen... På förskolan kan Erik på två minuter hinna välta alla 12 backar med leksaker, plocka av alla lock på varenda penna på hela förskolan OCH dessutom hinna tvätta hela badrummet. Jag förstår att han kräver passning! Däremot anser nog jag att det ska personalen se till att man tillgodoser? Som det är nu så är förmiddagen aktiv men under kontroll. Efter lunch sover han ett par timmar, äter mellanmål och SEN börjar problemen. Då är frågan om problemet uppstår för att just Erik är en vildbatting eller för att ALLA fyra småttingar går långa dagar och personalens antal minskar? De kanske måste ändra lite i sitt schema? Det kanske inte fungerar att man bara är 1 personal kvar efter 4 tex när alla fyra småttingar är kvar och en massa andra barn dessutom?

 Hanna, du som är insatt, borde inte såna lösningar finnas också? Kom med dina åsikter här! Du har ju träffat alla mina barn  Jag kanske bara är blind och ser Ida som måttstock för ett fladdrigt barn? Borde Emma också ha en diagnos(tror jag inte!)? Var går gränsen för när ett barn är individuellt och när det går över gränsen till ett problem? Hemma visar Erik absolut samma beteende men vi har inga problem att bryta det och leda in honom på annat. Dessutom ser jag inte alls samma koncentrationsbrister som förskolan hävdar att han har, annat än på tvn då   

Får fundera lite så kommer jag tillbaka men kommentera gärna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...